Ponera att dina föräldrar eller svärföräldrar blivit gamla och sjuka och behöver allt mer hjälp.
De har inte själva varit något vidare stöd när du haft det tufft i livet. Då har de stuckit huvudet i sanden, och inte direkt hjälpt till och stöttat. Hört av sig på födelsedagar men inte mycket mer och de har varit ganska kritiska mot en del av dina livsval. Kort sagt så är relationen inte på topp.
Du har försökt ordna med hemtjänst och annat men de tackar nej bl a på grund av bristande insikt/kognitiv svikt.
Nu blir det istället ideliga akututryckningar då de ramlar eller låser sig ute, maten är slut, eller annat händer.
När går gränsen för ditt engagemang? Hur skulle du göra nu? Din egen familjesituation bjuder på egna påfrestningar
*Det är inte hon som skriver brevet som..*
1
Gamla föräldrar Ponera att dina föräldrar eller svärföräldrar blivit gamla och sjuka och behöver allt mer hjälp.
De har inte själva varit något vidare stöd när du haft det tufft i livet. Då har de stuckit huvudet i sanden, och inte direkt hjälpt till och stöttat. Hört av sig på födelsedagar men inte mycket mer och de har varit ganska kritiska mot en del av dina livsval. Kort sagt så är relationen inte på topp.
Du har försökt ordna med hemtjänst och annat men de tackar nej bl a på grund av bristande insikt/kognitiv svikt.
Nu blir det istället ideliga akututryckningar då de ramlar eller låser sig ute, maten är slut, eller annat händer.
När går gränsen för ditt engagemang? Hur skulle du göra nu? Din egen familjesituation bjuder på egna påfrestningar
I det läget skulle jag sätta min egen familj främst. Och till det hör att jag ser till att inte köra slut på mig. HAR jag tid och lust och ork att hjälpa föräldrarna nån gång, då gör jag det. Annars hänvisar jag till den hjälp de kan få från andra/samhället.
Däremot, i min egen situation där jag haft en fin uppväxt och mina föräldrar har hjälpt mig och stöttat mig genom allt möjligt svårt. När pappa blev sjuk hjälpte jag honom så mycket jag kunde, jag engagerade mig varje dag trots att jag hade småbarn, pluggade, jobbade, hade hus o s v.
Och nu när pappa inte finns mer hjälper jag mamma allt jag kan. Just nu är det ju lite begränsat i och med att jag själv är sjuk, men jag hjälper henne ändå med det jag kan. Just för att hon också hjälper mig och stöttar mig, och alltid har gjort det.
Men har man föräldrar som inte har ställt upp så finns det ingen anledning att åsidosätta sin egen familj och familjens bekymmer, och köra slut på sig själv. Att hjälpa till att fixa hemtjänst och liknande, det skulle jag kanske göra ändå i den situation du beskriver. Men vill de inte så...tja, då får de väl klara sig själv då.
Jag skulle säga till den personen du beskriver - var rädd om dig!! Dina barn behöver dig.
Det kan du hälsa henne.
2
I det läget skulle jag sätta min egen familj främst. Och till det hör att jag ser till att inte köra slut på mig. HAR jag tid och lust och ork att hjälpa föräldrarna nån gång, då gör jag det. Annars hänvisar jag till den hjälp de kan få från andra/samhället.
Däremot, i min egen situation där jag haft en fin uppväxt och mina föräldrar har hjälpt mig och stöttat mig genom allt möjligt svårt. När pappa blev sjuk hjälpte jag honom så mycket jag kunde, jag engagerade mig varje dag trots att jag hade småbarn, pluggade, jobbade, hade hus o s v.
Och nu när pappa inte finns mer hjälper jag mamma allt jag kan. Just nu är det ju lite begränsat i och med att jag själv är sjuk, men jag hjälper henne ändå med det jag kan. Just för att hon också hjälper mig och stöttar mig, och alltid har gjort det.
Men har man föräldrar som inte har ställt upp så finns det ingen anledning att åsidosätta sin egen familj och familjens bekymmer, och köra slut på sig själv. Att hjälpa till att fixa hemtjänst och liknande, det skulle jag kanske göra ändå i den situation du beskriver. Men vill de inte så...tja, då får de väl klara sig själv då.
Jag skulle säga till den personen du beskriver - var rädd om dig!! Dina barn behöver dig.
Det kan du hälsa henne.
Då hade jag nog sökt hjälp från de som har hand om sådana frågor. Jag hade också kollat av om Röda Korset eller liknande organisationer hade någon form av uppsökande verksamhet.
Nu har vi den "lyckliga" situationen att vi aldrig kommer hamna där, då våra föräldrar befinner sig lagom avstånd, så de kommer nog behöva vända sig till kommunen oavsett om de vill det eller inte.
3
Då hade jag nog sökt hjälp från de som har hand om sådana frågor. Jag hade också kollat av om Röda Korset eller liknande organisationer hade någon form av uppsökande verksamhet.
Nu har vi den "lyckliga" situationen att vi aldrig kommer hamna där, då våra föräldrar befinner sig lagom avstånd, så de kommer nog behöva vända sig till kommunen oavsett om de vill det eller inte.
Hon hälsar att hon gärna vill sätta den gränsen, men det går inte så bra. När de står där i mörkret och inte kommer in, eller när den ene ligger på golvet och den andre inte kan lyfta, så går det inte att säga nej.
En annan person i släkten har nu tagit på sig att ordna med hemtjänst (igen) och vi håller tummarna att de inte säger nej denna gång.
4
Hon hälsar att hon gärna vill sätta den gränsen, men det går inte så bra. När de står där i mörkret och inte kommer in, eller när den ene ligger på golvet och den andre inte kan lyfta, så går det inte att säga nej.
En annan person i släkten har nu tagit på sig att ordna med hemtjänst (igen) och vi håller tummarna att de inte säger nej denna gång.
Kommunens biståndshandläggare är kontaktad flera gånger i år. Men när hen dyker upp så försäkrar gamlingarna att de klarar sig sååå bra själva och att de inte alls behöver hjälp.
De har sagt ifrån sig Hemsjukvård med, flera gånger trots uppenbara problem med att ta läkemedel på egen hand.
5
Kommunens biståndshandläggare är kontaktad flera gånger i år. Men när hen dyker upp så försäkrar gamlingarna att de klarar sig sååå bra själva och att de inte alls behöver hjälp.
De har sagt ifrån sig Hemsjukvård med, flera gånger trots uppenbara problem med att ta läkemedel på egen hand.
Efter att ha läst det här behöver jag inte skriva ett eget svar. Håller helt med och befinner mig ungefär i den situationen. Jag har insett att det inte går att orka med allt. Vi har försökt fixa med hemtjänst, talat med biståndshandläggare, med MAS, varit med på vårdplanering osv men till slut går det ju inte. Det har tagit emot, men vi har varit tvugna att släppa en (hel) del för att faktiskt ro iland den egna familjen.
7
Efter att ha läst det här behöver jag inte skriva ett eget svar. Håller helt med och befinner mig ungefär i den situationen. Jag har insett att det inte går att orka med allt. Vi har försökt fixa med hemtjänst, talat med biståndshandläggare, med MAS, varit med på vårdplanering osv men till slut går det ju inte. Det har tagit emot, men vi har varit tvugna att släppa en (hel) del för att faktiskt ro iland den egna familjen.
Då får du hälsa henne att jag tycker att om de står där i mörkret och inte kommer in, så ber man dem ringa låssmeden (dyrt, och kanske då avskräckande i fortsättningen...) som alla andra människor får göra. Och ligger den ene på golvet och den andre inte kan lyfta, får de väl ringa ambulans eller nåt. Tråkigt att behöva uppta knappa ambulansresurser om de inte slagit sig allvarligt, men kanske nödvändigt för att de till slut ska förstå att det inte ska fortsätta såhär?
Nånstans måste man ju få dem att begripa att nej, jag är ingen dygnetruntjour för er längre, nu får ni fixa det här själva, och det finns annan hjälp att få!
11
Då får du hälsa henne att jag tycker att om de står där i mörkret och inte kommer in, så ber man dem ringa låssmeden (dyrt, och kanske då avskräckande i fortsättningen...) som alla andra människor får göra. Och ligger den ene på golvet och den andre inte kan lyfta, får de väl ringa ambulans eller nåt. Tråkigt att behöva uppta knappa ambulansresurser om de inte slagit sig allvarligt, men kanske nödvändigt för att de till slut ska förstå att det inte ska fortsätta såhär?
Nånstans måste man ju få dem att begripa att nej, jag är ingen dygnetruntjour för er längre, nu får ni fixa det här själva, och det finns annan hjälp att få!
Hur jag skulle göra och hur man borde göra är inte samstämmigt. Jag hade säkerligen slagit knut på mig att få till det trots historiken Nu har jag världens bäst föräldrar så det är inte heller "flickan som skrivit brevet". Det "rätta" är väl att vara mer egoistisk i det läget och se sitt eget bästa.
14
Hur jag skulle göra och hur man borde göra är inte samstämmigt. Jag hade säkerligen slagit knut på mig att få till det trots historiken Nu har jag världens bäst föräldrar så det är inte heller "flickan som skrivit brevet". Det "rätta" är väl att vara mer egoistisk i det läget och se sitt eget bästa.
Jag är flickan som skrivit brevet kan man säga. Nu är inte (en av mina föräldrar) gammal, men har däremot varit sjuk och alkoholiserad och som jag inte haft trygghet och stöd ifrån.
Efter att ha slagit knut på mig i många år gjorde jag något oväntat förra året. Jag satte ner foten och sa NEJ.
Två av dennes "vänner" kom hem till mig i panik och trodde att det var ett självmord på gång (igen). För första gången var jag "kall" och svarade att "om ni tror att det är på allvar så ring 112, annars gör ni som ni vill, jag åker inte dit igen."
Efter det har det blivit bättre faktiskt och jag har inte längre någon roll som ofrivilligt ansvarig. Jag känner mig fri faktiskt, även lättad och stark.
Mitt tips är att säga ifrån och erbjuda samhällets tjänster.
16
Jag är flickan som skrivit brevet kan man säga. Nu är inte (en av mina föräldrar) gammal, men har däremot varit sjuk och alkoholiserad och som jag inte haft trygghet och stöd ifrån.
Efter att ha slagit knut på mig i många år gjorde jag något oväntat förra året. Jag satte ner foten och sa NEJ.
Två av dennes "vänner" kom hem till mig i panik och trodde att det var ett självmord på gång (igen). För första gången var jag "kall" och svarade att "om ni tror att det är på allvar så ring 112, annars gör ni som ni vill, jag åker inte dit igen."
Efter det har det blivit bättre faktiskt och jag har inte längre någon roll som ofrivilligt ansvarig. Jag känner mig fri faktiskt, även lättad och stark.
Mitt tips är att säga ifrån och erbjuda samhällets tjänster.
Oj jag har så svårt att ens tänka mina föräldrar eller svärföräldrar att vara såna. Visst, jag har inte jätteofta kontakt med min pappa, men ville vi ha hjälp med flyttningar, barnvakt och sånt så har han ju ställt upp.
Jag tror att om relationen inte varit så bra så kan man lätt drabbas av dåligt samvete,,,för att man egentligen bara vill be dem dra dit pepparn växer och samtidigt tänker att det är ju ändå ens föräldrar. Jag vet inte var gränsen skulle gå faktiskt.
19
Oj jag har så svårt att ens tänka mina föräldrar eller svärföräldrar att vara såna. Visst, jag har inte jätteofta kontakt med min pappa, men ville vi ha hjälp med flyttningar, barnvakt och sånt så har han ju ställt upp.
Jag tror att om relationen inte varit så bra så kan man lätt drabbas av dåligt samvete,,,för att man egentligen bara vill be dem dra dit pepparn växer och samtidigt tänker att det är ju ändå ens föräldrar. Jag vet inte var gränsen skulle gå faktiskt.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Nu har jag världens bäst föräldrar så det är inte heller "flickan som skrivit brevet". Det "rätta" är väl att vara mer egoistisk i det läget och se sitt eget bästa.
