Barn och mat...

[Karamella]

Jag tycker det är svårt det där med barn och mat! Jag har nog aldrig sagt inför mina tre barn att jag tycker att jag är tjock, att jag försöker gå ner i vikt osv. Det är klart att de ser att jag äter annorlunda än dem ibland, men det förklarar jag med att olika åldrar behöver olika mat eller att jag mår bättre av att inte äta xxx osv. Men inte fokuserat på kropp och vikt, eftersom jag inte vill att de ska bli lika fixerade vid detta som jag själv varit i alltför många år...

Det svåra är att jag märker att min äldste son som är 12½ år alltid dras till onyttigheter. Finns det två alternativ så dras han som en fluga till det minst nyttiga. Och han älskar allt sött. Och är det något nyttigt han gillar så har han en förmåga att ösa på för mycket av det. Och han kan äta tills han får ont i magen och han är en fena på att "okynnesäta" mm. Jag kan helt enkelt se en hel del drag hos honom som jag själv tampats med i livet... Vi äter ganska bra mat hemma; till frukost får de till exempel naturell filmjölk, osötad müsli och frukt/bär. Alltid grönsaker till alla måltider (utom vardagsfrukost då....) även om han inte överäter just grönsaker.... Men mellanmål som han tar efters skolan är inte lika nyttiga, och ibland märker jag att han varit och nallat t ex bullar i frysen (bullar äter vi aldrig till vardags annars). Och han blir ofta kvällshungrig och vill ha nåt att äta. Så det är svårt! Jag kan dessutom förstå att han är hungrig ofta, för han växer så det knakar! Han är nu 1,67 lång, och sist han vägde sig vägde han 49 kg (är nog 50 kg nu). Han är lång och se smal ut. Men jag vill ju helst att han ska äta BRA saker. Och jag tänker att det kan bli värre längre fram när de börjar sticka och köpa saker i affären själva (man ser vi vissa kids utanför affären med läsk, kakor osv). Just eftersom han har så svårt att hejda sig! Hade jag vetat att han åt bra grejer är det väl en sak, men han kan smygäta kakor osv.

Hur ska man tackla detta? Kan tillägga att inga av mina barn idrottar. Just denna sonen har spelat tennis, handboll mm med slutade för några år sedan (han var aldrig riktigt biten). Han gillar att vara ute (till skillnad från sin 2 år yngre bror som skulle kunna vara inomhus jämt, suck) så det är lätt att få med honom ut och vandra i skogen osv, men det hinner vi ju sällan på vardagar...

Ja, vet inte vart jag vill komma egentligen - men kanske är mina frågor typ såhär:
- Hur ska man göra med sin förtonårsbarn och tonårsbarn som börjar agera mycket på egen hand, har egna pengar osv? Hur kan man påverka dem i rätt riktning (tycker jag försöker men kanske finns det fler knep)?
- Tips på en bra aktivitet som kanske kan passa 10-åringen och få honom att röra sig lite mer? Han gillar inte bollsporter, nä egentligen gillar han ingen sport alls (som sin far).

[MrsHyde]

Ja, det där är svårt. Jag talar med mina barn om mat som är bra för kroppen eller mindre bra, och att det är helt okej att äta mindre nyttig mat ibland om man äter mest av den bra maten. Smoothies gillar de och de går ganska lätt att göra både goda och nyttiga. Naturell yoghurt, mjölk, frysta hallon och en mogen banan är favoriten. Sedan har vi lite nyttigare snacks att välja på vid filmkvällar, som beef jerky, hempoppade popcorn, morotsstavar med rostad vitlökscreme etc. (Vi har onyttiga snacks också, men barnen gillar de nyttigare mer faktiskt.)

Sedan är båda mina barn spinkiga, så jag har snarare motsatta problemet, särskilt med min 11½-åring. Han är något under 140 cm och väger 27 kilo. Han är extremt kräsen, känslig för smak och konsistens på maten och har liten aptit generellt. Vi har fått brev från skolsköterskan att han inte följer sin viktkurva och att vi bör försöka få i honom mer näring. Så där tillåter vi faktiskt en del sötsaker till vardags.Han avskyr bollsporter men tränar karate 2 ggr/v och tycker det är riktigt kul. En gång i veckan går han och jag och äter sushi efter karaten, som en liten motivationshöjare.

[thess705]

Det där är ett intressant ämne.

I vår familj pratar vi en del om vikt, äta bra mat och hälsa eller kanske snarare i omvänd ordning.

Sonen hos oss är lätt överviktig och därför har vi varit tvugna att prata om detta dvs vikten av at äta bra mat och att det inte är bra för hälsan att vara övberviktig. Att man kan äta allt men inte varje dag. Sen fick ju vår dotter diabetes i juni. Innan dess var hon väldigt, väldigt smal och kunde äta hur mycket som helst utan att öka ett gram (hon växter inget alls överhuvudtaget). Nu får hon insulin och är normalviktig MEN det är också viktigt för henne att äta regelbundet och bra mat för att hennes blodsocker ska hålla sig bra. Jag har även berättat att jag har en lätt övervikt och att jag behöver gå ner några kilon för att faktiskt ha ett normal BMI.

Sen kring dina frågor, jag pratar mycket speciellt med sonen om att man kan inte springa och handla onyttigheter efter skolan varje dag för det mår inte kroppen bra av. Dottern är det ingen issue med hon vet att hon inte kan småäta.....

Kring aktiviteter, har ni kollat på kampsport? Judo, karate.
Cykling i skogen mtb-cykling? Det gillar min son.
Simning? Hoppa studsmatta? Vi köpte en studsmatta i somras och det jättebra.

[Karamella]

Tack för kloka tankar thess! Vad gäller mellansonen så gick han i TaekWondo i två-tre terminer men tröttnade när det blev för mycket "på allvar". Simma gillar han så det borde vi nog ta tag i (bara så rackarns svårt att få tider hos oss, suck). Även mountainbike i skogen skulle han nog gilla (han var nästan 8 år när han lärde sig cykla så han har inte riktigt full koll, men det går åt rätt håll). Studsmatta är kanon! Tyvärr bor vi på en bargstomt och kan inte ha en själva, men som tur är har grannarna en däör han hänger mycket på somrarana...

[Karamella]

Ja, det är verkligen inte lätt. Min systers barn var så olika varandra - en var superspinkig och liten och den andra var överviktig redan tidigt. Syrran hade det inte lätt, där hon uppmanades ge den ena mycket feta saker (men han ville bara ha grönsaker) och den andra bara nyttigt och inte för mycket onyttigt fett och sött (vilket hon var svag för). Det är svåt att vara förälder ibland...

[Ikwood]

Mycket svårt. Jag har en spinkig 11-åring som bara är armbågar och knän (142 lång och ca 28 kg). Han känner inte av hungerkänslor och blir mätt fort. Älskar att prata medan han äter så rätt som det är, så är han "mätt" och vill inte äta, trots att han har fått i sig mindre än vad han borde. Han ser inte kopplingen än mellan kost och prestation, även om det är det vi pratar om snarare än om man är tjock eller smal. Ibland har jag tänkt att jag skulle ta upp det med lärarna i skolan, vet inte hur kostfrågan tacklas i skolan. Tror att det är ganska gammaldags synsätt på kost där. Han avskyr alla former av bollsport, så vi har fått honom att träna taekwondo. Han är inte supermotiverad men tycker alltid det är kul när han är där. Barnen väljer själva om/hur de vill tävla, men om man vill samla bälten så behöver man ställa högre krav på alla. Det hjälper att hans pappa också tränar, och är tränare numera för de yngre grupperna. Även hans småbröder (lika spinkiga men betydligt mer muskulösa) tränar taekwondo och friidrott.

Jag vill få det till att de skall bli hungriga av rörelse, och känna skillnaden när de äter bra. Och precis som du säger, när de blir större har de egna pengar som de kan spendera på sötsaker. 11-åringen är en godisråtta men köper konceptet lördagsgodis. Jag låter honom alltid smaka på nya saker och han är inte främmande för nya smaker. Det är mängden som är svår i hans fall. Vi försökte med Godisfritt i ett år, men det höll tre veckor

Aktiviteter som våra ungar har prövat och gillar är friidrott (jag är deras tränare), taekwondo, tennis (perfekt sommarsport och när man bara vill slå lite utan att det känns som en "bollsport"), badminton, yoga , orientering (vi bor väldigt nära skogen och klubben). Friskis kanske är ett alternativ? Jag och 11-åringen "fystränar" ibland - de har 'idrottsläxa' varje vecka och då brukar vi passa på att träna tillsammans.

[MrsHyde]

Våra äldsta verkar fortsätta följas åt ungefär vad gäller vikt o längd!

[Ikwood]

Noterade också det Och små blåögda blondiner med samma intressen

[MrsHyde]

Jag har åtminstone två spinkiga barn, så de kan få likadan mat. Lillebror äter dock bättre och tycker om många fler olika sorters mat, så med honom är det lite lättare.

[*Emmylou*]

Jag tror att många barn svarar på en tillvaro av väldigt nyttig mat (osötad musli och filmjölk, hur kul är det? ) med att bli överdrivet sugen på onyttiga saker. Jag har ett exempel i min närhet där föräldern varit otroligt strikt med sötsaker och annat under barnens uppväxt, vilket resulterat i att de inte kunde tänka på annat än sött och fika och därför både blivit överviktiga redan i tidig tonår. De kommer åt...

Jag har försökt gå en mellanväg med min väldigt smale tonåring som gärna fyller på med sött; istället för fika till mellanmål får han ta Risifrutti. Känns iaf lite matnyttigare. Istället för att gå och ta chips på kvällen när han blir hungrig innan läggdags får han värma sig en pan pizza. Inte jättebra mat men snäppet bättre än alternativen kanske.

[Karamella]

Åh, jag älskar ju fil med osötad müsli (och nu kom jag på att det är granola vi har och inte müsli). Det är ju supergott till - inte minst med färska bär till! Barnen gillar det verkligen. På helgerna blir det dock annan frukost, och då blir det O´boy eller varm choklad för min sötsugne 12-åring (brorsan är inte alls lika noga med det - han tar hellre vatten än O´boy).

Kan absolut inte påstå att vi är väldigt strikta. Vi kör lördagsgodis, efterrrätt på söndag, glass väldigt ofta på somrarna mm. Så vi är långt i från strikta. Men det är mer det där "varje dag"-snaskandet som jag vill undvika. Känns så onödigt att mumsa i sig massa sockrade saker och processade saker när det finns andra goda alternativ!

[MrsHyde]

Jag kör nog ungefär som du. Och jag gör en egen osötad müsli som är grymt god! Kanel och kardemumma i, och rostningen gör att det smakar sött utan att det är någon slags socker i alls.

[aeme]

Mina barn är ju yngre än dina, men jag har ändå redan tänkt på det du skriver, i och med att jag växte upp i en familj i samma situation. Min yngre bror var smal som ett snöre, medan jag lade på mig lätt. Min mamma löste det så att jag inte fick äta söt fika när det dukades fram, och min bror fick äta hur mycket han ville. Smart? Nej, inte så värst. Det resulterade bara i att jag åt i smyg, kände skuld, och blev rundare.

Jag hade hellre sett att det inte hade funnits sött hemma. Det behöver inte betyda att man aldrig får äta sött, men att man bara köper/bakar så mycket som man äter upp vid en sittning. Blir det ändå några rester, släng det. Bättre att det hamnar i sopkorgen i köket, än i sopkorgen i magen. Men visst, det är ju svårt att styra när barnen har egna pengar att röra sig med. Ni kanske kan göra en deal med honom? Typ att ni bjuder på gottepåse om det är det enda godiset som äts den veckan? Äsch, jag vet inte, det är jättesvårt.

Angående barn och motion så läste jag en bra grej Kalle Zackari Wahlström (från Svett & etikett bl a) skrev om det tidigare i veckan:

"Det är krångligt med barn och träning. För man vill ju så gärna. Och är det nåt jag lärt mig är det att när pappan vill för mycket blir det nästan alltid dåligt. Man försöker tvinga. Tänka att man är en sån där förälder som bara gör och så får barnet finna sig. Skjutsa till fotbollsträning, lämna av och gå därifrån utan att vända sig om för om man vänder sig om så ser man att barnet inte vill. Man går, spänner blicken rakt fram men man kan inte låta bli. Man vänder sig om. En dag säger barnet rakt ut att det känns som att det är för din skull jag gör det här pappa och då brister hjärtat och pappan kan inte längre låtsas vara sträng. Vi slutar med sport. Varför ska man tvinga? Tiden går. Pappan försöker peppa. Ska du inte testa...basket? Men det ska inte barnet. Grejen är att barn är nästan alltid i vuxnas våld. Våra nycker styr deras små liv. Nu är det läggdags, nej förresten du kan vara uppe lite extra länge vi har ju så mysigt. Utelek fast det regnar först på dagis sen i skolan. Tänk om man skulle våga backa lite? Ge barnet en liten bit tid att bestämma över själv? När pappan gör det och ger det, sätter sig ner i båten en stund, hittar barnet nåt det vill göra. En sport som är kul och lustfylld och utan tvång. Som barnet längtar efter och gör för sin egen skull och inte för pappans. Ja och just nu är den sporten tydligen fäktning."

[MrsHyde]

Det låter väldigt galet, att låta det ena barnet äta fritt av sötsaker medan det andra inte får äta alls. Skuldbeläggande, utpekande och faktiskt orättvist. Bättre om alla får äta fast i måttliga mängder och vid väl valda tillfällen. Det är ju inte bra för vare sig smal eller rund att få äta obegränsat med sötsaker. Annat som kan vara bra är att tala om vad som är nyttigt och bra för kroppen, och uppmuntra till rörelse/motion. Och själv föregå med gott exempel!

[Karamella]

Den där artikeln läste jag också häromdagen (på Facebook tror jag) och den var bra! Mitt mellanbarn (10 år) är verkligen inte intresserad av sport för fem öre, och jag har aldrig förökt tjata på honom kring detta (trots att jag själv är en riktig gammal idrottsstjej som spelat fotboll, handboll, badminton mm). Men han är inte alls nån sportkille. Han lärde sig inte heller cykla förrän han var 8½ år; har har alltid haft dålig balans mm. Döm om min förvåning när han i somras kommer och säger att han vill testa... parkour...! Känns väl sådär med tanke på hans balans etc.. Men han kanske insåg det själv, för sedan sa han inte så mycket mer om det. Men det var lite otippat!

Min äldste har inte heller varit superförtjust i idrott, även om han gått i både tennis och handboll. Men min förhoppning är att min 5-åring ska följa i mammas fotspår och bli en fotbollstjej...

Jobbigt det där med din uppväxt och sötsakerna. Låter ju heltokigt att duka fram sött och sedan bara låta ett av barnen äta. Inte konstigt du började smygäta. Jag har ju själv haft brokigt med kroppsuppfattning och vikt genom åren, dock inget jag kan härleda till uppväxten (mer än att jag alltid varit väldigt matglad och gärna överätit...). Dock är detta med skuldkänslor kring mat det sista jag vill ska överföras på barnen, så jag försöker verkligen att tänka på hur jag beter mig och talar kring kost och rörelse. Känns mycket viktigt!