Skrivet: 2014-11-25, 17:12
#1
Tack till alla er som svarade om Antidep
Mycket värdefullt att få höra era erfarenheter. Tacksam för att ni ville dela med er!
Harqvin III jag började se dem längsta filmen igår, ska se klart idag.
Mycket värdefullt att få höra era erfarenheter. Tacksam för att ni ville dela med er!
Harqvin III jag började se dem längsta filmen igår, ska se klart idag.
Följdfråga. En del skriver om förlorad sexuell lust vid behandling. Är den inte redan för det mesta förlorad, vid en depression?
Kan bara prata för mej själv och visst är det så! Sex är då ingen prioritet när man mår som sämst. Med medicin ska man ju bli att må bättre och ju bättre man mår så kan ju sexlusten komma tillbaka. Med vissa mediciner ( säkert i kombo med människan själv) blir sexlusten utebliven.
Är man deprimerad, så är den förstås ofta ganska nedsatt. Antidepressiva brukar dock inte bidra till att förbättra den.
Tack för svar.
Efter att ha sett filmen nedan så känner jag mig ännu mindre sugen än innan på att ta hjälp av farmaka.
Inledningsvis var lusten minskad för mig, absolut, desto viktigare då att det liksom funkar när lusten väl finns där....
Det han vill trycka mest på är hur mycket pengar det omsätter att skriva ut tex antidepressiva mediciner. Just den faktorn är det inte särskilt många med svår psykisk ohälsa som bryr sej om. Att folk blir felbehandlade händer definitivt och tyvärr är det ju inte bara inom psykiatrin utan inom alla områden av sjukvård.
Jag ger inte så mycket för den här mannens påståenden. Han är rätt aggressiv i sin framtoning och uppenbarlligen den enda som har rätt enligt sej själv.
Skrev jag det? Det hoppas jag inte. Det var inte den det var fel på, känseln försvann. DET har inget med depressionen att göra, utan med en del mediciner.
Sexuella biverkningar behöver alltså inte vara brist på lust. Kollade, och jag hade inte skrivit det heller.
Absolut, men jag tänkte att det är det första du tänkte kanske när jag skrev så.. SÅ jag förtydligade, att det inte sänkte lusten (då hade det inte varit ett problem, om jag inte saknade något
Nja, jag fick Tofranil mot tinnutus, sömnstörningar, tutande, tjutande och skärande ljud som väckte mig oavbrutet. Till slut hade jag knappt någon hörsel på hö öra. Jag blev givetvis rätt deprimerad över detta och fick Tofranil, men det hjälpte inte vare sig mot tinnitus, sömnstörningar eller mot att jag var ledsen över hörselförlusten. Men det skulle inte ha någon effekt förrän efter 6-10 veckor, sa psykdoktorn, och så blev jag inlagd på S.t Lars i Lund och delade rum med en man som inte kunde sova ö h t och inte hade gjort det på tre månader. Han babblade oavbrutet med mig och det hade ju viss insomnande effekt, klart bättre än Toffen. Men så träffade jag en sjukgymnast som lärde mig självhypnos, så jag kunde inbilla mig själva att jag inte hörde tinnitusen. Mycket bra!
Under tiden hade det gått tre månader utan effekt på problemen, och jag fick inget stånd längre heller. Min dåvarande fru kallade den där grejen för slangen. - Hur är det med slangen, sa hon? - Den fungerar att pissa med, sa jag. Och det fick man ju vara nöjd med. Men så tänkte jag att jag slutar tvärt med Toffen och det gjorde jag. Då fick jag permanent stånd, och det var hemskt pinsamt. Tänk er 30 pers som kollar varje dag, och har en massa snuskiga kommentarer. Och rätt vad det var kunde jag få automatisk utlösning. Och nattsjuksköterskan satte på mig blöja för att jag inte skulle kladda ner sängkläderna. Det värsta var att kissa genom ståndet, nästan outhärdligt. Det bästa var faktiskt att lägga mig på gräsmattan eller på marken nånstans och kissa liggande på magen. Till slut sprack ett blodkärl och eländet säckade ihop. När det läkte blev det förstås bättre, men jag undvek alla sexuella stimulanser, damer med dekolletage mm. Till slut fick jag i alla fall nåt halvstånd utan att det gjorde ont.
Nej, inga antidepressiva sedan dess.
Precis, jag har pratat med flera, både kvinnor och män, som delar den erfarenheten. Att även när lusten har funnits så har... förmågan att få önskat resultat... saknats.
När man äter ssri blir oftast alla känslor rätt avtrubbade, inte bara de jobbiga utan det kan även vara svårt att känna glädje och lust. Ja, eller att känna nåt alls och det förbättrar förmodligen inte läget.
Det har du missförstått ganska grovt, Gretah. Hans kritik handlar inte alls om hur mycket pengar förskrivningen kostar, utan medicinernas bristfälliga verkan och de bristfälliga grunderna för förskrivningen. Han är professor i medicin och chef för ett av världens högst renommerade institut för oberoende granskning av forskningsresultat. Han talar definitivt inte i nattmössan.
Missförstår jag bara för att jag inte håller med? Märkligt! Jag har tittat på de länkar du själv rekommenderat och DET är vad jag hör honom säga. Bland annat. Jag vet att han driver egen forskning och är professor, än sen? Jag håller fortfarande inte med i hans ironiska raljerande.
Han har absolut rätt i att det är en miljardindustri, att psykofarmaca ges för lättvindigt - speciellt på vanliga vårdcentraler, att uppföljningar är dåliga - speciellt på vanliga vårdcentraler. Det behöver man ju inte vara professor för att konstatera.
Han tar extremt lättvindigt på psykisk ohälsa och på människor som mår fruktansvärt dåligt. Det tycker jag är fult och nervärderande. Tror inte han menar att slå på den enskilda sjuka individen, men tyvärr tyckte JAG att kontentan blev just det pga hans egen raljerande framtoning.
Sen får du tycka jag är jättedum som inte begriper storheten hos denna man.
Lusten är nog borta ändå om man är deprimerad men att knapra SSRI-preparat kan också göra att man tappar förmågan till orgasm. Det är nog det man har syftat på om man talar om förlorad sexlust.
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
