Barn som ljuger
Föräldraskap
  1. Anonym
    #1

    Barn som ljuger

    Hej, hur ska jag göra. Vi har tre barn, 8,13,15 år. Nu är det så att barnen (de minsta) inte talar sanning hemma. De ljuger om mycket. Men tex. om jag har handlat hem fikabröd, godis mm till kalas, bjudning mm så helt plötsligt är det slut. Ingen har ätit men jag hittar papper i bådas rum. Ingen erkänner. Lika så om största barnet köper sig ätbart så kan de andra gå och äta upp det när ingen annan ser. Nekar sedan till detta.

    Vad ska jag göra? Pappan i familjen ser inte detta och han tror mer på barnen än på mig. Han håller hela tiden med barnen i allt. De behöver inte göra saker hemma (städa, plocka ihop mm) han gör inget heller se mest på tv. Jag säger till barnen men då de inte behöver för pappan så gör de inget. Jag blir bara tjatig säger pappan och barnen. Han kan ibland säga till mig: Du är så tjatig, hör med barnen får du höra vad de tycker.

    Det är så jobbigt att ha barn som ljuger. Rent logiskt så ska jag inte köpa hem fika, godis mm. Men ibland vill jag ha hemma till speciella tillfällen.
  2. 1
    Barn som ljuger Hej, hur ska jag göra. Vi har tre barn, 8,13,15 år. Nu är det så att barnen (de minsta) inte talar sanning hemma. De ljuger om mycket. Men tex. om jag har handlat hem fikabröd, godis mm till kalas, bjudning mm så helt plötsligt är det slut. Ingen har ätit men jag hittar papper i bådas rum. Ingen erkänner. Lika så om största barnet köper sig ätbart så kan de andra gå och äta upp det när ingen annan ser. Nekar sedan till detta.

    Vad ska jag göra? Pappan i familjen ser inte detta och han tror mer på barnen än på mig. Han håller hela tiden med barnen i allt. De behöver inte göra saker hemma (städa, plocka ihop mm) han gör inget heller se mest på tv. Jag säger till barnen men då de inte behöver för pappan så gör de inget. Jag blir bara tjatig säger pappan och barnen. Han kan ibland säga till mig: Du är så tjatig, hör med barnen får du höra vad de tycker.

    Det är så jobbigt att ha barn som ljuger. Rent logiskt så ska jag inte köpa hem fika, godis mm. Men ibland vill jag ha hemma till speciella tillfällen.
  3. Medlem sedan
    May 2005
    #2
    Då skulle jag vilja säga att du har fyra barn. Det äldsta är mest bortskämt. Jag menar förstås pappan. Varför finner du dig i att han inte tar något som helst ansvar? Varför får han uppföra sig som en jättebebis? Varför tillåter du din familj att behandla dig på detta vis? Däri ligger ju problemet och däri ligger lösningen.
  4. 2
    Då skulle jag vilja säga att du har fyra barn. Det äldsta är mest bortskämt. Jag menar förstås pappan. Varför finner du dig i att han inte tar något som helst ansvar? Varför får han uppföra sig som en jättebebis? Varför tillåter du din familj att behandla dig på detta vis? Däri ligger ju problemet och däri ligger lösningen.
  5. Anonym
    #3
    Ja, det stämmer. Det finns 4 barn här hemma. Är så trött på detta. Imorgon ska jag be mannen i huset att ta hand om allt i några veckor. Jag ska bete mig som honom. Han får planera allt. I helgen fick jag honom att betala räkningar. Han betalade då hälften. !? Sa sedan att han inte hade pengar till resten. Men vad då? sa jag. Flytta över pengar från mitt. Såg sedan att han hade kvar pengar och sa att han fick betala allt. Då blev han sur och sa att han ska tömma sitt konto. Men då sa jag att jag för över från mitt sen. Vi har alltid haft delat ekonomi, förstår inte detta??!
    Ikväll frågade jag om han hade hjälpt 8 åringen att skicka in jultidningarna. Svaret blev: Nej, det får du ta hand om som startat det. Men jag gör det för barnets skull och som förälder ska man hjälpas åt?! Det blir konstigare och konstigare. Kanske mannen har drabbats av ungkarls syndromet och demens?
  6. 3
    Ja, det stämmer. Det finns 4 barn här hemma. Är så trött på detta. Imorgon ska jag be mannen i huset att ta hand om allt i några veckor. Jag ska bete mig som honom. Han får planera allt. I helgen fick jag honom att betala räkningar. Han betalade då hälften. !? Sa sedan att han inte hade pengar till resten. Men vad då? sa jag. Flytta över pengar från mitt. Såg sedan att han hade kvar pengar och sa att han fick betala allt. Då blev han sur och sa att han ska tömma sitt konto. Men då sa jag att jag för över från mitt sen. Vi har alltid haft delat ekonomi, förstår inte detta??!
    Ikväll frågade jag om han hade hjälpt 8 åringen att skicka in jultidningarna. Svaret blev: Nej, det får du ta hand om som startat det. Men jag gör det för barnets skull och som förälder ska man hjälpas åt?! Det blir konstigare och konstigare. Kanske mannen har drabbats av ungkarls syndromet och demens?
  7. Medlem sedan
    May 2005
    #4
    Utifrån din sista mening så undrar jag om han börjat uppföra sig så här nu. Har han tidigare tagit ansvar men slutat med det? Har i så fall något hänt som skulle ha orsakat den förändringen?
  8. 4
    Utifrån din sista mening så undrar jag om han börjat uppföra sig så här nu. Har han tidigare tagit ansvar men slutat med det? Har i så fall något hänt som skulle ha orsakat den förändringen?
  9. Anonym
    #5
    Sambon har blivit förändrad under de senaste 3 åren. Både utomstående och jag tycker det. Men inte han. Jag har bett honom söka läkare för detta. Han var dit men fick till svar att många glömmer saker och det var inte fel. Man jag tror att han inte berättade hur allt är. Allt började för 3 år sedan när jag läste på högskolan. Jag hade tidigare jobbat halvtid och deltid. Tagit hand om barn/hushåll. 2010-2011 pluggade jag på komvux. Man då kunde jag styra upp allt här hemma. 2011 började jag på högskola 100%. Då fick sambon ta mer ansvar hemma. Jag läste på distans så jag var mkt hemma. Varje morgon tog jag barnen till skolan. Pluggade och under dagen på rast/lunch plockade jag ihop i köket, tvättade, hängde tvätt. Ibland skjutsade jag barnen till tandläkare/kompisar mm för att sedan börja plugga kl 17 igen. Sambon kommer hem 16,30 och fick då ta ansvar för mat och övrigt. Vilket han upplevde som svårt då jag "bara" satt vid datorn hela kvällarna. Sambon gick ofta och la sig kl 20,30-21. När jag pluggat klart ca 21-22 fick jag ta reda på allt i köket. diska, plocka in mat, plocka ihop kläder i hall mm. Jag sa till alla i familjen att alla måste ta sitt ansvar vilket ledde till att barnen sa att jag tjatade vilket sambon också höll med. Men sambon ändrade inget utan han sitter mer vid tv:n än att självmant plocka ihop. Jag har visat hur man ska vika kläder/handdukar för att de ska passa i lådan i garderoben. Ändå viker han så att kläderna inte passar, Han hänger tvätt så kläderna är skrynkliga, sitter jag och pluggar inför tenta så säger han att då jag sitter vid datorn på kvällarna så kan han inte förbjuda barnen att sitta vid datorn flera timmar per dag. Barnen gör som föräldrarna gör. Jag förklarade att jag pluggar, vilket han inte har fattat hur mkt det är. Om jag säger något till sambon svarar han inte, upprepar jag frågan blir han arg och säger att han hört. De gånger jag inte upprepar så säger han att det har han aldrig hört. Han berättar aldrig något hemma hur jobbet var, möten om barnen aktiviteter mm. Men för andra berättar han allt. Jag har inte fått någon fråga/grattis under alla år jag pluggat. Inte ens på min examen fick jag grattis. Nu har jag jobbar 100% sedan i juni. Vi hinner inte med allt hemma, hushåll, barn och läxorna. Jag frågade sambon om han kunde gå ner i tid fick svar nej, absolut inte. Då känner jag att jag måste gå ner till 80% för att hjälpa barnen med läxor. Hushållet vill jag att vi hjälps åt.
  10. 5
    Sambon har blivit förändrad under de senaste 3 åren. Både utomstående och jag tycker det. Men inte han. Jag har bett honom söka läkare för detta. Han var dit men fick till svar att många glömmer saker och det var inte fel. Man jag tror att han inte berättade hur allt är. Allt började för 3 år sedan när jag läste på högskolan. Jag hade tidigare jobbat halvtid och deltid. Tagit hand om barn/hushåll. 2010-2011 pluggade jag på komvux. Man då kunde jag styra upp allt här hemma. 2011 började jag på högskola 100%. Då fick sambon ta mer ansvar hemma. Jag läste på distans så jag var mkt hemma. Varje morgon tog jag barnen till skolan. Pluggade och under dagen på rast/lunch plockade jag ihop i köket, tvättade, hängde tvätt. Ibland skjutsade jag barnen till tandläkare/kompisar mm för att sedan börja plugga kl 17 igen. Sambon kommer hem 16,30 och fick då ta ansvar för mat och övrigt. Vilket han upplevde som svårt då jag "bara" satt vid datorn hela kvällarna. Sambon gick ofta och la sig kl 20,30-21. När jag pluggat klart ca 21-22 fick jag ta reda på allt i köket. diska, plocka in mat, plocka ihop kläder i hall mm. Jag sa till alla i familjen att alla måste ta sitt ansvar vilket ledde till att barnen sa att jag tjatade vilket sambon också höll med. Men sambon ändrade inget utan han sitter mer vid tv:n än att självmant plocka ihop. Jag har visat hur man ska vika kläder/handdukar för att de ska passa i lådan i garderoben. Ändå viker han så att kläderna inte passar, Han hänger tvätt så kläderna är skrynkliga, sitter jag och pluggar inför tenta så säger han att då jag sitter vid datorn på kvällarna så kan han inte förbjuda barnen att sitta vid datorn flera timmar per dag. Barnen gör som föräldrarna gör. Jag förklarade att jag pluggar, vilket han inte har fattat hur mkt det är. Om jag säger något till sambon svarar han inte, upprepar jag frågan blir han arg och säger att han hört. De gånger jag inte upprepar så säger han att det har han aldrig hört. Han berättar aldrig något hemma hur jobbet var, möten om barnen aktiviteter mm. Men för andra berättar han allt. Jag har inte fått någon fråga/grattis under alla år jag pluggat. Inte ens på min examen fick jag grattis. Nu har jag jobbar 100% sedan i juni. Vi hinner inte med allt hemma, hushåll, barn och läxorna. Jag frågade sambon om han kunde gå ner i tid fick svar nej, absolut inte. Då känner jag att jag måste gå ner till 80% för att hjälpa barnen med läxor. Hushållet vill jag att vi hjälps åt.
  11. Medlem sedan
    May 2005
    #6
    Står fast vid mina frågor. Varför finner du dig i detta? Lägger också till frågan om varför du är så angelägen om att hitta ursäkter åt honom? Klarar han inte av något är det upp till honom att förklara det, inte upp till dig att försöka lista ut det.
  12. 6
    Står fast vid mina frågor. Varför finner du dig i detta? Lägger också till frågan om varför du är så angelägen om att hitta ursäkter åt honom? Klarar han inte av något är det upp till honom att förklara det, inte upp till dig att försöka lista ut det.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar