Salander
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Jan 2004
    #1

    Salander

    Jag hittade en annan sak som kan vara bra att känna till när man har barn med funktionshinder (om du inte redan känner till den) och det gäller betygssättningen:
    http://www.skolverket.se/bedomning/b...elsen-1.182203

    Den regeln använde vi oss av för att dottern skulle få betyg i ämnet Idrott och hälsa.

    Det var då som jag hade önskat att rektorn hade gått in med hel hand och sagt ifrån till läraren, men det vi fick besked att det var upp till läraren. Efter mycket om och men, tjatande, besök hos skolpsykolog mm så fick vi vår vilja igenom och dottern kunde få sitt G.
    Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
    mod att förändra det jag kan,
    och förstånd att inse skillnaden.
  2. 1
    Salander Jag hittade en annan sak som kan vara bra att känna till när man har barn med funktionshinder (om du inte redan känner till den) och det gäller betygssättningen:
    http://www.skolverket.se/bedomning/b...elsen-1.182203

    Den regeln använde vi oss av för att dottern skulle få betyg i ämnet Idrott och hälsa.

    Det var då som jag hade önskat att rektorn hade gått in med hel hand och sagt ifrån till läraren, men det vi fick besked att det var upp till läraren. Efter mycket om och men, tjatande, besök hos skolpsykolog mm så fick vi vår vilja igenom och dottern kunde få sitt G.
  3. Medlem sedan
    Jan 2004
    #2
    Och "särskild kvot" heter det man kan ta hjälp av när man söker gymnasiet. Jag letade i en npf-grupp jag är med i på facebook där jag vet att vi pratat om detta
  4. 2
    Och "särskild kvot" heter det man kan ta hjälp av när man söker gymnasiet. Jag letade i en npf-grupp jag är med i på facebook där jag vet att vi pratat om detta
  5. Medlem sedan
    Jan 2004
    #3
  6. Salander
    #4
    Tack för länken!

    Just nu lutar det åt att vi måste börja slåss för att få fram en resursskola om det ska bli några betyg alls.
  7. 4
    Tack för länken!

    Just nu lutar det åt att vi måste börja slåss för att få fram en resursskola om det ska bli några betyg alls.
  8. Salander
    #5
    Tack igen!
  9. 5
    Tack igen!
  10. Medlem sedan
    Jan 2004
    #6
    Ja då är ju problemen så pass stora att det behövs helt andra resurser. Det vi ville med idrotten var att dottern skulle få göra sin idrott på hemmaplan. Att vi själva skulle ta henne till olika aktiviteter och få nån typ av signatur från ledare på respektive aktivitet att hon varit med och aktiv så att hon täckte upp alla de sporter som de provar i skolan. Så skulle dottern vara med på teorin i skolan.

    Så läraren hade fått det väldigt enkelt om han bara hade sagt ja, vi krävde ju liksom inget extra av honom. Men han var mer inne på linjen "hon kan ju om hon vill" och hade väldigt lite förståelse för att måendet hos en person med NPF kan skifta väldigt mycket från dag till dag. Och han hade väldigt svårt att förstå vad som var så jobbigt med att byta om med klasskompisarna (som hon kände sig mobbad av) och att bli tittad på i gympasalen och skrattad åt (för så upplevde hon ju sin verklighet) när hon gjorde fel.

    När vi väl fick igenom vårt förslag så var hon glatt med på bollsporter, spinning, simning, gympa, styrketräning mm plus gick promenader och joggade hemma. Allt gjordes ju då på olika föreningar såsom friskis och svettis, idrotteföreningen på universitetet, simhallen i stan. Och då var det med vuxna (mestadels) och en del ungdomar, men det var ju folk som inte kände henne och som inte brydde sig om henne så då gick det bra.

    Vi betalade de avgifter som behövdes (ibland fick hon faktiskt gå gratis nät jag förklarade läget) och vi la ner tiden, skolan behövde inte göra nånting mer än att titta i hennes planerings- och rapportbok.
  11. 6
    Ja då är ju problemen så pass stora att det behövs helt andra resurser. Det vi ville med idrotten var att dottern skulle få göra sin idrott på hemmaplan. Att vi själva skulle ta henne till olika aktiviteter och få nån typ av signatur från ledare på respektive aktivitet att hon varit med och aktiv så att hon täckte upp alla de sporter som de provar i skolan. Så skulle dottern vara med på teorin i skolan.

    Så läraren hade fått det väldigt enkelt om han bara hade sagt ja, vi krävde ju liksom inget extra av honom. Men han var mer inne på linjen "hon kan ju om hon vill" och hade väldigt lite förståelse för att måendet hos en person med NPF kan skifta väldigt mycket från dag till dag. Och han hade väldigt svårt att förstå vad som var så jobbigt med att byta om med klasskompisarna (som hon kände sig mobbad av) och att bli tittad på i gympasalen och skrattad åt (för så upplevde hon ju sin verklighet) när hon gjorde fel.

    När vi väl fick igenom vårt förslag så var hon glatt med på bollsporter, spinning, simning, gympa, styrketräning mm plus gick promenader och joggade hemma. Allt gjordes ju då på olika föreningar såsom friskis och svettis, idrotteföreningen på universitetet, simhallen i stan. Och då var det med vuxna (mestadels) och en del ungdomar, men det var ju folk som inte kände henne och som inte brydde sig om henne så då gick det bra.

    Vi betalade de avgifter som behövdes (ibland fick hon faktiskt gå gratis nät jag förklarade läget) och vi la ner tiden, skolan behövde inte göra nånting mer än att titta i hennes planerings- och rapportbok.
  12. Salander
    #7
    Ja det är väl ett väldigt bra sätt att lösa det på, när ni var beredda att lägga den tiden. Tråkigt med bristande förståelse.
    Som det är nu har vi unge med mer än 50% skolfrånvaro för att han bara inte hanterar så många människor samtidigt som det är på ett vanligt högstadium. Vi har svårt att ens få en åtgärdsplan och ungen mår bara sämre och sämre. Vi hoppas på en lösning snart, men har bråkat sen fyran, så har inga stora förhoppningar. Jobbar deltid för att läsa med honom = gör skolans uppdrag ca 15 timmar/vecka.
    Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter.
  13. 7
    Ja det är väl ett väldigt bra sätt att lösa det på, när ni var beredda att lägga den tiden. Tråkigt med bristande förståelse.
    Som det är nu har vi unge med mer än 50% skolfrånvaro för att han bara inte hanterar så många människor samtidigt som det är på ett vanligt högstadium. Vi har svårt att ens få en åtgärdsplan och ungen mår bara sämre och sämre. Vi hoppas på en lösning snart, men har bråkat sen fyran, så har inga stora förhoppningar. Jobbar deltid för att läsa med honom = gör skolans uppdrag ca 15 timmar/vecka.
    Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter.
  14. Medlem sedan
    Jan 2004
    #8
    Ja det är ju tyvärr mycket av skolans ansvar som läggs på oss föräldrar när det gäller dessa barn
  15. 8
    Ja det är ju tyvärr mycket av skolans ansvar som läggs på oss föräldrar när det gäller dessa barn
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar