Kaos i kropp, själ och hus
Kärlek & relationer
  1. Anonym
    #1

    Kaos i kropp, själ och hus

    Separerad sedan 2½ år hittade ny kille på en gång. Flyttade ihop med honom efter 9 månader. Såg inte mansgrisen han var funderar på att gå igen. Problematiken är att han pyser ut kommentarer om mina barn (som han tycker låter för mycket, pratar för mycket) mig och att livet är skittråkigt. Svartsjuk. Gärna småkontrollerande men jag vägrar köra hans race. Ingen glädje bara massa gnäll. Han ställer upp ekonomiskt och hjälper till med skutsning om jag ber om det, vi har det dock superhärligt i sängen och hittar på en del med resor osv.
    Han tycker jag ska ta allt här hemma i princip (han städar en toalett ibland och plockar ur diskmaskinen) detta för att jag pluggar 100% är i skolan max 3 dgr i veckan. Jobbar extra när det går. Vi skulle dela på allt när jag jobbade under sommaren men det hände inte ett dyft. Han hade städerska när inte jag fanns med i bilden.

    Läget är så här just nu jag stannar för jag vet inte hur jag ska få till en flytt med dålig ekonomi pga. studerande vill inte att det ska vara en anledning att jag stannar. Jag vill att han ska skärpa till sig, säger jag något inget farligt alls om hans barn så går han till attack och jag får höra hur ouppfostrade mina är (som är bara högljudda, tackar alltid, är artiga hälsar m.m.) han vill helst att de ska vara härifrån el när de är hemma sitta på sina rum och inte synas.

    Mitt liv efter har inte blivit som jag ville. Ångrar faktiskt att jag gick ifrån min man. Och inser med facit i hand att jag skulle verkligen ha varit själv och hittat mig själv. Jag har ont i kroppen orkar inte ta tag i hemmet styrktvätten är enorm. Städningen hänger som ett tungt måste och matlagning och handling som jag älskade är bara jobbigt. Jag mår piss. Men har ändå inte förmågan att gå. Vi bråkar el diskuterar hett så att min ena dotter har sagt till en kompis att hon blir ledsen när vi håller på så.
  2. 1
    Kaos i kropp, själ och hus Separerad sedan 2½ år hittade ny kille på en gång. Flyttade ihop med honom efter 9 månader. Såg inte mansgrisen han var funderar på att gå igen. Problematiken är att han pyser ut kommentarer om mina barn (som han tycker låter för mycket, pratar för mycket) mig och att livet är skittråkigt. Svartsjuk. Gärna småkontrollerande men jag vägrar köra hans race. Ingen glädje bara massa gnäll. Han ställer upp ekonomiskt och hjälper till med skutsning om jag ber om det, vi har det dock superhärligt i sängen och hittar på en del med resor osv.
    Han tycker jag ska ta allt här hemma i princip (han städar en toalett ibland och plockar ur diskmaskinen) detta för att jag pluggar 100% är i skolan max 3 dgr i veckan. Jobbar extra när det går. Vi skulle dela på allt när jag jobbade under sommaren men det hände inte ett dyft. Han hade städerska när inte jag fanns med i bilden.

    Läget är så här just nu jag stannar för jag vet inte hur jag ska få till en flytt med dålig ekonomi pga. studerande vill inte att det ska vara en anledning att jag stannar. Jag vill att han ska skärpa till sig, säger jag något inget farligt alls om hans barn så går han till attack och jag får höra hur ouppfostrade mina är (som är bara högljudda, tackar alltid, är artiga hälsar m.m.) han vill helst att de ska vara härifrån el när de är hemma sitta på sina rum och inte synas.

    Mitt liv efter har inte blivit som jag ville. Ångrar faktiskt att jag gick ifrån min man. Och inser med facit i hand att jag skulle verkligen ha varit själv och hittat mig själv. Jag har ont i kroppen orkar inte ta tag i hemmet styrktvätten är enorm. Städningen hänger som ett tungt måste och matlagning och handling som jag älskade är bara jobbigt. Jag mår piss. Men har ändå inte förmågan att gå. Vi bråkar el diskuterar hett så att min ena dotter har sagt till en kompis att hon blir ledsen när vi håller på så.
  3. Medlem sedan
    Apr 2012
    #2
    Ibland tror jag att man helt enkelt får inse att man begått ett misstag. Och det tycker jag att det låter som att du har gjort när du flyttade ihop med den mannen. Jag tycker att det låter som att ni har ett hemskt förhållande och att det inte går att laga med terapi. jag tycker att du ska flytta helt enkelt. För dina barns skull framförallt. det praktiska löser sig, är jag helt övertygad om.
  4. 2
    Ibland tror jag att man helt enkelt får inse att man begått ett misstag. Och det tycker jag att det låter som att du har gjort när du flyttade ihop med den mannen. Jag tycker att det låter som att ni har ett hemskt förhållande och att det inte går att laga med terapi. jag tycker att du ska flytta helt enkelt. För dina barns skull framförallt. det praktiska löser sig, är jag helt övertygad om.
  5. Medlem sedan
    Aug 2011
    #3
    Även om man bortser från hur _du _ känner dig, hur han får dig att känna dig - så tycker jag att det är solklart att du måste därifrån. På en gång, helst igår.
    Därför att dina barn far illa! Han är inte snäll mot dina barn, och då finns inget att bygga på som jag ser det. Hade han velat dina barn väl hade han varit snäll mot dem. Det är inget som du kan få honom att känna eller göra på kommando - det är något som måste komma av sig självt från honom, och det gör det inte.

    Uppenbarligen tycker han själv att livet med dig/er är skittråkigt, han säger ju det. Då får han väl slippa då!

    Och tänk INTE på att gå tillbaka till exet. Du måste ju kunna klara dig själv, du kan liksom inte hänga upp livet på en karl hela tiden.
  6. 3
    Även om man bortser från hur _du _ känner dig, hur han får dig att känna dig - så tycker jag att det är solklart att du måste därifrån. På en gång, helst igår.
    Därför att dina barn far illa! Han är inte snäll mot dina barn, och då finns inget att bygga på som jag ser det. Hade han velat dina barn väl hade han varit snäll mot dem. Det är inget som du kan få honom att känna eller göra på kommando - det är något som måste komma av sig självt från honom, och det gör det inte.

    Uppenbarligen tycker han själv att livet med dig/er är skittråkigt, han säger ju det. Då får han väl slippa då!

    Och tänk INTE på att gå tillbaka till exet. Du måste ju kunna klara dig själv, du kan liksom inte hänga upp livet på en karl hela tiden.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar