När en av mina döttrar var mindre (runt fyra år) skulle hon börja på barndans. Vi hade gått på dans tidigare, där jag och maken också var med och dansade, men nu skulle hon börja på "riktig" dans, där föräldrar fick vänta utanför.
Vi hade pratat en hel del om det innan och dottern var väldigt peppad. När vi kom till första tillfället sa danslärare att den här första gången fick föräldrar stanna kvar inne i danssalen, men inte följande tillfällen.
Men dotter hade verkligen laddat för att hon skulle dansa själv och att jag skulle vänta utanför, så hon ville inte ha mig där ens första gången. =)
Så där jag jag, helt ensam, utanför och alla andra föräldrar satt där inne och tittade. =)
För övrigt tycker jag att det är lite löjligt att föräldrar så ofta förbjuds att vara med inne på aktiviteten. Jo, jag vet att föräldrar kan störa och att barn kan bli störda av att deras föräldrar är där. Men det är ju bara barn det handlar om, ofta ganska små, och vad de klarar och vågar är så individuellt.
lyrasmamma.wordpress.com
1
Apropå föräldrar och aktiviteter När en av mina döttrar var mindre (runt fyra år) skulle hon börja på barndans. Vi hade gått på dans tidigare, där jag och maken också var med och dansade, men nu skulle hon börja på "riktig" dans, där föräldrar fick vänta utanför.
Vi hade pratat en hel del om det innan och dottern var väldigt peppad. När vi kom till första tillfället sa danslärare att den här första gången fick föräldrar stanna kvar inne i danssalen, men inte följande tillfällen.
Men dotter hade verkligen laddat för att hon skulle dansa själv och att jag skulle vänta utanför, så hon ville inte ha mig där ens första gången. =)
Så där jag jag, helt ensam, utanför och alla andra föräldrar satt där inne och tittade. =)
För övrigt tycker jag att det är lite löjligt att föräldrar så ofta förbjuds att vara med inne på aktiviteten. Jo, jag vet att föräldrar kan störa och att barn kan bli störda av att deras föräldrar är där. Men det är ju bara barn det handlar om, ofta ganska små, och vad de klarar och vågar är så individuellt.
Ofta tycker jag det funkar bättre utan föräldrar, ens när de sitter tysta. Barnen frestas inte att visa vad de kan för föräldrarna, istället för att lyssna på läraren och lära nytt.
Sedan förstår jag inte heller varför man ska vara så rigid. Om barnet är osäkrare än medelbarnet, så kan det ta längre tid, innan det funkar .
Själv har ajg fått sitta i andra ändan av tunnelbanevagnen, förbjuden att en titta på dottern ( för då fattar andra att du är min mamma) , när vi åkt till stan. Helst skulle vi åkt olika tåg, men jag vägrade, någon måtta får det vara.
2
Ofta tycker jag det funkar bättre utan föräldrar, ens när de sitter tysta. Barnen frestas inte att visa vad de kan för föräldrarna, istället för att lyssna på läraren och lära nytt.
Sedan förstår jag inte heller varför man ska vara så rigid. Om barnet är osäkrare än medelbarnet, så kan det ta längre tid, innan det funkar .
Själv har ajg fått sitta i andra ändan av tunnelbanevagnen, förbjuden att en titta på dottern ( för då fattar andra att du är min mamma) , när vi åkt till stan. Helst skulle vi åkt olika tåg, men jag vägrade, någon måtta får det vara.
Det är helt ok att tycka att vissa regler är lite löjliga. Men eftersom det är frivilligt att delta så är det ju bara att avstå från att vara med. Visst är det så att det är individuellt vad barn vågar och klarar. Vissa barn ska kanske vänta 1-2 terminer innan de börjar på en aktivitet, istället för att föräldern ska börja ifrågasätta ledarens regler? Om barnet inte klarar reglerna så är ju inte barnet moget för att gå på aktiviteten, hur svårt kan det vara att förstå?
3
Det är helt ok att tycka att vissa regler är lite löjliga. Men eftersom det är frivilligt att delta så är det ju bara att avstå från att vara med. Visst är det så att det är individuellt vad barn vågar och klarar. Vissa barn ska kanske vänta 1-2 terminer innan de börjar på en aktivitet, istället för att föräldern ska börja ifrågasätta ledarens regler? Om barnet inte klarar reglerna så är ju inte barnet moget för att gå på aktiviteten, hur svårt kan det vara att förstå?
Jag tycker snarare att det kan bli svårt för barnen med två auktoriteter i salen - oavsett om man som förälder lägger sig i eller ej, så är det bättre om koncentrationen är på ledaren i rummet.
4
Jag tycker snarare att det kan bli svårt för barnen med två auktoriteter i salen - oavsett om man som förälder lägger sig i eller ej, så är det bättre om koncentrationen är på ledaren i rummet.
fast ofta är grupperna strikt åldersinriktade så att börja ett år senare är inte alls så enkelt som det skulle vara att bara göra ett undantag från regeln
5
fast ofta är grupperna strikt åldersinriktade så att börja ett år senare är inte alls så enkelt som det skulle vara att bara göra ett undantag från regeln
Jag kan absolut förstå poängen med att föräldrarna inte får vara med, rent generellt.
Men sen får man förstås också komma ihåg att barn, precis som vi vuxna, är individer. Så jag ser absolut inget hinder till att man gör undantag för ett barn som av olika anledningar verkligen behöver det. Det måste få vara ett beslut mellan föräldrar och ledare.
Men då gäller det ju att det finns en dialog!
8
Jag kan absolut förstå poängen med att föräldrarna inte får vara med, rent generellt.
Men sen får man förstås också komma ihåg att barn, precis som vi vuxna, är individer. Så jag ser absolut inget hinder till att man gör undantag för ett barn som av olika anledningar verkligen behöver det. Det måste få vara ett beslut mellan föräldrar och ledare.
Men då gäller det ju att det finns en dialog!
Fast barn provar ju olika aktiviteter, några slutar - andra börjar. I den här åldern är det väl ingen big deal, det handlar ju inte om proffsträning...
9
Fast barn provar ju olika aktiviteter, några slutar - andra börjar. I den här åldern är det väl ingen big deal, det handlar ju inte om proffsträning...
Fast så strikt tycker jag inte att det ska behöva vara. Ja regler finns sannolikt där av en anledning, men att säga att barn inte är mogna att delta i en aktivitet bara för att de vill ha föräldern kvar någon gång extra jämfört med jämnåriga tror jag är att gå för långt.
Jag har ett barn som är ovanligt blygt. Enligt ditt sett att resonera så skulle barnet inte ha varit moget att gå på aktiviteter under hela lågstadiet och hade barnet inte fått träna på att utmana sig själv att delta i dessa aktiviteter på sina villkor (dvs med en förälder med någon gång extra, eller kvar utanför, eller något liknande), så hade tröskeln att våga sig på något sådant blivit ännu större.
Som tur är har jag upplevt att omgivningen har haft förståelse för att barn är olika - både i privata sammanhang som barnkalas (då vi har fått lite förhandsinformation om vad som ska hända på kalaset, vilka som är där), när det gäller aktiviteter och inte minst från skolans sida där man har varit lyhört så att vi tillsammans har kunnat bidra till att göra skolvardagen drägligt för barnet. Riktigt rörande har det varit när barnets jämnåriga kompisar har uppfattat hur mitt barn känner sig, så de har själva agerat och bjudit med barnet eller på andra sätt agerat för att underlätta.
Och även barn som är kaxiga och framåt i vanliga fall och vill klara sig själva, kan ibland bli osäkra och plötsligt vilja ha lite mer uppbackning. Har sett det hos andra i simskolan, samt även sett det när ett barn skå återvända till träningen efter en längre tids sjukdom, byte av grupp eller liknande.
10
Fast så strikt tycker jag inte att det ska behöva vara. Ja regler finns sannolikt där av en anledning, men att säga att barn inte är mogna att delta i en aktivitet bara för att de vill ha föräldern kvar någon gång extra jämfört med jämnåriga tror jag är att gå för långt.
Jag har ett barn som är ovanligt blygt. Enligt ditt sett att resonera så skulle barnet inte ha varit moget att gå på aktiviteter under hela lågstadiet och hade barnet inte fått träna på att utmana sig själv att delta i dessa aktiviteter på sina villkor (dvs med en förälder med någon gång extra, eller kvar utanför, eller något liknande), så hade tröskeln att våga sig på något sådant blivit ännu större.
