Just nu är det mycket som kan stressa mig.
T ex vissa personer omkring mig som inte inser att jag inte är som vanligt, och som går på som det inte fanns någon morgondag. Pladdrar på om sig och sitt, och fattar inte att jag faktiskt knappt har ork till mig själv och mina närmaste. Det gör mig oerhört stressad.
Det stressar mig också om jag har för många "hållpunkter" på en dag. Helst ska jag bara ha max en "måste-grej", om så bara ett samtal jag ska ringa. Det fixar jag, men sen blir det rörigt.
Det jag gör är att begränsa kontakten med de personer som stressar mig - och jag har lärt mig säga typ att "Det var roligt att pratas vid, men nu måste jag lägga mig och vila för nu är jag jättetrött.". Oavsett om det bara gått tre minuter sen de ringde.
Och jag skriver listor om allt, precis allt. Det känns tryggt.
Innan, när jag var frisk, blev jag stressad av att inte kunna vara tillgänglig för mina barn som jag ville. Det avhjälpte jag med att se till att jag hade uppdrag som mestadels gick att göra hemifrån, vilken tid jag ville.
För många år sen blev jag också stressad av att bo som jag gjorde (i villaområde, med grannar åt alla håll). Det har jag också rått bot på genom att flytta helt enkelt
.