Att stanna hemma
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Aug 2011
    #1

    Att stanna hemma

    Jag läste en blogg häromdan där frågan kom upp, huruvida man som förälder bestämmer helt när ens barn får vara hemma från skolan eller inte. Som när en unge i skolåldern är sådär halvdassig - inte nån direkt feber, men ändå hängig eller inte känner sig i form.
    Hur gör ni då? Låter ni barnen avgöra, eller tar ni själva beslutet?


    Jag har nog alltid lyssnat mycket på barnet där. Ibland behöver nog faktiskt alla människor, vuxna som barn, en paus utan att man för den sakens skull är rejält sjuk eller har ont nånstans.
    Såklart ska det inte bli någon vana, och inget man tar till för att man känner sig lat eller så.
    Men jag har aldrig upplevt att mina barn har missbrukat det förtroendet heller. Det har istället varit nästan tvärtom ibland, att jag har sagt att "Men ska du inte vara hemma ändå?..du känns lite hängig..".
    Fast de har också själva ibland känt att de behöver ett brejk, av olika anledningar.

    Sen har det förstås också hänt att jag har uppmuntrat barnet att ändå gå till skolan, men lämnat öppet för att de får komma hem närsomhelst om det känns som att det behövs. Att jag även kan hämta dem.

    Det är en sak om det gäller en vuxen som har ett jobb där man sätter andra på pottkanten om man stannar hemma, då får man ju vara mer restriktiv mot sig själv, tycker jag.

    Hur gör ni, är ni strikta med sånt gentemot era barn (och er själva)? Varför/varför inte?
    *I need some fine wine and you, you need to be nicer...*
  2. 1
    Att stanna hemma Jag läste en blogg häromdan där frågan kom upp, huruvida man som förälder bestämmer helt när ens barn får vara hemma från skolan eller inte. Som när en unge i skolåldern är sådär halvdassig - inte nån direkt feber, men ändå hängig eller inte känner sig i form.
    Hur gör ni då? Låter ni barnen avgöra, eller tar ni själva beslutet?


    Jag har nog alltid lyssnat mycket på barnet där. Ibland behöver nog faktiskt alla människor, vuxna som barn, en paus utan att man för den sakens skull är rejält sjuk eller har ont nånstans.
    Såklart ska det inte bli någon vana, och inget man tar till för att man känner sig lat eller så.
    Men jag har aldrig upplevt att mina barn har missbrukat det förtroendet heller. Det har istället varit nästan tvärtom ibland, att jag har sagt att "Men ska du inte vara hemma ändå?..du känns lite hängig..".
    Fast de har också själva ibland känt att de behöver ett brejk, av olika anledningar.

    Sen har det förstås också hänt att jag har uppmuntrat barnet att ändå gå till skolan, men lämnat öppet för att de får komma hem närsomhelst om det känns som att det behövs. Att jag även kan hämta dem.

    Det är en sak om det gäller en vuxen som har ett jobb där man sätter andra på pottkanten om man stannar hemma, då får man ju vara mer restriktiv mot sig själv, tycker jag.

    Hur gör ni, är ni strikta med sånt gentemot era barn (och er själva)? Varför/varför inte?
  3. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #2

    Jag tog beslutet

    Eftersom mina killar är väldigt olika, en maskare som letade efter varje ursäkt för att slippa skolan och en ansvarsfull som gick dit i alla lägen så fick man hantera dem ur litet olika utgångspunkter.

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  4. 2
    Jag tog beslutet Eftersom mina killar är väldigt olika, en maskare som letade efter varje ursäkt för att slippa skolan och en ansvarsfull som gick dit i alla lägen så fick man hantera dem ur litet olika utgångspunkter.
  5. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #3
    Som du, nu har ju sonen inte varit en sådan som stannar hemma bara för att, utan har kämpat till skolan oftare än vad han behöver.
    Nu under gymnasiet så är det ännu högre tempo och krävs ännu mer för att han ska stanna hemma.
    Själv så har jag så nära till arbetet numera, så jag kan kämpa iväg och ta mig hem utan större problem om jag känner att jag behöver.
    Jag kan ju även arbeta hemifrån om jag har en rejäl förkylning och inte vill smitta kolleger och det är något viktigt.
    Jag behöver inte sätta kolleger på pottkanten för att jag väljer att stanna hemma
  6. 3
    Som du, nu har ju sonen inte varit en sådan som stannar hemma bara för att, utan har kämpat till skolan oftare än vad han behöver.
    Nu under gymnasiet så är det ännu högre tempo och krävs ännu mer för att han ska stanna hemma.
    Själv så har jag så nära till arbetet numera, så jag kan kämpa iväg och ta mig hem utan större problem om jag känner att jag behöver.
    Jag kan ju även arbeta hemifrån om jag har en rejäl förkylning och inte vill smitta kolleger och det är något viktigt.
    Jag behöver inte sätta kolleger på pottkanten för att jag väljer att stanna hemma
  7. Medlem sedan
    Oct 2006
    #4
    Hur vet man vilken slags jobb ungen kommer ha då? Att få en vana där man känner efter för mkt och stannar hemma för skavsår på svanskotan, vill jag inte medverka till så det har berott på vilken unge och vilken ålder.

    Däremot om de mått dåligt men inte haft feber, så har de fått stanna hemma. Det kan ju t.ex. vara "inte kunnat sova öht på flera nätter pga migrän", då får de vila tills de är friska nog fast de är symtomfria.

    Men ett av barnen har vi verkligen inte kunnat lämna det åt själv, för han skulle gladeligen stannat hemma ett helt år en period.

    Så jag lyssnar på dem, men det är inte alls säkert att det blir som de vill för det.
    För man kan ju faktiskt gå till skolan även om man inte är helt 100, och gå hem om man inte orkade.
  8. 4
    Hur vet man vilken slags jobb ungen kommer ha då? Att få en vana där man känner efter för mkt och stannar hemma för skavsår på svanskotan, vill jag inte medverka till så det har berott på vilken unge och vilken ålder.

    Däremot om de mått dåligt men inte haft feber, så har de fått stanna hemma. Det kan ju t.ex. vara "inte kunnat sova öht på flera nätter pga migrän", då får de vila tills de är friska nog fast de är symtomfria.

    Men ett av barnen har vi verkligen inte kunnat lämna det åt själv, för han skulle gladeligen stannat hemma ett helt år en period.

    Så jag lyssnar på dem, men det är inte alls säkert att det blir som de vill för det.
    För man kan ju faktiskt gå till skolan även om man inte är helt 100, och gå hem om man inte orkade.
  9. Medlem sedan
    Oct 2000
    #5
    Jag har aldrig varit i den situationen, tror jag.
    Eller det har jag kanske - nog har de fått stanna hemma en dag extra en fredag även om de själv tyckt att de kunnat/velat gå till skolan.
    Så jag bestämmer kanske då
  10. 5
    Jag har aldrig varit i den situationen, tror jag.
    Eller det har jag kanske - nog har de fått stanna hemma en dag extra en fredag även om de själv tyckt att de kunnat/velat gå till skolan.
    Så jag bestämmer kanske då
  11. Medlem sedan
    Aug 2011
    #6
    När de är så vuxna så de har ett jobb, så bestämmer de nog helt själva, förutsätter jag ...

    Jag menar inte alls så som du verkar läsa det - att man känner efter för mycket och stannar hemma för varje buse i näsan och fis på tvären. Utan just som du beskriver det sen, att man mår dåligt även om man inte har feber. Man behöver inte ens ha en sjukdom, menar jag, man behöver inte ens ha ont.
    Svårt att beskriva exakt tanken jag menar, känner jag - mer sådär när allt blir för mycket, man är hängig, trött, känner sig nere, har ingen ork, ingen gnista....

    Såklart kan man gå till både skola och jobb även om man inte är helt 100. Det tror jag att de flesta gör då och då.
  12. 6
    När de är så vuxna så de har ett jobb, så bestämmer de nog helt själva, förutsätter jag ...

    Jag menar inte alls så som du verkar läsa det - att man känner efter för mycket och stannar hemma för varje buse i näsan och fis på tvären. Utan just som du beskriver det sen, att man mår dåligt även om man inte har feber. Man behöver inte ens ha en sjukdom, menar jag, man behöver inte ens ha ont.
    Svårt att beskriva exakt tanken jag menar, känner jag - mer sådär när allt blir för mycket, man är hängig, trött, känner sig nere, har ingen ork, ingen gnista....

    Såklart kan man gå till både skola och jobb även om man inte är helt 100. Det tror jag att de flesta gör då och då.
  13. Medlem sedan
    Oct 2006
    #7
    Jo men vanor och värderingar sätts inte i 20-årsåldern utan innan. Långt innan.

    Jamen då är man ju "sjuk" om man är helt uttjänt t.ex., det är ju "arbetsförmågan" som räknas.

    Men inte om man bara är lite trött eller inte har så stor lust.
    Tro mig, jag stöter på en hel del 90-talister, ja en del 80-talister med, som tja inte har någon arbetsmoral direkt.
    Sån kan man bli, av att alltid få göra det roligaste och skippa om något verkar lite jobbigt/tråkigt.

    Men då läste jag ditt som om det gällde de där två kanske.
    Men jag är verkligen inte för att få stanna hemma för minsta lilla, oavsett. Man kan prova och gå hem.
  14. 7
    Jo men vanor och värderingar sätts inte i 20-årsåldern utan innan. Långt innan.

    Jamen då är man ju "sjuk" om man är helt uttjänt t.ex., det är ju "arbetsförmågan" som räknas.

    Men inte om man bara är lite trött eller inte har så stor lust.
    Tro mig, jag stöter på en hel del 90-talister, ja en del 80-talister med, som tja inte har någon arbetsmoral direkt.
    Sån kan man bli, av att alltid få göra det roligaste och skippa om något verkar lite jobbigt/tråkigt.

    Men då läste jag ditt som om det gällde de där två kanske.
    Men jag är verkligen inte för att få stanna hemma för minsta lilla, oavsett. Man kan prova och gå hem.
  15. mandelblomma
    #8
    lyssnar på barnet och har väl ingen stående regel utan i bland pushar jag att försöka gå men säger att jag kan hämta om de blir värre. Andra gånger så uppmanar jag dem att vara hemma och vila lite. Olika olika gånger alltså.
  16. 8
    lyssnar på barnet och har väl ingen stående regel utan i bland pushar jag att försöka gå men säger att jag kan hämta om de blir värre. Andra gånger så uppmanar jag dem att vara hemma och vila lite. Olika olika gånger alltså.
  17. Medlem sedan
    Aug 2011
    #9
    Jag får nog inse att jag inte alls lyckas förklara vad jag menar så att det kommer fram rätt. För att "stanna hemma för minsta lilla" har jag verkligen inte menat. Det ska man självklart inte göra, vare sig man går i skolan eller jobbar, oavsett om man sätter andra på pottkanten eller ej.
  18. 9
    Jag får nog inse att jag inte alls lyckas förklara vad jag menar så att det kommer fram rätt. För att "stanna hemma för minsta lilla" har jag verkligen inte menat. Det ska man självklart inte göra, vare sig man går i skolan eller jobbar, oavsett om man sätter andra på pottkanten eller ej.
  19. Medlem sedan
    Aug 2011
    #10
    Ungefär som här då!
  20. 10
    Ungefär som här då!
  21. Medlem sedan
    Oct 2006
    #11
    ah, jomen då, håller jag nog med du!
  22. 11
    ah, jomen då, håller jag nog med du!
  23. Medlem sedan
    Aug 2002
    #12
    Jag är ganska strikt främst mot sonen. Han känner efter väldigt bra och tycker att man kan få vara hemma för minsta nysning och det går ju inte. Dottern är lite tvärtom dvs hon tycker att 39 graders feber nog funkar att träna med eller gå till skolan med och det tycker inte jag .

    Själv är jag sällan hemma och vill vara bra sjuk för att vara hemma. Har faktiskt börja stanna hemma första dagen på en förkylning inte så mycket för min skull som de jag jobbar med.
  24. 12
    Jag är ganska strikt främst mot sonen. Han känner efter väldigt bra och tycker att man kan få vara hemma för minsta nysning och det går ju inte. Dottern är lite tvärtom dvs hon tycker att 39 graders feber nog funkar att träna med eller gå till skolan med och det tycker inte jag .

    Själv är jag sällan hemma och vill vara bra sjuk för att vara hemma. Har faktiskt börja stanna hemma första dagen på en förkylning inte så mycket för min skull som de jag jobbar med.
  25. mandelblomma
    #13
    många ( de allra flesta tror jag) som gärna stannat hemma lite för lätt som tonåringar växer upp till hyfsade vuxna ändå
    Min dotter gillade aldrig skolan och hade en ganska hög frånvaro 8 allt inte godkänt av mig ska tilläggas...) hon jobbar heltid sen dagen efter hon tog studenten och i ur och skur tar hon sig till jobbet. I bland har hennes chef skickat hem hemma då hon inte vill sjukskriva sig men han tyckt hon är på tok för sjuk för att jobba...typ 39 graders feber o hosta från helvete som visade sig vara lunginflammation .
  26. 13
    många ( de allra flesta tror jag) som gärna stannat hemma lite för lätt som tonåringar växer upp till hyfsade vuxna ändå
    Min dotter gillade aldrig skolan och hade en ganska hög frånvaro 8 allt inte godkänt av mig ska tilläggas...) hon jobbar heltid sen dagen efter hon tog studenten och i ur och skur tar hon sig till jobbet. I bland har hennes chef skickat hem hemma då hon inte vill sjukskriva sig men han tyckt hon är på tok för sjuk för att jobba...typ 39 graders feber o hosta från helvete som visade sig vara lunginflammation .
  27. Salander
    #14
    Det är väldigt olika på barnen. Jag tror att man ibland kan tjäna några dagar på att vara hemma direkt när man är småhängig
    .
    Den äldste brukar jag ibland försöka övertala att vara hemma, för när han säger att han är hängig så är han oftast redan sjuk.

    Minsting har vi också fått hejda många gånger då han velat gå tillbaka för snabbt efter sjukdomar. Där har läkaren fått bestämma för Lillis tycker alltid att han mår bra.

    Mellan däremot vill vara hemma varje dag pga olika kroppsliga sensationer eller krämpor. Så där kör vi strikt tempkontroll. Noll feber = gå till skolan. Han har då tyvärr fått gå en och annan gång, när han borde varit hemma, men det är så det får bli. Han köper bara tydliga regler.

    Själv är jag nog lite dålig på att känna efter, speciellt på morgonen. Jag kan må både illa och ha ont i huvudet av trötthet. Så jag bara går iväg och jobbar. Sen till lunch tycker jag att jag lika gärna kan vara kvar om jag nu tagit mig dit. Och så brukar det pågå tills det är över. Jag är inte bra på att vara sjuk.
  28. 14
    Det är väldigt olika på barnen. Jag tror att man ibland kan tjäna några dagar på att vara hemma direkt när man är småhängig
    .
    Den äldste brukar jag ibland försöka övertala att vara hemma, för när han säger att han är hängig så är han oftast redan sjuk.

    Minsting har vi också fått hejda många gånger då han velat gå tillbaka för snabbt efter sjukdomar. Där har läkaren fått bestämma för Lillis tycker alltid att han mår bra.

    Mellan däremot vill vara hemma varje dag pga olika kroppsliga sensationer eller krämpor. Så där kör vi strikt tempkontroll. Noll feber = gå till skolan. Han har då tyvärr fått gå en och annan gång, när han borde varit hemma, men det är så det får bli. Han köper bara tydliga regler.

    Själv är jag nog lite dålig på att känna efter, speciellt på morgonen. Jag kan må både illa och ha ont i huvudet av trötthet. Så jag bara går iväg och jobbar. Sen till lunch tycker jag att jag lika gärna kan vara kvar om jag nu tagit mig dit. Och så brukar det pågå tills det är över. Jag är inte bra på att vara sjuk.
  29. Medlem sedan
    Aug 2005
    #15
    Mina barn har sagt till själv när de behöver vara hemma. De känner själv hur de mår, det kan jag inte känna. Det har fungerar bra.
    Ett av barnen hade väldigt hög frånvaro på högstadiet pga än det ena och än det andra och jag förklarade för lärarna att jag inte på något vis tänker pressa, säger barnet att det behöver vara hemma, så behöver det också det. Punkt.
    Tack vare, det är i alla fall vad jag är övertygad om, att vi inte tjatade och pressade, så lades helt självmant extraväxeln in sista terminen, och barnet gick ut med minst godkänt i allt. Terminen innan var där många F pga stor frånvaro.

    Jag är inte alls strikt när det gäller att få barn till skolan.
    Gäller det mig själv så är jag inte alls noga med att gå till jobbet om jag inte känner mig bra. Senast jag sjukade mig var för ett par veckor sedan pga ryggskott. Innan dess..... det vete fan. Jag mår liksom inte dåligt, men OM, ja då stannar jag hemma.

    Har rätt svårt för när folk som är uppenbart sjuka och mår kass, ändå asar sig till jobb. Vissa tycker det beror på hög arbetsmoral och att de är plikttrogna, jag anser mer att de har problem som inte förstår sina kroppar.
    Av mig får man inget beröm för att man är "duktig" som jobbar när man är sjuk.
    Och självklart snackar jag inte fis på tvären. Då jobbar man.
  30. 15
    Mina barn har sagt till själv när de behöver vara hemma. De känner själv hur de mår, det kan jag inte känna. Det har fungerar bra.
    Ett av barnen hade väldigt hög frånvaro på högstadiet pga än det ena och än det andra och jag förklarade för lärarna att jag inte på något vis tänker pressa, säger barnet att det behöver vara hemma, så behöver det också det. Punkt.
    Tack vare, det är i alla fall vad jag är övertygad om, att vi inte tjatade och pressade, så lades helt självmant extraväxeln in sista terminen, och barnet gick ut med minst godkänt i allt. Terminen innan var där många F pga stor frånvaro.

    Jag är inte alls strikt när det gäller att få barn till skolan.
    Gäller det mig själv så är jag inte alls noga med att gå till jobbet om jag inte känner mig bra. Senast jag sjukade mig var för ett par veckor sedan pga ryggskott. Innan dess..... det vete fan. Jag mår liksom inte dåligt, men OM, ja då stannar jag hemma.

    Har rätt svårt för när folk som är uppenbart sjuka och mår kass, ändå asar sig till jobb. Vissa tycker det beror på hög arbetsmoral och att de är plikttrogna, jag anser mer att de har problem som inte förstår sina kroppar.
    Av mig får man inget beröm för att man är "duktig" som jobbar när man är sjuk.
    Och självklart snackar jag inte fis på tvären. Då jobbar man.
  31. Medlem sedan
    Aug 2011
    #16
    Än en gång resonerar vi väldigt lika när det gäller barn och förhållningssätt till dem . Väldigt, väldigt lika!
  32. 16
    Än en gång resonerar vi väldigt lika när det gäller barn och förhållningssätt till dem . Väldigt, väldigt lika!
  33. Salander
    #17
    Jag är en av dem. jag har verkligen svårt att känna skillnad på småförkyld och sjuk. Man tycker man skulle lära sig med åren men nej. Gör det inte för att få medalj direkt utan för att jag har problem att märka skillnad.
  34. 17
    Jag är en av dem. jag har verkligen svårt att känna skillnad på småförkyld och sjuk. Man tycker man skulle lära sig med åren men nej. Gör det inte för att få medalj direkt utan för att jag har problem att märka skillnad.
  35. Medlem sedan
    Nov 2003
    #18
    Det beror på. Vilket barn, varför och vad som händer i skolan den dagen, ett prov är jobbigare att missa än en vanlig skoldag. Ofta uppmanar jag dem att gå en stund och känna efter och gå hem om det känns dåligt. Det är klart att man skall vara hemma om man är sjuk men ibland är det mer tonårströtthet som är felet. Jag är sällan hemma själv, bra eller dåligt kan man alltid diskutera..
  36. 18
    Det beror på. Vilket barn, varför och vad som händer i skolan den dagen, ett prov är jobbigare att missa än en vanlig skoldag. Ofta uppmanar jag dem att gå en stund och känna efter och gå hem om det känns dåligt. Det är klart att man skall vara hemma om man är sjuk men ibland är det mer tonårströtthet som är felet. Jag är sällan hemma själv, bra eller dåligt kan man alltid diskutera..
  37. Medlem sedan
    May 2005
    #19
    Nu har mitt barn haft extremt få sjukdagar, så det har inte hänt så många gånger och när det har hänt har det varit så uppenbart att det inte är mycket till beslut. Någon gång kan jag påminna mig att det varit så där att han mest varit hängig, men inte direkt sjuk, men då har han velat stanna hemma och då har han fått det. Är man hängig så är det oftast något som inte är helt bra och då tror jag att vila är en bra sak.
  38. 19
    Nu har mitt barn haft extremt få sjukdagar, så det har inte hänt så många gånger och när det har hänt har det varit så uppenbart att det inte är mycket till beslut. Någon gång kan jag påminna mig att det varit så där att han mest varit hängig, men inte direkt sjuk, men då har han velat stanna hemma och då har han fått det. Är man hängig så är det oftast något som inte är helt bra och då tror jag att vila är en bra sak.
  39. Medlem sedan
    Apr 2008
    #20
    En gå g år ingen gång. Mår man inte så bra, klart man stannar hemma.

    Men om det händer varje mångagmorgon, så är det inte längre lika självklart. Vad är problemet? Är det något problem i skolan, då måste det lösas.
    Men om det är mer att man inte tycker det är så kul, eller inte känner sej så motiverad, då kan det behövas bode att man peppar, skjutsar, säger till på skarpen, stannar hemma och gör alla läxorna under dage och förbjuder alla TV, dator och kollande i mobilen under de dagar man är hemma.
    Eller vad man nu kan hitta på för att få det på rätt köl igen.

    Feber i sej är helt ointressant, hängighet duger gott som sjukdom. Men det är när det känns som om det är något annat än en förkylning som är på gång, som det är svårare.
  40. 20
    En gå g år ingen gång. Mår man inte så bra, klart man stannar hemma.

    Men om det händer varje mångagmorgon, så är det inte längre lika självklart. Vad är problemet? Är det något problem i skolan, då måste det lösas.
    Men om det är mer att man inte tycker det är så kul, eller inte känner sej så motiverad, då kan det behövas bode att man peppar, skjutsar, säger till på skarpen, stannar hemma och gör alla läxorna under dage och förbjuder alla TV, dator och kollande i mobilen under de dagar man är hemma.
    Eller vad man nu kan hitta på för att få det på rätt köl igen.

    Feber i sej är helt ointressant, hängighet duger gott som sjukdom. Men det är när det känns som om det är något annat än en förkylning som är på gång, som det är svårare.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar