På fb var det någon av mina vänner som hade delat en statusuppdatering (ganska gammal tror jag, i alla fall från i våras) skriven av Åke Holm, grundaren av Fruktkampen. Statusen är rätt lång, men här är den:
"Jag ska berätta om en pojke och hans mamma. Vi kan kalla pojken Erik, för hans mamma vill inte att jag inte skriver hans riktiga namn. Erik är en mycket snäll pojke. Livlig och fantasifull. Men bara hemma. I skolan är han tystlåten och är oftast ensam på rasterna. Ingen vågar prata eller leka med honom, för de tuffare barnen i klassen brukar reta honom för hans slitna och ofta lagade kläder. Ibland retar även de snälla barnen honom, för att de inte vågar säga emot de populära barnen som har de finaste och dyraste märkeskläderna.
Erik skäms för att han inte har fina kläder. Fast han vet ju att det inte är mammas fel, för hon har inte råd att köpa kläder så ofta.
En gång försökte han dra ner sina gamla jeans så att det skulle se UT som om de var såna där moderna som de tuffa pojkarna har. Men då var det någon som såg att hans kalsonger var spruckna och trasiga i resåren. Alla skrattade åt honom när han sprang in och låste in sig på toaletten, där han drog upp byxorna igen.
På eftermiddagarna brukar klassen ha gemensam fruktstund. Då äter alla barnen de frukter som de har med sig hemifrån. Alla utom Erik. Oftast. Ibland har han med sig ett äpple, om mamma hittat något billigt i affären. Men de få gånger han har något med sig är det oftast en morot. Då brukar de tuffa barnen reta honom. Men för det mesta har han ingen frukt med sig. Hans mamma brukar låtsas att hon glömt. Men hon och Erik vet...
EN gång blev Erik jätteglad. I alla fall för en kort stund. En flicka i klassen kom fram till hans bänk och gav honom ett helt päron, ett alldeles grönt och fint. Flickan log faktiskt. Erik log blygt tillbaka och kände för en stund att det här var en bra dag. Men plötsligt kom fröken snabbt fram och tog päronet från hans hand. Hon sa att ingen, INGEN, får ge bort frukt till någon annan. Alla föräldrar måste själva ta sitt ansvar. Fröken såg nästan argt på Erik och sa högt att hans mamma borde skärpa sig. Hela klassen var alldeles tyst, några fnissade. Efter en stund satt några av de tuffa barnen och retade honom genom att vända sig mot honom och smaska och njuta högt av sina frukter. En flicka hade lila plommon med sig. Det var den godaste frukt Erik visste. Den dagen var ingen bra dag, den heller.
Erik är oftast trött efter skolan. Han orkar inte riktigt hänga med på eftermiddagslektionerna. På senaste kvartssamtalet klagade fröken på att Erik inte vill hänga med och att han var ofokuserad och slö och hör inte på. Mamma vet nästan aldrig riktigt vad hon ska säga eller ta sig till då. Särskilt inte när fröken tog upp det där med att hon måste skicka med frukt i skolväskan. Då försökte hon förklara det med att hon jobbar på nätterna och att tröttheten på morgnarna gör att hon ofta glömmer att köpa frukt när hon handlar, men hon skulle minsann bli bättre på det.
Den eftermiddagen köpte mamma en hel klase bananer, stora och gröngula, precis så som Erik älskar dem. Han skulle följande morgon få ta med sig TVÅ bananer till skolan. Att han inte fick någon mjölk till kvällsmaten för att den annars inte skulle räcka till frukosten gjorde ingenting. Erik var så glad ändå, för han skulle ju få äta FIN frukt med de andra barnen. Men den dagen blev inte heller bra. Den blev dålig redan från början, för han hade ett hål i en strumpa. De andra barnen skrattade åt honom och pekade på stortån som syntes hela dagen när de var inomhus. På eftermiddagen halkade han dessutom och blev lerig på byxorna. Då skällde fröken på honom för att han inte hade några reservkläder i sin låda. Erik visste ju att de få kläder hemma som inte var för små eller FÖR trasiga behövde han ju hemma och inte liggande till ingen nytta i en låda i skolan över helgen. Tvättmaskinen hemma är också trasig och mamma har verkligen inte råd att köpa en ny. Att hitta tvättider i tvättstugan på kvällen är inte heller så lätt. Oftast finns det tider på dagen, men eftersom hon jobbar natt så måste hon ju sova medan Erik är i skolan. Hon försöker därför oftast tvätta för hand när hon hinner.
Erik älskar sin mamma. Han vet att hon inte har råd, men kan ändå inte låta bli att skriva önskelista när han ska fylla år eller när julen närmar sig. Förra gången när han skrev en önskelista till sin födelsedag hade han råkat skriva "Nintendo 3DS" i listan, där han för övrigt hade skrivit billiga saker som skrivblock, penna och suddgummi, keps med Pokémonbild och Star Trekbilder, för han samlade på dem. I en liten ask på hyllan ovanför sängen hade han sju stycken, som han hade fått av sin kusin Niklas.
Den kvällen hörde han mamma gråta, när hon trodde att han sov. Han hör henne ofta gråta. Ibland går han upp och kramar henne, för han vill att hon inte ska vara ledsen. Då säger han alltid att han älskar henne och att hon är den bästa mamman i hela världen.
I början av sommaren, innan sommarlovet skulle börja, åkte hela klassen på klassresa tillsammans. De åkte till Göteborg och Liseberg. Alla utom Erik. Alla i klassen som hade varit med och samlat in pengar, bakat och sålt fikabröd i lärarrummet, samlat tomburkar och PET-flaskor och en massa saker hade fått följa med. Eriks mamma hade inte varit med och bakat eller bidragit med pengar. Föräldragruppen hade sagt att ALLA som vill följa med måste jobba och bidra lika mycket. De föräldrar som brukar höras mest kallar det solidaritet och ingen annan säger emot.
Den helgen som klassen var bortrest hade mamma i alla fall en överraskning. Hon hade sparat och sparat och på lördagskvällen hade de haft den bästa lördagskvällen som Erik kunde minnas. Mamma hade köpt en stor flaska Cola, en stor påse chips och så mycket godis så att den näst största skålen var alldeles full. Hon hade också fått låna en bärbar dator och filmen "Bilar" av en snäll äldre mamma i grannskapet.
Alla barnen i skolan brukade prata om den filmen när den var ny, men Erik drog sig undan eftersom han inte hade sett den och kunde inte riktigt hänga med i diskussionerna. SOM han hade önskat att han hade fått se den på bio eller åtminstone på DVD. Men det hade han aldrig sagt till mamma, för han ville inte göra henne ledsen.
Imorgon ska hela klassen ha utflykt. Det är den sjätte utflykten sedan skolan började för två månader sedan. Det vet Erik, för han har räknat. Men han vet också att han kommer att vara sjuk. Ja, inte på riktigt, förstås. Men han vet att mamma inte har råd med matsäcken, för skolan kräver att barnens föräldrar ska skicka med matsäckar när det är utflykt. Erik och mamma har en överenskommelse. När det är utflykt får Erik vara hemma en dag eller två och så får han låtsas hosta lite när han kommer tillbaka till skolan, så att alla ska förstå att han verkligen har varit lite sjuk.
Men Erik känner inte till det värsta ännu. Det vet bara mamma, för Erik brukar inte läsa veckobreven som fröken stoppar i allas väskor varje fredag. Fröken har i det senaste veckobrevet berättat att hon snart ska skicka med hemuppgifter där barnen måste leta information på Internet hemma. Erik och mamma har varken dator eller Internet.
Den här kvällen hör Erik hur mamma gråter igen. Fast den här gången verkar gråten vara mycket ledsnare.
/slut
Det är för Erik och hans mamma och MÅNGA andra familjer som lider ekonomiskt av att skolorna "kräver" att föräldrar ska skicka med frukt varje dag och utflyktsmatsäck varannan vecka, när SKOLLAGEN säger att skolan ska vara GRATIS, som jag driver Facebooksidan Fruktkampen, som har nationell räckvidd.
Detta gäller även (inte så sällan aggressivt) påtryckande föräldragrupper som KRÄVER pengar till klasskassor för klassresor, bakning för försäljning i lärarrum och basarer och fan vet allt. Och det gäller även den svenska "läxfria" och kostnadsfria skolan som ÄNDÅ skickar med hemuppgifter som kräver datorer och Internet! Allt detta är, på ren svenska, HELT ÅT HELVETE!
Det är också därför som jag och några vänner har startat Föreningen (och Facebooksidan) Stödkassen, som ska hjälpa människor i akut ekonomisk nöd med mat, kläder och andra hushållsartiklar. Initialt i vår egen kommun, men förhoppningen är att fler underföreningar i andra kommuner bildas i framtiden.
Tack för din tid!
Dela gärna detta om du tycker att budskapet är viktigt! "
Och nu får jag skriva min tanke med inlägget, i ett svar - för inlägget blev för långt, säger aff
Ett ögonblick...
*I need some fine wine and you, you need to be nicer...*
1
Konstiga exempel På fb var det någon av mina vänner som hade delat en statusuppdatering (ganska gammal tror jag, i alla fall från i våras) skriven av Åke Holm, grundaren av Fruktkampen. Statusen är rätt lång, men här är den:
"Jag ska berätta om en pojke och hans mamma. Vi kan kalla pojken Erik, för hans mamma vill inte att jag inte skriver hans riktiga namn. Erik är en mycket snäll pojke. Livlig och fantasifull. Men bara hemma. I skolan är han tystlåten och är oftast ensam på rasterna. Ingen vågar prata eller leka med honom, för de tuffare barnen i klassen brukar reta honom för hans slitna och ofta lagade kläder. Ibland retar även de snälla barnen honom, för att de inte vågar säga emot de populära barnen som har de finaste och dyraste märkeskläderna.
Erik skäms för att han inte har fina kläder. Fast han vet ju att det inte är mammas fel, för hon har inte råd att köpa kläder så ofta.
En gång försökte han dra ner sina gamla jeans så att det skulle se UT som om de var såna där moderna som de tuffa pojkarna har. Men då var det någon som såg att hans kalsonger var spruckna och trasiga i resåren. Alla skrattade åt honom när han sprang in och låste in sig på toaletten, där han drog upp byxorna igen.
På eftermiddagarna brukar klassen ha gemensam fruktstund. Då äter alla barnen de frukter som de har med sig hemifrån. Alla utom Erik. Oftast. Ibland har han med sig ett äpple, om mamma hittat något billigt i affären. Men de få gånger han har något med sig är det oftast en morot. Då brukar de tuffa barnen reta honom. Men för det mesta har han ingen frukt med sig. Hans mamma brukar låtsas att hon glömt. Men hon och Erik vet...
EN gång blev Erik jätteglad. I alla fall för en kort stund. En flicka i klassen kom fram till hans bänk och gav honom ett helt päron, ett alldeles grönt och fint. Flickan log faktiskt. Erik log blygt tillbaka och kände för en stund att det här var en bra dag. Men plötsligt kom fröken snabbt fram och tog päronet från hans hand. Hon sa att ingen, INGEN, får ge bort frukt till någon annan. Alla föräldrar måste själva ta sitt ansvar. Fröken såg nästan argt på Erik och sa högt att hans mamma borde skärpa sig. Hela klassen var alldeles tyst, några fnissade. Efter en stund satt några av de tuffa barnen och retade honom genom att vända sig mot honom och smaska och njuta högt av sina frukter. En flicka hade lila plommon med sig. Det var den godaste frukt Erik visste. Den dagen var ingen bra dag, den heller.
Erik är oftast trött efter skolan. Han orkar inte riktigt hänga med på eftermiddagslektionerna. På senaste kvartssamtalet klagade fröken på att Erik inte vill hänga med och att han var ofokuserad och slö och hör inte på. Mamma vet nästan aldrig riktigt vad hon ska säga eller ta sig till då. Särskilt inte när fröken tog upp det där med att hon måste skicka med frukt i skolväskan. Då försökte hon förklara det med att hon jobbar på nätterna och att tröttheten på morgnarna gör att hon ofta glömmer att köpa frukt när hon handlar, men hon skulle minsann bli bättre på det.
Den eftermiddagen köpte mamma en hel klase bananer, stora och gröngula, precis så som Erik älskar dem. Han skulle följande morgon få ta med sig TVÅ bananer till skolan. Att han inte fick någon mjölk till kvällsmaten för att den annars inte skulle räcka till frukosten gjorde ingenting. Erik var så glad ändå, för han skulle ju få äta FIN frukt med de andra barnen. Men den dagen blev inte heller bra. Den blev dålig redan från början, för han hade ett hål i en strumpa. De andra barnen skrattade åt honom och pekade på stortån som syntes hela dagen när de var inomhus. På eftermiddagen halkade han dessutom och blev lerig på byxorna. Då skällde fröken på honom för att han inte hade några reservkläder i sin låda. Erik visste ju att de få kläder hemma som inte var för små eller FÖR trasiga behövde han ju hemma och inte liggande till ingen nytta i en låda i skolan över helgen. Tvättmaskinen hemma är också trasig och mamma har verkligen inte råd att köpa en ny. Att hitta tvättider i tvättstugan på kvällen är inte heller så lätt. Oftast finns det tider på dagen, men eftersom hon jobbar natt så måste hon ju sova medan Erik är i skolan. Hon försöker därför oftast tvätta för hand när hon hinner.
Erik älskar sin mamma. Han vet att hon inte har råd, men kan ändå inte låta bli att skriva önskelista när han ska fylla år eller när julen närmar sig. Förra gången när han skrev en önskelista till sin födelsedag hade han råkat skriva "Nintendo 3DS" i listan, där han för övrigt hade skrivit billiga saker som skrivblock, penna och suddgummi, keps med Pokémonbild och Star Trekbilder, för han samlade på dem. I en liten ask på hyllan ovanför sängen hade han sju stycken, som han hade fått av sin kusin Niklas.
Den kvällen hörde han mamma gråta, när hon trodde att han sov. Han hör henne ofta gråta. Ibland går han upp och kramar henne, för han vill att hon inte ska vara ledsen. Då säger han alltid att han älskar henne och att hon är den bästa mamman i hela världen.
I början av sommaren, innan sommarlovet skulle börja, åkte hela klassen på klassresa tillsammans. De åkte till Göteborg och Liseberg. Alla utom Erik. Alla i klassen som hade varit med och samlat in pengar, bakat och sålt fikabröd i lärarrummet, samlat tomburkar och PET-flaskor och en massa saker hade fått följa med. Eriks mamma hade inte varit med och bakat eller bidragit med pengar. Föräldragruppen hade sagt att ALLA som vill följa med måste jobba och bidra lika mycket. De föräldrar som brukar höras mest kallar det solidaritet och ingen annan säger emot.
Den helgen som klassen var bortrest hade mamma i alla fall en överraskning. Hon hade sparat och sparat och på lördagskvällen hade de haft den bästa lördagskvällen som Erik kunde minnas. Mamma hade köpt en stor flaska Cola, en stor påse chips och så mycket godis så att den näst största skålen var alldeles full. Hon hade också fått låna en bärbar dator och filmen "Bilar" av en snäll äldre mamma i grannskapet.
Alla barnen i skolan brukade prata om den filmen när den var ny, men Erik drog sig undan eftersom han inte hade sett den och kunde inte riktigt hänga med i diskussionerna. SOM han hade önskat att han hade fått se den på bio eller åtminstone på DVD. Men det hade han aldrig sagt till mamma, för han ville inte göra henne ledsen.
Imorgon ska hela klassen ha utflykt. Det är den sjätte utflykten sedan skolan började för två månader sedan. Det vet Erik, för han har räknat. Men han vet också att han kommer att vara sjuk. Ja, inte på riktigt, förstås. Men han vet att mamma inte har råd med matsäcken, för skolan kräver att barnens föräldrar ska skicka med matsäckar när det är utflykt. Erik och mamma har en överenskommelse. När det är utflykt får Erik vara hemma en dag eller två och så får han låtsas hosta lite när han kommer tillbaka till skolan, så att alla ska förstå att han verkligen har varit lite sjuk.
Men Erik känner inte till det värsta ännu. Det vet bara mamma, för Erik brukar inte läsa veckobreven som fröken stoppar i allas väskor varje fredag. Fröken har i det senaste veckobrevet berättat att hon snart ska skicka med hemuppgifter där barnen måste leta information på Internet hemma. Erik och mamma har varken dator eller Internet.
Den här kvällen hör Erik hur mamma gråter igen. Fast den här gången verkar gråten vara mycket ledsnare.
/slut
Det är för Erik och hans mamma och MÅNGA andra familjer som lider ekonomiskt av att skolorna "kräver" att föräldrar ska skicka med frukt varje dag och utflyktsmatsäck varannan vecka, när SKOLLAGEN säger att skolan ska vara GRATIS, som jag driver Facebooksidan Fruktkampen, som har nationell räckvidd.
Detta gäller även (inte så sällan aggressivt) påtryckande föräldragrupper som KRÄVER pengar till klasskassor för klassresor, bakning för försäljning i lärarrum och basarer och fan vet allt. Och det gäller även den svenska "läxfria" och kostnadsfria skolan som ÄNDÅ skickar med hemuppgifter som kräver datorer och Internet! Allt detta är, på ren svenska, HELT ÅT HELVETE!
Det är också därför som jag och några vänner har startat Föreningen (och Facebooksidan) Stödkassen, som ska hjälpa människor i akut ekonomisk nöd med mat, kläder och andra hushållsartiklar. Initialt i vår egen kommun, men förhoppningen är att fler underföreningar i andra kommuner bildas i framtiden.
Tack för din tid!
Dela gärna detta om du tycker att budskapet är viktigt! "
Och nu får jag skriva min tanke med inlägget, i ett svar - för inlägget blev för långt, säger aff
Ett ögonblick...
Det jag reagerar på är dels att det (i mina ögon) är en rätt uppenbart uppdiktad historia, fastän det där i början ska verka som att det är taget helt ur verkliga livet. Att jag tycker att den verkar uppdiktad är för att det är så mycket detaljer om hur denne lille "Erik" tänker och känner, och likaså hans mamma. Och hur läraren uppmålas som ond och oförstående, och lille Erik som den tappre lille hjälten. Lite väl överdriven, kan jag tycka.
Och då tänker jag att om det nu är så väldigt utbrett med familjer där man inte har råd med t ex frukt eller att baka en sockerkaka nån gång ibland, eller nåt alls - då borde man väl kunna berätta en helt sann historia?... Lite mer trovärdigt?
Och så tänker jag att även lille Eriks mamma har ju faktiskt rätt till existensminimum. Och lever man på existensminimum så har man det kanske inte jättefett, men man svälter banne mig inte heller (om man inte väljer att lägga pengar på onödigheter då, mycket handlar ju om prioriteringar). Man HAR råd med frukt. Ett äpple eller en banan om dagen. Man KAN baka en sockerkaka till klassens försäljning. Man KAN köpa kläder, speciellt om man köper begagnat (som kan vara hur fräscht som helst, för en spottstyver). Man HAR råd med en smörgås och en flaska juice/saft/en festis att skicka med på skolutflykten.
Och även om man nu inte på något vis skulle kunna ha råd med en gammal dator (man kan t o m få dem till skänks om man vill) med billigaste internetuppkopplingen - ja, då finns det internetuppkoppling på biblioteket, t ex.
Det FINNS såklart barn som har det tufft. Men då tycker jag att det är synd att på det här fåniga viset överdriva så att det inte blir trovärdigt mer. Då tror jag att man stjälper mer än hjälper.
Fantastiskt, underbart bra att någon/några vill hjälpa andra, absolut! Men dumt och fånigt och kontraproduktivt att göra det på det här viset, känner jag.
2
Fortsättning:
Det jag reagerar på är dels att det (i mina ögon) är en rätt uppenbart uppdiktad historia, fastän det där i början ska verka som att det är taget helt ur verkliga livet. Att jag tycker att den verkar uppdiktad är för att det är så mycket detaljer om hur denne lille "Erik" tänker och känner, och likaså hans mamma. Och hur läraren uppmålas som ond och oförstående, och lille Erik som den tappre lille hjälten. Lite väl överdriven, kan jag tycka.
Och då tänker jag att om det nu är så väldigt utbrett med familjer där man inte har råd med t ex frukt eller att baka en sockerkaka nån gång ibland, eller nåt alls - då borde man väl kunna berätta en helt sann historia?... Lite mer trovärdigt?
Och så tänker jag att även lille Eriks mamma har ju faktiskt rätt till existensminimum. Och lever man på existensminimum så har man det kanske inte jättefett, men man svälter banne mig inte heller (om man inte väljer att lägga pengar på onödigheter då, mycket handlar ju om prioriteringar). Man HAR råd med frukt. Ett äpple eller en banan om dagen. Man KAN baka en sockerkaka till klassens försäljning. Man KAN köpa kläder, speciellt om man köper begagnat (som kan vara hur fräscht som helst, för en spottstyver). Man HAR råd med en smörgås och en flaska juice/saft/en festis att skicka med på skolutflykten.
Och även om man nu inte på något vis skulle kunna ha råd med en gammal dator (man kan t o m få dem till skänks om man vill) med billigaste internetuppkopplingen - ja, då finns det internetuppkoppling på biblioteket, t ex.
Det FINNS såklart barn som har det tufft. Men då tycker jag att det är synd att på det här fåniga viset överdriva så att det inte blir trovärdigt mer. Då tror jag att man stjälper mer än hjälper.
Fantastiskt, underbart bra att någon/några vill hjälpa andra, absolut! Men dumt och fånigt och kontraproduktivt att göra det på det här viset, känner jag.
sen blir jag lite fundersam över att Eriks mamma inte ringer/mailar/besöker lärare och fritidspersonal och berättar att de inte kan ha extrakläder/frukt för sådana situatuioner kan man lösa på skola/dagis. Det skickas drösvis med fina kvarglömda kläder till second hand affärer från skolor. Tom ytterplagg.
Men jag vet inte, kanske skammaen är för stor så man inte vågar, och det är väl en del av problemet.
Idag var det en artikel om hur dyrt det är att börja skolan i tidningen och om hur barn måste ha allt deras kompisar har och jag får lite panik över det där med att vi från samhällets håll matar i barnen att endast märkeskkäder och utlandssemestrar duger för om alla föräldrar satte ned foten och själva skönmålade en helg på farmors torp så skulle det underlätta för barnen men föräldrarna spär ju i många fall på hysterin genom att vara så ängsliga och statusjagande.
3
jo jag håller med dig
sen blir jag lite fundersam över att Eriks mamma inte ringer/mailar/besöker lärare och fritidspersonal och berättar att de inte kan ha extrakläder/frukt för sådana situatuioner kan man lösa på skola/dagis. Det skickas drösvis med fina kvarglömda kläder till second hand affärer från skolor. Tom ytterplagg.
Men jag vet inte, kanske skammaen är för stor så man inte vågar, och det är väl en del av problemet.
Idag var det en artikel om hur dyrt det är att börja skolan i tidningen och om hur barn måste ha allt deras kompisar har och jag får lite panik över det där med att vi från samhällets håll matar i barnen att endast märkeskkäder och utlandssemestrar duger för om alla föräldrar satte ned foten och själva skönmålade en helg på farmors torp så skulle det underlätta för barnen men föräldrarna spär ju i många fall på hysterin genom att vara så ängsliga och statusjagande.
om jag lät ond och kall i inlägget så menar jag inte att jag blundar för att det finns fattigdom utan bara att om jag som arbetar på skolan vet om situationen så behöver jag inte fråga kalle varför han inte har ombyteskläder eller vad det nu är och kan stödja honom
4
om jag lät ond och kall i inlägget så menar jag inte att jag blundar för att det finns fattigdom utan bara att om jag som arbetar på skolan vet om situationen så behöver jag inte fråga kalle varför han inte har ombyteskläder eller vad det nu är och kan stödja honom
Jag håller med dig om att det är störande att det är ett uppdiktat exempel. I min dotters klass delar barnen tack&lov alltid med sig av frukten. Det är faktiskt ALLTID någon som glömmer frukt - 20 barn i klassen, vanlig hederlig glömska, så fröken brukar ha en matkniv i katederlådan så att hon kan dela på äpplen och päron och gurkor och morötter...
Läraren låter som tagen ur "Hets"...
5
Jag håller med dig om att det är störande att det är ett uppdiktat exempel. I min dotters klass delar barnen tack&lov alltid med sig av frukten. Det är faktiskt ALLTID någon som glömmer frukt - 20 barn i klassen, vanlig hederlig glömska, så fröken brukar ha en matkniv i katederlådan så att hon kan dela på äpplen och päron och gurkor och morötter...
Ja, såklart är det ofta skam- och skuldkänslor inblandat.
Men samtidigt, "Eriks" mamma verkar ju väldigt mån om sitt barn, och då borde man väl kunna lägga de där skamkänslorna åt sidan om ens barn kan få det bättre då?...(Och nej, jag säger inte att det är ENKELT, för det är det såklart inte..)
Och ja, det är såklart vi vuxna som lurar i barnen att det bara är märkeskläder och dyra prylar och flotta utlandsresor som räknas. Så himla onödigt, ur alla perspektiv.
6
Ja, såklart är det ofta skam- och skuldkänslor inblandat.
Men samtidigt, "Eriks" mamma verkar ju väldigt mån om sitt barn, och då borde man väl kunna lägga de där skamkänslorna åt sidan om ens barn kan få det bättre då?...(Och nej, jag säger inte att det är ENKELT, för det är det såklart inte..)
Och ja, det är såklart vi vuxna som lurar i barnen att det bara är märkeskläder och dyra prylar och flotta utlandsresor som räknas. Så himla onödigt, ur alla perspektiv.
Jag vet inte vad "Hets" är, men i övrigt håller jag med dig Jag har jättesvårt att tro att det finns så värst många lärare som skulle neka sina elever att dela med sig av sin frukt.
8
Jag vet inte vad "Hets" är, men i övrigt håller jag med dig Jag har jättesvårt att tro att det finns så värst många lärare som skulle neka sina elever att dela med sig av sin frukt.
Jag läste ett upprop om att lärarna inte skulle fråga hur sommaren varit. Jag skulle snarare säga att man ska fråga _varenda_ unge hur sommaren har varit för just DEM! Visa att även en heldag på stranden eller loppisbesöket på landet kan vara något man kan berätta om. Kanske lärde barnet sig simma, eller träffade kompisar? Hur var det egentligen vid bryggan vid lokala sjön i sommar och hur var det för klasskompisen som åkte till släktingar på landet/utomlands?
9
Jag läste ett upprop om att lärarna inte skulle fråga hur sommaren varit. Jag skulle snarare säga att man ska fråga _varenda_ unge hur sommaren har varit för just DEM! Visa att även en heldag på stranden eller loppisbesöket på landet kan vara något man kan berätta om. Kanske lärde barnet sig simma, eller träffade kompisar? Hur var det egentligen vid bryggan vid lokala sjön i sommar och hur var det för klasskompisen som åkte till släktingar på landet/utomlands?
Jag håller med! Det ÄR ju bara så att vi ÄR olika, har olika förutsättningar o s v. Livet är inte och kommer aldrig att bli millimeterrättvist, och det är nog inget som så måna eftersträvar heller.
Man borde försöka lyfta statusen, visa hur himla mysigt det faktiskt kan vara på den lokala badplatsen på sommaren, att det faktiskt är en fantastisk grej att få vara med om på sommarlovet! Istället för att tysta ner. Därför att skillnaderna finns där ändå, och då kommer jämförelserna att ske i det fördolda istället, barnen emellan, utan att någon vettig vuxen är med och styr upp det och visar andra perspektiv.
11
Jag håller med! Det ÄR ju bara så att vi ÄR olika, har olika förutsättningar o s v. Livet är inte och kommer aldrig att bli millimeterrättvist, och det är nog inget som så måna eftersträvar heller.
Man borde försöka lyfta statusen, visa hur himla mysigt det faktiskt kan vara på den lokala badplatsen på sommaren, att det faktiskt är en fantastisk grej att få vara med om på sommarlovet! Istället för att tysta ner. Därför att skillnaderna finns där ändå, och då kommer jämförelserna att ske i det fördolda istället, barnen emellan, utan att någon vettig vuxen är med och styr upp det och visar andra perspektiv.
det är nog inte lätt alls men om man bara berättar för någon i personalen så har man så mycket vunnet på det
på samma sätt tror jag att man kan vinna enormt på att berätta för sin omgivning för det finns många som säkert skulle kunna lämna över en kasse äpplen tex. och vet man att någon av barnens kompisar lever i familjer där de har riktigt knapert så bjuder man gärna barnet på middag eller tar med det på utflykter. Vi är många som känner så men det är svårt att gissa sig fram till det.
Givetvis är det stora skamkänslor, än mer med det politikiska klimat som seglat in över sverige.
12
det är nog inte lätt alls men om man bara berättar för någon i personalen så har man så mycket vunnet på det
på samma sätt tror jag att man kan vinna enormt på att berätta för sin omgivning för det finns många som säkert skulle kunna lämna över en kasse äpplen tex. och vet man att någon av barnens kompisar lever i familjer där de har riktigt knapert så bjuder man gärna barnet på middag eller tar med det på utflykter. Vi är många som känner så men det är svårt att gissa sig fram till det.
Givetvis är det stora skamkänslor, än mer med det politikiska klimat som seglat in över sverige.
Det det handlar om tycker jag är att även om vi tycker att mamman har råd att prioritera frukt så kanske hon är så obegåvad att hon helt enkelt inte gör det. Och då är det barnet som får lida. Det är väl kontentan?
13
Det det handlar om tycker jag är att även om vi tycker att mamman har råd att prioritera frukt så kanske hon är så obegåvad att hon helt enkelt inte gör det. Och då är det barnet som får lida. Det är väl kontentan?
jo eller så vänder man på frågan och struntar i att utgå från var och fokuserar på något annat, typ vad var mysigast eller har du gjort något du inte vågade förut osv
14
jo eller så vänder man på frågan och struntar i att utgå från var och fokuserar på något annat, typ vad var mysigast eller har du gjort något du inte vågade förut osv
Jag är dessutom helt övertygad om att de flesta lärarna förstår vad det handlar om när samma barn gång efter gång inte har med frukt, inte har med matsäck, inte har med extrakläder eller kanske kommer i lite för små kläder, lite hål på byxknäna mm.
Och jag tror att det är ytterst få lärare som är så oförstående eller elaka att de skulle påpeka detta så att barnet får skämmas inför sina klasskamrater.
Det jag har upplevt i skolan är snarare att lärarna gör allt de kan för att hjälpa dessa barn, ha med sig lite extra frukt, föreslå fruktsallad av all frukt som barnen haft med sig i stället för att var och en äter sin egen, se till att just det där barnet går hand i hand med ett annat barn som läraren vet är snäll och förstående och inte mobbar när de ska gå på led eller vara i par och jobba mm.
16
Jag är dessutom helt övertygad om att de flesta lärarna förstår vad det handlar om när samma barn gång efter gång inte har med frukt, inte har med matsäck, inte har med extrakläder eller kanske kommer i lite för små kläder, lite hål på byxknäna mm.
Och jag tror att det är ytterst få lärare som är så oförstående eller elaka att de skulle påpeka detta så att barnet får skämmas inför sina klasskamrater.
Det jag har upplevt i skolan är snarare att lärarna gör allt de kan för att hjälpa dessa barn, ha med sig lite extra frukt, föreslå fruktsallad av all frukt som barnen haft med sig i stället för att var och en äter sin egen, se till att just det där barnet går hand i hand med ett annat barn som läraren vet är snäll och förstående och inte mobbar när de ska gå på led eller vara i par och jobba mm.
Men de barnen vars föräldrar inte förmår/prioriterar att tillgodose barnens behov, måste vi såklart hjälpa. Men jag tror nog att de flesta någorlunda normalbegåvade vuxna/personal inom skolvärlden inte beter sig som läraren i sagan om "Erik". Det är så onödigt att fabricera något som inte finns, det hjälper liksom ingen. Det var MIN kontenta.
17
Men de barnen vars föräldrar inte förmår/prioriterar att tillgodose barnens behov, måste vi såklart hjälpa. Men jag tror nog att de flesta någorlunda normalbegåvade vuxna/personal inom skolvärlden inte beter sig som läraren i sagan om "Erik". Det är så onödigt att fabricera något som inte finns, det hjälper liksom ingen. Det var MIN kontenta.
man kan ju faktiskt köra lite geografi också, tex att man kollar hur många landskap barnen i en klass varit i under sommarlovet som upptakt till sveriges geografi
ja som sagt möjligheterna är oändliga och dessutom kanske den som varit i spanien gjort något mycket coolare på hemmaplan men det säger man inte eftersom man vet att spanien smäller högst
18
man kan ju faktiskt köra lite geografi också, tex att man kollar hur många landskap barnen i en klass varit i under sommarlovet som upptakt till sveriges geografi
ja som sagt möjligheterna är oändliga och dessutom kanske den som varit i spanien gjort något mycket coolare på hemmaplan men det säger man inte eftersom man vet att spanien smäller högst
Jag var kanske ovanligt närvarande när mina barn gick i skolan eller så har jag en blick för det för jag såg sånt (och jag blev lika varm i hjärtat varje gång). Jag skickade ju också med lite extra och uppmuntrade mina barn att dela med sig.
20
Jag var kanske ovanligt närvarande när mina barn gick i skolan eller så har jag en blick för det för jag såg sånt (och jag blev lika varm i hjärtat varje gång). Jag skickade ju också med lite extra och uppmuntrade mina barn att dela med sig.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Jag har jättesvårt att tro att det finns så värst många lärare som skulle neka sina elever att dela med sig av sin frukt.
