Jag är i v 31 med min sambos barn och ser fram emot december när hon kommer. Men jag har ett problem och det tär verkligen på relationen med pappan.
Han har en katt som är jättegosig och sådär. Jag gillar henne. Men hon är inte rumsren och hur mycket sambon än städar i lådorna, byter sand etc så gör katten ändå ca 80% av sitt kissande på golvet i badrummet bredvid lådan. Det händer också flera gånger i veckan att hon kissar på andra ställen i lägenheten som i köket eller i barnets blivande rum. Jag orkar inte hålla efter katten men sambon plockar i lådan så fort han ser att det är något där men det är tydligen ändå inte rent nog. Hur mycket han än fixar med katten så är det alltid kattkiss åå golvet och jag blir galen av det. Dels får jag migrän av stanken vilket kan göra mig sängliggande i dagar, men jag tappar också aptiten eftersom det luktar över hela lägenheten ibland. Jag drar mig för att gå på toaletten och för att ta hit gäster. Jag mår fysiskt och psykiskt förjävligt. Vi har försökt med allt från olika sorters sand till fler lådor till Piss Off-medel. Katten är kastrerad.
Katten skulle väl behöva kollas av en veterinär men det har vi inte råd med. Vi är båda sjukskrivna och lever på existensminimum samtidigt som vi försöker ha råd med allt som krävs inför barnets ankomst. Ska jag vara ärlig skulle jag vilja att sambon gör sig av med katten. Placerar den hos nån familjemedlem eller något. Han tycker att jag är egoistisk och säger stt han behöver katten för att må bra. Men min hälsa då? Jag står verkligen inte ut.
Vad ska jag göra?
Är jag en egoist eller gör jag rätt i att sätta min fysiska och psykiska hälsa framför hans husdjur?
Väntar mitt första barn i December.
1
Bråk med pappan - HJÄLP! Jag är i v 31 med min sambos barn och ser fram emot december när hon kommer. Men jag har ett problem och det tär verkligen på relationen med pappan.
Han har en katt som är jättegosig och sådär. Jag gillar henne. Men hon är inte rumsren och hur mycket sambon än städar i lådorna, byter sand etc så gör katten ändå ca 80% av sitt kissande på golvet i badrummet bredvid lådan. Det händer också flera gånger i veckan att hon kissar på andra ställen i lägenheten som i köket eller i barnets blivande rum. Jag orkar inte hålla efter katten men sambon plockar i lådan så fort han ser att det är något där men det är tydligen ändå inte rent nog. Hur mycket han än fixar med katten så är det alltid kattkiss åå golvet och jag blir galen av det. Dels får jag migrän av stanken vilket kan göra mig sängliggande i dagar, men jag tappar också aptiten eftersom det luktar över hela lägenheten ibland. Jag drar mig för att gå på toaletten och för att ta hit gäster. Jag mår fysiskt och psykiskt förjävligt. Vi har försökt med allt från olika sorters sand till fler lådor till Piss Off-medel. Katten är kastrerad.
Katten skulle väl behöva kollas av en veterinär men det har vi inte råd med. Vi är båda sjukskrivna och lever på existensminimum samtidigt som vi försöker ha råd med allt som krävs inför barnets ankomst. Ska jag vara ärlig skulle jag vilja att sambon gör sig av med katten. Placerar den hos nån familjemedlem eller något. Han tycker att jag är egoistisk och säger stt han behöver katten för att må bra. Men min hälsa då? Jag står verkligen inte ut.
Vad ska jag göra?
Är jag en egoist eller gör jag rätt i att sätta min fysiska och psykiska hälsa framför hans husdjur?
Fundera lite på om du inte har lite mycket hormoner i kroppen nu. En graviditet kan spela en spratt med humöret.
En katt är ingen leksak som man gör sig av med hur som helst. Varför flyttade du in med katten? Eller varför lät du honom flytta in med katten? Om något av det ovanstående är fallet så anser jag nog att du får bita ihop och han måste se till att spara ihop pengar till att ta med katten till veterinären om den behöver det. Gör inte han det så måste du se till att göra det. Ni kan ju inte låta djuret lida om det är något fel.
Om han tog dit katten utan att fråga dig, ja då får han väl lämna tillbaka den dit den kom.
Oavsett måste ni börja jobba på er kommunikation och på er ekonomiska situation för annars kommer ni få stora problem.
Ha det gott!
3
Fundera lite på om du inte har lite mycket hormoner i kroppen nu. En graviditet kan spela en spratt med humöret.
En katt är ingen leksak som man gör sig av med hur som helst. Varför flyttade du in med katten? Eller varför lät du honom flytta in med katten? Om något av det ovanstående är fallet så anser jag nog att du får bita ihop och han måste se till att spara ihop pengar till att ta med katten till veterinären om den behöver det. Gör inte han det så måste du se till att göra det. Ni kan ju inte låta djuret lida om det är något fel.
Om han tog dit katten utan att fråga dig, ja då får han väl lämna tillbaka den dit den kom.
Oavsett måste ni börja jobba på er kommunikation och på er ekonomiska situation för annars kommer ni få stora problem.
En katt som kissar inne ständigt och jämt kan vara sjuk. Det är i alla fall något som inte är som det ska. Hur egoistisk är man om man har en sjuk katt för att man själv ska må bra, vilket ju din sambo i så fall säger? Har ni inte råd med husdjuret, för att kunna ta den till veterinären ingår i att ha råd, så kan ni förstås inte ha den.
4
En katt som kissar inne ständigt och jämt kan vara sjuk. Det är i alla fall något som inte är som det ska. Hur egoistisk är man om man har en sjuk katt för att man själv ska må bra, vilket ju din sambo i så fall säger? Har ni inte råd med husdjuret, för att kunna ta den till veterinären ingår i att ha råd, så kan ni förstås inte ha den.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
