Är det verkligen så? Jag upplever det inte alls så. Nu vet jag förvisso inte vilka betyg våra bekantas barn har och de flesta satsar dessutom på skolan eller siktar i alla fall på att läsa vidare efter gymnasiet.
2
Är det verkligen så? Jag upplever det inte alls så. Nu vet jag förvisso inte vilka betyg våra bekantas barn har och de flesta satsar dessutom på skolan eller siktar i alla fall på att läsa vidare efter gymnasiet.
Kanske har eleven som skolkat en del men ändå uppnått E i alla ämnen också gnott på? Antagligen har hen gjort så gott hen har kunnat. Din fråga andas att den som skolkar inte vill vara i skolan och inte bryr sig. Jag tror inte att det nödvändigtvis är så, de flesta vill lyckas. Men dagens skola passar inte alla. Därmed inte sagt att den som får A:n och B:n skall misstänkligöras, men varför ställa dem mot varandra? Är det verkligen så att det ses som konstigt med höga betyg? Det är inte riktigt min upplevelse.
3
Kanske har eleven som skolkat en del men ändå uppnått E i alla ämnen också gnott på? Antagligen har hen gjort så gott hen har kunnat. Din fråga andas att den som skolkar inte vill vara i skolan och inte bryr sig. Jag tror inte att det nödvändigtvis är så, de flesta vill lyckas. Men dagens skola passar inte alla. Därmed inte sagt att den som får A:n och B:n skall misstänkligöras, men varför ställa dem mot varandra? Är det verkligen så att det ses som konstigt med höga betyg? Det är inte riktigt min upplevelse.
Vi har såklart olika verkligheter som vi lever i. Men, jag funderar över det jag upplever i samhället, i media, och även på forum som detta.
Jag ställer inte eleverna _emot_ varandra. Jag frågar mig varför de inte alla kan få beröm utan tvekan för det de uppnår. Såklart den som uppnår E efter att ha skärpt sig från skolk har gnott på! Säkert en massa gnoende tom.
5
Vi har såklart olika verkligheter som vi lever i. Men, jag funderar över det jag upplever i samhället, i media, och även på forum som detta.
Jag ställer inte eleverna _emot_ varandra. Jag frågar mig varför de inte alla kan få beröm utan tvekan för det de uppnår. Såklart den som uppnår E efter att ha skärpt sig från skolk har gnott på! Säkert en massa gnoende tom.
Jag kunde också uppleva skillnad redan som barn - men kanske inte riktigt på samma sätt som du menar. Jag hade relativt lätt för skolarbetet och fick bra betyg utan att överanstränga mig. Lärare såg mig nästan uteslutande som den duktiga flicka som alltid gör det hon ska och därför kunde jag ta mig friheter som andra inte kunde ta sig utan att det togs notis om det eller påverkade mina betyg. Klart att det då inte var läge att stoltsera med sina betyg. Känna glädje är en sak, visa den utåt en annan. Jag lärde mig tidigt att hålla tyst om det och inte ens efter ett prov ge uttryck för om jag tyckte provet var lätt eller svårt - för oavsett vilket så fanns det de som hade tolkat det som ett uttryck för skryt.
Jag blev också rejält irriterad på min mamma som försökte "ta åt sig" av våra skolresultat och se det som ett mått på att hon hade lyckats med att uppfostra oss bra.
Även nu kan jag inte tycka att det är något speciellt märkligt med mina betyg (i och för sig inte världens bästa ändå). Jag älskade skolan när jag var liten, sedan tyckte jag mestadels bra om skolan. Det var helt enkelt inte en stor bedrift att klara sig med bra betyg. Så jag kan tycka att den som fått kämpa för godkänt, eller den som kämpar sig upp från en lägre nivå, gör en betydligt större insats och det är desto mer glädjande att se någon lyckas som har oddsen emot sig. Det kan ju vara så att någon hela tiden har jobbat hårt för att hålla en hög nivå och det kanske inte syns utåt, men det är ju inget som hindrar att man känner sig nöjd med sig själv eller som förälder gläds åt de möjligheter det innebär för ens barn, men man kan nog inte förvänta sig att utomstående ska dela denna glädje. Speciellt inte om man tidigare har berättat att man inte behöver tjafsa med sitt barn om läxläsning, inte behöver oroa sig för skolk osv.
Ser inte riktigt hur detta tankesätt skulle leda till slutsatsen att skolan inte är något att satsa på eller varför det skulle påverka killar i större utsträckning än tjejer. Bra betyg försöker man uppnå för sin egen skull, för att man gillar att utmana sig själv och vill lyckas eller om man tänker lite mer långsiktigt för att kunna välja ett speciellt yrke och ha så fler möjligheter som vuxen. Den dagen man har gått den utbildning man vill gå, börjat inom ett yrke man vill satsa på, så blir betyget ändå rätt oviktigt.
6
Jag kunde också uppleva skillnad redan som barn - men kanske inte riktigt på samma sätt som du menar. Jag hade relativt lätt för skolarbetet och fick bra betyg utan att överanstränga mig. Lärare såg mig nästan uteslutande som den duktiga flicka som alltid gör det hon ska och därför kunde jag ta mig friheter som andra inte kunde ta sig utan att det togs notis om det eller påverkade mina betyg. Klart att det då inte var läge att stoltsera med sina betyg. Känna glädje är en sak, visa den utåt en annan. Jag lärde mig tidigt att hålla tyst om det och inte ens efter ett prov ge uttryck för om jag tyckte provet var lätt eller svårt - för oavsett vilket så fanns det de som hade tolkat det som ett uttryck för skryt.
Jag blev också rejält irriterad på min mamma som försökte "ta åt sig" av våra skolresultat och se det som ett mått på att hon hade lyckats med att uppfostra oss bra.
Även nu kan jag inte tycka att det är något speciellt märkligt med mina betyg (i och för sig inte världens bästa ändå). Jag älskade skolan när jag var liten, sedan tyckte jag mestadels bra om skolan. Det var helt enkelt inte en stor bedrift att klara sig med bra betyg. Så jag kan tycka att den som fått kämpa för godkänt, eller den som kämpar sig upp från en lägre nivå, gör en betydligt större insats och det är desto mer glädjande att se någon lyckas som har oddsen emot sig. Det kan ju vara så att någon hela tiden har jobbat hårt för att hålla en hög nivå och det kanske inte syns utåt, men det är ju inget som hindrar att man känner sig nöjd med sig själv eller som förälder gläds åt de möjligheter det innebär för ens barn, men man kan nog inte förvänta sig att utomstående ska dela denna glädje. Speciellt inte om man tidigare har berättat att man inte behöver tjafsa med sitt barn om läxläsning, inte behöver oroa sig för skolk osv.
Ser inte riktigt hur detta tankesätt skulle leda till slutsatsen att skolan inte är något att satsa på eller varför det skulle påverka killar i större utsträckning än tjejer. Bra betyg försöker man uppnå för sin egen skull, för att man gillar att utmana sig själv och vill lyckas eller om man tänker lite mer långsiktigt för att kunna välja ett speciellt yrke och ha så fler möjligheter som vuxen. Den dagen man har gått den utbildning man vill gå, börjat inom ett yrke man vill satsa på, så blir betyget ändå rätt oviktigt.
Var och en som anstränger sig och når ett bättre resultat än man kunde förvänta sig på förhand är värd beröm, oavsett nivå tycker jag. Däremot att man skulle se ner på dem som sköter skolan bra, det är inget jag känner igen mig i. Vore det så vore det iofs uselt.
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
8
Känner inte igen beskrivningen Var och en som anstränger sig och når ett bättre resultat än man kunde förvänta sig på förhand är värd beröm, oavsett nivå tycker jag. Däremot att man skulle se ner på dem som sköter skolan bra, det är inget jag känner igen mig i. Vore det så vore det iofs uselt.
Det jag läser i ditt resonemang att om man kämpar på från början och idogt och alltid och lyckas inte är lika mycket att glädjas åt som om man först skiter i skolan och sen kämpar sista året och lyckas. Det gör mig helt mållös. Hoppas jag missförstod.
Faktum kvarstår iaf, pojkar haölkar efter rejält. Vad beror det på tror du då?
12
Det jag läser i ditt resonemang att om man kämpar på från början och idogt och alltid och lyckas inte är lika mycket att glädjas åt som om man först skiter i skolan och sen kämpar sista året och lyckas. Det gör mig helt mållös. Hoppas jag missförstod.
Faktum kvarstår iaf, pojkar haölkar efter rejält. Vad beror det på tror du då?
Pojkar förväntas inte sköta skolan och kunna uppföra sig.
Här på forumet som konkret exempel var väl sist Haqvin som undrade hur min äldste son ens hade kompisar eftersom sonen tyckte man skulle visa respekt åt läraren. Det är en konkret yttring kring det jag funderar över nu. Misstänkliggörandet.
13
Jag har sett det. Mina båda söner har sett det.
Pojkar förväntas inte sköta skolan och kunna uppföra sig.
Här på forumet som konkret exempel var väl sist Haqvin som undrade hur min äldste son ens hade kompisar eftersom sonen tyckte man skulle visa respekt åt läraren. Det är en konkret yttring kring det jag funderar över nu. Misstänkliggörandet.
Varför ska man bara pusha på de som inte bryr sig och berömma dem om de kommer i tid till enstaka lektioner. Varför ska lärare _förvånas_ över pojkar som tycker skolan är viktig? Var kommer den positiva förstärkningen in för de som sköter sig? Från skolans sida?
Och ja, jag undrar varför man misstänkliggör mina söner för att de tar ansvar och tycker skolan är viktig.
Mina söner förfasas över hur andra beter sig mot lärare. Då förfasar man sig över mina söner?
14
Varför ska man bara pusha på de som inte bryr sig och berömma dem om de kommer i tid till enstaka lektioner. Varför ska lärare _förvånas_ över pojkar som tycker skolan är viktig? Var kommer den positiva förstärkningen in för de som sköter sig? Från skolans sida?
Och ja, jag undrar varför man misstänkliggör mina söner för att de tar ansvar och tycker skolan är viktig.
Mina söner förfasas över hur andra beter sig mot lärare. Då förfasar man sig över mina söner?
Efter man väl kommit in på den linja man vill på universitetet spelar de ingen roll. Men tills dess så är de såklart viktiga, om man då tänker studera vidare.
16
Överdimensionerad betydelse?
Det beror väl på vad man vill med sitt liv.
Efter man väl kommit in på den linja man vill på universitetet spelar de ingen roll. Men tills dess så är de såklart viktiga, om man då tänker studera vidare.
Och bekräftelser för betygen, det är ju ens egen framförallt.
Det jag undrar över är just hyllandet av de som först skiter i allt och sen skärper sig och kämpar fram E. Medan man ser med misstänksamhet på dem som liksom från början kämpar på.
Bekräftelser för betygen är en liten del i vardagen med barn/ungdomar.
18
Och bekräftelser för betygen, det är ju ens egen framförallt.
Det jag undrar över är just hyllandet av de som först skiter i allt och sen skärper sig och kämpar fram E. Medan man ser med misstänksamhet på dem som liksom från början kämpar på.
Bekräftelser för betygen är en liten del i vardagen med barn/ungdomar.
Nej, mer som Christopher uttryckte det - om man lyckas över förväntan så är det mer att glädjas över. Dvs om man jobbar från dag ett är det så klart en bra prestation som man mycket väl kan känna sig stolt över. Däremot tror jag att det är svårare för utomstående att inse vilken insats som ligger bakom om man har klarat sig bra hela vägen.
Könsskillnaden i skolan vet jag inte riktigt vad jag ska tro om. Förväntningar kanske, att fler killar än tjejer vill undvika att anses som plugghäst, kanske även att killar mognar lite senare - och sedan när de mognar, så har de redan fått stämpeln på sig att inte lyckas, att störa undervisningen etc. Det är då svårare att bryta mönstret. Men egentligen har jag ingen aning. Har ju alltid mest sett på andra studiemotiverade barn och inte så mycket funderat över kön.
19
Nej, mer som Christopher uttryckte det - om man lyckas över förväntan så är det mer att glädjas över. Dvs om man jobbar från dag ett är det så klart en bra prestation som man mycket väl kan känna sig stolt över. Däremot tror jag att det är svårare för utomstående att inse vilken insats som ligger bakom om man har klarat sig bra hela vägen.
Könsskillnaden i skolan vet jag inte riktigt vad jag ska tro om. Förväntningar kanske, att fler killar än tjejer vill undvika att anses som plugghäst, kanske även att killar mognar lite senare - och sedan när de mognar, så har de redan fått stämpeln på sig att inte lyckas, att störa undervisningen etc. Det är då svårare att bryta mönstret. Men egentligen har jag ingen aning. Har ju alltid mest sett på andra studiemotiverade barn och inte så mycket funderat över kön.
Nu tycker ju jag att ditt stycke 1 i ditt svar inte har nånting med att du kritiseras att göra så jag hänger inte med riktigt i det resonemanget.
Och att du kritiserats har ju inte riktigt med bara 1 sak att göra, inte bara 1 sak du skrivit. Du har flera gånger skrivit saker som fått folk (så även jag) att reagera och ifrågasätta om dina barn inte har en egen vilja. Om jag ska tro nåt om Haqvins uttalande som du refererar till så tror jag som sagt att det ligger mer än 1 uttalande från dig bakom hans reaktion.
Och innan du ens antyder att det har privatmessats bakom din rygg (som du skrev en annan gång) så nej det har det inte. Mina tankar här är bara utifrån det jag har läst från dig och det jag har läst från andra som har svarat dig.
20
Nu tycker ju jag att ditt stycke 1 i ditt svar inte har nånting med att du kritiseras att göra så jag hänger inte med riktigt i det resonemanget.
Och att du kritiserats har ju inte riktigt med bara 1 sak att göra, inte bara 1 sak du skrivit. Du har flera gånger skrivit saker som fått folk (så även jag) att reagera och ifrågasätta om dina barn inte har en egen vilja. Om jag ska tro nåt om Haqvins uttalande som du refererar till så tror jag som sagt att det ligger mer än 1 uttalande från dig bakom hans reaktion.
Och innan du ens antyder att det har privatmessats bakom din rygg (som du skrev en annan gång) så nej det har det inte. Mina tankar här är bara utifrån det jag har läst från dig och det jag har läst från andra som har svarat dig.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
