Skrivet: 2014-08-27, 20:52
#1
Funderar över vänster (kommunism)?
Hur tänker man att samhället ska funka. Allvarligt?
Olika arbetsuppgifter ska de anses likvärdiga vad gäller ersättning tex?
Hur tänker man att samhället ska funka. Allvarligt?
Olika arbetsuppgifter ska de anses likvärdiga vad gäller ersättning tex?
Går inte att svara på frågan, eftersom det finns många schatteringar inom det som kallas ett vänsterperspektiv. Somliga vill att allt arbete skall betalas lika, andra vill ha en jämnare fördelning än nu osv.
En betydligt större utjämning än nu, men inte nödvändigtvis lika lön till alla.
De har väl tänkt sig att det skall fungera enligt vad jag har för mig fortfarande är (v):s måtto: "Åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga"?
Det låter fantastiskt vackert men fungerar inte i praktiken. Dels skall någon sitta och avgöra vad var och ens behov är på alla områden, vilket leder till att man får ransonering på allting. Denna är inte perfekt, alla vill inte ha vad som änses vara deras behov men köper förstås ut sin ranson ändå och säljer till någon annan. Effekten blir tomma affärer och en livlig svart marknad, vilket är exakt vad vi hade i öststaterna. Dels avtar folks förmåga väldigt snabbt när de inte har något utbyte av att anstränga sig extra och det såg vi också.
Principen kan nog fungera i små, frivilliga, enheter som typ ett kloster eller så men inte i ett helt land. Då leder den bara till elände.
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
Jag tycker att grundtankarna i kommunismen är väldigt fina, men det har ju inte fungerat att genomföra i praktiken. Tanken om medborgarlön tycker jag dock är en ganska bra utgångspunkt.
Vänsterpartiet idag är ju ganska långt från kommunismen men skyddar de frågor jag tycker är viktigast i ett samhälle; en strävan efter en stark stat som skyddar alla sina medborgare och driver in från alla till det gemensamma. Tron på jämställdhet och feminism, att välfärdssektorn ska drivas utan vinstintresse, att skolan ska vara lika bra för alla och att samhället ska värna om och skydda dem som inte riktigt förmår ta hand om sig själva.
Med de track record kommunismen har globalt kan man lika gärna kalla sig nazist som kommunist. Jag tror inte att kommunismen någonsin var tänkt att omsättas i praktik, det är en teoretisk ide som inte fungerar i praktiken. Tror jag. Jag tror att det är djupt mänskligt att vilja förbättra sin situation och utan detta incitament blir det svårt att bygga ett fungerande samhälle.
/hälsar hon som bott och pluggat i Ryssland i kommunismens kölvatten
Men så bra skrivet, jag kan bara nicka. För just det där vem som övervakar vem som behöver vad är ju helt omöjligt med människor.
Jag tror många familjer skulle funka med kommunismen som grund. Men inte samhällen.
Medborgarlön är nys tycker jag. Hur skulle det lösas praktiskt?
Det tror jag också, alltså på det du skriver om att människan inte i ens större grupp kan se bort ifrån egen vinning.
Trams. Du talar om förhållandena i diktaturer. I en demokrati sitter det inte "någon" och bestämmer vad var och en behöver, utan demokratiska organ bestämmer vilka allmänna regler som skall gälla. Det är något HELT annat!
Så, det ska vara en kommitté som bestämmer fördelningen? Eller hur ska det gå till rent praktiskt?
Jag kan känna att det är skit att politikerna "själva" sätter sina löner. På samma sätt blir det knepigt med utjämningar, hur ska de göras och vem bestämmer?
Principen gäller fortfarande: Om man inte själv avgör vilka prioriteringar man vill göra utan man skall få vad man behöver efter behov måste någon fastställa dessa behov. Det leder med automatik till exakt det samhälle man hade i öststaterna.
Diktatur hade de dessutom, det följer också med kommunism tillämpad på ett helt land enligt all erfarenhet.
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
Om vi nu bortser från den kommunism som utövats i praktiken, så behöver fördelningspolitik naturligtvis inte leda till ett sådant samhälle. Påstår man det, så bortser man från att även demokratier har politisk styrning av samhället.
Det är mycket stor skillnad på "fördelningspolitik", som kan betyda litet av varje som t.ex. barn- och bostadsbidrag till dem som behöver, och "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov".
Det är det senare som nör man försöker tillämpa det i praktiken med automatik leder till öststatssamhället!
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
Finns inget samhälle i världen - inte ens de gamla öststaterna - där man har försökt mäta upp varje individs förmåga och behov. Tanken är en konstruktion och har inget med verkligheten att göra. Fördelningspolitik - även den demokratiska formen! - är just en strävan att leva upp till devisen "från var och en efter förmåga (progressiv beskattning) åt var och en efter behov (socialförsäkringar och andra ersättningar)".