ja men självklart kunde jag duscha. Till och med med två bebisar eller med en 2½ åring och en nyfödd.
Jag tror man är lite olika i hur man prioriterar och gör, en del är mer uppstressade och det blir mer krångligt än för andra
2
ja men självklart kunde jag duscha. Till och med med två bebisar eller med en 2½ åring och en nyfödd.
Jag tror man är lite olika i hur man prioriterar och gör, en del är mer uppstressade och det blir mer krångligt än för andra
Jag tyckte aldrig att det var jobbigt, helt ärligt. Jag hade väldigt lättsamma barn (och har, än idag).
Jag kunde lätt duscha eller klä på mig eller göra annat som jag ville göra. Bebisen tog jag med mig (eller la utanför duschen på en handduk om den var pytteliten, eller i babysitter eller nåt). Eller så sov bebisen.
Visst finns det fall där det verkligen är jättebesvärligt, med en bebis som vill bli buren hela tiden av olika anledningar o s v.
Men jag tror också att många krånglar till det i onödan. Ofta av ren oro att göra fel, tror jag.
4
Jag tyckte aldrig att det var jobbigt, helt ärligt. Jag hade väldigt lättsamma barn (och har, än idag).
Jag kunde lätt duscha eller klä på mig eller göra annat som jag ville göra. Bebisen tog jag med mig (eller la utanför duschen på en handduk om den var pytteliten, eller i babysitter eller nåt). Eller så sov bebisen.
Visst finns det fall där det verkligen är jättebesvärligt, med en bebis som vill bli buren hela tiden av olika anledningar o s v.
Men jag tror också att många krånglar till det i onödan. Ofta av ren oro att göra fel, tror jag.
Med grabben var det rätt kämpigt de första månaderna, han hade kolik både dag o natt.. så jag tog varje sekund till att försöka vila när han vilade. Så att duscha o äta prioriterades väl kanske ikke då. Jag var själv med honom oxå i stort sett. Men månader gick väl ikke mellan gångerna jag fick duscha/äta/gå på toa.
Med dotter levde jag med pappan och min dotter hade ej kolik så då var det bra mycket enklare att få till saker o ting .
5
Med grabben var det rätt kämpigt de första månaderna, han hade kolik både dag o natt.. så jag tog varje sekund till att försöka vila när han vilade. Så att duscha o äta prioriterades väl kanske ikke då. Jag var själv med honom oxå i stort sett. Men månader gick väl ikke mellan gångerna jag fick duscha/äta/gå på toa.
Med dotter levde jag med pappan och min dotter hade ej kolik så då var det bra mycket enklare att få till saker o ting .
Min lille tjockis sov ju jämt så jag hade all tid i världen. Jätteskönt! Sedan hade jag andra problem för jag var så extremt orolig första året, för att han var sjuk eller för att det skulle hända något. Jag vågade knappt gå ut de första veckorna för att jag var rädd att någon skulle stöta till mig när jag stod med vagnen vid ett övergångsställe så att vagnen skulle åka ut i gatan. Ja, sånt.
Men jag fick hjälp med det av en väldigt observant BVC-sköterska. Anledningen till att jag kände så var att bebissonen blev väldigt sjuk några timmar efter att han föddes och det märkte inte jag, och det var någon sköterska som sa något i vad jag uppfattade som en anklagande ton. Så då trodde jag sen att han skulle dö närsomhelst och jag skulle liksom inte märka att han var sjuk eller så.
6
Min lille tjockis sov ju jämt så jag hade all tid i världen. Jätteskönt! Sedan hade jag andra problem för jag var så extremt orolig första året, för att han var sjuk eller för att det skulle hända något. Jag vågade knappt gå ut de första veckorna för att jag var rädd att någon skulle stöta till mig när jag stod med vagnen vid ett övergångsställe så att vagnen skulle åka ut i gatan. Ja, sånt.
Men jag fick hjälp med det av en väldigt observant BVC-sköterska. Anledningen till att jag kände så var att bebissonen blev väldigt sjuk några timmar efter att han föddes och det märkte inte jag, och det var någon sköterska som sa något i vad jag uppfattade som en anklagande ton. Så då trodde jag sen att han skulle dö närsomhelst och jag skulle liksom inte märka att han var sjuk eller så.
Har haft 3 av 4 riktiga skrikbebisar. Men gå på toa och duscha det har jag gjort ändå, i rekordfart då såklart för det är inte så harmoniskt med en vrålande spädis bredvid men på 1 minut hinner man ju faktiskt bli ren.
Mat går ju käka stående och det gjorde jag nog rätt ofta om barnet i fråga väl somnat i sjalen (för satte jag mig vaknade de).
Sen har jag haft en "normal" bebis också, som inte haft ont i magen och det är faktiskt rätt plättlätt i jämförelse. Denne unge skrek ju inte så fort den lades ner så då fick man sitta och äta, duscha nästan så länge man vilja och skita i fred. Dessutom sov han ju faktiskt också. Galet lyxigt faktiskt.
Ida med Jennie född mars -04, Pontus född maj -06, Kasper född mars -08 och Sandra född 11/7 -10
7
Tja kan kunde jag Men nog skrek ungarna
Har haft 3 av 4 riktiga skrikbebisar. Men gå på toa och duscha det har jag gjort ändå, i rekordfart då såklart för det är inte så harmoniskt med en vrålande spädis bredvid men på 1 minut hinner man ju faktiskt bli ren.
Mat går ju käka stående och det gjorde jag nog rätt ofta om barnet i fråga väl somnat i sjalen (för satte jag mig vaknade de).
Sen har jag haft en "normal" bebis också, som inte haft ont i magen och det är faktiskt rätt plättlätt i jämförelse. Denne unge skrek ju inte så fort den lades ner så då fick man sitta och äta, duscha nästan så länge man vilja och skita i fred. Dessutom sov han ju faktiskt också. Galet lyxigt faktiskt.
Med sonen, som hade kolik o allmänt omogen mage som gjorde att han sov oroligt, hade jag problem med sånt i början. Om jag ammade honom, han somnade, jag la honom i spälsängen och sen hoppade in i duschen, så låg han och skrek i 9 fall av 10 när jag stängde av duschen. Ofta var han då nerkräkt eller nerbajsad och låg och skrek i det. Så det var rätt stressande att duscha.
8
Med sonen, som hade kolik o allmänt omogen mage som gjorde att han sov oroligt, hade jag problem med sånt i början. Om jag ammade honom, han somnade, jag la honom i spälsängen och sen hoppade in i duschen, så låg han och skrek i 9 fall av 10 när jag stängde av duschen. Ofta var han då nerkräkt eller nerbajsad och låg och skrek i det. Så det var rätt stressande att duscha.
I början duschade jag säkert när maken var hemma, eller så fick de säkert ligga på en filt på golvet inne på toaletten och när första barnet blev större minns jag att hon fick sprattla runt i sin gåstol. Jag kan inte minnas att det var nåt jätteproblem.
9
I början duschade jag säkert när maken var hemma, eller så fick de säkert ligga på en filt på golvet inne på toaletten och när första barnet blev större minns jag att hon fick sprattla runt i sin gåstol. Jag kan inte minnas att det var nåt jätteproblem.
Jag har närt en gosfantast vid min barm. Han skulle helst sitta som ett limmat frimärke på sin mamma men det är väl klart att jag duschade, lagade mat etc ändå. Han var nöjd så länge han var i närheten och om vi hade mycket kontakt.
11
Jag har närt en gosfantast vid min barm. Han skulle helst sitta som ett limmat frimärke på sin mamma men det är väl klart att jag duschade, lagade mat etc ändå. Han var nöjd så länge han var i närheten och om vi hade mycket kontakt.
Nämen det var ju den lättsammaste tiden! Speciellt med den förste, då hade man ju hela dagarna till att städa, göra storkok och baka och nog tusan hanns myset med också. Nu sov inte han så mycket på dagarna, men en bebis är inte så tung att ta med i famnen eller i sjal/sele om man ska göra något.
