... så tillhör jag en grupp som jag tycker är aldeles för lättkränkt. Nej jag pratar inte om tjockisar, utan en grupp som är ännu "värre" i mitt tycke: adoptivföräldrar. Varje negativ åsikt om adoptioner i stort eller vissa adoptioner eller även bara vissa aspekter av dem tas gärna som en kränkning av den egna familjen, den egna relationen. Och jag tycker man måste lära sig att skilja sakerna åt. Det finns absolut sakliga argument emot adoptioner, inhemska men framför allt internationella, och att vara skeptisk eller helt negativ till adoption är inte synonymt med att man är en elak människa liksom. Och även om många åsikter emot adoption tyvärr bygger på felaktigheter och okunskap så finns det som sagt välunderbyggda vettiga åsikter emot det också, vare sig man själv håller med om dem eller ej. Och det ger ingen anledning för oss att kalla oss kränkta eller döma de personerna som dåliga människor. Däremot... när det går över till att "underkänna" familjens relation till varandra, nedvärdera kärleken dem emellan, och köra med "men de är ju inte dina RIKTIGA föräldrar!" till barnen eller "åh nu när ni adopterat kan ni säkert få ett barn på riktigt också!"... ja då har vi all anledning att reagera rejält. Då handlar det inte längre om olika åsikter i sakfrågor, utan om brist på respekt.
1
På tal om att vara lättkränkt... ... så tillhör jag en grupp som jag tycker är aldeles för lättkränkt. Nej jag pratar inte om tjockisar, utan en grupp som är ännu "värre" i mitt tycke: adoptivföräldrar. Varje negativ åsikt om adoptioner i stort eller vissa adoptioner eller även bara vissa aspekter av dem tas gärna som en kränkning av den egna familjen, den egna relationen. Och jag tycker man måste lära sig att skilja sakerna åt. Det finns absolut sakliga argument emot adoptioner, inhemska men framför allt internationella, och att vara skeptisk eller helt negativ till adoption är inte synonymt med att man är en elak människa liksom. Och även om många åsikter emot adoption tyvärr bygger på felaktigheter och okunskap så finns det som sagt välunderbyggda vettiga åsikter emot det också, vare sig man själv håller med om dem eller ej. Och det ger ingen anledning för oss att kalla oss kränkta eller döma de personerna som dåliga människor. Däremot... när det går över till att "underkänna" familjens relation till varandra, nedvärdera kärleken dem emellan, och köra med "men de är ju inte dina RIKTIGA föräldrar!" till barnen eller "åh nu när ni adopterat kan ni säkert få ett barn på riktigt också!"... ja då har vi all anledning att reagera rejält. Då handlar det inte längre om olika åsikter i sakfrågor, utan om brist på respekt.
Det är ju självklart att det finns många olika aspekter på det mesta, om inte allt?.. Alltså även adoptioner. Det är lite enögt att påstå något annat. Och eventuella problem försvinner ju inte för att man blundar för dem.
Däremot kan man ju bestämt hävda (om man vill, och det vill jag ) att fördelarna med att det finns möjligheter till adoptioner, långt överväger nackdelarna!
2
Det är ju självklart att det finns många olika aspekter på det mesta, om inte allt?.. Alltså även adoptioner. Det är lite enögt att påstå något annat. Och eventuella problem försvinner ju inte för att man blundar för dem.
Däremot kan man ju bestämt hävda (om man vill, och det vill jag ) att fördelarna med att det finns möjligheter till adoptioner, långt överväger nackdelarna!
Det där är en intressant fråga tycker jag. Du som själv adopterat internationellt (för visst har du det?) vad är din inställning?
Jag antar att man numer adopterar mer av rätt skäl - att man verkligen önskar ett barn. Sjuttiotalets adoptioner av altruistiska skäl måste ha blivit väldigt knepiga för barnen.
Av de jag känner som är adopterade är en del pro och en del emot internationella adoptioner.
Jag känner bara ett par som adopterat, de är av den mer överspända sorten. Vi skolade in på förskola samtidigt och de var extremt noga med att pedagogerna skulle ta upp barns olika utseende och det här med mammor och bio-mammor i barngruppen. All fine, men barnen var mellan ett och två år då...
3
Det där är en intressant fråga tycker jag. Du som själv adopterat internationellt (för visst har du det?) vad är din inställning?
Jag antar att man numer adopterar mer av rätt skäl - att man verkligen önskar ett barn. Sjuttiotalets adoptioner av altruistiska skäl måste ha blivit väldigt knepiga för barnen.
Av de jag känner som är adopterade är en del pro och en del emot internationella adoptioner.
Jag känner bara ett par som adopterat, de är av den mer överspända sorten. Vi skolade in på förskola samtidigt och de var extremt noga med att pedagogerna skulle ta upp barns olika utseende och det här med mammor och bio-mammor i barngruppen. All fine, men barnen var mellan ett och två år då...
Det stämmer, jag har adopterat internationellt. Från ett utomeuropeiskt land dessutom, vilket av en del ses som ännu "värre" liksom. Och jag r, som tur är, inte emot internationell adoption... men, det går inte att komma ifrån att varje sådan adoption har en tragisk bakgrund. I en optimal värld hade den typen av adoption inte funnits ö h t, för i en optimal värld skulle alla barn vara önskade av föräldrar som både hade viljan och möjligheten att ta hand om dem. Kort sagt, andras olycka blir vår lycka.. . hur hemskt det än låter.
Över lag är jag övertygad om att dagens adoptivföräldrar är bättre rustade för att hantera den ryggsäck barnen bär på än de var på t ex 70-talet. Men än finns mer att göra. Bl a vad gäller att hantera barnens frågor om sitt ursprung och deras eventuella önskan att "söka sina rötter" utan att känna sig nedvärderad som förälder.
5
Det stämmer, jag har adopterat internationellt. Från ett utomeuropeiskt land dessutom, vilket av en del ses som ännu "värre" liksom. Och jag r, som tur är, inte emot internationell adoption... men, det går inte att komma ifrån att varje sådan adoption har en tragisk bakgrund. I en optimal värld hade den typen av adoption inte funnits ö h t, för i en optimal värld skulle alla barn vara önskade av föräldrar som både hade viljan och möjligheten att ta hand om dem. Kort sagt, andras olycka blir vår lycka.. . hur hemskt det än låter.
Över lag är jag övertygad om att dagens adoptivföräldrar är bättre rustade för att hantera den ryggsäck barnen bär på än de var på t ex 70-talet. Men än finns mer att göra. Bl a vad gäller att hantera barnens frågor om sitt ursprung och deras eventuella önskan att "söka sina rötter" utan att känna sig nedvärderad som förälder.
Hur rustar man sig för det?
Jag antar att man som adoptivförälder har tänkt igenom föräldraskapet lite mer noggrant än de flesta bioföräldrar,. Är det vanligt att man blir nekad att adoptera pga personliga egenskaper (dvs mera subtila saker än uttalad psykisk sjukdom) ?
(Svara om du vill, jag är bara nyfiken!)
6
Hur rustar man sig för det?
Jag antar att man som adoptivförälder har tänkt igenom föräldraskapet lite mer noggrant än de flesta bioföräldrar,. Är det vanligt att man blir nekad att adoptera pga personliga egenskaper (dvs mera subtila saker än uttalad psykisk sjukdom) ?
(Svara om du vill, jag är bara nyfiken!)
Till att börja med bör man helt krasst ge fanken i att adoptera om man inte känner att man kan ta det... Visst kan känslor förändras, men vissa är tveksamma redan innan man går igenom adoptionen på om de kan hantera det och då bör man låta bli. Utifrån barnets bästa. Att lyssna till adopterades berättelser är en bra grej, både berättelser från de som känt att allt varit bra och smidigt och från de som faktiskt har haft svårt att hantera sina dubbla känslor.
Jag har dålig koll på orsakerna till nekat medgivande (om det är det du menar, alltså att inte bli godkänd av svenska myndigheter) men ger man t ex en bild av att inte kunna vara öppna med barnets ursprung (inför barnet självt alltså) så ska det vara skäl för att nekas. Likaså om man inte är "färdig" för adoption, om man inte anses ha släppt den biologiska biten tillräckligt mycket. T ex.
7
Till att börja med bör man helt krasst ge fanken i att adoptera om man inte känner att man kan ta det... Visst kan känslor förändras, men vissa är tveksamma redan innan man går igenom adoptionen på om de kan hantera det och då bör man låta bli. Utifrån barnets bästa. Att lyssna till adopterades berättelser är en bra grej, både berättelser från de som känt att allt varit bra och smidigt och från de som faktiskt har haft svårt att hantera sina dubbla känslor.
Jag har dålig koll på orsakerna till nekat medgivande (om det är det du menar, alltså att inte bli godkänd av svenska myndigheter) men ger man t ex en bild av att inte kunna vara öppna med barnets ursprung (inför barnet självt alltså) så ska det vara skäl för att nekas. Likaså om man inte är "färdig" för adoption, om man inte anses ha släppt den biologiska biten tillräckligt mycket. T ex.
Två av mina närmaste vänner är adopterade. Den ena inhemskt och den andra internationellt.Jag försöker se och lära och höra från dem hur de upplevt sin adoption, men det finns nog lika många uppfattningar som det finns individer.
De har också varit med i varsin förening för adopterade och båda slutat gått dit för att det var så himla mycket bitterhet och lättkränkthet även i de grupperna. Som de båda säger, ja det var/är ett trauma för livet. Men allt som går snett i livet kan inte skyllas på det.
Nu kom jag in på ett sidospår här.
8
Två av mina närmaste vänner är adopterade. Den ena inhemskt och den andra internationellt.Jag försöker se och lära och höra från dem hur de upplevt sin adoption, men det finns nog lika många uppfattningar som det finns individer.
De har också varit med i varsin förening för adopterade och båda slutat gått dit för att det var så himla mycket bitterhet och lättkränkthet även i de grupperna. Som de båda säger, ja det var/är ett trauma för livet. Men allt som går snett i livet kan inte skyllas på det.
Nu kom jag in på ett sidospår här.
Det är väl så för många, just att allt som är svårt och går snett ska skyllas på en viss grej... För adopterade kan det vara grejen man ger skulden till, för barn till skilda föräldrar kan det vara grejen, för barn som växt upp fattigt kan det vara syndabocken o s v. Men som du säger, livet är oftast inte så enkelt.
12
Det är väl så för många, just att allt som är svårt och går snett ska skyllas på en viss grej... För adopterade kan det vara grejen man ger skulden till, för barn till skilda föräldrar kan det vara grejen, för barn som växt upp fattigt kan det vara syndabocken o s v. Men som du säger, livet är oftast inte så enkelt.
Det fokuset tappas dock bort ibland i diskussioner t ex. Som åsikten att de som har möjlighet att få barn på egen hand inte ska få adoptera utan bör stå tillbaka till förmån för infertila som inte har den möjligheten. Då har man gjort det till en rättvisefråga mellan vuxna, och adoption handlar inte om det.... SKA inte handla om det i alla fall.
13
Det fokuset tappas dock bort ibland i diskussioner t ex. Som åsikten att de som har möjlighet att få barn på egen hand inte ska få adoptera utan bör stå tillbaka till förmån för infertila som inte har den möjligheten. Då har man gjort det till en rättvisefråga mellan vuxna, och adoption handlar inte om det.... SKA inte handla om det i alla fall.
Det är inte min uppfattning i alla fall. Snarare tvärtom, att icke-vegetarianer ofta är lättprovocerade och lättkränkta av oss Får vi frågan om varför vi är vegetarianer, och svarar på frågan helt enkelt, så verkar många känna sig anklagade och tvungna att försvara sitt val väldigt hårt. Fast det inte ifrågasatts egentligen.
Fast, jag känner inte så många vegosar så mitt underlag är ganska klent
15
Det är inte min uppfattning i alla fall. Snarare tvärtom, att icke-vegetarianer ofta är lättprovocerade och lättkränkta av oss Får vi frågan om varför vi är vegetarianer, och svarar på frågan helt enkelt, så verkar många känna sig anklagade och tvungna att försvara sitt val väldigt hårt. Fast det inte ifrågasatts egentligen.
Fast, jag känner inte så många vegosar så mitt underlag är ganska klent
Aha så det är vi icke-vegetariener som ska vara kränkta. Jag hade nog missat det för jag har nog aldrig känt mig kränkt. Kan ju i och för sig bero på att jag har mött icke-anklagande vegetarianer då
16
Aha så det är vi icke-vegetariener som ska vara kränkta. Jag hade nog missat det för jag har nog aldrig känt mig kränkt. Kan ju i och för sig bero på att jag har mött icke-anklagande vegetarianer då
Jag har aldrig upplevt att adoptivföräldrar är särskilt lättkränkta. Jag har flera i min omgivning som har adopterat, både när jag var barn och nu när jag är vuxen.
Däremot tycker jag att det finns många åsikter och uppfattningar som härrörs till adoptionen, men som egentligen inte alls har med den att göra. Jag har vuxna adopterade i min närhet som ser sin adoption som ett väldigt bagage att släpa på, medan andra ser den som det allra bästa som hade kunnat hända.
Jag tror helt enkelt att det handlar om individer och vilka vi är.
lyrasmamma.wordpress.com
17
Jag har aldrig upplevt att adoptivföräldrar är särskilt lättkränkta. Jag har flera i min omgivning som har adopterat, både när jag var barn och nu när jag är vuxen.
Däremot tycker jag att det finns många åsikter och uppfattningar som härrörs till adoptionen, men som egentligen inte alls har med den att göra. Jag har vuxna adopterade i min närhet som ser sin adoption som ett väldigt bagage att släpa på, medan andra ser den som det allra bästa som hade kunnat hända.
Jag tror helt enkelt att det handlar om individer och vilka vi är.
Det verkar inte alltid spela någon roll dock. Typ såhär:
Ickevegetarian till vegetarian: Varför är du vegetarian?
Vegetarian svarar: För att jag tycker det är fel att döda djur för att göra mat jag inte behöver.
Ickevegetarian laddar kanonen och försvarar sitt val att äta kött, intensivt och länge och smått upprört.
Typ
18
Det verkar inte alltid spela någon roll dock. Typ såhär:
Ickevegetarian till vegetarian: Varför är du vegetarian?
Vegetarian svarar: För att jag tycker det är fel att döda djur för att göra mat jag inte behöver.
Ickevegetarian laddar kanonen och försvarar sitt val att äta kött, intensivt och länge och smått upprört.
Då skulle de bara veta vad adopterade kan få höra... Men det var nog värre förr. Numera är vi lite mer städade om inte annat, men tro mig, jag har fått höra en hel del av vuxna människor. "Man vet ju att de adopteras bort för att det är något fel på dem" och sådant. Jodå, det har hänt att jag fått det rätt i ansiktet, som om det skulle vara någon slags omtanke till och med, som att de står och väntar på att man ska avslöja vilken genetisk avart man är.
Jag håller också med om att adoptioner har för- och nackdelar. Givetvis är det så. Kan man inte ens se nackdelarna, i synnerhet som adoptivförälder, så tror jag att det är en nackdel i sig.
En annan märklig grej är att en del människor tänker sig att man som adopterad ska leva med någon slags konstant tacksamhet för att man fick komma till dessa föräldrar och få det så bra. Förvisso är jag inte otacksam, men konstant tacksam har jag aldrig känt mig. Vore det rimligt? Ens sunt? Jag menar, man måste ju få vara som vilket barn som helst och vilken människa som helst.
20
Då skulle de bara veta vad adopterade kan få höra... Men det var nog värre förr. Numera är vi lite mer städade om inte annat, men tro mig, jag har fått höra en hel del av vuxna människor. "Man vet ju att de adopteras bort för att det är något fel på dem" och sådant. Jodå, det har hänt att jag fått det rätt i ansiktet, som om det skulle vara någon slags omtanke till och med, som att de står och väntar på att man ska avslöja vilken genetisk avart man är.
Jag håller också med om att adoptioner har för- och nackdelar. Givetvis är det så. Kan man inte ens se nackdelarna, i synnerhet som adoptivförälder, så tror jag att det är en nackdel i sig.
En annan märklig grej är att en del människor tänker sig att man som adopterad ska leva med någon slags konstant tacksamhet för att man fick komma till dessa föräldrar och få det så bra. Förvisso är jag inte otacksam, men konstant tacksam har jag aldrig känt mig. Vore det rimligt? Ens sunt? Jag menar, man måste ju få vara som vilket barn som helst och vilken människa som helst.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
) att fördelarna med att det finns möjligheter till adoptioner, långt överväger nackdelarna!
Får vi frågan om varför vi är vegetarianer, och svarar på frågan helt enkelt, så verkar många känna sig anklagade och tvungna att försvara sitt val väldigt hårt. Fast det inte ifrågasatts egentligen.
