I vilka situationer
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Jun 2002
    #1

    I vilka situationer

    blir/känner ni er som mest osäkra?
    För mig är det när jag ska träffa nya människor, då jag är rätt blyg och reserverad. Kan uppfattas som sur, tråkig.. men det är jag ikke bara jag får "mjukna" upp lite o bli varm i kläderna.
    Men i alla fall nu är jag i en situation som spär på denna osäkerhet och det är att träffa en person som jag dessutom har svårt att förstå. Ja jag bor i Skåne, och ja jag "borde" förstå Danska. Men nope, det är som rappakalja för mig. Jag vill verkligen ej sitta och säga Va i var o varannan mening
    Så tillbaka till grundfrågan, när blir ni som mest osäkra?
    It's an insane world, and i'm proud to be a part of it.
  2. 1
    I vilka situationer blir/känner ni er som mest osäkra?
    För mig är det när jag ska träffa nya människor, då jag är rätt blyg och reserverad. Kan uppfattas som sur, tråkig.. men det är jag ikke bara jag får "mjukna" upp lite o bli varm i kläderna.
    Men i alla fall nu är jag i en situation som spär på denna osäkerhet och det är att träffa en person som jag dessutom har svårt att förstå. Ja jag bor i Skåne, och ja jag "borde" förstå Danska. Men nope, det är som rappakalja för mig. Jag vill verkligen ej sitta och säga Va i var o varannan mening
    Så tillbaka till grundfrågan, när blir ni som mest osäkra?
  3. Salander
    #2
    När jag behöver be om hjälp. Nu menar jag inte i dagliga jobbet på arbetet eller med att hänga tvätt utan när det är andra saker.
    Som när jag eller mina nära är sjuka eller psykiskt belastade och behöver hjälp. Jag klarar knappt av det och blir en total mes, fast jag vet vad jag vill. I de situationerna känner jag mig så sårbar och liten och ynklig.
  4. 2
    När jag behöver be om hjälp. Nu menar jag inte i dagliga jobbet på arbetet eller med att hänga tvätt utan när det är andra saker.
    Som när jag eller mina nära är sjuka eller psykiskt belastade och behöver hjälp. Jag klarar knappt av det och blir en total mes, fast jag vet vad jag vill. I de situationerna känner jag mig så sårbar och liten och ynklig.
  5. Medlem sedan
    Jun 2002
    #3
    Ja det är en jobbig situation det med, men jag har blivit bättre på det där genom åren .
  6. 3
    Ja det är en jobbig situation det med, men jag har blivit bättre på det där genom åren .
  7. Salander
    #4
    Ja jag tror jag med har det men det är fortfarande hemskt jobbigt. Hur är det förresten med dig numera?
  8. 4
    Ja jag tror jag med har det men det är fortfarande hemskt jobbigt. Hur är det förresten med dig numera?
  9. Medlem sedan
    Jun 2002
    #5
    Med mig har det varit rätt okej värkmässigt, nu under en liten tid, men nu när jag snart är kortisonfri så känner jag att det är på väg tillbaka Men ska till reumaten om drygt 2 veckor o då ska de ta beslut hur vi ska gå vidare. Tack för att du frågar.
  10. 5
    Med mig har det varit rätt okej värkmässigt, nu under en liten tid, men nu när jag snart är kortisonfri så känner jag att det är på väg tillbaka Men ska till reumaten om drygt 2 veckor o då ska de ta beslut hur vi ska gå vidare. Tack för att du frågar.
  11. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #6

    I att hantera kvinnor antar jag

    Fascinerande varelser men totalt obegripliga!
    Jag har heller aldrig kunnat med att uppträda som Guds gåva till kvinnan...

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  12. 6
    I att hantera kvinnor antar jag Fascinerande varelser men totalt obegripliga!
    Jag har heller aldrig kunnat med att uppträda som Guds gåva till kvinnan...
  13. Medlem sedan
    Jul 2003
    #7
    Det jag kommer på först är väl rätt likt det du beskriver - nya människor och just i vissa situationer. Har lärt mig hantera rätt många situationer nu och har inte längre problem att stega fram till och presentera mig i vissa sammanhang, har också lärt mig hålla föredrag och liknande, men annat och andra gånger är det inte lika lätt. Fast jag försöker komma ihåg att man sällan är ensam om att känna så.

    Och i ditt fall med danskan hade jag försökt släppa det där med att du borde förstå. Då tror jag det blockerar dig och blir bara ännu svårare. Går det inte alls, be att få byta språk, eller ta det extremt långsamt, eller om det är möjligt ta upp det direkt - att du är hemskt ledsen men du har svårt att förstå, skulle den andre möjligen kunna... Då sänker du även motpartens förväntningar och så går det säkert bättre än förväntat till slut. Alltså hitta ett sätt som tar lite av pressen ur situationen.
  14. 7
    Det jag kommer på först är väl rätt likt det du beskriver - nya människor och just i vissa situationer. Har lärt mig hantera rätt många situationer nu och har inte längre problem att stega fram till och presentera mig i vissa sammanhang, har också lärt mig hålla föredrag och liknande, men annat och andra gånger är det inte lika lätt. Fast jag försöker komma ihåg att man sällan är ensam om att känna så.

    Och i ditt fall med danskan hade jag försökt släppa det där med att du borde förstå. Då tror jag det blockerar dig och blir bara ännu svårare. Går det inte alls, be att få byta språk, eller ta det extremt långsamt, eller om det är möjligt ta upp det direkt - att du är hemskt ledsen men du har svårt att förstå, skulle den andre möjligen kunna... Då sänker du även motpartens förväntningar och så går det säkert bättre än förväntat till slut. Alltså hitta ett sätt som tar lite av pressen ur situationen.
  15. Medlem sedan
    Jun 2002
    #8
    Ja vi är nog ej så lätta som vi kanske tror. Men det är nog ömsesidigt e jag rädd för..
  16. 8
    Ja vi är nog ej så lätta som vi kanske tror. Men det är nog ömsesidigt e jag rädd för..
  17. Medlem sedan
    Jul 2003
    #9
    Ja, nu när jag läser Christophers svar - kan jag väl lägga till motsvarande när det gäller män. Om jag inte vore i ett fast förhållande (sedan länge), så vore jag helt enkelt.... lost - hu, där snackar vi läskigt Jag är ju den sorten som inte ens märker om någon flirtar med mig.
  18. 9
    Ja, nu när jag läser Christophers svar - kan jag väl lägga till motsvarande när det gäller män. Om jag inte vore i ett fast förhållande (sedan länge), så vore jag helt enkelt.... lost - hu, där snackar vi läskigt Jag är ju den sorten som inte ens märker om någon flirtar med mig.
  19. Medlem sedan
    Jun 2002
    #10
    Tack för dina tips, ska ha de i åtanke!
  20. 10
    Tack för dina tips, ska ha de i åtanke!
  21. Medlem sedan
    Jun 2002
    #11
    Jotack, den känslan känner jag igen..
  22. 11
    Jotack, den känslan känner jag igen..
  23. Gretah
    #12
    Det är i så många situationer att jag inte kan räkna upp dem alla Men möte med nya människor är absolut en av dem. Jag blir oerhört stressad, stel och uppfattas förmodligen som helt puckad :/
  24. 12
    Det är i så många situationer att jag inte kan räkna upp dem alla Men möte med nya människor är absolut en av dem. Jag blir oerhört stressad, stel och uppfattas förmodligen som helt puckad :/
  25. Salander
    #13
    Hoppas du får bra hjälp där!? Kram!
  26. 13
    Hoppas du får bra hjälp där!? Kram!
  27. Medlem sedan
    Jun 2002
    #14
    Ja visst finns där många situationer, men kan ej förstå varför det är så hemskt med nya människor... Vi är ju nya för dom med.
  28. 14
    Ja visst finns där många situationer, men kan ej förstå varför det är så hemskt med nya människor... Vi är ju nya för dom med.
  29. Medlem sedan
    Jun 2002
    #15
    Tack!
  30. 15
    Tack!
  31. Medlem sedan
    Nov 1999
    #16
    När jag är oförberedd... Samtidigt får jag en kick av den där osäkerheten, vilket gör att jag skärper till mig. Nya människor gör mig inte osäker - jag är snarare den där personen som försöker få personer som du att känna sig lite bättre till mods
  32. 16
    När jag är oförberedd... Samtidigt får jag en kick av den där osäkerheten, vilket gör att jag skärper till mig. Nya människor gör mig inte osäker - jag är snarare den där personen som försöker få personer som du att känna sig lite bättre till mods
  33. Gretah
    #17
    Absolut! Men jag tänker att jag inte ska duga, inte passa in ( eftersom det är så jag upplevt hela mitt liv. ) Därför tror jag att andra alltid är så mycket bättre och placerar mej själv i underläge. Att andra människor skulle kunna ha lika låg självkänsla faller mej aldrig in liksom.
  34. 17
    Absolut! Men jag tänker att jag inte ska duga, inte passa in ( eftersom det är så jag upplevt hela mitt liv. ) Därför tror jag att andra alltid är så mycket bättre och placerar mej själv i underläge. Att andra människor skulle kunna ha lika låg självkänsla faller mej aldrig in liksom.
  35. Medlem sedan
    Jun 2002
    #18
    Vad gulligt av dig, fler av dig behövs! Men som jag skrev i TS så upplevs jag nog som sur o avvisande.. och då "vågar" andra ej närma sig mig
  36. 18
    Vad gulligt av dig, fler av dig behövs! Men som jag skrev i TS så upplevs jag nog som sur o avvisande.. och då "vågar" andra ej närma sig mig
  37. Medlem sedan
    Jun 2002
    #19
    Ja men lite så är det med mig med. Att jag ej ska duga i sammanhanget. Och ja det här nog med att göra hur ens liv har varit o vad man har för erfarenheter.. Tråkigt, men sant..
  38. 19
    Ja men lite så är det med mig med. Att jag ej ska duga i sammanhanget. Och ja det här nog med att göra hur ens liv har varit o vad man har för erfarenheter.. Tråkigt, men sant..
  39. Nalle Blom
    #20
    När jag träffar folk från förr som jag är lite lätt bekant med + en del släktingar som jag inte träffar så ofta. Många tror att jag är likadan nu som jag var förut och därför känner jag inte att jag kan vara mig själv, såsom jag är nu. Ja det låter konstigt men det tar lite för lång tid att förklara. Men jag var exempelvis väldigt blyg och tillbakadragen som barn och tonåring. Det känns som att en del "vill" att det fortfarande ska vara så. Det är det som spär på min osäkerhet.
  40. 20
    När jag träffar folk från förr som jag är lite lätt bekant med + en del släktingar som jag inte träffar så ofta. Många tror att jag är likadan nu som jag var förut och därför känner jag inte att jag kan vara mig själv, såsom jag är nu. Ja det låter konstigt men det tar lite för lång tid att förklara. Men jag var exempelvis väldigt blyg och tillbakadragen som barn och tonåring. Det känns som att en del "vill" att det fortfarande ska vara så. Det är det som spär på min osäkerhet.
Sidan 1 av 3 123 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar