Allt började för en lång tid sedan.
Många år av endometrios och sjukhus liggande pga infektioner i livmodern.
Hopp och förtvivlan på fertilitets kliniken där av två missfall.
3 Juni satt vi in tredje försöket som då var ett 6 dagars gammalt embryo.
Resulterade i ett lyckat försök, första ultraljud efter 8v.
Sedan har det bara gått som det ska med en växande mage!!
Från att inte veta vad framtiden kan erbjuda med eller utan barn.
Där jag nu befinner mig i ett sinnestillstånd där ovissheten fortfarande hänger kvar.
Många emotionella berg av rädslor inför förlossning.
Samtidigt som jag bearbeta en väldigt dysfunktionell uppväxt.
Hur ska man göra för att verkligen må bra när hormonella påverkan kan vara nästa för svår att hantera.
Just nu testar jag hypnos för förlossning vilket skänker ett lugn.
Sen kommer ovissheten, i väntan på få komma till Anima på Huddinge.
Jag är rädd för att min kropp skickar ut massa kortisol men tanke på mitt mående.
Vill bara lätta mitt hjärta och bli bemött på ett bra sätt utan negativa uttalande.

Har / är någon i en liknade situation ?
Hur gjorde ni för att må så i den situationen ?
Tack på förhand

// Gyllenpalm