Min "själsfrände" bedrog mig efter 1 mån
Kärlek & relationer
  1. 45
    #1

    Min "själsfrände" bedrog mig efter 1 mån

    Hej! Känner att jag vill ventilera en "situation" jag har. I slutet av juli träffade jag en man utomlands som jag klickade med på alla plan. Vi tyckte båda att vi aldrig hade upplevt något ens i närheten, och vi är 40+. Det bästa med honom tyckte jag var att han var så bra på att kommunicera. Jag upplevde det som att vi hade en helt öppen och ärlig kommunikation. Och att jag kunde vara mig själv till 100 %.

    Vi lämnade allting ganska öppet när jag for hem före honom, men sedan hade vi tät kontakt, det utväxlades många ömma ord, "I love you", etc, och vi bestämde, på hans initiativ, att vi skulle ses i september (typ nu).

    Efter en vecka hände dock något som fick mig att bli osäker. Då droppade han plötsligt att han hade en semester inbokad med sin äldre älskarinna sedan ett år, detta handlade bara om sex (fantastiskt sex), det fanns ingen kärlek påstod han. Och det var planerat sedan länge.

    Han hade aldrig nämnt någon älskarinna och för mig var det som att han plötsligt blev en annan person. Jag mådde illa när jag tänkte på att han var beredd att åka på semester och vara intim med någon annan. Jag visade att jag var upprörd men sa att han skulle göra det som kändes bäst för honom, jag vägrade försöka påverka hans beslut fast han fiskade efter detta.

    Efter ett par dagar hörde han av sig och sa att semestern var inställd, och att han aldrig skulle ha kunnat ha sex med henne efter det han upplevt med mig. Jag blev oerhört lättad, vilket jag också sa, och tänkte att han kanske bara har dålig kontakt med sina känslor, och att jag skulle förlåta och lägga det bakom mig.

    Vi fortsatte att ha kontakt, väldigt tät, och allt var väldigt puttenuttigt. Ändå kändes han lite off ofta. Jag tog upp det vid ett tillfälle och han skrev då att han skulle ändra på det. Vi pratade igen om när vi skulle ses och han argumenterade för att få komma och hälsa på mig i hela två veckor. Han menade att det var en möjlighet att ta reda på om vi passade ihop. Jag gick med på det fast tiden inte var den bästa egentligen för mig.

    Efter ytterligare någon vecka tyckte jag igen att han kändes ganska off, så jag sa att jag förstod om han hade ändrat sig angående att komma, och att det var helt ok. Han verkade då mer intresserad igen och vi spikade ett datum. Så gick en vecka när vi hade tät kontakt. Och så slutade han höra av sig. Jag hörde ingenting ifrån honom på en vecka, vilket var extremt konstigt eftersom han brukade skicka flera meddelanden och bilder varje dag. Jag hade då skickat tre meddelanden under ett dygn som var obesvarade. Under den här veckan kände jag mig tung till sinnes, jag undrade om han råkat ut för en olycka, om han var död, eller om han trots allt träffat sin älskarinna. Jag bestämde mig för att ringa när det gått 8 dagar.

    Han hann ringa mig före, och kom med någon konstig förklaring om att han haft fel på telefonen. Jag köpte inte det utan pressade honom lite. Han erkände då att han träffat sin älskarinna.

    För mig är detta beteende helt oacceptabelt så jag sa att det var slut och önskade honom ett bra liv ungefär, och la på. Efter detta har han fortsatt höra av sig och tjata om att få träffa mig. Han säger att han älskar mig och att hans känslor inte förändrats.

    Problemet är att mina känslor har förändrats. Jag har börjat se honom som ett stort skämt. Någon som är totalt opålitlig. Han tjatar om att få gottgöra mig.

    Jag förstår ärligt talat inte hur han är funtad. Hur kan sex vara så viktigt att han tar risken att sumpa allting med mig, när han påstår att han aldrig tidigare upplevt något liknande? Det nästan värsta är att han skyller på henne: "Hon tryckte på alla de rätta knapparna". Fast han haft kontakt med henne och gått med på att resa långt för att träffa henne och försatt sig i en frestande situation.

    Jag undrade om han hade tänkt be om ursäkt, han sa då att han ville göra det öga mot öga. Usch, jag märker att jag blir irriterad bara jag skriver det här. Skönt att skriva av sig i alla fall, och om någon har en reflektion är jag tacksam!
  2. 1
    Min "själsfrände" bedrog mig efter 1 mån Hej! Känner att jag vill ventilera en "situation" jag har. I slutet av juli träffade jag en man utomlands som jag klickade med på alla plan. Vi tyckte båda att vi aldrig hade upplevt något ens i närheten, och vi är 40+. Det bästa med honom tyckte jag var att han var så bra på att kommunicera. Jag upplevde det som att vi hade en helt öppen och ärlig kommunikation. Och att jag kunde vara mig själv till 100 %.

    Vi lämnade allting ganska öppet när jag for hem före honom, men sedan hade vi tät kontakt, det utväxlades många ömma ord, "I love you", etc, och vi bestämde, på hans initiativ, att vi skulle ses i september (typ nu).

    Efter en vecka hände dock något som fick mig att bli osäker. Då droppade han plötsligt att han hade en semester inbokad med sin äldre älskarinna sedan ett år, detta handlade bara om sex (fantastiskt sex), det fanns ingen kärlek påstod han. Och det var planerat sedan länge.

    Han hade aldrig nämnt någon älskarinna och för mig var det som att han plötsligt blev en annan person. Jag mådde illa när jag tänkte på att han var beredd att åka på semester och vara intim med någon annan. Jag visade att jag var upprörd men sa att han skulle göra det som kändes bäst för honom, jag vägrade försöka påverka hans beslut fast han fiskade efter detta.

    Efter ett par dagar hörde han av sig och sa att semestern var inställd, och att han aldrig skulle ha kunnat ha sex med henne efter det han upplevt med mig. Jag blev oerhört lättad, vilket jag också sa, och tänkte att han kanske bara har dålig kontakt med sina känslor, och att jag skulle förlåta och lägga det bakom mig.

    Vi fortsatte att ha kontakt, väldigt tät, och allt var väldigt puttenuttigt. Ändå kändes han lite off ofta. Jag tog upp det vid ett tillfälle och han skrev då att han skulle ändra på det. Vi pratade igen om när vi skulle ses och han argumenterade för att få komma och hälsa på mig i hela två veckor. Han menade att det var en möjlighet att ta reda på om vi passade ihop. Jag gick med på det fast tiden inte var den bästa egentligen för mig.

    Efter ytterligare någon vecka tyckte jag igen att han kändes ganska off, så jag sa att jag förstod om han hade ändrat sig angående att komma, och att det var helt ok. Han verkade då mer intresserad igen och vi spikade ett datum. Så gick en vecka när vi hade tät kontakt. Och så slutade han höra av sig. Jag hörde ingenting ifrån honom på en vecka, vilket var extremt konstigt eftersom han brukade skicka flera meddelanden och bilder varje dag. Jag hade då skickat tre meddelanden under ett dygn som var obesvarade. Under den här veckan kände jag mig tung till sinnes, jag undrade om han råkat ut för en olycka, om han var död, eller om han trots allt träffat sin älskarinna. Jag bestämde mig för att ringa när det gått 8 dagar.

    Han hann ringa mig före, och kom med någon konstig förklaring om att han haft fel på telefonen. Jag köpte inte det utan pressade honom lite. Han erkände då att han träffat sin älskarinna.

    För mig är detta beteende helt oacceptabelt så jag sa att det var slut och önskade honom ett bra liv ungefär, och la på. Efter detta har han fortsatt höra av sig och tjata om att få träffa mig. Han säger att han älskar mig och att hans känslor inte förändrats.

    Problemet är att mina känslor har förändrats. Jag har börjat se honom som ett stort skämt. Någon som är totalt opålitlig. Han tjatar om att få gottgöra mig.

    Jag förstår ärligt talat inte hur han är funtad. Hur kan sex vara så viktigt att han tar risken att sumpa allting med mig, när han påstår att han aldrig tidigare upplevt något liknande? Det nästan värsta är att han skyller på henne: "Hon tryckte på alla de rätta knapparna". Fast han haft kontakt med henne och gått med på att resa långt för att träffa henne och försatt sig i en frestande situation.

    Jag undrade om han hade tänkt be om ursäkt, han sa då att han ville göra det öga mot öga. Usch, jag märker att jag blir irriterad bara jag skriver det här. Skönt att skriva av sig i alla fall, och om någon har en reflektion är jag tacksam!
  3. Medlem sedan
    Aug 2011
    #2
    Min enda reflektion är: Fall INTE tillbaka!
    Jag är förvånad att du har kunnat behålla några känslor såpass länge när han beter sig som han gör. Och att du ens förlåtit honom hans beteende?

    Han varken är eller var din själsfrände. Han är en lögnhals och totalt omogen, och inte kapabel till att ha ett normalt förhållande.
  4. 2
    Min enda reflektion är: Fall INTE tillbaka!
    Jag är förvånad att du har kunnat behålla några känslor såpass länge när han beter sig som han gör. Och att du ens förlåtit honom hans beteende?

    Han varken är eller var din själsfrände. Han är en lögnhals och totalt omogen, och inte kapabel till att ha ett normalt förhållande.
  5. Medlem sedan
    Aug 2014
    #3
    Skrev nyss men verkar inte ha kommit fram. Men iaf så strunta i han. En människa som är som han verkar vara ändrar sig aldrig! Han kommer fortsätta bedra dig och du kommer bara få ut lidande i den relationen. Så va stark och stå emot och bespara dig mycket smärta. Hitta en ny istället och njut av livet
  6. 3
    Skrev nyss men verkar inte ha kommit fram. Men iaf så strunta i han. En människa som är som han verkar vara ändrar sig aldrig! Han kommer fortsätta bedra dig och du kommer bara få ut lidande i den relationen. Så va stark och stå emot och bespara dig mycket smärta. Hitta en ny istället och njut av livet
  7. Medlem sedan
    Jan 2009
    #4
    Glöm honom! Att du kände det som han var en själsfrände berodde på att han inte visade sig själv för dig utan sannolikt bara speglade dig. Du tyckte det kändes som om han var helt sig själv och ärlig med dig - trots att han inte sa ett ord om sin älskarinna. En stor hemlighet. Sannolikt finns det många fler saker du inte känner till om honom. Det tar tid att lära känna någon. Förälskelsen gjorde dig blind.
    Ha det gott!
  8. 4
    Glöm honom! Att du kände det som han var en själsfrände berodde på att han inte visade sig själv för dig utan sannolikt bara speglade dig. Du tyckte det kändes som om han var helt sig själv och ärlig med dig - trots att han inte sa ett ord om sin älskarinna. En stor hemlighet. Sannolikt finns det många fler saker du inte känner till om honom. Det tar tid att lära känna någon. Förälskelsen gjorde dig blind.
  9. 45
    #5
    Tack för alla svar! Skönt att få bekräftelse på att jag tänker rätt. Jag har avslutat det med ett långt mail. Såhär i efterhand slår det mig att han förmodligen har en psykiatrisk diagnos - mani. Han nämnde tidigt att han haft hjärncancer och opererat bort tumören och efter det mått fantastiskt bra, men att alla andra tyckte att han var manisk och behövde medicin. När vi pratade i telefon sa han också plötsligt: tack för att du inte ville ge mig piller. Och han har betett sig maniskt, pratat oavbrutet, massor med meddelanden bara om honom, storhetsvansinne och väldigt höga tankar om sig själv... läste nu även att "careless sex with painful consequences" kan inträffa under en manisk episod. Så stackars honom.

    Och självklart känner man ingen på så kort tid. Jag förstår att det var en spegling.
  10. 5
    Tack för alla svar! Skönt att få bekräftelse på att jag tänker rätt. Jag har avslutat det med ett långt mail. Såhär i efterhand slår det mig att han förmodligen har en psykiatrisk diagnos - mani. Han nämnde tidigt att han haft hjärncancer och opererat bort tumören och efter det mått fantastiskt bra, men att alla andra tyckte att han var manisk och behövde medicin. När vi pratade i telefon sa han också plötsligt: tack för att du inte ville ge mig piller. Och han har betett sig maniskt, pratat oavbrutet, massor med meddelanden bara om honom, storhetsvansinne och väldigt höga tankar om sig själv... läste nu även att "careless sex with painful consequences" kan inträffa under en manisk episod. Så stackars honom.

    Och självklart känner man ingen på så kort tid. Jag förstår att det var en spegling.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar