Hur orolig ska jag vara?

[Alexandra-]

Min 10 åring berättade nu ikväll om en incident som hänt idag i skolan. Klassen hade väntat utanför klassrummet när min son på skoj sparkar i luften mot en kompis. Det var inte meningen att träffa honom och gjorde det inte heller. Kompisen boxar då min son i magen så att han tappar andan en stund varpå min son blir alldeles galen och trycker upp den andre killen mot väggen och skriker att han ska döda honom, att han ska mörda honom på riktigt. Min son berättade motvilligt att han tryckt med sin arm mot den här killens hals...
Läraren kommer och drar undan min son varpå den andre killen slår till min son i pannan med knytnäven.

Den andre killens namn dyker upp här hemma med jämna mellanrum, min son har flera gånger kännt sig mobbad/retad av den här killen. Killen har ett sånt sätt mot alla mer eller mindre och skolan har väl också en del bekymmer med honom..
Dock har jag väldigt blandade känslor nu! Ska prata med rektorn och skolkuratorn om vad som hänt, att jag vill att de har koll på båda pojkarna och att min son får hjälp att hantera situationen.
Hans ilska skrämmer mig! Samtidigt kan jag förstå den, han exploderade väl av alla gånger den här killen behandlat honom på ett sätt som gjort honom arg/ledsen, samtidigt som jag undrar hur långt det hade gått om läraren inte kommit.... Hemska tanke!!
Han berättade att den här killen varit lugn resten av dagen, han brukar rusa ut ur klassrummet både under lektionstid ibland och när lektionen är slut, men idag hade han gått lugnt. Vi pratade om att det kanske var första gången någon sa ifrån ordentligt, han kanske blev rädd. Eller ledsen. Då säger min son - Jag blir faktiskt glad om han blev ledsen.
Det låter så kallt och hårt samtidigt kan en del av mig förstå känslan. Han är ändå "bara" 10.

Någon som får några tankar/reflektioner över detta? Har min son allvarliga problem eller var det en "naturlig" om än oacceptabel reaktion?

Tack!!

[Alexandra-]

Ber om ursäkt för smileyn!!! Det skulle vara en Förfärad/förvånad inte en glad givetvis!!

[Kerstimärta]

Jag skulle reagera starkt mot skojspark mot en person som man inte har en rolig relation till. Såna håller man sig ifrån för att minska konflikterna.

Sen, när det gäller bullies så kan det vara ende utvägen att svara riktigt hårt mot dem. För att få slut på trakasserierna. Dock utan dödshot odyl...kan jag tänka. Men hur ska en tioåring kunna se det....

Din son lär inte allvarliga problem utifrån det du skiver. Men, kanske en diskussion kring frustration och eget ansvar kan vara på sin plats.

[Alexandra-]

TACK för dina tankar!
Dom har en typ kompis relation, men den andre killen är inte alltid så snäll. Ibland leker dom på raster och annat tillsammans med andra. De är inte så många killar i klassen så de som finns försöker väl hålla ihop antar jag...
Absolut blir det flera samtal kring detta! Både från mig och skolkuratorn!
Ska lyfta det du skrev om att inte ge sig in i sådana lekar med sådana som är som honom! (Gillar i och för sig inte att han leker så med någon, men antar att det hör till...)
Tack igen för att du tog dig tid!

[Christopher]

Självklart inser alla som läser inlägget att det var ett rent misstag, tänk inte på det.

Vad gäller innehållet håller jag med Kerstimärta nedan.

[*Emmylou*]

Gör ingen stor grej av det! Det är klart att ni ska prata om det och att slåss öht, samt hans känslor inför den andre, och ett möte med lärare/kurator kanske är påkallat men barn håller ju på sådär. En gång är ingen gång säger jag.

[Lugna]

En gång är ingen gång ? Va ? Barn ska INTE hålla på sådär gör barn i din omgivning det ? Säger att de vill döda varandra ?

En gång är ingen gång ? Säg det till någon vars barn blivit skadat för livet eller tom dött under slagsmål !

[*Emmylou*]

Det är nog ganska få barn som dör av ett slagsmål i skolan med någon i samma ålder. Har du hört talas om det?

[Salander]

Jag skulle vara orolig. Men mest för att skolan inte hört av sig till dig.
Har ingen sett vad som hände, eller tycker de inte att det var något att bry sig om?
Känns naturligt att kontakta skolan och höra vad som egentligen hände och om de vet om det? Bra för dem att veta rent allmänt vad som pågår mellan dessa pojkar.
Barn kan ha olika uppfattningar om vad som hände, jag skulle inte släppa det, bara sådär.

[Fredde_]

Jag tror inte man ska vara så där jätte orolig över ord som flyger ur ens mun när man är arg. Därmed inte sagt att det är ok. Men från ord till handling är det oftast väldigt långt i dessa händelser.

Däremot är det viktigt att diskutera vad som är ok och vad som inte är det samt varför. T.ex. vad är ok att göra om man blir arg, retad, pressad m.m. Så barnet får lite mer verktyg i sin verktygslåda vid konflikter.

En tydlighet behövs nog vad gäller arghet, att det faktiskt är ok att bli riktigt arg. Men att det trots argheten finns tydliga gränser för vad som är acceptabelt och vad som inte är det.

Detta bör ju göras i samklang med skolan, så skolan är med på noterna och att skolan också kan göra sin del.

[gossan]

Jag skulle kontakta skolan och diskutera händelsen. Hur har läraren uppfattat situationen?

Sen skulle jag också sätta mig ner och ta ett ordentligt snack med sonen. Det är hans uppgift att han måttade en spark mot en kompis "på skoj". Låt vara att den inte träffade och inte var avsedd att träffa, men det kan ju inte killen han måttade mot veta. Man måttar inte sparkar mot andra, punkt. Att den inte träffade är ingen ursäkt. Hans spark gör att situatinen öht uppstår, det måste han inse. Är det vanligt att han går runt och måttra sparkar och slag "på skoj" mot kompisar? Vad har han för uppfattning om vad skämt är, och vad som är roligt? Tycker de andra att det är kul att han gör så, "så skoj"? Tycker han själv att det vore roligt att få en örfil eller knytnävesslag eller spark måttad mot sig - "på skoj"?

Du behöver verkligen ha ett snack med honom om hur man beter sig mot kompisar. Klart han kan hamna i situationer som denna om han beter sig så.


Att killen boxas i magen och att din son då flyger på honom, är inte heller acceptabelt. Jag tycker inget av detta är "naturliga" reaktioner. Nolltolerans mot våld är det enda naturliga. Jag menar inte att du ska flyga i taket men att du måste tydligt markera att inget av det som hände var ok. Jag blir lite orolig över att din son var nöjd med vad han tolkade var killens reaktion på din sons våldsamhet. Han kanske tycker att han nu har hittat ett bra sätt att hantera den här killen?