Har precis blivit sambo med min kille. Han har en son på 12 och jag har en dotter på 15. Min dotter och jag har levt ensamma, bara hon och jag i över 10 år. Nu har vi flyttat ihop och dags att "lära sig" leva med andra ( hon har bott periodvis hos sin pappa och hans 2 olika sambor (där ha det inte fungerat då min dotter hela tiden fått stå tillbaka och få minsta rummet samt ta hand om yngre bonus-syskon och inte blivit lyssnad på). Nu har vi blivit sambos och min dotter har jättesvårt att acceptera detta. Hon är livrädd att det ska bli som det varit hos pappa (vilket jag har sagt att det inte ska bli). Hon är ju van att ha hela bostaden för sig själv (när inte jag är hemma) och nu ska man samsas och försöka "lyda" under nya regler. Det nya bonussyskonet är ganska gnällig och vilket gör att det blir ganska spänt hemma och min dotter trippar på tå. Hon är arg på mig att jag valt att bli sambo och hon vill ju bo med bara mig, säger hon. Det är ju nu man ska vara glad att vi äntligen bor tillsamman men jag känner mig bra olycklig och som en dålig mamma som gjort detta. Hur har ni andra hanterat liknande situationer för jag antar att ni som läser och skriver härinne har mycket erfarenhet av detta.
1
Hur hantera tonåring och ny familj Hej!
Har precis blivit sambo med min kille. Han har en son på 12 och jag har en dotter på 15. Min dotter och jag har levt ensamma, bara hon och jag i över 10 år. Nu har vi flyttat ihop och dags att "lära sig" leva med andra ( hon har bott periodvis hos sin pappa och hans 2 olika sambor (där ha det inte fungerat då min dotter hela tiden fått stå tillbaka och få minsta rummet samt ta hand om yngre bonus-syskon och inte blivit lyssnad på). Nu har vi blivit sambos och min dotter har jättesvårt att acceptera detta. Hon är livrädd att det ska bli som det varit hos pappa (vilket jag har sagt att det inte ska bli). Hon är ju van att ha hela bostaden för sig själv (när inte jag är hemma) och nu ska man samsas och försöka "lyda" under nya regler. Det nya bonussyskonet är ganska gnällig och vilket gör att det blir ganska spänt hemma och min dotter trippar på tå. Hon är arg på mig att jag valt att bli sambo och hon vill ju bo med bara mig, säger hon. Det är ju nu man ska vara glad att vi äntligen bor tillsamman men jag känner mig bra olycklig och som en dålig mamma som gjort detta. Hur har ni andra hanterat liknande situationer för jag antar att ni som läser och skriver härinne har mycket erfarenhet av detta.
Jag tycker att det är bra att du reflekterar över hur din dotter tar det, det är det ju långt ifrån alla som gör.
Men jag tänker att ni har gjort det hela i lite tokig ordning - FÖRST blir ni sambos, SEN försöker du lösa problemet med att din dotter inte vill det.
Det är klart att hon känner sig överkörd! Och det är klart att hon blir orolig att hon inte ska bli lyssnad på och få "space" - ni har ju inte lyssnat på henne från första början gällande att ni ska flytta ihop?
Jag har själv varit i situationen att ha tonåring och ha träffat en ny partner som jag vill flytta ihop med. Men hade mina barn ens antytt att de inte vill att han flyttar in hos oss, ja då hade han inte flyttat in hos oss. Det var ju barnens hem först och främst, klart att _hela_ familjen ska vara med på att vi tar in en till i vår familj!
Vore jag du skulle jag prata med henne, mellan fyra ögon. Jag skulle ärligt be om ursäkt för att hon har blivit överkörd, att hennes vilja har blivit överkörd. Säga att det var dumt (för det var det), och sen försöka få med henne på tåget och gemensamt försöka komma på vad man skulle kunna göra för att det ska kännas ok för henne med.
Och så får din sambo kanske ta tag i sin sons gnällighet, för det är ju faktiskt outhärdligt att bo med nån som bara gnäller jämt. Han (sonen) kanske inte heller här nöjd med hur ni har löst det?
2
Jag tycker att det är bra att du reflekterar över hur din dotter tar det, det är det ju långt ifrån alla som gör.
Men jag tänker att ni har gjort det hela i lite tokig ordning - FÖRST blir ni sambos, SEN försöker du lösa problemet med att din dotter inte vill det.
Det är klart att hon känner sig överkörd! Och det är klart att hon blir orolig att hon inte ska bli lyssnad på och få "space" - ni har ju inte lyssnat på henne från första början gällande att ni ska flytta ihop?
Jag har själv varit i situationen att ha tonåring och ha träffat en ny partner som jag vill flytta ihop med. Men hade mina barn ens antytt att de inte vill att han flyttar in hos oss, ja då hade han inte flyttat in hos oss. Det var ju barnens hem först och främst, klart att _hela_ familjen ska vara med på att vi tar in en till i vår familj!
Vore jag du skulle jag prata med henne, mellan fyra ögon. Jag skulle ärligt be om ursäkt för att hon har blivit överkörd, att hennes vilja har blivit överkörd. Säga att det var dumt (för det var det), och sen försöka få med henne på tåget och gemensamt försöka komma på vad man skulle kunna göra för att det ska kännas ok för henne med.
Och så får din sambo kanske ta tag i sin sons gnällighet, för det är ju faktiskt outhärdligt att bo med nån som bara gnäller jämt. Han (sonen) kanske inte heller här nöjd med hur ni har löst det?
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
