Ni som har lite större barn
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Nov 2003
    #1

    Ni som har lite större barn

    tonåringar sådär, hur känner ni inför eventuella förhållanden de går in i?

    När jag ser ungdomar i omgivningen som går all in fast de bara är femton-sexton-sjutton år blir jag beklämd. Är det inte väl tidigt att bestämma sig för en enda partner i den åldern? Att försaka kompisar, resor och anpassa sitt liv till någon annan redan då. Jag förstår att man bli tok-kär (det blev jag nog själv) men steget till att leva i ett etablerat förhållande är långt. Grannen berättade stolt att "svärsonen" 17 år sitter och kollar på Tipsextra med "svärfar" nästan varje vecka och jag tycker faktiskt att det är sorgligt. Det blir tid att leva medelålders när man är i medelåldern liksom.

    Mina regna barn är än så länge i nedre tonåren men jag hoppas att de inte binder sig för tidigt. Hur tänker ni?
  2. 1
    Ni som har lite större barn tonåringar sådär, hur känner ni inför eventuella förhållanden de går in i?

    När jag ser ungdomar i omgivningen som går all in fast de bara är femton-sexton-sjutton år blir jag beklämd. Är det inte väl tidigt att bestämma sig för en enda partner i den åldern? Att försaka kompisar, resor och anpassa sitt liv till någon annan redan då. Jag förstår att man bli tok-kär (det blev jag nog själv) men steget till att leva i ett etablerat förhållande är långt. Grannen berättade stolt att "svärsonen" 17 år sitter och kollar på Tipsextra med "svärfar" nästan varje vecka och jag tycker faktiskt att det är sorgligt. Det blir tid att leva medelålders när man är i medelåldern liksom.

    Mina regna barn är än så länge i nedre tonåren men jag hoppas att de inte binder sig för tidigt. Hur tänker ni?
  3. Medlem sedan
    Aug 2002
    #2
    Känner precis som du, alldeles för tidigt att binda upp sig när man inte ens är 18 år. Mina barn är bara 12 år så det dröjer ju ett tag och är de lika mig och maken så kommer det bli så.....
  4. 2
    Känner precis som du, alldeles för tidigt att binda upp sig när man inte ens är 18 år. Mina barn är bara 12 år så det dröjer ju ett tag och är de lika mig och maken så kommer det bli så.....
  5. Medlem sedan
    Aug 2011
    #3
    Min dotter skulle precis fylla arton när hon blev tillsammans med sin nuvarande pojkvän (de har varit tillsammans ett år)

    Jag tycker inte alls att det behöver bli sorgligt på minsta sätt. De lever inte som medelålders, verkligen inte. De hittar på roliga saker ihop, de träffar vänner, de är ute och reser, de är mycket ute i naturen och tältar o s v. Om en vecka "flyttar de ihop", fast ändå inte - de börjar på samma utbildning på samma folkhögskola.

    Jag är jätteglad för deras skull, de har verkligen roligt ihop. Inget säger ju att det kommer att hålla för evigt, men de har väldigt roligt nu!

    Vad är det du tycker att man "ska" göra när man är i den åldern?..
  6. 3
    Min dotter skulle precis fylla arton när hon blev tillsammans med sin nuvarande pojkvän (de har varit tillsammans ett år)

    Jag tycker inte alls att det behöver bli sorgligt på minsta sätt. De lever inte som medelålders, verkligen inte. De hittar på roliga saker ihop, de träffar vänner, de är ute och reser, de är mycket ute i naturen och tältar o s v. Om en vecka "flyttar de ihop", fast ändå inte - de börjar på samma utbildning på samma folkhögskola.

    Jag är jätteglad för deras skull, de har verkligen roligt ihop. Inget säger ju att det kommer att hålla för evigt, men de har väldigt roligt nu!

    Vad är det du tycker att man "ska" göra när man är i den åldern?..
  7. Medlem sedan
    May 2004
    #4

    Tänker ingenting...

    vem ska liksom döma vad som är rätt och fel här, det som är rätt för dig kan kännas fel för någon annan och tvärt om.

    Jag hade en arbetskamrat en gång som var otroligt sparsam hade miljoner på banken men levde som en fattiglapp, alla tyckte "synd" om honom och kunde inte fatta att han inte ville använda pengarna till resor och flärd.

    Men han var som lyckligast när han kunde ha 10 grader varmt hemma på vinter, köpa julskinkan till superreapris eller använda deklarationspåsen till att ha mackorna i till jobbet. Då var han som lyckligast.

    Angående tidigt förhållande så behöver väl inte en tidig relation betyda att man hamnar i fängelse liksom.
    Same shit different day.
    Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.

    Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
  8. 4
    Tänker ingenting... vem ska liksom döma vad som är rätt och fel här, det som är rätt för dig kan kännas fel för någon annan och tvärt om.

    Jag hade en arbetskamrat en gång som var otroligt sparsam hade miljoner på banken men levde som en fattiglapp, alla tyckte "synd" om honom och kunde inte fatta att han inte ville använda pengarna till resor och flärd.

    Men han var som lyckligast när han kunde ha 10 grader varmt hemma på vinter, köpa julskinkan till superreapris eller använda deklarationspåsen till att ha mackorna i till jobbet. Då var han som lyckligast.

    Angående tidigt förhållande så behöver väl inte en tidig relation betyda att man hamnar i fängelse liksom.
  9. Medlem sedan
    Aug 2011
    #5
    Kan också lägga till att inget säger ju heller att det INTE kommer att hålla för evigt . Det återstår att se.

    När tycker du att det är lagom att man lever i ett förhållande?
  10. 5
    Kan också lägga till att inget säger ju heller att det INTE kommer att hålla för evigt . Det återstår att se.

    När tycker du att det är lagom att man lever i ett förhållande?
  11. Medlem sedan
    Aug 2005
    #6
    Hjälp vad har jag missat? Hade inte fyllt 18 när jag träffade min man för 25 år sedan.
  12. 6
    Hjälp vad har jag missat? Hade inte fyllt 18 när jag träffade min man för 25 år sedan.
  13. Medlem sedan
    Aug 2011
    #7
    Jag undrar också lite vad du missade. Jag förstår inte riktigt vad det är man "ska" (enligt ts) uppleva innan man stadgar sig?... Vad är det man inte kan göra med en partner som man älskar och har roligt med?
  14. 7
    Jag undrar också lite vad du missade. Jag förstår inte riktigt vad det är man "ska" (enligt ts) uppleva innan man stadgar sig?... Vad är det man inte kan göra med en partner som man älskar och har roligt med?
  15. Medlem sedan
    Nov 2003
    #8
    Vad jag tycker att man ska göra i den åldern? Det man vill utan att ta hänsyn till en partners känslor. Är man seriös med någon är chansen mindre att man gör den där utlandsterminen eller flyttar till andra änden av Sverige för att plugga. Eller att man föralldel umgås med killar och/eller tjejer som får en att förstå vad man söker hos en partner så småningom. Det handlar inte om att festa eller att ligga runt utan mer att ge sig själv chansen att bli en självständig individ med egen vilja.
  16. 8
    Vad jag tycker att man ska göra i den åldern? Det man vill utan att ta hänsyn till en partners känslor. Är man seriös med någon är chansen mindre att man gör den där utlandsterminen eller flyttar till andra änden av Sverige för att plugga. Eller att man föralldel umgås med killar och/eller tjejer som får en att förstå vad man söker hos en partner så småningom. Det handlar inte om att festa eller att ligga runt utan mer att ge sig själv chansen att bli en självständig individ med egen vilja.
  17. Medlem sedan
    May 2005
    #9
    Att vara ihop är ju en sak, men jag håller med dig om att det är lite sorgligt på något vis när folk i tonåren och faktiskt även när de bara är strax över tjugo uppför sig som om de vore långt över medelåldern. Är det en önskan om att vara vuxen? Ett sätt att hitta en vuxenidentitet? Jag vet inte. När tjejerna i den åldern börjar kallar pojkvännen/sambon för "min gubbe" och gör sådant som närmast deras mor- och farföräldrar gör på fritiden så är det lite knepigt. Det finns gott om tid för var sak i livet.
  18. 9
    Att vara ihop är ju en sak, men jag håller med dig om att det är lite sorgligt på något vis när folk i tonåren och faktiskt även när de bara är strax över tjugo uppför sig som om de vore långt över medelåldern. Är det en önskan om att vara vuxen? Ett sätt att hitta en vuxenidentitet? Jag vet inte. När tjejerna i den åldern börjar kallar pojkvännen/sambon för "min gubbe" och gör sådant som närmast deras mor- och farföräldrar gör på fritiden så är det lite knepigt. Det finns gott om tid för var sak i livet.
  19. Medlem sedan
    Dec 2005
    #10
    Jag tror man helt enkelt måste inse att alla artonåringar inte vill springa på krogen och ligga runt. Om denne fått en vra relation till sin svärfar är det väl jättehärligt!

    Jag har en vän som tröffade sin anubbe i nian och de har varit oskiljaktiga sen dess men har egna intressen de odlat och gemensamma. Det enda oroande är om någon av de två skulle vilja dra för då skulle jag vara oroad. Dock är de kloka och kompetenta människor så de skulle lverleva det också.
  20. 10
    Jag tror man helt enkelt måste inse att alla artonåringar inte vill springa på krogen och ligga runt. Om denne fått en vra relation till sin svärfar är det väl jättehärligt!

    Jag har en vän som tröffade sin anubbe i nian och de har varit oskiljaktiga sen dess men har egna intressen de odlat och gemensamma. Det enda oroande är om någon av de två skulle vilja dra för då skulle jag vara oroad. Dock är de kloka och kompetenta människor så de skulle lverleva det också.
  21. Medlem sedan
    Oct 2006
    #11
    Tycker hon är förnuftig. Hon är ihop med sin andra kille (andra seriösare s.a.s) och de är inte ihopsydda utan gör saker på varsitt håll. Hon går ut med kompisar, han lanar.

    Vet inte riktigt vad man skulle missa för att man träffar någon tidigt? Jo, om man är sorten som anser att allt ska göras ihop, då fattar jag. Men det skulle jag inte velat som femtonåring när jag träffade min sambo, inte nu heller. Vi är två personer som valt att leva ihop. Men vi är inte siamesiska tvillingar.

    Enda gången jag skulle tycka det är tråkigt, är om hon vill plugga men inte gör det pga killen (tror inte det skulle ske) eller om hon fick barn tidigare än hon önskar.

    Tror inte man behöver leva livet innan man träffar en partner, det låter ju som om det är en dödsdom att ha en partner? Det är väl guldkanten och inte en dödlig sjukdom?
    Låter väldigt deprimerande om det är så man ser på förhållanden, att det är slutet s.a.s. Det fattar jag inte alls.
  22. 11
    Tycker hon är förnuftig. Hon är ihop med sin andra kille (andra seriösare s.a.s) och de är inte ihopsydda utan gör saker på varsitt håll. Hon går ut med kompisar, han lanar.

    Vet inte riktigt vad man skulle missa för att man träffar någon tidigt? Jo, om man är sorten som anser att allt ska göras ihop, då fattar jag. Men det skulle jag inte velat som femtonåring när jag träffade min sambo, inte nu heller. Vi är två personer som valt att leva ihop. Men vi är inte siamesiska tvillingar.

    Enda gången jag skulle tycka det är tråkigt, är om hon vill plugga men inte gör det pga killen (tror inte det skulle ske) eller om hon fick barn tidigare än hon önskar.

    Tror inte man behöver leva livet innan man träffar en partner, det låter ju som om det är en dödsdom att ha en partner? Det är väl guldkanten och inte en dödlig sjukdom?
    Låter väldigt deprimerande om det är så man ser på förhållanden, att det är slutet s.a.s. Det fattar jag inte alls.
  23. Medlem sedan
    Aug 2005
    #12
    Jag är inte sorten som går och hoppas att mina barn ska göra si eller så för att jag liksom har facit på hur ett bra liv ska vara. Vem är jag är gå omkring och veta vad som är rätt och fel?
    Jag vill såklart att de är lyckliga, sedan tycker jag inte så mycket mer.

    Mina barn har väldigt långa förhållanden bakom sig och det de har missat är väl att de inte knullat runt. Sedan vet jag inte vad de missat eller vad som skulle vara sorgligt.

    Just nu sitter jag, mannen, sonen och svärdottern och kollar film
  24. 12
    Jag är inte sorten som går och hoppas att mina barn ska göra si eller så för att jag liksom har facit på hur ett bra liv ska vara. Vem är jag är gå omkring och veta vad som är rätt och fel?
    Jag vill såklart att de är lyckliga, sedan tycker jag inte så mycket mer.

    Mina barn har väldigt långa förhållanden bakom sig och det de har missat är väl att de inte knullat runt. Sedan vet jag inte vad de missat eller vad som skulle vara sorgligt.

    Just nu sitter jag, mannen, sonen och svärdottern och kollar film
  25. Medlem sedan
    Aug 2011
    #13
    Ja, det där "gubben" kan jag slita mitt hår åt - det låter så....ja...alltså jag har ett ord här men säger det inte . För då blir det liv.
  26. 13
    Ja, det där "gubben" kan jag slita mitt hår åt - det låter så....ja...alltså jag har ett ord här men säger det inte . För då blir det liv.
  27. Medlem sedan
    Nov 2003
    #14
    Jag vet inte vad du missade men jag kan ju se att jag själv var otroligt omogen när jag var i den åldern. Jag levde synnerligen Svensson-aktigt mellan 18 och 21 års ålder ungefär. Gick sådär och det var inte mina lyckligaste år. Jag ångrar inte men det är inget jag önskar mina barn.
  28. 14
    Jag vet inte vad du missade men jag kan ju se att jag själv var otroligt omogen när jag var i den åldern. Jag levde synnerligen Svensson-aktigt mellan 18 och 21 års ålder ungefär. Gick sådär och det var inte mina lyckligaste år. Jag ångrar inte men det är inget jag önskar mina barn.
  29. Medlem sedan
    Jan 2004
    #15
    Parkerar här
  30. 15
    Parkerar här
  31. Medlem sedan
    Aug 2011
    #16
    Ja, det där ställer jag mig också undrande till. Som att allt det roliga tar slut den dan man träffar någon man vill ha ett seriöst förhållande med .
    Man kan ju göra en himla massa roliga saker ihop! OCH givetvis, en himla massa roliga saker var för sig.
    Det är väl kanske "formen" för ett förhållande man kan reagera på, just sånt där om två artonåringar bestämmer sig för att flytta ihop och bilda familj, och som du beskriver, om de liksom struntar i plugg och annat som de tänkt sig, för att det inte passar in med förhållandet.
  32. 16
    Ja, det där ställer jag mig också undrande till. Som att allt det roliga tar slut den dan man träffar någon man vill ha ett seriöst förhållande med .
    Man kan ju göra en himla massa roliga saker ihop! OCH givetvis, en himla massa roliga saker var för sig.
    Det är väl kanske "formen" för ett förhållande man kan reagera på, just sånt där om två artonåringar bestämmer sig för att flytta ihop och bilda familj, och som du beskriver, om de liksom struntar i plugg och annat som de tänkt sig, för att det inte passar in med förhållandet.
  33. Medlem sedan
    Jan 2004
    #17
    Och jag var tvärtom, visste typ som 15-åring vad jag ville göra.
  34. 17
    Och jag var tvärtom, visste typ som 15-åring vad jag ville göra.
  35. Medlem sedan
    Nov 2003
    #18
    Som sagt, det handlar inte om krogen eller ligga (dessa är inte obligatorium i min värld heller). Det handlar om att ha en period i livet när man faktiskt bara behöver rätta sig efter sin egen vilja, den kommer inte igen.
  36. 18
    Som sagt, det handlar inte om krogen eller ligga (dessa är inte obligatorium i min värld heller). Det handlar om att ha en period i livet när man faktiskt bara behöver rätta sig efter sin egen vilja, den kommer inte igen.
  37. Medlem sedan
    Aug 2011
    #19
    Ok...
    Ja, den biten oroar jag mig väldigt lite (inget) för vad gäller min dotter . Hon är väldigt självständig och har en stark egen vilja. Men har också lärt sig nu, senaste året, att kompromissa på ett bra sätt utan att lägga sig platt för den sakens skull.
  38. 19
    Ok...
    Ja, den biten oroar jag mig väldigt lite (inget) för vad gäller min dotter . Hon är väldigt självständig och har en stark egen vilja. Men har också lärt sig nu, senaste året, att kompromissa på ett bra sätt utan att lägga sig platt för den sakens skull.
  39. Medlem sedan
    Nov 2003
    #20
    Självklart är livet inte slut för att man träffar sin partner (isf har jag varit en zombie de senaste 20 åren..) men det är ett annorlunda liv.
  40. 20
    Självklart är livet inte slut för att man träffar sin partner (isf har jag varit en zombie de senaste 20 åren..) men det är ett annorlunda liv.
Sidan 1 av 4 123 ... SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar