Eller..kanske inte stör sig på så, men jag tycker alltid det är lite läskigt med Kjerstin Dellert i reklamen för hjärtefonden (eller vad det heter) Den biten när hon spänner ögonen i kameran och nästan fräser "meeeen...det fattas PENGAR!!"
Jag blir liksom..."huuuh" varje gång.
Undrar om det är meningen att hon ska vara lite skräck-injagande?
1
På tal om reklam man stör sig på.. Eller..kanske inte stör sig på så, men jag tycker alltid det är lite läskigt med Kjerstin Dellert i reklamen för hjärtefonden (eller vad det heter) Den biten när hon spänner ögonen i kameran och nästan fräser "meeeen...det fattas PENGAR!!"
Jag blir liksom..."huuuh" varje gång.
Undrar om det är meningen att hon ska vara lite skräck-injagande?
Exakt den biten av den reklamen har jag också reagerat på. Jag kan inte förklara vad jag reagerar på, men jag tycker att hon är både konstlad och obehaglig där. Nog måste det väl ha gått att göra om just det klippet?
2
Exakt den biten av den reklamen har jag också reagerat på. Jag kan inte förklara vad jag reagerar på, men jag tycker att hon är både konstlad och obehaglig där. Nog måste det väl ha gått att göra om just det klippet?
Forskningsfonder som tigger pengar är ju alltid hjärteknipande(!), men faktum är att de i hög grad används till att bekosta forskarstuderandes och doktoranders personliga karriärer, snarare än till den mest önskvärda forskningen. Därför har jag en rätt skeptisk hållning till detta tiggeri.
3
Forskningsfonder som tigger pengar är ju alltid hjärteknipande(!), men faktum är att de i hög grad används till att bekosta forskarstuderandes och doktoranders personliga karriärer, snarare än till den mest önskvärda forskningen. Därför har jag en rätt skeptisk hållning till detta tiggeri.
Jag skulle vilja påstå att majoriteten av all forskning som bedrivs i Sverige bedrivas av doktorander (=forskarstuderande). Självklart under handledning av mer seniora forskare, dvs lektorer och professorer.
Doktoranders forskning är på inget sätt av sämre kvalitet än professorernas (snarare ofta bättre, eftersom doktoranden har mer tid att verkligen analysera sitt material). Medicinsk forskning bedrivs dessutom oftast i forskarlag bestående av en eller ett par seniora forskare och ett gäng doktorander. Så om forskningsfonderna bekostar doktorander är det bara bra för forskningen.
Dessutom har doktoranderna klart lägre lön = mer forskning för pengarna. Mycket labbarbete är ju ganska rutinmässigt och det skulle bli svindyrt (och dåligt utnyttjande av resurserna) om professorerna skulle ägna sig åt det i någon större utsträckning.
Så, varför så skeptisk? Hur tycker/tror du att doktorandernas forskning skiljer sig från "den mest önskvärda forskningen"?
8
Jag skulle vilja påstå att majoriteten av all forskning som bedrivs i Sverige bedrivas av doktorander (=forskarstuderande). Självklart under handledning av mer seniora forskare, dvs lektorer och professorer.
Doktoranders forskning är på inget sätt av sämre kvalitet än professorernas (snarare ofta bättre, eftersom doktoranden har mer tid att verkligen analysera sitt material). Medicinsk forskning bedrivs dessutom oftast i forskarlag bestående av en eller ett par seniora forskare och ett gäng doktorander. Så om forskningsfonderna bekostar doktorander är det bara bra för forskningen.
Dessutom har doktoranderna klart lägre lön = mer forskning för pengarna. Mycket labbarbete är ju ganska rutinmässigt och det skulle bli svindyrt (och dåligt utnyttjande av resurserna) om professorerna skulle ägna sig åt det i någon större utsträckning.
Så, varför så skeptisk? Hur tycker/tror du att doktorandernas forskning skiljer sig från "den mest önskvärda forskningen"?
Sen undrar jag också hur man tänker sig att vi ska få fler duktiga professorer om vi inte lägger resurser på forskarstuderande?... Det är ju inte som att professorer föds färdiga och utbildade och 60 år gamla . Forskarstuderande är liksom ett måste för att vi ska få välutbildade och skickliga forskare i framtiden. Ganska enkelt, om man tänker efter.
Det är ungefär som att ondgöra sig över att lärarutbildningen kostar för mycket, och föreslå att de pengarna läggs på de lärare som redan är färdiga.
9
Sen undrar jag också hur man tänker sig att vi ska få fler duktiga professorer om vi inte lägger resurser på forskarstuderande?... Det är ju inte som att professorer föds färdiga och utbildade och 60 år gamla . Forskarstuderande är liksom ett måste för att vi ska få välutbildade och skickliga forskare i framtiden. Ganska enkelt, om man tänker efter.
Det är ungefär som att ondgöra sig över att lärarutbildningen kostar för mycket, och föreslå att de pengarna läggs på de lärare som redan är färdiga.
Det vore ju iofs väldigt praktiskt. Om alla föddes färdigutbildade. Helst skulle jag önska mig 30 år gamla professorer då, så att de har många år i arbetslivet. Och så en jämn och fin könsfördelning.
Och inga såna där psykopater, som ju är överrepresenterade hos fina framstående forskare, utan bara såna som är trevliga, sociala, bra på att samarbeta och på att lära ut.
Fast det blir ju lite jobbigt för professorerna om de inte har några doktorander som gör grovjobbet utan de måste göra allting själva ;-) Publikationstakten skulle gå ner också, eftersom de skulle behöva skriva alla sina publikationer själva....
10
Det vore ju iofs väldigt praktiskt. Om alla föddes färdigutbildade. Helst skulle jag önska mig 30 år gamla professorer då, så att de har många år i arbetslivet. Och så en jämn och fin könsfördelning.
Och inga såna där psykopater, som ju är överrepresenterade hos fina framstående forskare, utan bara såna som är trevliga, sociala, bra på att samarbeta och på att lära ut.
Fast det blir ju lite jobbigt för professorerna om de inte har några doktorander som gör grovjobbet utan de måste göra allting själva ;-) Publikationstakten skulle gå ner också, eftersom de skulle behöva skriva alla sina publikationer själva....
Hur man än vänder sig så nog fasiken har man röven där bak
Men allvarligt, det vore jätteintressant att höra hur vi skulle kunna få duktiga forskare/professorer om vi inte satsar på forskarstuderande. Hoppas att någon som inte gillar systemet som det är idag, kan svara på det.
11
Hur man än vänder sig så nog fasiken har man röven där bak
Men allvarligt, det vore jätteintressant att höra hur vi skulle kunna få duktiga forskare/professorer om vi inte satsar på forskarstuderande. Hoppas att någon som inte gillar systemet som det är idag, kan svara på det.
Jag kan bara svara hur jag menar, men jag uppfattar också att ett icke föraktligt element inom forskning överlag (och då pratar jag inte bara doktorander utan även professorer etc) handlar om att befordra människor karriärmässigt. Det innebär att det forskas på saker som är i ropet, vilket inte med nödvändighet måste vara det egentligen vore mest angeläget att forska om. Forskar man på saker i ropet får man uppmärksamhet, det lönar sig alltså karriärmässigt. Vissa områden har också högre status än andra - att forska på cancer är t ex mycket mer statusfyllt än att forska på äldresjukdomar. Olika sjukdomar har olika status. Cancer står högt på skalan, psykisk sjukdom lågt på skalan. Självklart följer detta med in i forskningen också.
Många tror att vården och forskningen är befolkad av människor som ser som sitt kall att vårda eller göra en upptäckt som förbättrar för många människor. Men detta är till syvende och sist arbetsplatser som befolkas av människor som vill göra karriär - precis som en bank eller whatever. Deras val styrs av detta. Men det vill många inte se.
13
Jag kan bara svara hur jag menar, men jag uppfattar också att ett icke föraktligt element inom forskning överlag (och då pratar jag inte bara doktorander utan även professorer etc) handlar om att befordra människor karriärmässigt. Det innebär att det forskas på saker som är i ropet, vilket inte med nödvändighet måste vara det egentligen vore mest angeläget att forska om. Forskar man på saker i ropet får man uppmärksamhet, det lönar sig alltså karriärmässigt. Vissa områden har också högre status än andra - att forska på cancer är t ex mycket mer statusfyllt än att forska på äldresjukdomar. Olika sjukdomar har olika status. Cancer står högt på skalan, psykisk sjukdom lågt på skalan. Självklart följer detta med in i forskningen också.
Många tror att vården och forskningen är befolkad av människor som ser som sitt kall att vårda eller göra en upptäckt som förbättrar för många människor. Men detta är till syvende och sist arbetsplatser som befolkas av människor som vill göra karriär - precis som en bank eller whatever. Deras val styrs av detta. Men det vill många inte se.
Till att börja med: alla forskarstuderande är inte alls doktorander.
Det var alltså inte kvalitén på doktoranderna jag kommenterade, utan på många av de forskningsämnen som det anslås pengar till och som i grunden har till huvudsyfte att plöja marken för doktorandernas, lektorernas och professorernas karriärer. Det finns spridda myter om att all forskningsverksamhet är altruistisk och för mänsklighetens bästa. Så är inte fallet. Även i den verksamheten finns vanliga, ofullkomliga människor med synnerligen egennyttiga drivkrafter.
14
Till att börja med: alla forskarstuderande är inte alls doktorander.
Det var alltså inte kvalitén på doktoranderna jag kommenterade, utan på många av de forskningsämnen som det anslås pengar till och som i grunden har till huvudsyfte att plöja marken för doktorandernas, lektorernas och professorernas karriärer. Det finns spridda myter om att all forskningsverksamhet är altruistisk och för mänsklighetens bästa. Så är inte fallet. Även i den verksamheten finns vanliga, ofullkomliga människor med synnerligen egennyttiga drivkrafter.
Nu pratar jag naturvetenskaplig och medicinsk forskning. Den mer humanistiska sidan har jag inte så bra koll på, bara för att vara tydlig från början.
Självklart är forskare, precis som andra (och många i ännu högre grad än andra) inriktade på sin egen karriär. Därmed söker de forskningsanslag till stor del för att främja sin karriär.
Däremot delas väldigt lite anslag ut med syftet att främja en persons karriär. Detta tycker jag är en viktig skillnad.
Forskningsråden går på (ska i alla fall gå på) projektets betydelse, hur genomförbart det verkar, hur viktiga resultat man förväntas kunna få fram och om man förväntas kunna hålla budgeten + förstås en bedömning av den vetenskapliga kompetensen och produktiviteten hos den sökande osv. Inte för att främja specifika personers karriärer. Det är också därför alla ansökningar bedöms av en grupp bedömare, för att i möjligaste mån undvika nepotism. OK, Sverige är ett litet land och "alla känner alla" gäller även inom forskarvärlden, så helt neutrala bedömningar är svåra att åstadkomma, men det är i alla fall ditåt man strävar.
Universitetens allmänna anslag är i regel relativt små och de flesta forskare är beroende av att söka anslag i konkurrens med andra för att över huvud taget bedriva forskning. Inte heller där finns alltså speciellt stort utrymme för att främja individers personliga karriärer.
Sen kan man ju ha åsikter om hur man bedömer vetenskaplig kompetens och produktivitet. Detta är ju en inte helt enkel fråga, som faktiskt också diskuteras rätt flitigt på universiteten.
Man kan också ha åsikter om hur man ibland öronmärker forskningsmedel för vissa områden, som tex att man väljer att prioritera vissa områden på bekostnad av andra och att viss forskning är "hetare" och "mer inne" ett tag och därmed får mer resurser under en period för att sedan kanske helt plötsligt vara ute. Plus att forskning som är "inne" publiceras i "finare" tidskrifter, får fler citeringar och därmed renderar högre "impact factor" till författarna, trots att forskningen inte behöver vara av högre kvalitet än mindre hippa områden. Detta är något som jag själv är kritisk mot. Men det gäller de större forskningsråden och är snarast något som beslutas politiskt.
Detta är dock inte tillämpbart på forskningsfonder med specifika inriktningar. Det känns svårt att vara kritisk mot att tex en forskningsfond för hjärtsjukdomar ger anslag för hjärtforskning och inte för forskning om reumatism. Inte heller tycker jag att det är fel att sådana fonder ger anslag till doktorander (eller licentiater, som ju dock inte är lika många) efetrsom det är de som till stor del utför den praktiska forskning som bedrivs i Sverige. Även här tror jag att det är väldigt ovanligt att fonder delar ut pengar med syftet att främja vissa personers personliga karriärer, även om de sökande förstås gärna vill främja sina egna karriärer. En viktig skillnad!
16
OK Haqvin III och gossan.
Nu pratar jag naturvetenskaplig och medicinsk forskning. Den mer humanistiska sidan har jag inte så bra koll på, bara för att vara tydlig från början.
Självklart är forskare, precis som andra (och många i ännu högre grad än andra) inriktade på sin egen karriär. Därmed söker de forskningsanslag till stor del för att främja sin karriär.
Däremot delas väldigt lite anslag ut med syftet att främja en persons karriär. Detta tycker jag är en viktig skillnad.
Forskningsråden går på (ska i alla fall gå på) projektets betydelse, hur genomförbart det verkar, hur viktiga resultat man förväntas kunna få fram och om man förväntas kunna hålla budgeten + förstås en bedömning av den vetenskapliga kompetensen och produktiviteten hos den sökande osv. Inte för att främja specifika personers karriärer. Det är också därför alla ansökningar bedöms av en grupp bedömare, för att i möjligaste mån undvika nepotism. OK, Sverige är ett litet land och "alla känner alla" gäller även inom forskarvärlden, så helt neutrala bedömningar är svåra att åstadkomma, men det är i alla fall ditåt man strävar.
Universitetens allmänna anslag är i regel relativt små och de flesta forskare är beroende av att söka anslag i konkurrens med andra för att över huvud taget bedriva forskning. Inte heller där finns alltså speciellt stort utrymme för att främja individers personliga karriärer.
Sen kan man ju ha åsikter om hur man bedömer vetenskaplig kompetens och produktivitet. Detta är ju en inte helt enkel fråga, som faktiskt också diskuteras rätt flitigt på universiteten.
Man kan också ha åsikter om hur man ibland öronmärker forskningsmedel för vissa områden, som tex att man väljer att prioritera vissa områden på bekostnad av andra och att viss forskning är "hetare" och "mer inne" ett tag och därmed får mer resurser under en period för att sedan kanske helt plötsligt vara ute. Plus att forskning som är "inne" publiceras i "finare" tidskrifter, får fler citeringar och därmed renderar högre "impact factor" till författarna, trots att forskningen inte behöver vara av högre kvalitet än mindre hippa områden. Detta är något som jag själv är kritisk mot. Men det gäller de större forskningsråden och är snarast något som beslutas politiskt.
Detta är dock inte tillämpbart på forskningsfonder med specifika inriktningar. Det känns svårt att vara kritisk mot att tex en forskningsfond för hjärtsjukdomar ger anslag för hjärtforskning och inte för forskning om reumatism. Inte heller tycker jag att det är fel att sådana fonder ger anslag till doktorander (eller licentiater, som ju dock inte är lika många) efetrsom det är de som till stor del utför den praktiska forskning som bedrivs i Sverige. Även här tror jag att det är väldigt ovanligt att fonder delar ut pengar med syftet att främja vissa personers personliga karriärer, även om de sökande förstås gärna vill främja sina egna karriärer. En viktig skillnad!
Tillägg:
Vad som ska vara prioriterade brukar baseras på politiska beslut. Inte på vad forskarna vill forska om.
När det gäller mindre forskningsfonder baseras förstås tilldelningen av anslag på fondens inriktning.
Hur menar ni att man annars ska göra? Vem ska bestämma vad som är de mest önskvärda forskningsområdena?
17
Tillägg:
Vad som ska vara prioriterade brukar baseras på politiska beslut. Inte på vad forskarna vill forska om.
När det gäller mindre forskningsfonder baseras förstås tilldelningen av anslag på fondens inriktning.
Hur menar ni att man annars ska göra? Vem ska bestämma vad som är de mest önskvärda forskningsområdena?
Vem har sagt att fonderna anslår medel i det uttalade syftet att främja enskilda personers karriärer? Inte jag, i varje fall. Däremot kan man många gånger ifrågasätta de forskningsområden som forskare söker anslag för - och inte minst ifrågasätta om ämnet inte mer är valt för att underlätta den/de sökandes karriär/-er, än för att "föra mänskligheten framåt".
Sedan är det ju inte de statliga forskningsråden som delar ut de privata forskningsfondernas pengar.
18
Vem har sagt att fonderna anslår medel i det uttalade syftet att främja enskilda personers karriärer? Inte jag, i varje fall. Däremot kan man många gånger ifrågasätta de forskningsområden som forskare söker anslag för - och inte minst ifrågasätta om ämnet inte mer är valt för att underlätta den/de sökandes karriär/-er, än för att "föra mänskligheten framåt".
Sedan är det ju inte de statliga forskningsråden som delar ut de privata forskningsfondernas pengar.
Jag talar inte om hur man bör göra, utan konstaterar faktum. Sedan kan jag absolut tycka att det skall finnas en demokratisk styrning av forskningsanlag som tas ur allmänna medel. Det bör inte vara forskarens ensak vad han/hon forskar om, när det sker med skattemedel.
19
Jag talar inte om hur man bör göra, utan konstaterar faktum. Sedan kan jag absolut tycka att det skall finnas en demokratisk styrning av forskningsanlag som tas ur allmänna medel. Det bör inte vara forskarens ensak vad han/hon forskar om, när det sker med skattemedel.
Ja, det var ju ungefär det jag försökte säga.
Visst söker många forskare anslag för att främja sina egna karriärer. Gör man inte det så är man ju "död" som forskare och får söka sig ett annat jobb.
Men det är ju inte de som söker pengar som beslutar vem som ska få anslag, och bara ett fåtal procent av alla ansökningar blir beviljade anslag.
Jag sa också att det är skillnad på de stora forskningsråden och mindre stiftelser, där de mindre stiftelserna förstås beviljar anslag inom sitt specifika område.
Dessutom tolkade jag faktiskt ditt svar som att du anser att stiftelser delar ut pengar för att främja olika personers karriärer. Du skrev "faktum är att de i hög grad används till att bekosta forskarstuderandes och doktoranders personliga karriärer, snarare än till den mest önskvärda forskningen" och "många av de forskningsämnen som det anslås pengar till och som i grunden har till huvudsyfte att plöja marken för doktorandernas, lektorernas och professorernas karriärer". Det är inte svårt att tolka dessa uttalanden så.
Men åter till min fråga:
Hur tycker du då att det ska beslutas vilka forskningsområden som ska vara prioriterade och vem som därmed ska få sina ansökningar beviljade?
20
Ja, det var ju ungefär det jag försökte säga.
Visst söker många forskare anslag för att främja sina egna karriärer. Gör man inte det så är man ju "död" som forskare och får söka sig ett annat jobb.
Men det är ju inte de som söker pengar som beslutar vem som ska få anslag, och bara ett fåtal procent av alla ansökningar blir beviljade anslag.
Jag sa också att det är skillnad på de stora forskningsråden och mindre stiftelser, där de mindre stiftelserna förstås beviljar anslag inom sitt specifika område.
Dessutom tolkade jag faktiskt ditt svar som att du anser att stiftelser delar ut pengar för att främja olika personers karriärer. Du skrev "faktum är att de i hög grad används till att bekosta forskarstuderandes och doktoranders personliga karriärer, snarare än till den mest önskvärda forskningen" och "många av de forskningsämnen som det anslås pengar till och som i grunden har till huvudsyfte att plöja marken för doktorandernas, lektorernas och professorernas karriärer". Det är inte svårt att tolka dessa uttalanden så.
Men åter till min fråga:
Hur tycker du då att det ska beslutas vilka forskningsområden som ska vara prioriterade och vem som därmed ska få sina ansökningar beviljade?
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
. Forskarstuderande är liksom ett måste för att vi ska få välutbildade och skickliga forskare i framtiden. Ganska enkelt, om man tänker efter.
