Skadad igen...

[MrsHyde]

(Delvis även på Träning)

Jag blir så himla trött. Nu har jag lyckats skada armen också. Typ tennisarmbåge, ena underarmen är hemskt öm och det går knappt att utföra någon träning alls. Jag har känt av armen lite under hösten och undvikit vissa övningar som gjort ont, men nu efter nyår blev det plötsligt mycket sämre. Jag kör en anti-inflammatorisk kur med Ipren och på onsdag ska jag till min naprapat, så får vi se.

Men det suger verkligen med skador! Har ju haft problem tidigare med knän, foten, ländryggen och nu armen. Jag vill bara att kroppen ska funka så jag kan träna som jag vill!

Och som ofta när jag är skadad har jag skött maten sämre också. Detta är något jag måste komma ur; det är så idiotiskt. Men nu är vardagen tillbaka helt och fullt, så nu ska det gå bättre. Förra veckan var jag ledig onsdag, hade en föreläsningsdag på torsdag och jobbade hemma på fredag; så det var knappast en normal jobbvecka. Jag har kört total träningsvila sedan armen blev så dålig förra helgen, och fortsätter tills jag träffar naprapaten på onsdag, så får vi se sedan. Jag borde ju i alla fall kunna styrketräna underkroppen och jogga, tycker jag.

Förutom detta har vi haft ett bra och ganska lugnt jullov. Det märks dock att barnen verkligen börjar nöta på varandra. Nu i helgen var det konstant tjafs och bråk kändes det som, så att återgå till vardagen känns helt okej. Vi tog även undan julsakerna i går.

Väldigt lugnt här inne ser jag, är ni här? Har ni det bra?

[- Lillan -]

Japp - efter en något gränslös ätarperiod, som ändå kombinerats med relativt mycket träning är jag igång i vardagen igen. Friskis har dragit igång vårschemat och det känns alldeles ypperligt. Jag kommer utan problem ha möjlighet att träna HIT, SpinPulsFlow, CirkelgymX och Cirkelfys varje vecka när jag tittar rent till när passen ligger och det finns gott om "andrahandsval" om något pass jag egentligen vill gå på är fullt. Löparrundan förra söndagen (första på länge, länge) kändes också jättebra, så höstens träning har verkligen varit stärkande! Gôtt!

[Valerina]

Trist med armen, hoppas naprapaten kommer på nåt klokt.
Här rullar livet på. Har tagit tag i vikten igen för typ hundraartonde gången. Vägde mellan 79 och 80 o fredags och så mycket har jag aldrig vägt i hela mitt liv. Maxvikten tidigare var ju 76 kilo år 2004.

Jag tror att min viktökning dels beror på stress och att kroppen då inte har gjort som den borde göra men också på att jag varit så förbaskat trött och inte orkat vara ståndaktig som jag behöver vara om jag ska gå ner och behålla vikten nere. Men nu kör jag igen.

[MrsHyde]

Låter toppen! Det är så härligt när man springer och det känns lätt och inte ansträngande. Fortsätt så!

[MrsHyde]

Oj, det låter inte bra att vikten ökat ännu mer. Du har väl knappt haft problem med hälsan utifrån vikten förr, men jag kan bli lite orolig för att du kommer få det om det fortsätter så här. Jag skriver detta av omtanke och jag tror och hoppas att du förstår det.

Jag läste ditt inlägg för en stund sedan och funderade på hur jag skulle svara. Det jag tänkte på är att du ofta skriver att du faller när du är trött och stressad och inte orkar sköta kosten bra. Jag får intrycket av att du har någon slags läge du ofta faller tillbaka till när du har slut på energi, och att det läget innebär en hel del småsnaskande och liknande. Ibland låter det som att det är en kamp och ansträngande för dig att äta nyttigt, och det ska det väl inte behöva vara? Rent biologiskt kan ju kroppen få sug efter snabb energi när man är trött och stressad, men det är ju då man behöver äta bra och röra på sig så man orkar.

Kanske du skulle börja föra in goda vanor, lite i taget. Göra en omstart och se till att en god vana sitter riktigt bra innan du gör nästa förändring. Istället för att ändra allt på en gång, inte orka hålla det, och falla tillbaka.

Jag vet ju att du gått ned mycket i vikt och lyckats hålla det ganska länge. Om du har gjort det förr, kan du göra det igen! Vill ge dig en riktigt stor peppspark nu med mycket energi! Ta hand om dig, för du är värd det!

[Ikwood]

Svarade dig på Träning också. Jättetrist som sagt, och jag känner igen mig precis i beteendet att äta sämre när man inte tränar...

Det har varit en bra jul och nyår tycker jag. Har varit aktiv med barnen, passade på att åka massor av pulka och lite längdskidor när vi hade snö och har varit på gymmet en del. Jobbar upp min styrka i axeln nu efter att ha haft problem i höstas, och det går sakta framåt.

Jag ska få upp vardagsmotionen har jag tänkt. I floran av alla utmaningar som finns just nu är det en verklig utmaning att få ihop 10.000 steg varje dag när jag sitter på jobbet och bilpendlar till och från. Men att jag har koll på stegen gör faktiskt att det inte är lika lätt att fastna i soffan, jag har tagit mig ut och gått på kvällar jag har suttit ner hela dagen, även om det har varit storm och slask. Behöver definitivt bli bättre på detta. Stegräknare är väl också en sån grej som är lite "ute", precis som stavgång som vi pratade om. Eller kanske mer i skymundan än ute, när jag tänker efter.

Hoppas det går bra hos naprapaten på onsdag!

[Ikwood]

Kul, låter som du är på G! På vårt F&S har det kommit ett par nya pass som heter Kamp och Power Hour. Verkar hur tufft och kul som helst, hoppas jag hinner med att testa dem snart!

[Ikwood]

Vad jobbigt du har det! Hoppas de nya proverna från vc visar förbättrade provresultat.

Jag tänker som MrsHyde, som skriver så bra om det ovan, att lägga till små ändringar stegvis. Om du kommer ihåg så tipsade jag även om KBT, som kan vara en hjälp att ge dig verktygen att klara ut allt. Att "ta tag i vikten" är inte bara fysiskt, det ligger i högsta grad i huvudet också.

Sköt om dig!

[MrsHyde]

Inspirerande namn på passen! Rapportera gärna om hur de var!

[MrsHyde]

Inte dumt det där med stegräknare! Men har inte det fått något av ett uppsving iom de nya aktivitetsarmbanden som jag förstod var årets julklapp?

Det är många som vittnar om att det är svårare att äta vettigt när man inte tränar, är förhindrad, skadad eller sjuk. Det är ju så korkat! Jag reagerar absolut så, men varför gör vi det? Det är nästan som om träningen gör mig mer sugen på att äta det som är bra för mig, som att träningen påminner kroppen om vad den behöver.

Nu ska jag ut på en liten lunchpromenad i halkan med en kollega!

[- Lillan -]

Ja, jag ÄR verkligen det och på ett sätt som inte känns som en uppoffring eller ett måste, utan som rena glädjen. Det är ju så här man kan må!

[- Lillan -]

Precis det där känner jag - när min kropp får jobba så skriker den då inte efter sötsaker när jag kommer hem, utan snarare efter ett kokt ägg

[Valerina]

Ja klart jag förstår att du skriver av omtanke, helt och fullt
Och nej jag har ju inga fysiska krämpor av att jag är överviktig (jo lite ont i höfterna 2004 när jag började viktminska), men visst kan de komma.

Jag tror att en orsak till att jag är trött är dels att jag pendlar, dels att jag inte lägger mig i tid, dels att jag har pluggat samtidigt som jag jobbat, dels mitt aningens låga järnvärde och dels att det har varit stressigt kring dottern. En kombination av allt. Och så naturligtvis att jag är en riktig godisråtta gör ju att när jag faller så faller jag för kaloririka saker Vore ju lättare att hålla vikten om man förr för frestelsen att äta morötter typ

Nu har jag ju lämnat in sista skoluppgiften och i vår ska jag inte plugga, bara läsa skönlitteraur Det är ganska lugnt kring dottern, men det vet man aldrig hur länge det håller. Men förhoppningsvis ska jag nu hinna/orka få in lite träning i livet igen. Och förhoppningsvis är järnvärdet bättre så jag får lite mer ork tack vare det också. Har inte fått svar än, tog ju nytt blodprov 5/1, men de har inte ringt ang svaret än.

Tack för peppsparken

[Valerina]

Ja jag hoppas att det nya järnvärdet ska vara bra, har inte hunnit få svar än. Jag tog ju det å blodcentarlen, VC verkade inte vilja följa upp mig alls :/

Se i övrigt svaret till mrshyde också
Men det känns positivit, även om jag fortfarande har 15 mil till jobbet och det är en del stress privat. Men i det stora hela känns det positivt

[MrsHyde]

Ät ägget innan du kommer hem så slipper kroppen skrika! 😉

[MrsHyde]

Låter bra att du ser fram mot en vår med mindre stress, hoppas det hjälper dig att vara mer fokuserad. Att du tänker på att göra plats för träning i livet tror jag är jätteviktigt. När du gick ned så bra i vikt tränade du regelbundet, inte sant? Tror jag minns rapporter om cirkelgym och "Zumba i byhåla", det lät roligt.

Men jag tror också det är viktigt att du grunnar på hur du ska hantera stress och trötthet generellt och på längre sikt. Livet är ju vad det är för dig just nu: du har lång resväg till jobbet, långa dagar, och dottern behöver ditt stöd. Det är tydligt att det inte funkar för dig att äta sötsaker så fort du är trött/stressad. Jag tror att du behöver bryta det mönstret för att få kontroll över vikt och hälsa.

[- Lillan -]

Har inte möjlighet att förvara det under dagen...

[Valerina]

Ja jag tränade helt klart mer då än jag gör nu, även om jag aldrig varit någon stor träningsmänniska.
Idag drog jag på mig träningskläderna för första gången på jättelänge. Körde crosstrainer här hemma och jag orkade bara 10 minuter. Benen bara skrek och flåset är inte vad det har varit. Jag hade kanske kunnat pressa mig lite till, men jag vill se hur kroppen mår imorgon också så jag inte får bakslag. Ska ju helst kunna resa mig och gå till mina patienter när jag ska greja med deras öron

Ang stress,,,alltså jag äter inte sötsaker när jag är stressad. Utan det är mer att stress gör mig trött och när jag blir trött äter jag mindre planerat och faller oftare för godis. Men som idag t.ex,,,,just nu har jag godisstopp till sista helgen i januari och jag räknar mina kalorier och idag var jag rejält stressad på jobbet ett tag, men då gick jag inte och tog av godiset som fanns. Så det är inte stressätande om du hänger med hur jag menar.

[Ikwood]

Ett kokt ägg klarar sig utan kylskåp en dag!

[Ikwood]

Bra där! Det kanske räcker med 10 min i början? Starta där, inga krav, så småningom kommer du VILJA köra mer än 10 min.