Trodde aldrig att den dagen skulle komma. Då jag faktiskt skulle överväga att flytta tillbaka till Sverige. men den kom! Och nu vet jag varken ut eller in. Särskilt eftersom alla i familjen inte drar åt samma håll
Tanken är, om sonen kommer in på det gymnasium han har sökt, att vi skulle kunna flytta för hans skull. Men även för min skull (är lite leds på att bo här efter 7,5 år) och för äldsta dottern som också skulle få en bättre utbildning så småningom i Sverige (båda går idag i spansk skola). Men "nya" sambon, som jag också har en sladdis med (2 år gammal), vill inte till Sverige! Han har bott utomlands längre än mig (vi träffades här i Spanien) och vill verkligen bo utomlands. Men va fasiken, om sonen kommer in på Elitfotbollsgymnasium, så är det ju en stor chans för honom och jag vill inte släppa iväg honom själv. Så är det bara. Jag skulle lätt kunna offra mig och flytta till Sverige, om så bara för ett år, även om jag egentligen inte ville, för sonens skull och samma för de andra barnen när deras tid till val kommer. Men vad gör man när jag och sambon vill olika...? Varför kan det inte bara vara....enkelt?
1
Flytta tillbaka till Sverige? Trodde aldrig att den dagen skulle komma. Då jag faktiskt skulle överväga att flytta tillbaka till Sverige. men den kom! Och nu vet jag varken ut eller in. Särskilt eftersom alla i familjen inte drar åt samma håll
Tanken är, om sonen kommer in på det gymnasium han har sökt, att vi skulle kunna flytta för hans skull. Men även för min skull (är lite leds på att bo här efter 7,5 år) och för äldsta dottern som också skulle få en bättre utbildning så småningom i Sverige (båda går idag i spansk skola). Men "nya" sambon, som jag också har en sladdis med (2 år gammal), vill inte till Sverige! Han har bott utomlands längre än mig (vi träffades här i Spanien) och vill verkligen bo utomlands. Men va fasiken, om sonen kommer in på Elitfotbollsgymnasium, så är det ju en stor chans för honom och jag vill inte släppa iväg honom själv. Så är det bara. Jag skulle lätt kunna offra mig och flytta till Sverige, om så bara för ett år, även om jag egentligen inte ville, för sonens skull och samma för de andra barnen när deras tid till val kommer. Men vad gör man när jag och sambon vill olika...? Varför kan det inte bara vara....enkelt?
Eftersom det numera råder brist på aktivitet i detta forum, vidarebefordrar jag ett svar från en privat grupp :
"Särbo ett år kanske om ni har råd eller ett provår i sverige, då kan du ju dessutom ordna mer praktiskt för sonen om han blir kvar. Tror inte det finns någon enkel lösning tyvärr."
2
Eftersom det numera råder brist på aktivitet i detta forum, vidarebefordrar jag ett svar från en privat grupp :
"Särbo ett år kanske om ni har råd eller ett provår i sverige, då kan du ju dessutom ordna mer praktiskt för sonen om han blir kvar. Tror inte det finns någon enkel lösning tyvärr."
Man får väl helt enkelt försöka pränta ner alla för och emot, och diskutera fram och tillbaka tills man blir blå, och sedan bestämma sig för en lösning, hålla fast vid den och inte sedan komma tillbaka till "om vi istället hade flyttat/inte flyttat...". Farligast är att bli bitter om man "förlorar", tror jag.
Nu har jag ingen aning om hur det är med jobb och annat för er, men när jag läser det du skriver tycker jag att ett år i Sverige låter som en bra början, sedan går det att bestämma vidare öden och äventyr, utifrån den upplevelsen. Men om det betyder att det inte finns någon väg tillbaka (har i och för sig svårt att tro att så många beslut i livet är definitiva) och sambon verkligen inte vill bo i Sverige, blir det ju svårare. Annars får du väl se om du kan ändra dig, och släppa iväg sonen ensam.
4
Man får väl helt enkelt försöka pränta ner alla för och emot, och diskutera fram och tillbaka tills man blir blå, och sedan bestämma sig för en lösning, hålla fast vid den och inte sedan komma tillbaka till "om vi istället hade flyttat/inte flyttat...". Farligast är att bli bitter om man "förlorar", tror jag.
Nu har jag ingen aning om hur det är med jobb och annat för er, men när jag läser det du skriver tycker jag att ett år i Sverige låter som en bra början, sedan går det att bestämma vidare öden och äventyr, utifrån den upplevelsen. Men om det betyder att det inte finns någon väg tillbaka (har i och för sig svårt att tro att så många beslut i livet är definitiva) och sambon verkligen inte vill bo i Sverige, blir det ju svårare. Annars får du väl se om du kan ändra dig, och släppa iväg sonen ensam.
Svårt när inte båda vill samma. Har ni någon bekant/släkting på orten sonen skulle gå som skulle kunna bjuda på middag och finnas vid behov? Vad säger sonen?
5
Svårt när inte båda vill samma. Har ni någon bekant/släkting på orten sonen skulle gå som skulle kunna bjuda på middag och finnas vid behov? Vad säger sonen?
Ett tips fràn annat hàll. Om du har ett facebook-konto sà kan du be att gà med i gruppen som heter SMUL = svenska som modersmàl i utlandet. Där finns det massor med folk som har liknande erfarenheter och som kan ge dig tips.
Tyvärr är det heldött härinne.
Hälsningar fràn Christine i Frankrike
6
Ett tips fràn annat hàll. Om du har ett facebook-konto sà kan du be att gà med i gruppen som heter SMUL = svenska som modersmàl i utlandet. Där finns det massor med folk som har liknande erfarenheter och som kan ge dig tips.
Tyvärr är det heldött härinne.
Hälsningar fràn Christine i Frankrike
Ja, har en del släkt där, men han vill nog inte flytta själv. Och jag vill inte heller att han gör det. hade varit skillnad att vara inackorderad tex om jag också bodde i sverige, på annan ort. men det är för långt från Spanien tycker jag
8
Ja, har en del släkt där, men han vill nog inte flytta själv. Och jag vill inte heller att han gör det. hade varit skillnad att vara inackorderad tex om jag också bodde i sverige, på annan ort. men det är för långt från Spanien tycker jag
Jag har varit i snarlik situation, och valde att flytta hem. Barnen vägde tyngre, för min del. Yngste sonen var arg och ledsen länge, men idag, fyra år senare så är han glad över flytten. Utbildningssystemet i Sverige är mycket bra, om man lägger ner lite omsorg på att välja. Förskola/dagis är, i de flesta fall, fantastiska jämfört med vad som finns i andra länder (om man inte har barnflicka/nanny). Gör research och väg för- och nackdelar!
Jag ångrar mig inte, och inte min sambo heller, i backspegeln sett.
9
Jag har varit i snarlik situation, och valde att flytta hem. Barnen vägde tyngre, för min del. Yngste sonen var arg och ledsen länge, men idag, fyra år senare så är han glad över flytten. Utbildningssystemet i Sverige är mycket bra, om man lägger ner lite omsorg på att välja. Förskola/dagis är, i de flesta fall, fantastiska jämfört med vad som finns i andra länder (om man inte har barnflicka/nanny). Gör research och väg för- och nackdelar!
Jag ångrar mig inte, och inte min sambo heller, i backspegeln sett.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