Som tur är har jag upplevt att omgivningen har haft förståelse för att barn är olika - både i privata sammanhang som barnkalas (då vi har fått lite förhandsinformation om vad som ska hända på kalaset, vilka som är där), när det gäller aktiviteter och inte minst från skolans sida där man har varit lyhört så att vi tillsammans har kunnat bidra till att göra skolvardagen drägligt för barnet. Riktigt rörande har det varit när barnets jämnåriga kompisar har uppfattat hur mitt barn känner sig, så de har själva agerat och bjudit med barnet eller på andra sätt agerat för att underlätta.
Och även barn som är kaxiga och framåt i vanliga fall och vill klara sig själva, kan ibland bli osäkra och plötsligt vilja ha lite mer uppbackning. Har sett det hos andra i simskolan, samt även sett det när ett barn skå återvända till träningen efter en längre tids sjukdom, byte av grupp eller liknande.
Har sett en del aktiviteter där föräldrar får titta på och andra där de inte får. Oavsett så har man inte gjort en stor fråga av detta utan har kunnat hantera undantag. Har också sett exempel där det fungerar utmärkt att föräldrarna tittar på och andra fall, där man faktiskt kan se att barnen tappar fokus, glömmer att lyssna på ledaren och i stället funderar på om föräldern verkligen ser vad de kan, så jag kan förstå att man vill ha regeln.
Varför det ibland verkar fungera och ibland inte vet jag inte riktigt.
11
Har sett en del aktiviteter där föräldrar får titta på och andra där de inte får. Oavsett så har man inte gjort en stor fråga av detta utan har kunnat hantera undantag. Har också sett exempel där det fungerar utmärkt att föräldrarna tittar på och andra fall, där man faktiskt kan se att barnen tappar fokus, glömmer att lyssna på ledaren och i stället funderar på om föräldern verkligen ser vad de kan, så jag kan förstå att man vill ha regeln.
Varför det ibland verkar fungera och ibland inte vet jag inte riktigt.
Är det drickspaus kan man ge sig den på att någon glömt flaska, utan förälder oftast inget problem. Med förälder ramaskri över att flaskan är glömd.
Eller så börjar föräldern tjoa och ska ha ungen till att dricka fast den inte vill.
Gör en unge illa sig så skriker barnen ifråga 10 ggr värre om föräldern är med. Eller så kommer föräldern löpandes och ska kolla ev blåmärken själv. Självklart ringer man ju om någon bryter benet men det går oftast väldigt mycket smidigare att fixa ev blesyrer utan föräldrar närvarande.
Sen kommer vi till trotset. Många barn följer regler betydligt bättre om föräldrarna inte sitter bredvid så de liksom kan prova trotsa dessa också i samma veva.
Ida med Jennie född mars -04, Pontus född maj -06, Kasper född mars -08 och Sandra född 11/7 -10
13
För ledare funkar det ju oftast Väldigt mycket bättre utan föräldrar.
Är det drickspaus kan man ge sig den på att någon glömt flaska, utan förälder oftast inget problem. Med förälder ramaskri över att flaskan är glömd.
Eller så börjar föräldern tjoa och ska ha ungen till att dricka fast den inte vill.
Gör en unge illa sig så skriker barnen ifråga 10 ggr värre om föräldern är med. Eller så kommer föräldern löpandes och ska kolla ev blåmärken själv. Självklart ringer man ju om någon bryter benet men det går oftast väldigt mycket smidigare att fixa ev blesyrer utan föräldrar närvarande.
Sen kommer vi till trotset. Många barn följer regler betydligt bättre om föräldrarna inte sitter bredvid så de liksom kan prova trotsa dessa också i samma veva.
Men du vet inte vilka ev problem som dina krav att specialanpassa aktiviteterna efter ditt barn har ställt till i andra familjer. Du vet inte om din närvaro på aktiviteterna har resulterat i att andra föräldrar fått argumentera med sina barn om varför deras mamma _inte_ får vara med. För den diskussionen har _jag_ fått ta med mina barn, då andra föräldrar inte ställt upp på givna regler.
Jag har också råkat ut för att mina barn tyckt att en aktivitet varit tråkig att gå på och att de faktiskt har slutat på aktiviteten - pga att ledaren haft svårt att få någon organisation av aktiviteten pga störande föräldranärvaro.
14
Men du vet inte vilka ev problem som dina krav att specialanpassa aktiviteterna efter ditt barn har ställt till i andra familjer. Du vet inte om din närvaro på aktiviteterna har resulterat i att andra föräldrar fått argumentera med sina barn om varför deras mamma _inte_ får vara med. För den diskussionen har _jag_ fått ta med mina barn, då andra föräldrar inte ställt upp på givna regler.
Jag har också råkat ut för att mina barn tyckt att en aktivitet varit tråkig att gå på och att de faktiskt har slutat på aktiviteten - pga att ledaren haft svårt att få någon organisation av aktiviteten pga störande föräldranärvaro.
Jag har inte ställt några krav. Vid ett fåtal tillfällen under flera års tid har jag i olika sammanhang och i god tid innan träningen börjat frågat om det var möjligt att få sitta kvar och naturligtvis sett till att göra mig så osynlig och tråkig som möjligt. Hade man indikerat något annat, hade jag självklart inte bara klampat på utan sannolikt valt en annan aktivitet eller försökt hitta en annan lösning. Det handlar inte heller om att hålla på så en hel termin utan just en eller två extra gånger. För oftast krävs inte mer än så just för att man inte tvingar utan kan tillmötesgå barnet.
Jag tror faktiskt att det väldigt sällan utlöser en önskan från andra barn att ha sina föräldrar med om inte den önskan redan finns där från början. Precis som mina barn när de varit vana aktiviteten aldrig har velat ha oss med bara för att någon annan har sin förälder med. Tror knappas att det har utlöst en lavin av förfrågningar från andra familjer eller barn, då de flesta andra barn är nöjda med att springa in själva till träningen och vinka hejda till föräldrar redan utanför. Räknar också med att andra familjer kan hantera detta, precis som alla barn får lära sig att hantera att "varför får kompisen gå själv till skolan, varför har kompisen mobil och inte jag, varför har kompisen dator (dyslexihjälpmedel) och jag måste skriva för hand, varför får de andra med godis på utflykten trots att man inte får" osv. Kan barnen då inte ta svaret att ja, X gjorde fel som struntade i regeln att man inte får ha med godis, men det betyder inte att vi också får göra fel, så är det kanske det man ska angripa. För sådant händer hela tiden - både i vuxenvärlden och i barnens värld.
Skulle det kännas bättre om man sätter "diagnos" på blyga barn, så att man kan ha med ett intyg att barnet behöver särkilt stöd i vissa sammanhang? Eller ska man utesluta barn som fungera så från aktiviteter? Jag tycker snarare att det är positivt att de sidor jag har mött av föreningslivet är att man försöker vara inkluderande och öppen, att man har kunnat hantera olika situationer på ett smidigt sätt. Är som sagt tacksam för att man i de miljöer jag rört mig har hjälpt till och underlättat på olika sätt, för jag tror ju att det är just de här barnen som inte vågar, som faktiskt behöver få chansen att träna på att vara i nya miljöer och bland nya människor - men att man kanske måste göra det stegvis.
Jag är verkligen inte den som tycker att man bara ska strunta i regler och inte heller den som bara kräver att omvärlden ska anpassa sig efter mig, men att i vissa lägen höra om man kan vara lite flexibel behöver inte vara fel och inte heller utgöra ett stort problem för alla andra. Självklart får man se till att ta ett nej också.
15
Jag har inte ställt några krav. Vid ett fåtal tillfällen under flera års tid har jag i olika sammanhang och i god tid innan träningen börjat frågat om det var möjligt att få sitta kvar och naturligtvis sett till att göra mig så osynlig och tråkig som möjligt. Hade man indikerat något annat, hade jag självklart inte bara klampat på utan sannolikt valt en annan aktivitet eller försökt hitta en annan lösning. Det handlar inte heller om att hålla på så en hel termin utan just en eller två extra gånger. För oftast krävs inte mer än så just för att man inte tvingar utan kan tillmötesgå barnet.
Jag tror faktiskt att det väldigt sällan utlöser en önskan från andra barn att ha sina föräldrar med om inte den önskan redan finns där från början. Precis som mina barn när de varit vana aktiviteten aldrig har velat ha oss med bara för att någon annan har sin förälder med. Tror knappas att det har utlöst en lavin av förfrågningar från andra familjer eller barn, då de flesta andra barn är nöjda med att springa in själva till träningen och vinka hejda till föräldrar redan utanför. Räknar också med att andra familjer kan hantera detta, precis som alla barn får lära sig att hantera att "varför får kompisen gå själv till skolan, varför har kompisen mobil och inte jag, varför har kompisen dator (dyslexihjälpmedel) och jag måste skriva för hand, varför får de andra med godis på utflykten trots att man inte får" osv. Kan barnen då inte ta svaret att ja, X gjorde fel som struntade i regeln att man inte får ha med godis, men det betyder inte att vi också får göra fel, så är det kanske det man ska angripa. För sådant händer hela tiden - både i vuxenvärlden och i barnens värld.
Skulle det kännas bättre om man sätter "diagnos" på blyga barn, så att man kan ha med ett intyg att barnet behöver särkilt stöd i vissa sammanhang? Eller ska man utesluta barn som fungera så från aktiviteter? Jag tycker snarare att det är positivt att de sidor jag har mött av föreningslivet är att man försöker vara inkluderande och öppen, att man har kunnat hantera olika situationer på ett smidigt sätt. Är som sagt tacksam för att man i de miljöer jag rört mig har hjälpt till och underlättat på olika sätt, för jag tror ju att det är just de här barnen som inte vågar, som faktiskt behöver få chansen att träna på att vara i nya miljöer och bland nya människor - men att man kanske måste göra det stegvis.
Jag är verkligen inte den som tycker att man bara ska strunta i regler och inte heller den som bara kräver att omvärlden ska anpassa sig efter mig, men att i vissa lägen höra om man kan vara lite flexibel behöver inte vara fel och inte heller utgöra ett stort problem för alla andra. Självklart får man se till att ta ett nej också.
Det är en svår fråga eftersom alla barn är olika, men i huvudsak tror jag att det funkar bättre när föräldrar inte är med, av orsaker om flera har nämnt här redan. Men när barn är så små soom 4 år vill man ju vara med lite och ha koll så ledarna är OK också.
Flera av de idrotter vi har provat på att haft med i upplägget att föräldrar ska vara med och assistera i träningen, vilket har gjort att vi faktiskt fått sluta då jag varit totalt okunnig i sporten. Överlag har det varit så att mycket som vi varit med på har byggt på att föräldrarna har kunskap och intresse för idrotten ifråga. Synd, tycker jag.
Jag själv har reagerat på att så många föräldrar sitter kvar och tittar på även när barnen är större. Med mitt barn som är 11 år t ex tycker jag det är självklart att jag ska kunna åka och handla eller nåt under tiden för träningen. Men det är så många föräldrar som sitter där och väntar varenda vecka så jag nästan får dåligt samvete och känner mig som en egoistisk frånvarande förälder.
"Barn tycker att snäll är det finaste som finns. Barn är ofta klokare." Skalman
16
Det är en svår fråga eftersom alla barn är olika, men i huvudsak tror jag att det funkar bättre när föräldrar inte är med, av orsaker om flera har nämnt här redan. Men när barn är så små soom 4 år vill man ju vara med lite och ha koll så ledarna är OK också.
Flera av de idrotter vi har provat på att haft med i upplägget att föräldrar ska vara med och assistera i träningen, vilket har gjort att vi faktiskt fått sluta då jag varit totalt okunnig i sporten. Överlag har det varit så att mycket som vi varit med på har byggt på att föräldrarna har kunskap och intresse för idrotten ifråga. Synd, tycker jag.
Jag själv har reagerat på att så många föräldrar sitter kvar och tittar på även när barnen är större. Med mitt barn som är 11 år t ex tycker jag det är självklart att jag ska kunna åka och handla eller nåt under tiden för träningen. Men det är så många föräldrar som sitter där och väntar varenda vecka så jag nästan får dåligt samvete och känner mig som en egoistisk frånvarande förälder.
Hihi, ja, så kan det ju också vara. Tur att du fick åka med samma tåg i alla fall. =)
Jag tror också att det många gånger fungerar bättre utan föräldrarna och att det är en del i processen att bli större och att våga göra saker utan mamma och pappa.
Samtidigt är barn olika och det är synd om vissa barn inte skulle våga börja på en aktivitet, bara för att mamma/pappa måste stå utanför dörren.
En duktig ledare brukar vanligtvis inte ha några problem med att en förälder är inne på aktiviteten någon/några gånger.
lyrasmamma.wordpress.com
17
Hihi, ja, så kan det ju också vara. Tur att du fick åka med samma tåg i alla fall. =)
Jag tror också att det många gånger fungerar bättre utan föräldrarna och att det är en del i processen att bli större och att våga göra saker utan mamma och pappa.
Samtidigt är barn olika och det är synd om vissa barn inte skulle våga börja på en aktivitet, bara för att mamma/pappa måste stå utanför dörren.
En duktig ledare brukar vanligtvis inte ha några problem med att en förälder är inne på aktiviteten någon/några gånger.
Det finns även en poäng i att ifrågasätta regler. Varför finns den här regeln? Är det för att ledaren känner sig osäker i sin roll om föräldrarna ser på eller är det för att barnen fungerar bättre utan föräldrarna där? Till exempel.
Ofta är det säkert så att barnen och gruppen fungerar bättre utan att föräldrarna är där. Men för något enstaka barn kan det behövas mer föräldranärvaro och då måste det också få vara okej.
Jag har aldrig upplevt att en ledare med vana tycker att det är något problem att ett barn behöver ha mamma/pappa där någon/några extra gånger.
De övriga barnen brukar heller inte ha något problem att förstå det, tvärtom tycker jag.
Vi gick till exempel på simskola en gång, där en pojke behövde ha mamma inne vid bassängen hela omgången (åtta gånger eller nåt). Vi andra väntade utanför. Det var inga problem för de andra barnen, som glatt sa hej till sina föräldar och sedan skuttade in till bassängen. När nästa omgång simskola började kunde pojken också vara inne utan sin förälder.
Det beror också mycket på aktivitet. Badminton eller tennis till exempel, där har det aldrig varit något problem att sitta vid sidan inne i hallen och vänta.
lyrasmamma.wordpress.com
18
Det finns även en poäng i att ifrågasätta regler. Varför finns den här regeln? Är det för att ledaren känner sig osäker i sin roll om föräldrarna ser på eller är det för att barnen fungerar bättre utan föräldrarna där? Till exempel.
Ofta är det säkert så att barnen och gruppen fungerar bättre utan att föräldrarna är där. Men för något enstaka barn kan det behövas mer föräldranärvaro och då måste det också få vara okej.
Jag har aldrig upplevt att en ledare med vana tycker att det är något problem att ett barn behöver ha mamma/pappa där någon/några extra gånger.
De övriga barnen brukar heller inte ha något problem att förstå det, tvärtom tycker jag.
Vi gick till exempel på simskola en gång, där en pojke behövde ha mamma inne vid bassängen hela omgången (åtta gånger eller nåt). Vi andra väntade utanför. Det var inga problem för de andra barnen, som glatt sa hej till sina föräldar och sedan skuttade in till bassängen. När nästa omgång simskola började kunde pojken också vara inne utan sin förälder.
Det beror också mycket på aktivitet. Badminton eller tennis till exempel, där har det aldrig varit något problem att sitta vid sidan inne i hallen och vänta.
Jo, självklart. Det är ju viktigt att föräldern inte lägger sig i ledarens upplägg eller så. Det handlar ju enbart om att vara ett stöd för barnet genom att närvara, tyst och stilla.
Inget av mina barn har ännu behövt ha mig med inne på aktiviteter, men jag har sett andra barn som har haft det behovet på aktiviteter vi varit på. Och det har aldrig givit upphov till några problem.
lyrasmamma.wordpress.com
19
Jo, självklart. Det är ju viktigt att föräldern inte lägger sig i ledarens upplägg eller så. Det handlar ju enbart om att vara ett stöd för barnet genom att närvara, tyst och stilla.
Inget av mina barn har ännu behövt ha mig med inne på aktiviteter, men jag har sett andra barn som har haft det behovet på aktiviteter vi varit på. Och det har aldrig givit upphov till några problem.
Exakt, det måste utgå från individen. Jag tror vi är lite för snabba att generalisera, att hitta på regler som ska passa alla barn. Och det fungerar inte alltid så bra.
lyrasmamma.wordpress.com
20
Exakt, det måste utgå från individen. Jag tror vi är lite för snabba att generalisera, att hitta på regler som ska passa alla barn. Och det fungerar inte alltid så bra.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
