Hur vet man vad man vill?
Separation
  1. Anonym
    #1

    Hur vet man vad man vill?

    Jag och min man har varit tillsammans i snart 25 år, men inte haft det riktigt bra på flera år egentligen. Vi har väl helt enkelt vuxit ifrån varandra, har i stort sett inga gemensamma intressen och ofta inte så mycket att säga varandra. Vi har pratat om detta och är överens om att det inte är så bra, men båda är ändå villiga att försöka få det bättre och vill fortsätta tillsammans. Vi gick några gånger på familjerådgivning för ett år sen, men det gjorde väl knappast någon skillnad. Vi har tre barn som är 17, 14 och 11 år, så de börjar ju bli större och vi får mer tid över för varandra vilket gör att problemet blir tydligare.
    Till och från tycker jag att vi har det rätt okej, men ganska ofta tänker jag att det nog skulle vara bättre om vi levde var för sig. Hur ska man någonsin veta vad som är det rätta?
  2. 1
    Hur vet man vad man vill? Jag och min man har varit tillsammans i snart 25 år, men inte haft det riktigt bra på flera år egentligen. Vi har väl helt enkelt vuxit ifrån varandra, har i stort sett inga gemensamma intressen och ofta inte så mycket att säga varandra. Vi har pratat om detta och är överens om att det inte är så bra, men båda är ändå villiga att försöka få det bättre och vill fortsätta tillsammans. Vi gick några gånger på familjerådgivning för ett år sen, men det gjorde väl knappast någon skillnad. Vi har tre barn som är 17, 14 och 11 år, så de börjar ju bli större och vi får mer tid över för varandra vilket gör att problemet blir tydligare.
    Till och från tycker jag att vi har det rätt okej, men ganska ofta tänker jag att det nog skulle vara bättre om vi levde var för sig. Hur ska man någonsin veta vad som är det rätta?
  3. Medlem sedan
    Jan 2009
    #2
    Det finns inga facit i dessa frågor. Även bra förhållanden går upp och ner. Nedan har du lite tankar ifrån mig. Om tecknen på att göra slut har funnits länge och även tanken på att göra slut så kanske du åtminstone bör prata med honom om det. Kanske kan parterapi hjälpa i så fall.

    Tecken på att du borde göra slut:

    Du hoppas han ska träffa någon så du slipper vara den som gör slut.

    Ni slutar att kyssas och du vill inte hångla.

    Du tycker inte längre om hans lukt.

    Du börjar tänka när vi gör slut istället för om vi gör slut.

    Du kan inte sova på nätterna för du har ångest över förhållandet.

    Du blir förälskad i andra titt som tätt. Du tittar på andra och jämför.

    Eller får en djupare förälskelse i någon speciell. Du tänker på den andra så fort du får tillfälle.

    Du känner att det är bättre att vara ensam hela livet än det som du har.

    Du längtar aldrig efter honom.

    Du blir irriterad på honom. Vad han säger och vad han gör.

    Tecken på att det är bra:

    Du längtar efter honom.

    Du tänker på honom under dagen när ni inte ses. På vad han sa eller så.

    Du ser fram emot er nästa semester tillsammans bara ni två.

    Du gör små saker för hans skull. Lagar favoritmat för att göra honom glad exempelvis.

    Du säger snälla saker om honom till andra.

    Ni kramas, kysses och hånglar regelbundet. Du gillar det.

    Du tycker om hans lukt och smak.
    Ha det gott!
  4. 2
    Det finns inga facit i dessa frågor. Även bra förhållanden går upp och ner. Nedan har du lite tankar ifrån mig. Om tecknen på att göra slut har funnits länge och även tanken på att göra slut så kanske du åtminstone bör prata med honom om det. Kanske kan parterapi hjälpa i så fall.

    Tecken på att du borde göra slut:

    Du hoppas han ska träffa någon så du slipper vara den som gör slut.

    Ni slutar att kyssas och du vill inte hångla.

    Du tycker inte längre om hans lukt.

    Du börjar tänka när vi gör slut istället för om vi gör slut.

    Du kan inte sova på nätterna för du har ångest över förhållandet.

    Du blir förälskad i andra titt som tätt. Du tittar på andra och jämför.

    Eller får en djupare förälskelse i någon speciell. Du tänker på den andra så fort du får tillfälle.

    Du känner att det är bättre att vara ensam hela livet än det som du har.

    Du längtar aldrig efter honom.

    Du blir irriterad på honom. Vad han säger och vad han gör.

    Tecken på att det är bra:

    Du längtar efter honom.

    Du tänker på honom under dagen när ni inte ses. På vad han sa eller så.

    Du ser fram emot er nästa semester tillsammans bara ni två.

    Du gör små saker för hans skull. Lagar favoritmat för att göra honom glad exempelvis.

    Du säger snälla saker om honom till andra.

    Ni kramas, kysses och hånglar regelbundet. Du gillar det.

    Du tycker om hans lukt och smak.
  5. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #3

    Man får jobba på det

    Det du beskriver låter ändå inte SÅ illa. Kan ni inte jobba på att hitta tillbaka till varandra igen?

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  6. 3
    Man får jobba på det Det du beskriver låter ändå inte SÅ illa. Kan ni inte jobba på att hitta tillbaka till varandra igen?
  7. Medlem sedan
    Oct 2011
    #4

    Ja hur vet man?

    Jag vet inte faktiskt. Men för mig tog det flera år innan jag (tyvärr) blev säker på att jag ville ut. Innan dess var jag i och för sig säker på att jag ville vara kvar. Jag håller med Christopher: varför inte försöka lite till? Ni säger är överens om två viktiga saker 1. det är inte så bra men 2. ni vill att det ska bli bättre. Har ni försökt bli konkreta kring detta? VAD är det som ska bli bättre? Och HUR ska ni göra så att det blir det? Prata om detta, bara ni två eller ta hjälp. Och sätt sedan igång att GÖRA det där som ska göra det bättre. Sen kan ni se om ni vet vad ni vill.
  8. 4
    Ja hur vet man? Jag vet inte faktiskt. Men för mig tog det flera år innan jag (tyvärr) blev säker på att jag ville ut. Innan dess var jag i och för sig säker på att jag ville vara kvar. Jag håller med Christopher: varför inte försöka lite till? Ni säger är överens om två viktiga saker 1. det är inte så bra men 2. ni vill att det ska bli bättre. Har ni försökt bli konkreta kring detta? VAD är det som ska bli bättre? Och HUR ska ni göra så att det blir det? Prata om detta, bara ni två eller ta hjälp. Och sätt sedan igång att GÖRA det där som ska göra det bättre. Sen kan ni se om ni vet vad ni vill.
  9. Anonym
    #5
    Stort tack till er som svarat! Tyvärr har jag inte haft tid att skriva förrän nu.
    Just nu känns det bättre igen mellan oss. Men det är en del av problemet, att det hela tiden växlar mellan att kännas ganska bra och att jag tycker det vore bäst om vi levde var för sig.
    Det var en bra lista med tecken på att jag borde göra slut eller stanna kvar. De flesta av tecknen på att jag borde göra slut finns när det känns dåligt, förutom att jag inte blir förälskad i andra och inte hoppas på att han ska träffa någon annan. Jag tänker inte mycket på att jag ska träffa någon annan, utan alternativet jag tänker mig till att leva med honom är att jag ska leva ensam, åtminstone under en längre tid.
    När det känns bättre mellan oss så finns de andra tecknen och jag kan t.ex. just nu längta efter att få träffa honom i kväll.
    Vi har pratat en del både med varandra och några gånger i parterapi. Vi är överens om att vi borde göra mer tillsammans, men har tyvärr jättesvårt att hitta något gemensamt intresse. Det är ofta tyst och spänt mellan oss och det är vi båda medvetna om. Vi försöker ändra på det, men det är inte lätt.
  10. 5
    Stort tack till er som svarat! Tyvärr har jag inte haft tid att skriva förrän nu.
    Just nu känns det bättre igen mellan oss. Men det är en del av problemet, att det hela tiden växlar mellan att kännas ganska bra och att jag tycker det vore bäst om vi levde var för sig.
    Det var en bra lista med tecken på att jag borde göra slut eller stanna kvar. De flesta av tecknen på att jag borde göra slut finns när det känns dåligt, förutom att jag inte blir förälskad i andra och inte hoppas på att han ska träffa någon annan. Jag tänker inte mycket på att jag ska träffa någon annan, utan alternativet jag tänker mig till att leva med honom är att jag ska leva ensam, åtminstone under en längre tid.
    När det känns bättre mellan oss så finns de andra tecknen och jag kan t.ex. just nu längta efter att få träffa honom i kväll.
    Vi har pratat en del både med varandra och några gånger i parterapi. Vi är överens om att vi borde göra mer tillsammans, men har tyvärr jättesvårt att hitta något gemensamt intresse. Det är ofta tyst och spänt mellan oss och det är vi båda medvetna om. Vi försöker ändra på det, men det är inte lätt.
  11. Medlem sedan
    Jan 2009
    #6
    Jag tycker det låter som ni har mycket att kämpa för! Ge inte upp!