Även med tvåan var det enkelt, då krävde storebror visserligen mer (1,5 år) men det finns ju knep till det mesta, om man nu måste hinna med något och barnen inte är medgörliga.
Jag tycker mig också förstå att det är ett heltidsjobb att ha en bebis men vad gör de då? Jag förstår verkligen inte. Även om man kunde vara uppe flera timmar på natten och att barnen skrek eller var sjuka så raserar inte allt runt omkring för det tänker jag.
Det är så uppbubblat det där med bebistiden och att hela livet stannar upp första året.
12
Nämen det var ju den lättsammaste tiden! Speciellt med den förste, då hade man ju hela dagarna till att städa, göra storkok och baka och nog tusan hanns myset med också. Nu sov inte han så mycket på dagarna, men en bebis är inte så tung att ta med i famnen eller i sjal/sele om man ska göra något.
Även med tvåan var det enkelt, då krävde storebror visserligen mer (1,5 år) men det finns ju knep till det mesta, om man nu måste hinna med något och barnen inte är medgörliga.
Jag tycker mig också förstå att det är ett heltidsjobb att ha en bebis men vad gör de då? Jag förstår verkligen inte. Även om man kunde vara uppe flera timmar på natten och att barnen skrek eller var sjuka så raserar inte allt runt omkring för det tänker jag.
Det är så uppbubblat det där med bebistiden och att hela livet stannar upp första året.
Mitt ena barn var i princip aldrig nöjd med att ligga själv ens en liten stund om han var vaken. Har hört talas om barn som sover i egen spjälsäng och vaknar och kan ligga och jollra ett tag innan de "ropar" på en förälder. Så var det ALDRIG med det här barnet. Barnet sov inte eller speciellt långa pass dagtid, hade svårt att komma till ro och kolik-mage, så ja, det är klart att jag duschade, klädde mig, men jag kan ju tydligt se att det kan vara otroligt stor skillnad hur mycket tid till att vila upp sig, fixa grejer osv det kan vara beroende på hur barnet fungerar.
13
Mitt ena barn var i princip aldrig nöjd med att ligga själv ens en liten stund om han var vaken. Har hört talas om barn som sover i egen spjälsäng och vaknar och kan ligga och jollra ett tag innan de "ropar" på en förälder. Så var det ALDRIG med det här barnet. Barnet sov inte eller speciellt långa pass dagtid, hade svårt att komma till ro och kolik-mage, så ja, det är klart att jag duschade, klädde mig, men jag kan ju tydligt se att det kan vara otroligt stor skillnad hur mycket tid till att vila upp sig, fixa grejer osv det kan vara beroende på hur barnet fungerar.
Tycker vi som är långt från bebistiden ska akta oss för att sitta här och ge den som har det jobbigt dåligt självförtroende. Som om det är dem det är fel på som inte pallar (som har svårt att orka).
Det beror på hur du bor, det beror på hur din bebis är, och det beror på vem du är.
Är det en tävling? Näe, precis, ingen av er kommer få medalj (och jag är inte så irriterad som texten låter påskina så jag får väl slänga in en glad gubbe för att bevisa det
14
Tycker vi som är långt från bebistiden ska akta oss för att sitta här och ge den som har det jobbigt dåligt självförtroende. Som om det är dem det är fel på som inte pallar (som har svårt att orka).
Det beror på hur du bor, det beror på hur din bebis är, och det beror på vem du är.
Är det en tävling? Näe, precis, ingen av er kommer få medalj (och jag är inte så irriterad som texten låter påskina så jag får väl slänga in en glad gubbe för att bevisa det
När första barnet föddes fick jag en depression. Jag insåg inte det då, men i efterhand fattar jag att det var så. Jag tyckte allt roligt var slut och att jag inte kunde göra något alls. Det är väldigt vanligt, vanligare än man tror.
Sen när han var 1,5 år så kom nästa barn och då kände jag inte alls så, trots att det var ett kolik- barn. När trean kom tyckte jag det var så långtråkigt och fattade inte vad jag skulle göra med all tid.
Så för att göra en lång historia kort så tror jag att alla inte mår tiptop under bäbisperioden.
15
När första barnet föddes fick jag en depression. Jag insåg inte det då, men i efterhand fattar jag att det var så. Jag tyckte allt roligt var slut och att jag inte kunde göra något alls. Det är väldigt vanligt, vanligare än man tror.
Sen när han var 1,5 år så kom nästa barn och då kände jag inte alls så, trots att det var ett kolik- barn. När trean kom tyckte jag det var så långtråkigt och fattade inte vad jag skulle göra med all tid.
Så för att göra en lång historia kort så tror jag att alla inte mår tiptop under bäbisperioden.
Min äldsta sov aldrig och ville inte ligga själv. Den yngsta kunde ligga själv på madrass eller i babysisttern långa stunder. Dock skulle jag inte påstå att någon av barnen varit särskilt krävande.
Det är också en omställning att bli förälder som är olika tuff beroende på föräkdrarnas personlighet och förväntningar. En del är ensamföräldrar. En del barn har kolik eller sover väldigt korta stunder ät gången.
Jag tycker överlag det var jobbigare att vara gravid, både psykiskt och fysiskt och har väldigt svårt att förstå folk som romantiserar graviditeter.
16
Min äldsta sov aldrig och ville inte ligga själv. Den yngsta kunde ligga själv på madrass eller i babysisttern långa stunder. Dock skulle jag inte påstå att någon av barnen varit särskilt krävande.
Det är också en omställning att bli förälder som är olika tuff beroende på föräkdrarnas personlighet och förväntningar. En del är ensamföräldrar. En del barn har kolik eller sover väldigt korta stunder ät gången.
Jag tycker överlag det var jobbigare att vara gravid, både psykiskt och fysiskt och har väldigt svårt att förstå folk som romantiserar graviditeter.
visst man kunde väl inte duscha i evigheter eller sitta och vilskita men klart man hann med det.
Många idag är så jäkla uppkörda i nerverna och gör allt så jäkla omständligt. Jag vet några som har ett barn och barnflicka, ändå hinner de fn knappt med att hämta in posten själva. De är så bizzi, bizzi så, ja man undrar ju.
Same shit different day.
Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.
Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
17
Klart man hann sådant... visst man kunde väl inte duscha i evigheter eller sitta och vilskita men klart man hann med det.
Många idag är så jäkla uppkörda i nerverna och gör allt så jäkla omständligt. Jag vet några som har ett barn och barnflicka, ändå hinner de fn knappt med att hämta in posten själva. De är så bizzi, bizzi så, ja man undrar ju.
Med ettan var det lite så i början, han var krävande och jag var ovan.
Men man vande sig. Och när tvåan kom och pappan hade gått tillbaka till jobbet efter de tio pappadagarna så stod maten på bordet när han kom hem från jobbet.
Så orutin var nog mitt största problem när ettan var liten.
I much prefer whining to counting my blessings!
18
Med ettan var det lite så i början, han var krävande och jag var ovan.
Men man vande sig. Och när tvåan kom och pappan hade gått tillbaka till jobbet efter de tio pappadagarna så stod maten på bordet när han kom hem från jobbet.
Så orutin var nog mitt största problem när ettan var liten.
Jag var 100% ensamstående med vår äldsta, kommer ihåg att det var lite trixigt emellanåt men jag brukade duscha på kvällen när hon somnat för natten och på mornarna låg hon på filt eller satt i babysitter utanför badrummet när jag fixade iordning mig.
Minns så väl när vi väl flyttade ihop sen, min man och jag, hur himla enkel tillvaron plötsligt blev, när man var två om allt! :-)
20
Jag var 100% ensamstående med vår äldsta, kommer ihåg att det var lite trixigt emellanåt men jag brukade duscha på kvällen när hon somnat för natten och på mornarna låg hon på filt eller satt i babysitter utanför badrummet när jag fixade iordning mig.
Minns så väl när vi väl flyttade ihop sen, min man och jag, hur himla enkel tillvaron plötsligt blev, när man var två om allt! :-)
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
