Nu slänger jag in en pinne på brasan
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Apr 2012
    #1

    Nu slänger jag in en pinne på brasan

    och frågar något som jag vet är väldigt kontroversiellt men som jag har funderat en del på.
    Tror ni att föräldrr, genom arv eller beteende, är de som gör att barn får ADHD eller liknande diagnoser?

    För de fall jag har sett i omgivningen så är jag inte förvånad över att det var just den eller de föräldrarna som fick barn med just den problematiken.
  2. 1
    Nu slänger jag in en pinne på brasan och frågar något som jag vet är väldigt kontroversiellt men som jag har funderat en del på.
    Tror ni att föräldrr, genom arv eller beteende, är de som gör att barn får ADHD eller liknande diagnoser?

    För de fall jag har sett i omgivningen så är jag inte förvånad över att det var just den eller de föräldrarna som fick barn med just den problematiken.
  3. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #2
    Arv är ju ingen nyhet.
    Men inte genom beteende hos föräldrarna. Jag är väldigt säker på att dessa diagnoser är medfödda.
    Men självkalrt, föräldrar som är trygga, som kan stötta barnet rätt, det barnet får självklart lättare med att hantera sin diagnos och får inte samma konsekvenser som barn som växer upp med föräldrar som inte har förmågan att ge barnet rätt verktyg eller söka rätt hjälp.
    Däremot så kan säkert barn som växer upp under otrygga förhållande ha ett agerande som kan likna ADHD t.ex. Eller barn som upplever svåra trauma kan agera som ett autiskt barn.

    Men man har ju kommit fram till att ADHD är delvis ärftlig. Att föräldrar som har ADHD kan få barn med samma diagnos.
    Jag vet där barnet har blivit utrett och under utredningen så har någon förälder känt igen sig och gjort en egen utredning och då konstaret att man själv har ADHD
  4. 2
    Arv är ju ingen nyhet.
    Men inte genom beteende hos föräldrarna. Jag är väldigt säker på att dessa diagnoser är medfödda.
    Men självkalrt, föräldrar som är trygga, som kan stötta barnet rätt, det barnet får självklart lättare med att hantera sin diagnos och får inte samma konsekvenser som barn som växer upp med föräldrar som inte har förmågan att ge barnet rätt verktyg eller söka rätt hjälp.
    Däremot så kan säkert barn som växer upp under otrygga förhållande ha ett agerande som kan likna ADHD t.ex. Eller barn som upplever svåra trauma kan agera som ett autiskt barn.

    Men man har ju kommit fram till att ADHD är delvis ärftlig. Att föräldrar som har ADHD kan få barn med samma diagnos.
    Jag vet där barnet har blivit utrett och under utredningen så har någon förälder känt igen sig och gjort en egen utredning och då konstaret att man själv har ADHD
  5. Medlem sedan
    Apr 2012
    #3
    Frågan är ju dock om de ärver någon form av biologiska förändringar eller om de ärver beteendet så att säga.
  6. 3
    Frågan är ju dock om de ärver någon form av biologiska förändringar eller om de ärver beteendet så att säga.
  7. Medlem sedan
    Oct 2006
    #4
    Både och skulle jag tro.
    Och barn med mer stöd av föräldrarna kanske inte ens utvecklar adhd:n.
    Så räknar BUP Örebro iaf (öppenvård).

    Hade samma barn bott i ett annat hem, hade förstås läget varit annorlunda, som med alla saker. En person är inte bara sina förutsättningar utan också en produkt av sin miljö.
  8. 4
    Både och skulle jag tro.
    Och barn med mer stöd av föräldrarna kanske inte ens utvecklar adhd:n.
    Så räknar BUP Örebro iaf (öppenvård).

    Hade samma barn bott i ett annat hem, hade förstås läget varit annorlunda, som med alla saker. En person är inte bara sina förutsättningar utan också en produkt av sin miljö.
  9. Medlem sedan
    Jan 2000
    #5
    Jag är övertygad om att det är ärftligt. Sen om föräldrarna/föräldern inte kan hantera sin vardag, kan beteendet "smitta av sig" på barnet och barnet kan uppvisa symptom på ADHD.

    Jag har jobbat med ungdomar med AS o ADHD i över 12 år och har inte haft ett enda föräldrapar som INTE uppvisat ett speciellt beteende. Jag må låta fördomsfull nu men det är nästan bevis att det är ärftligt och det syns på de föräldrarna jag mött, vilken som själv ha problematik.
  10. 5
    Jag är övertygad om att det är ärftligt. Sen om föräldrarna/föräldern inte kan hantera sin vardag, kan beteendet "smitta av sig" på barnet och barnet kan uppvisa symptom på ADHD.

    Jag har jobbat med ungdomar med AS o ADHD i över 12 år och har inte haft ett enda föräldrapar som INTE uppvisat ett speciellt beteende. Jag må låta fördomsfull nu men det är nästan bevis att det är ärftligt och det syns på de föräldrarna jag mött, vilken som själv ha problematik.
  11. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #6
    Vad jag förstått så är det det biologiska de ärver.
    Många med ADHD under min uppväxt fungerade bra, eftersom skolan och vardagen var så strukturerad så det gav inga problem. Men idag så kräver både samhället och skolan saker som en med ADHD inte klarar av.
  12. 6
    Vad jag förstått så är det det biologiska de ärver.
    Många med ADHD under min uppväxt fungerade bra, eftersom skolan och vardagen var så strukturerad så det gav inga problem. Men idag så kräver både samhället och skolan saker som en med ADHD inte klarar av.
  13. Medlem sedan
    Apr 2012
    #7
    Men är det en hjärnskada så har man väl ingen chans s a s? Eller vet man om det är det?
  14. 7
    Men är det en hjärnskada så har man väl ingen chans s a s? Eller vet man om det är det?
  15. Medlem sedan
    Apr 2012
    #8
    Det är även min uppfattning, utan att ha träffat så många sådana föräldrar.
  16. 8
    Det är även min uppfattning, utan att ha träffat så många sådana föräldrar.
  17. Medlem sedan
    Oct 2006
    #9
    Det tvistas det om, orsaken alltså.

    Men nej det är inte kört. ADHD är främst kognitiva funktionsnedsättningar (inom koncentration, uppmärksamhet, ja och lite annat) och med miljöanpassningar, rutiner på sömn/käk och träning kan de minska och en del försvinna (tills man hamnar i en galen miljö eller utsätts för hög stress och sömnbrist t.ex).

    Det är inte svårare än att träna kognitioner hos personer som har schizofreni med svåra eftersymtom.

    En del tror att medicin är utvägen för alla och bara. Jag tror inte det.
    Jag tror på att hitta sina egna knep om man är vuxen, eller få hjälp att hitta knep om man är barn. Och få en anpassad arbetsmiljö.
  18. 9
    Det tvistas det om, orsaken alltså.

    Men nej det är inte kört. ADHD är främst kognitiva funktionsnedsättningar (inom koncentration, uppmärksamhet, ja och lite annat) och med miljöanpassningar, rutiner på sömn/käk och träning kan de minska och en del försvinna (tills man hamnar i en galen miljö eller utsätts för hög stress och sömnbrist t.ex).

    Det är inte svårare än att träna kognitioner hos personer som har schizofreni med svåra eftersymtom.

    En del tror att medicin är utvägen för alla och bara. Jag tror inte det.
    Jag tror på att hitta sina egna knep om man är vuxen, eller få hjälp att hitta knep om man är barn. Och få en anpassad arbetsmiljö.
  19. Medlem sedan
    Apr 2012
    #10
    Om det nu är så att föräldrarna många gånger s a s är problemet så krävs det ju dock en ganska stor insats från andra för att det ska bli några framsteg.
  20. 10
    Om det nu är så att föräldrarna många gånger s a s är problemet så krävs det ju dock en ganska stor insats från andra för att det ska bli några framsteg.
  21. Medlem sedan
    Oct 2006
    #11
    Många gånger vet jag inte, det sa jag aldrig. Men de gånger de själva är en del av det som inte ger struktur, absolut.
    Men med missbrukande föräldrar behöver man inte ha ADHD för att vara jobbig i skolan t.ex.

    BUP brukar dock räkna områden som fungerar, ibland funkar det i hemmet men inte i skolan, då tycker de inte att barnet behöver utredas. BUP på USÖ alltså.
  22. 11
    Många gånger vet jag inte, det sa jag aldrig. Men de gånger de själva är en del av det som inte ger struktur, absolut.
    Men med missbrukande föräldrar behöver man inte ha ADHD för att vara jobbig i skolan t.ex.

    BUP brukar dock räkna områden som fungerar, ibland funkar det i hemmet men inte i skolan, då tycker de inte att barnet behöver utredas. BUP på USÖ alltså.
  23. Medlem sedan
    Apr 2001
    #12
    Nej, det är inte ärftligt men om du har flera familjemedlemmar och släktingar som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så ökar benägenheten att du också ska få det. Det är likadant med allergier, reumatiska sjukdomar etc. Ökad risk men inte ärftligt rakt av.

    Det är klart att miljön påverkar. Barn tar efter sina föräldrar och om föräldrarna har t.ex. Aspergers är det ju jätteviktigt att se till att det finns gott om stöd för att ge bästa möjligheter att kunna utvecklas så mycket man bara kan socialt.

    Nu har särskolan ändrat intaget så de som tidigare låg lite mittemellan kommer inte att komma in där. Varenda mittemellanbarn jag någonsin träffat i mitt jobb har haft föräldrar med likadana förutsättningar. I en annan miljö hade de kanske utvecklats annorlunda.

    Det som blir särskilt jobbigt är förstås hur olika stödet kommer att se ut. Föräldrar som inte själva har några svårigheter - men där barnen har problem - blir ofta otroligt duktiga på att bråka för sina barns skull. De härjar med LSS-handläggare, med skolan och blir sina barns bästa förkämpar. De piskar ut ungarna på aktiviteter och jobbar så mycket för att öka barnens förmåga till ett så självständigt liv som möjligt att de borde få medalj allihop.

    Men när man själv har problem blir stödet annorlunda. Jag tycker absolut INTE att den som har en diagnos per automatik blir en sämre förälder men bristen på insikt om att man faktiskt kan behöva ta hjälp utifrån finns lite väl ofta. Man kan bli ganska isolerad och det gynnar vare sig en själv eller barnen. Återigen, det är naturligtvis inte så för alla.

    Ibland kan jag uppleva att det är lite känsligt att prata om det, ungefär som om man skulle kritisera någon men så är det ju inte. Vad än man har för skäl att behöva lite extra hjälp i tillvaron så är det väl kanon att det finns. När vi var på sonens utvecklingssamtal föreslog fröken själv att vi kunde ha det i en sal där jag slapp gå uppför en massa trappor. Hade det handlat om en förälder som haft svårt med språket tar man tolk och om man har svårt med sociala relationer öht kan man ju hitta annan lösning som att föreslå att ta med en extra person som hjälp.
  24. 12
    Nej, det är inte ärftligt men om du har flera familjemedlemmar och släktingar som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så ökar benägenheten att du också ska få det. Det är likadant med allergier, reumatiska sjukdomar etc. Ökad risk men inte ärftligt rakt av.

    Det är klart att miljön påverkar. Barn tar efter sina föräldrar och om föräldrarna har t.ex. Aspergers är det ju jätteviktigt att se till att det finns gott om stöd för att ge bästa möjligheter att kunna utvecklas så mycket man bara kan socialt.

    Nu har särskolan ändrat intaget så de som tidigare låg lite mittemellan kommer inte att komma in där. Varenda mittemellanbarn jag någonsin träffat i mitt jobb har haft föräldrar med likadana förutsättningar. I en annan miljö hade de kanske utvecklats annorlunda.

    Det som blir särskilt jobbigt är förstås hur olika stödet kommer att se ut. Föräldrar som inte själva har några svårigheter - men där barnen har problem - blir ofta otroligt duktiga på att bråka för sina barns skull. De härjar med LSS-handläggare, med skolan och blir sina barns bästa förkämpar. De piskar ut ungarna på aktiviteter och jobbar så mycket för att öka barnens förmåga till ett så självständigt liv som möjligt att de borde få medalj allihop.

    Men när man själv har problem blir stödet annorlunda. Jag tycker absolut INTE att den som har en diagnos per automatik blir en sämre förälder men bristen på insikt om att man faktiskt kan behöva ta hjälp utifrån finns lite väl ofta. Man kan bli ganska isolerad och det gynnar vare sig en själv eller barnen. Återigen, det är naturligtvis inte så för alla.

    Ibland kan jag uppleva att det är lite känsligt att prata om det, ungefär som om man skulle kritisera någon men så är det ju inte. Vad än man har för skäl att behöva lite extra hjälp i tillvaron så är det väl kanon att det finns. När vi var på sonens utvecklingssamtal föreslog fröken själv att vi kunde ha det i en sal där jag slapp gå uppför en massa trappor. Hade det handlat om en förälder som haft svårt med språket tar man tolk och om man har svårt med sociala relationer öht kan man ju hitta annan lösning som att föreslå att ta med en extra person som hjälp.
  25. Medlem sedan
    Jun 2004
    #13
    Genetiskt till absolut största delen.
  26. 13
    Genetiskt till absolut största delen.
  27. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #14
    Jag tror du tänker lite fel där. Visst är det ärftligt, inte dominant ärftlighet. Men ärftligt är det
    Det är tom när man googlar på det, att man skriver nästan entydigt att det är ärftlgt och framför allt, det är till 75% medfött
  28. 14
    Jag tror du tänker lite fel där. Visst är det ärftligt, inte dominant ärftlighet. Men ärftligt är det
    Det är tom när man googlar på det, att man skriver nästan entydigt att det är ärftlgt och framför allt, det är till 75% medfött
  29. Medlem sedan
    Apr 2001
    #15
    Jag tror faktiskt att det är skillnad när det handlar om ärftlighet i ordets rätta bemärkelse och att den senare handlar om ganska ovanliga sjukdomar som typ cystisk fibros. Trots att alla kvinnor i min mammas släkt har olika former av reumatism räknas den t.ex. inte som ärftlig, det är bara risken att få den som ökar. Fast du har rätt, slår man på nätet står det ofta ärftligt - trots att det egentligen handlar om benägenhet. Annars skulle ju varje person i samma släkt få samma sjukdom och så är det ju inte.

    Fast jag kan förstås ha fått det om bakfoten.
  30. 15
    Jag tror faktiskt att det är skillnad när det handlar om ärftlighet i ordets rätta bemärkelse och att den senare handlar om ganska ovanliga sjukdomar som typ cystisk fibros. Trots att alla kvinnor i min mammas släkt har olika former av reumatism räknas den t.ex. inte som ärftlig, det är bara risken att få den som ökar. Fast du har rätt, slår man på nätet står det ofta ärftligt - trots att det egentligen handlar om benägenhet. Annars skulle ju varje person i samma släkt få samma sjukdom och så är det ju inte.

    Fast jag kan förstås ha fått det om bakfoten.
  31. Medlem sedan
    Jul 2013
    #16
    senaste inom forskning säger att ADHD är ärftligt.
  32. 16
    senaste inom forskning säger att ADHD är ärftligt.
  33. Salander
    #17
    Att barn blir lika sina föräldrar känns inte direkt som en stor nyhet faktiskt. Menar du att det skulle vara en brandfackla?
    Jag vet inte riktigt vad du menar ,med liknande diagnoser? Räknar du autismspektrumstörningar dit också?
    Vet du om att föräldrarna i din omgivning du talar om har diagnoser eller har du själv satt dem utifrån beteenden du inte gillar?
  34. 17
    Att barn blir lika sina föräldrar känns inte direkt som en stor nyhet faktiskt. Menar du att det skulle vara en brandfackla?
    Jag vet inte riktigt vad du menar ,med liknande diagnoser? Räknar du autismspektrumstörningar dit också?
    Vet du om att föräldrarna i din omgivning du talar om har diagnoser eller har du själv satt dem utifrån beteenden du inte gillar?
  35. Medlem sedan
    Aug 2013
    #18
    Fakta är att den genetiska koppling man har iakttagit i forskning är mycket svag. Den kan betraktas som en svag sårbarhetsfaktor. Jag är personligen och av mångårig erfarenhet övertygad om att miljöfaktorer är helt dominerande. Hur dessa samverkar är dock mycket komplext och ett samspel mellan vårdnadshavarnas direkta påverkan och en mångfald faktorer i samhällsutvecklingen, som både påverkar barnet direkt och via föräldrarnas situation. Jag vill understryka, att hur stark den direkta föräldrafaktorn än är, så finns det normalt ingen anledning att skuldbelägga dem, eftersom de allra flesta föräldrar gör sitt bästa för sina barn efter de förutsättningar de själva har med sig från sina uppväxter.
  36. 18
    Fakta är att den genetiska koppling man har iakttagit i forskning är mycket svag. Den kan betraktas som en svag sårbarhetsfaktor. Jag är personligen och av mångårig erfarenhet övertygad om att miljöfaktorer är helt dominerande. Hur dessa samverkar är dock mycket komplext och ett samspel mellan vårdnadshavarnas direkta påverkan och en mångfald faktorer i samhällsutvecklingen, som både påverkar barnet direkt och via föräldrarnas situation. Jag vill understryka, att hur stark den direkta föräldrafaktorn än är, så finns det normalt ingen anledning att skuldbelägga dem, eftersom de allra flesta föräldrar gör sitt bästa för sina barn efter de förutsättningar de själva har med sig från sina uppväxter.
  37. Salander
    #19
    Å nu funderar jag vilket av mina barns diagnoser ni tror att jag har.
    Jag hoppas mest på Särbegåvningen, haha det måste vara den. Men den kvalar nog inte in bland medicinska diagnoser när jag tänker efter, attans också
  38. 19
    Å nu funderar jag vilket av mina barns diagnoser ni tror att jag har.
    Jag hoppas mest på Särbegåvningen, haha det måste vara den. Men den kvalar nog inte in bland medicinska diagnoser när jag tänker efter, attans också
  39. Salander
    #20
    vilken, ska det stå.
  40. 20
    vilken, ska det stå.
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar