Skrivet: 2014-10-26, 09:05
#1
Läx-RUT - fult med kunskap?
Funderat på det här med RUT och läxhjälp, som verkar vara en så känslig fråga. Debatten nedan handlade om så mycket annat, så jag startar en ny och hoppas det är OK
Först: Jag är lärare. Jag är inte så förtjust i läxor, men inte tvärmotståndare heller. Och jag vill att ALLA elever ska få det stöd de behöver i skolan.
Med det sagt är jag ändå lite fundersam över synen på läxhjälp som finns på en del håll. Varför är det så "fult" att satsa på teoretisk kunskap? Ska samhället anpassas efter de med sämst förutsättningar jämt och just när det kommer till kunskaper i språk och matematik och teknik? Då blir det bekymmersamt för Sverige som nation, skulle jag tro. Hjälp mig att förstå!
Anta att man faktiskt NÅR målen i ett ämne, men upplever det lite lurigt ibland. Man vill utvecklas och kanske gå från betyget E till C. Är motiverad och VILL kämpa. Skolan erbjuder bra undervisning, det finns läxstuga att gå på men tiden krockar med fotbollsträning, eller räcker ändå inte riktigt fullt ut. Och man känner sig ändå lite osäker i ämnet även om läraren verkar klok och undervisar på ett bra sätt. Eleven vill ha MER hjälp än att dela läxhjälpsläraren med tio andra en timme i veckan, men når samtidigt målen. Läraren erbjuder extra träning att göra hemma om man vill, ger tips och råd på hur man kan utvecklas, länkar till bra internetresurser. Vad kan skolan mer göra? Är det rimligt att förvänta sig att eleven ska få en-till-en undervisning på tider som passar eleven själv, för att höja ett godkänt betyg? I en drömvärld vore det ju fantastiskt! Men i en verklig värld där folk dör i vårdköer och mobbade barn blir utan insatser för att det fattas två fritidspedagoger av fem?
Vi sponsrar massor med aktiviteter för barn som gynnar dem i praktisk-estetiska skolämnen med hjälp av skattemedel och föräldrarna förväntas ändå betala en del. Kommunal musikskola är inte gratis, inte heller idrottsaktiviteter för barn, inte museum (jo kanske för barn men inte för deras föräldrar). Varför är det OK att lägga skattemedel på att öva på gitarrspel, men inte att lägga skattemedel på att få öva på spanska?
Eller är det OK att öva teoretiska kunskaper, om det sker i organiserade grupper och inte i hemmet även om kostnaden är den samma för föräldrarna? OK att sätta barnen i Medborgarskolans engelskakurser för barn (som också är delvis skattefinansierade?) och OK att ha "forskargrupper" för barn på universiteten på sommarloven? Sådana insatser kritiseras sällan så hårt som Läx-RUT, även om de också är delvis skattefinansierade och kostar föräldrarna en slant. Undrar alltså ärligt, är det att träningen sker i hemmen som irriterar folk även om föräldrarnas kostnad och samhällets utgifter blir desamma?
Eller är det ordet LÄXOR som skrämmer folk? Jag är som sagt inte superpositiv till läxor och förstår absolut tveksamheten kring att skolor ger läxor som elever MÅSTE göra och MÅSTE få hjälp med. Men i min bekantskapskrets (inte statistik, vet det) används "läxhjälp" sällan som ren LÄX-hjälp, utan snarare hjälp att repetera lektionsinnehåll inför prov, hjälp att förstå det man arbetar med just nu lite bättre, hjälp att jobba med det som krävs för att höja ett godkänt betyg ett snäpp eller två. Hjälp att repetera baskunskaper i matematik, eller att få möjlighet att konversera mer på nya språk. Hjälp att liksom "komma vidare" i ett ämne utan att ha en specifik uppgift från skolan även om läxuppgiften ibland är redskapet för att förstå bättre eftersom den nu råkar finnas till hands. Många hade kört läxhjälp även om barnet inte hade läxor, men kanske kallat det "studiehjälp" eller något annat.
Vet också många som har barn med olika problematik, som mår bättre av att plugga i hemmiljö som innebär en rejäl paus från skolan. SJÄLVKLART borde skolan bli bättre på att fånga upp och hantera elevers olika förutsättningar, men det finns ju en gråskala i allt. Från trippeldiagnoser och absoluta behov av en-till-en-undervisning för att nå målen, till lättare och tillfälliga svårigheter och att bara "må bättre" om man får repetera en gång extra i trygg hemmamiljö.
- Ska staten subventionera ALL typ av träning utanför skolan, helt oberoende av när, hur och vad?
- Ska staten inte subventionera NÅGON träning, och därmed stämpla kunskap och lärande som något fult som bara får finnas till om man sätter ribban efter de med sämst förutsättningar?
- Ska staten subventionera utveckling av VISSA kunskaper (t.ex. musik), men inte andra och är det i så fall OK att alla inte har råd med kommunal musikskola? Och varför är det i så fall OK att få indirekt hjälp med musikbetyget men inte med mattebetyget? Man hör ju sällan röster som säger "gärna musikskola till alla, men först fria extralektioner i musik till alla som vill i skolans regi". Byt ut "musik" till "fysik" och man hör det dagligen i RUT-debatter. Vilken är skillnaden?
- Eller borde det finnas fler organiserade grupper (typ simskola, musikskola etc) där man får jobba med programmering, franska, litteratur osv, som inte är gratis men kostar mindre än läx-RUT? Då skulle ju fler ha råd, men fortfarande inte alla...