    Skriver du dagbok? När jag läser dina tankar om att separera så tänker jag att det kanske skulle kunna vara att en det är hos dig det sitter till stor del (eftersom det växlar fram och tillbaka för dig). Jag tänker att om du verkligen var över honom skulle du inte börja längta efter honom igen. Kan det finnas något i det? Eller är jag ute och cyklar?

    Jag tänker att en dagbok kanske skulle kunna hjälpa dig att hitta om det är under särskilda perioder du får dessa tankar på separation. I samband med mens? I samband med att det är stressigt på jobbet? I samband med en viss årstid? Efter semester? Efter lång tid vardag?

    Ett gemensamt intresse är ibland svårt. Hur skulle det vara om ni ansträngde er att dela den andras nuvarande intresse? Så som man gör som nykär. Inte med ambition att börja gilla det utan mest för att visa den andra ett omtanke och nyfikenhet.
    Ha det gott!
  12. 6
    Jag tycker det låter som ni har mycket att kämpa för! Ge inte upp!

    Skriver du dagbok? När jag läser dina tankar om att separera så tänker jag att det kanske skulle kunna vara att en det är hos dig det sitter till stor del (eftersom det växlar fram och tillbaka för dig). Jag tänker att om du verkligen var över honom skulle du inte börja längta efter honom igen. Kan det finnas något i det? Eller är jag ute och cyklar?

    Jag tänker att en dagbok kanske skulle kunna hjälpa dig att hitta om det är under särskilda perioder du får dessa tankar på separation. I samband med mens? I samband med att det är stressigt på jobbet? I samband med en viss årstid? Efter semester? Efter lång tid vardag?

    Ett gemensamt intresse är ibland svårt. Hur skulle det vara om ni ansträngde er att dela den andras nuvarande intresse? Så som man gör som nykär. Inte med ambition att börja gilla det utan mest för att visa den andra ett omtanke och nyfikenhet.
  13. Anonym
    #7
    Jag har inte gett upp, utan är beredd att kämpa ett tag till. Visst har du rätt, i och med att jag ofta längtar efter honom så har jag ju fortfarande känslor för honom.
    Jag skriver inte dagbok. Till viss del kan det nog sitta hos mig, men jag tror att det mest handlar om hur det känns mellan oss. Det behövs så lite för att vi ska komma in i en ond cirkel. Det ligger nog hos oss båda två, att vi i stället för att prata med varandra när vi blir sura på varandra eller det uppstår något litet missförstånd, så blir vi bara tysta. Detta är vi medvetna om, men det är inte lätt att ändra på...
    När det gäller intressen så försöker vi att intressera oss för varandras intressen. Och försöker att hitta saker att göra tillsammans. Men det blir inte det samma som att verkligen dela ett intresse.
    Tack för din omtanke!
  14. 7
    Jag har inte gett upp, utan är beredd att kämpa ett tag till. Visst har du rätt, i och med att jag ofta längtar efter honom så har jag ju fortfarande känslor för honom.
    Jag skriver inte dagbok. Till viss del kan det nog sitta hos mig, men jag tror att det mest handlar om hur det känns mellan oss. Det behövs så lite för att vi ska komma in i en ond cirkel. Det ligger nog hos oss båda två, att vi i stället för att prata med varandra när vi blir sura på varandra eller det uppstår något litet missförstånd, så blir vi bara tysta. Detta är vi medvetna om, men det är inte lätt att ändra på...
    När det gäller intressen så försöker vi att intressera oss för varandras intressen. Och försöker att hitta saker att göra tillsammans. Men det blir inte det samma som att verkligen dela ett intresse.
    Tack för din omtanke!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar