Ni som genomgår IVF (långt)
Försöker bli med barn
  1. Medlem sedan
    Sep 2014
    #1

    Ni som genomgår IVF (långt)

    Jag har ju skrivit förut om vår resa, men är inte så aktiv härinne längre då vi tagit en ofrivillig paus kan man säga över jul och nyår. Vi står framför beslutet om vi ska fortsätta med hormonbehandlingar ett tag till, eller om vi ska gå över till Ivf. Jag är ju som tidigare sagts, livrädd för ivf. Jag vet egentligen inte varför. Mer att det är sista chansen, sen är det klart liksom. Vi vill inte adoptera nämligen. Och jo, man kan ju göra rätt många ivf och läkarna ser att det finns goda chanser som jag förstår.
    Men jag skulle vilja ha lite för och nackdelar av er som är i den cirkusen just nu. De jag tänker är negativt för min/vår del just nu är alla besöken man måste på, på VUL och blodprover osv (5 mil till klinik enkel väg), missa tid på jobb (svårt att komma ifrån, speciellt då det är från ena dagen till den andra) samt resan till ivf-kliniken (tre timmar i restid ungefär).
    Positivt är väl att vi slipper ha schemalagda sextillfällen, att de kan se mer tydligen hur äggkvalitéten är osv..

    Åh hjälp!! Svårt att diskutera med min man som inte heller har någon aning om hur det verkligen ÄR att vara i denna karusell. Sorry för långt inlägg!
  2. 1
    Ni som genomgår IVF (långt) Jag har ju skrivit förut om vår resa, men är inte så aktiv härinne längre då vi tagit en ofrivillig paus kan man säga över jul och nyår. Vi står framför beslutet om vi ska fortsätta med hormonbehandlingar ett tag till, eller om vi ska gå över till Ivf. Jag är ju som tidigare sagts, livrädd för ivf. Jag vet egentligen inte varför. Mer att det är sista chansen, sen är det klart liksom. Vi vill inte adoptera nämligen. Och jo, man kan ju göra rätt många ivf och läkarna ser att det finns goda chanser som jag förstår.
    Men jag skulle vilja ha lite för och nackdelar av er som är i den cirkusen just nu. De jag tänker är negativt för min/vår del just nu är alla besöken man måste på, på VUL och blodprover osv (5 mil till klinik enkel väg), missa tid på jobb (svårt att komma ifrån, speciellt då det är från ena dagen till den andra) samt resan till ivf-kliniken (tre timmar i restid ungefär).
    Positivt är väl att vi slipper ha schemalagda sextillfällen, att de kan se mer tydligen hur äggkvalitéten är osv..

    Åh hjälp!! Svårt att diskutera med min man som inte heller har någon aning om hur det verkligen ÄR att vara i denna karusell. Sorry för långt inlägg!
  3. Medlem sedan
    Sep 2014
    #2
    * OM läkarna ser att det finns goda chanser, ska det stå däruppe ju.
  4. 2
    * OM läkarna ser att det finns goda chanser, ska det stå däruppe ju.
  5. Medlem sedan
    May 2014
    #3
    Hej! Försöker ge mig på ett försök till svar eftersom jag är i IVF-karusellen.
    När vi började försöka i slutet av april 2013 trodde vi att vi skulle bli gravida inom ett par månader, "alla andra" i vår omgivning blev och blir. När 1 år gått och vi påbörjade vår utredning kände jag redan på mig att något var fel och var inställd på IVF. När vi därför fick reda på IVF i oktober var jag liksom redan inne på det, det kom inte som någon chock. Det var lite värre för min sambo som hela tiden trott att det bara var lite ovanligt svårt för oss. Sen så är det ju min kropp (tjejens kropp) som går igenom allt, så min sambo tyckte ändå vi skulle hoppa på IVF direkt om jag ville.
    Och det är väl mitt råd till er. Det är väldigt bra att liksom vara redo för det i skallen, för mig har det i alla fall varit så. Eftersom min IVF har varit så strulig (för vissa går det jättesmidigt och de blir gravida på första försöket, tror det är en helt annan upplevelse). Men jag drabbades av överstimulering och våra embryon frös ned. Sedan var det fram och tillbaka i 5 v om jag skulle få transfer innan jul, det vara totalt 4 besök på kliniken udner den tiden. Så man levde i limbo. Sedan blev det ET tillslut men på testdag visade det neagtivt men ingen mens. Fick fortsätta med hormoner utifall att jag ändå var gravid. Mensen blev en vecka sen och min kropp har väl inte ritkigt återhämtat sig från alal hormoner än. Framför allt syns det på dålig hy i ansiktet. Nu är det limbo igen. Fortfarande oklart när nästa transferförsök blir.
    För mig har det varit ganska jobbigt att ta sig till kliniken, blir rätt ofta och det är 1h enkel väg från jobbet. Men det värsta är att man inte har kontroll över vad som händer. Och då är det bra att ändå vara "redo" för ivf, för det hjälper att tänka positivt. Jag försöker tänka att 70% lyckas inom 3 försök och annat, men är man redan väldigt stressad innan kanske det är svårt?
    Hur tänker ni? Kanske du kan prata med kurator innan?
  6. 3
    Hej! Försöker ge mig på ett försök till svar eftersom jag är i IVF-karusellen.
    När vi började försöka i slutet av april 2013 trodde vi att vi skulle bli gravida inom ett par månader, "alla andra" i vår omgivning blev och blir. När 1 år gått och vi påbörjade vår utredning kände jag redan på mig att något var fel och var inställd på IVF. När vi därför fick reda på IVF i oktober var jag liksom redan inne på det, det kom inte som någon chock. Det var lite värre för min sambo som hela tiden trott att det bara var lite ovanligt svårt för oss. Sen så är det ju min kropp (tjejens kropp) som går igenom allt, så min sambo tyckte ändå vi skulle hoppa på IVF direkt om jag ville.
    Och det är väl mitt råd till er. Det är väldigt bra att liksom vara redo för det i skallen, för mig har det i alla fall varit så. Eftersom min IVF har varit så strulig (för vissa går det jättesmidigt och de blir gravida på första försöket, tror det är en helt annan upplevelse). Men jag drabbades av överstimulering och våra embryon frös ned. Sedan var det fram och tillbaka i 5 v om jag skulle få transfer innan jul, det vara totalt 4 besök på kliniken udner den tiden. Så man levde i limbo. Sedan blev det ET tillslut men på testdag visade det neagtivt men ingen mens. Fick fortsätta med hormoner utifall att jag ändå var gravid. Mensen blev en vecka sen och min kropp har väl inte ritkigt återhämtat sig från alal hormoner än. Framför allt syns det på dålig hy i ansiktet. Nu är det limbo igen. Fortfarande oklart när nästa transferförsök blir.
    För mig har det varit ganska jobbigt att ta sig till kliniken, blir rätt ofta och det är 1h enkel väg från jobbet. Men det värsta är att man inte har kontroll över vad som händer. Och då är det bra att ändå vara "redo" för ivf, för det hjälper att tänka positivt. Jag försöker tänka att 70% lyckas inom 3 försök och annat, men är man redan väldigt stressad innan kanske det är svårt?
    Hur tänker ni? Kanske du kan prata med kurator innan?
  7. Medlem sedan
    Jan 2014
    #4
    Hej!

    Hmm... Men när du berättade om hela äggstimuleringsförfarandet som du ändå måste genomgå så lät det ju inte som att det var så stor skillnad mot ivf ändå? För du gick ju på kontroller och så då också rätt ofta. Enda skillnaden är väl då äggplock och återföring.

    Tycker inte att du ska rädas över att det är sista chansen med ivf på något sätt. Snarare att det är så mycket större chans! Eller hur?

    Jag har 7 mil till kliniken enkel väg, och det är det som varit jobbigast för mig. Att få det att funka praktiskt utan att avslöja på jobbet. Just nu kan jag tycka att det är liiiite skönt att nästa försök dröjer för oss, så att jag slipper vara ledig så mycket igen. Vi har ju inte heller haft turen att få några ägg till frysen. Får man det blir det ju inte alls många besök vid frysåterföring!

    Kanske positivt i någon bemärkelse att slippa ha schemalagt sex, men ivf är mer påfrestande i någon bemärkelse ändå, tycker jag. Och äggplock är ju ändå ett ingrepp i kroppen, även om det väl inte är stora risker med det...

    Ja, det var lite av mina tankar! Vet inte om det hjälpte?!
  8. 4
    Hej!

    Hmm... Men när du berättade om hela äggstimuleringsförfarandet som du ändå måste genomgå så lät det ju inte som att det var så stor skillnad mot ivf ändå? För du gick ju på kontroller och så då också rätt ofta. Enda skillnaden är väl då äggplock och återföring.

    Tycker inte att du ska rädas över att det är sista chansen med ivf på något sätt. Snarare att det är så mycket större chans! Eller hur?

    Jag har 7 mil till kliniken enkel väg, och det är det som varit jobbigast för mig. Att få det att funka praktiskt utan att avslöja på jobbet. Just nu kan jag tycka att det är liiiite skönt att nästa försök dröjer för oss, så att jag slipper vara ledig så mycket igen. Vi har ju inte heller haft turen att få några ägg till frysen. Får man det blir det ju inte alls många besök vid frysåterföring!

    Kanske positivt i någon bemärkelse att slippa ha schemalagt sex, men ivf är mer påfrestande i någon bemärkelse ändå, tycker jag. Och äggplock är ju ändå ett ingrepp i kroppen, även om det väl inte är stora risker med det...

    Ja, det var lite av mina tankar! Vet inte om det hjälpte?!
  9. Medlem sedan
    Sep 2014
    #5
    Jättetack för era svar. Det stämmer att jag blivit stimulerad i samma bemärkelse som vid en ivf, förutom i en mycket lägre dos. Jag var på koll 1-2 gånger i månaden och bara det att inte veta när jag måste tillbaka var psykiskt jobbigt för mig då jag inte vill berätta på jobbet vad vi pysslar med.
    Det är mitt största problem just nu med tankarna. Att behöva fara från jobbet. Men som jag förstår så får man ett slags schema på när och hur många enheter spruta man ska ta, VUL och blodprov? Man har ändå en liiiite större överblick på hur det kommer se ut. Då har jag tid att förbereda och fixa med jobbet innan. Jag lägger mitt schema själv och kan då försöka lägga så att man kan gå på kontrollerna.
    Jag har ju tänkt många gånger på ivf men försökt tränga undan det. Vi har haft oskyddat sex i snart 8 år och inget har hänt. Så jo, vi VET att det inte ör lätt. Och jag vill inte tillhöra en av de paren som även ha svårt trots ivf, det är också DET jag är rädd för. Jag liksom förväntar mig att det kommer ta mer än tre försök.. Negativa tankar liksom. Men, vi har pratat och ikväll skickade jag ett mail till vår klinik och skrev att vi vill ha remissen skickad. Vi pratade om detta innan julledigheten och skulle höra av oss efter den. De sa där att förmodligen så kommer vi bli kallad redan i vår/tidig vår. Så nu är bollen i rullning.
  10. 5
    Jättetack för era svar. Det stämmer att jag blivit stimulerad i samma bemärkelse som vid en ivf, förutom i en mycket lägre dos. Jag var på koll 1-2 gånger i månaden och bara det att inte veta när jag måste tillbaka var psykiskt jobbigt för mig då jag inte vill berätta på jobbet vad vi pysslar med.
    Det är mitt största problem just nu med tankarna. Att behöva fara från jobbet. Men som jag förstår så får man ett slags schema på när och hur många enheter spruta man ska ta, VUL och blodprov? Man har ändå en liiiite större överblick på hur det kommer se ut. Då har jag tid att förbereda och fixa med jobbet innan. Jag lägger mitt schema själv och kan då försöka lägga så att man kan gå på kontrollerna.
    Jag har ju tänkt många gånger på ivf men försökt tränga undan det. Vi har haft oskyddat sex i snart 8 år och inget har hänt. Så jo, vi VET att det inte ör lätt. Och jag vill inte tillhöra en av de paren som även ha svårt trots ivf, det är också DET jag är rädd för. Jag liksom förväntar mig att det kommer ta mer än tre försök.. Negativa tankar liksom. Men, vi har pratat och ikväll skickade jag ett mail till vår klinik och skrev att vi vill ha remissen skickad. Vi pratade om detta innan julledigheten och skulle höra av oss efter den. De sa där att förmodligen så kommer vi bli kallad redan i vår/tidig vår. Så nu är bollen i rullning.
  11. Medlem sedan
    Sep 2014
    #6
    Det känns mer lägligt nu för om vi gör detta till våren så hinner jag gå ner mer i vikt och hinner liksom boosta både kropp och knopp! Läsa och förberedas!
  12. 6
    Det känns mer lägligt nu för om vi gör detta till våren så hinner jag gå ner mer i vikt och hinner liksom boosta både kropp och knopp! Läsa och förberedas!
  13. Medlem sedan
    Oct 2013
    #7
    Heja, hoppas ni får starta snart!
    Jag tänkte lite som dig innan men inser att jag tycker det är skönt att ha lite mer "kontroll" när man vet att det finns ägg o sperimer o någon kontrollerar att embryona växer etc. inte lika jobbigt som att försöka själv o bara hoppas på att det finns ett ägg denna månad o att spermierna ska simma bra o allt ska funka..
  14. 7
    Heja, hoppas ni får starta snart!
    Jag tänkte lite som dig innan men inser att jag tycker det är skönt att ha lite mer "kontroll" när man vet att det finns ägg o sperimer o någon kontrollerar att embryona växer etc. inte lika jobbigt som att försöka själv o bara hoppas på att det finns ett ägg denna månad o att spermierna ska simma bra o allt ska funka..
  15. Medlem sedan
    Sep 2014
    #8
    Vi har kontaktat kliniken och fått svar. De kommer skicka en remiss till Falun och vi ska ta blodprover så fort vi fått remissen för det hem. Vad är det för blodprover som tas då? De skrev att det kan ta 1-3 månader innan vi kör igång. Jäkligt snabbt kände vi! Det var vi inte riktigt beredda på. Känner mig lite stressad eftersom jag gärna velat gå ner mer i vikt innan. Vill försöka vara i bästa skick som möjligt innan vi kör igång! Hur har ni andra det med vikten och ivfen?
  16. 8
    Vi har kontaktat kliniken och fått svar. De kommer skicka en remiss till Falun och vi ska ta blodprover så fort vi fått remissen för det hem. Vad är det för blodprover som tas då? De skrev att det kan ta 1-3 månader innan vi kör igång. Jäkligt snabbt kände vi! Det var vi inte riktigt beredda på. Känner mig lite stressad eftersom jag gärna velat gå ner mer i vikt innan. Vill försöka vara i bästa skick som möjligt innan vi kör igång! Hur har ni andra det med vikten och ivfen?
  17. Medlem sedan
    May 2014
    #9
    Hej Frucsvensson!
    Min reaktion var snarare; vad lyxigt! här i sthlm är det 6 månader kötid och därför går jag privat under tiden...hoppas den investering gör att vi slipper köra om från början i landstinget...men samtidigt förstår jag dig - ni behöver tid att landa i detta beslut, ivf är inte lätt..
    vad häller vikt så vet jag inte vad jag ska svara där. jag är 164cm och väger 49 kg, vår klinik har aldrig sagt något om min vikt utan bara hittat "fel" hos min sambos simmare. jag hade en polyp i livmodern som operarades bort i september, och efter det ska det vara fritt fram. vårt första försök i december misslyckades, men vi har nytt froxen embryo transfer på måndag.
  18. 9
    Hej Frucsvensson!
    Min reaktion var snarare; vad lyxigt! här i sthlm är det 6 månader kötid och därför går jag privat under tiden...hoppas den investering gör att vi slipper köra om från början i landstinget...men samtidigt förstår jag dig - ni behöver tid att landa i detta beslut, ivf är inte lätt..
    vad häller vikt så vet jag inte vad jag ska svara där. jag är 164cm och väger 49 kg, vår klinik har aldrig sagt något om min vikt utan bara hittat "fel" hos min sambos simmare. jag hade en polyp i livmodern som operarades bort i september, och efter det ska det vara fritt fram. vårt första försök i december misslyckades, men vi har nytt froxen embryo transfer på måndag.
  19. Medlem sedan
    Jan 2014
    #10
    Fru Svensson!
    Bara för att ni varit på uppstartssamtal osv behöver det ju inte betyda att ni kör igång direkt. Hos oss "anmäler" man sig när man får mens och vill köra igång. Jag tycker det är jätteviktigt att Man känner att man är redo och mår bra. Så jag tycker att du/ni ska känna efter o inte känna någon press att komma igång direkt.

    Vikt vet jag inte heller riktigt hur det påverkar. Men nu har du ju en morot att jobba för. Säkert är det bra att inte vara väldigt kraftig. Jag är normalviktig men gick ner några kilon i somras och blev nästan för smal. Nu har jag gått upp lite igen och det känns bra att inte vara extrem åt något håll, upplever jag själv. Har du mycket övervikt? Givetvis behöver du inte svara om du inte vill.

    Hejar i alla fall på dig, lycka till med vikten nu!
  20. 10
    Fru Svensson!
    Bara för att ni varit på uppstartssamtal osv behöver det ju inte betyda att ni kör igång direkt. Hos oss "anmäler" man sig när man får mens och vill köra igång. Jag tycker det är jätteviktigt att Man känner att man är redo och mår bra. Så jag tycker att du/ni ska känna efter o inte känna någon press att komma igång direkt.

    Vikt vet jag inte heller riktigt hur det påverkar. Men nu har du ju en morot att jobba för. Säkert är det bra att inte vara väldigt kraftig. Jag är normalviktig men gick ner några kilon i somras och blev nästan för smal. Nu har jag gått upp lite igen och det känns bra att inte vara extrem åt något håll, upplever jag själv. Har du mycket övervikt? Givetvis behöver du inte svara om du inte vill.

    Hejar i alla fall på dig, lycka till med vikten nu!
  21. Medlem sedan
    Sep 2014
    #11
    Enligt dom på kliniken så körs det igång så fort vi fått svar från Falun, alltså 1-3 månader. Så fort min närmaste mens kommer så kör vi. Om vi vill såklart. Men det vill vi. Har landat i detta mer och mer nu. Mja, jag är inte väldigt överviktig skulle jag säga. Väger 74kg till mina 1.60 cm. Det är väl 10 kg ungefär som jag vill gå ner, mest för min egna skull och för att det såklart alltid är bra att vara så nära normalviktig som möjligt. Jag gick upp 20-25 kg när jag träffade min man, och i samma veva fick PCOS. Man har väldigt lätt att gå upp i vilt med den diagnosen, och väldigt svårt att gå ner. Så det är inte lätt inte.
  22. 11
    Enligt dom på kliniken så körs det igång så fort vi fått svar från Falun, alltså 1-3 månader. Så fort min närmaste mens kommer så kör vi. Om vi vill såklart. Men det vill vi. Har landat i detta mer och mer nu. Mja, jag är inte väldigt överviktig skulle jag säga. Väger 74kg till mina 1.60 cm. Det är väl 10 kg ungefär som jag vill gå ner, mest för min egna skull och för att det såklart alltid är bra att vara så nära normalviktig som möjligt. Jag gick upp 20-25 kg när jag träffade min man, och i samma veva fick PCOS. Man har väldigt lätt att gå upp i vilt med den diagnosen, och väldigt svårt att gå ner. Så det är inte lätt inte.
  23. Medlem sedan
    Jan 2014
    #12
    Kul att ni känner er redo! Ibland ska man ju bara hinna ställa in sig rent tidsmässigt i hjärnan!
  24. 12
    Kul att ni känner er redo! Ibland ska man ju bara hinna ställa in sig rent tidsmässigt i hjärnan!
  25. Medlem sedan
    Oct 2013
    #13
    Kul att ni snart är igång!! vi blir ju isåfall 4 som kör på under våren nu
    Vi har ju pratat vikt i tidigare trådar... jag är 163 cm o ligger nu runt 63 kg, jag skulle alltid vilja vara smalare, o ha mer rutor än valkar på magen även då jag har legat på vältränade 58 kg så jag vet att det sitter i hjärnan, gammal kvarleva från självsvält under tonåren gissar jag...är fruktansvärt omotiverad att minska på kakor o öka träning igen nu för jag tänker hela tiden att jag kommer blir tjock ändå snart, är ju lite fel att tänka så eftersom man definitift behöver konditionen till graviditet i förlossning men jag har nog tyvärr mest motiverats av att "bli snyggare"... PCOS är ju inte så lätt har jag förstått, det verkar ju ingå övervikt i diagnosen?! får man annorlunda matsmältning då eller varför blir det så? Hur som helst kan vi peppa varandra att snarare gå ned än upp iår, iallafall tills vi har en gravidmage KRAM!!
  26. 13
    Kul att ni snart är igång!! vi blir ju isåfall 4 som kör på under våren nu
    Vi har ju pratat vikt i tidigare trådar... jag är 163 cm o ligger nu runt 63 kg, jag skulle alltid vilja vara smalare, o ha mer rutor än valkar på magen även då jag har legat på vältränade 58 kg så jag vet att det sitter i hjärnan, gammal kvarleva från självsvält under tonåren gissar jag...är fruktansvärt omotiverad att minska på kakor o öka träning igen nu för jag tänker hela tiden att jag kommer blir tjock ändå snart, är ju lite fel att tänka så eftersom man definitift behöver konditionen till graviditet i förlossning men jag har nog tyvärr mest motiverats av att "bli snyggare"... PCOS är ju inte så lätt har jag förstått, det verkar ju ingå övervikt i diagnosen?! får man annorlunda matsmältning då eller varför blir det så? Hur som helst kan vi peppa varandra att snarare gå ned än upp iår, iallafall tills vi har en gravidmage KRAM!!
  27. Medlem sedan
    May 2014
    #14
    Vikt är ju också så individuellt. Beror ju på träningsvanor, hur man mår i övrigt, ämnesomsättning, benstomme. En siffra behöver inte betyda något bra! Jag själv är ju 164 cm och väger ca 49-50 kg. Det kanske låter lite, men jag är väldigt frisk och har bra värden och ser helt normalviktig ut. Så viktigaste är ju ändå att man mår bra och är frisk!
  28. 14
    Vikt är ju också så individuellt. Beror ju på träningsvanor, hur man mår i övrigt, ämnesomsättning, benstomme. En siffra behöver inte betyda något bra! Jag själv är ju 164 cm och väger ca 49-50 kg. Det kanske låter lite, men jag är väldigt frisk och har bra värden och ser helt normalviktig ut. Så viktigaste är ju ändå att man mår bra och är frisk!
  29. Medlem sedan
    Sep 2014
    #15
    Ja men precis. Ja, man är ofta överviktig ELLER underviktig då man har PCOS, det "ingår" kan man säga diagnosen mer eller mindre. Jag tror att det beror på vår insulinresistans. Vi är som diabetiker kan man säga. Blodsockret går upp och ner som en berg och dalbana oavsett om vi äter liksom 6 mål om dagen. Man har ett socker och kolhydratssug som kanske inte alla utan PCOS har, inte i samma utsträckning. Därför äter många metformin, som stabiliserar blodsockret. Metformin äter även diabetiker också, eller vissa. De som inte har insulin. Typ så..
  30. 15
    Ja men precis. Ja, man är ofta överviktig ELLER underviktig då man har PCOS, det "ingår" kan man säga diagnosen mer eller mindre. Jag tror att det beror på vår insulinresistans. Vi är som diabetiker kan man säga. Blodsockret går upp och ner som en berg och dalbana oavsett om vi äter liksom 6 mål om dagen. Man har ett socker och kolhydratssug som kanske inte alla utan PCOS har, inte i samma utsträckning. Därför äter många metformin, som stabiliserar blodsockret. Metformin äter även diabetiker också, eller vissa. De som inte har insulin. Typ så..
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar