Skrivet: 2015-02-23, 18:48
#1
Och vissa trivs FÖR bra på jobbet...
http://www.aftonbladet.se/wendela/fa...cle20269353.ab
Inte alla kan gå ner i tid, men visst är det många föräldrar som jobbar för mycket - på bekostnad av sina barn.
http://www.aftonbladet.se/wendela/fa...cle20269353.ab
Inte alla kan gå ner i tid, men visst är det många föräldrar som jobbar för mycket - på bekostnad av sina barn.
Ja, det håller jag definitivt med om. Att skaffa barn BORDE åtminstone vara ett mycket moget övervägande, som inkluderar insikten om att barnen behöver ha tillgång till sina föräldrar under de yngsta åren. Det handlar inte bara om att uppfylla idealbilder av familjebildning eller att föra sina gener vidare.
visst ä det så, men jag tänker ( eller vill kanske tro) att de som alltid har sina barn på förskola så mycket har ett gott skäl. Att de liksom där i livet inte har annat val av olika anledningar
Väldigt, väldigt många väljer tyvärr att prioritera sina jobb - fast de skulle kunna välja tvärtom.
Där har vi något som är sorgligt i så fall - om vi måste ha regler för att begränsa barns tid på förskolan. Att vi behöver lagstiftning som reglerar föräldraledighet, möjlighet att återgå till sitt arbete efter föräldraledighet och liknande det kan jag mycket väl förstå, men det omvända, det känns i så fall sorgligt och hos de flesta borde drivkraften att tillbringa mycket tid med sina barn vara rätt stor.
Jag tror ju dessutom att barnen mår bra av ganska mycket tid med sina föräldrar även efter att de börjat skolan och att väldigt många kämpar på alla möjliga sätt för att möjliggöra detta.
Jag vill nog inte veta hur många som verkligen måste ha barnen på förskolan/fritids riktigt långa dagar- Problemet där är ju gränsdragning - när är det verkligen en nödvändighet och när handlar det om annat. Hur som sorgligt om man måste "tvinga" föräldrar att vara med sina barn.
Ja, det är ledsamt tycker jag. Såklart finns det de som inte har något val - men det är långt ifrån alla.
Det vore bra om man på något vis kunde möjliggöra för ensamstående föräldrar att också jobba deltid, utan att bli stående utan tak över huvudet eller mat för dagen. För barnens skull.
ja de finns säkert de också, min erfarenhet är annars att de flesta slår knut på sig för att få ihop det bra med familjen och bra tider för barnen. Att man omlottar och trixar för fullt.
Finn ju redan. Bostadsbidraget, Det ökar om man tjänar mindre & tvärtom.
Det är kanske inte så konstigt att allt fler unga är stressade. De har det säkert bra på dagis på många sätt, men det måste ändå vara mer krävande än att vara hemma. Dessa barn är alltså på dagis längre än personalen som jobbar där och som vittnar om hur trötta de är. Det säger ju en hel del.
Sedan, när de kommer hem, då ska de raskt kasta i sig något och byta om för att föräldrarna tycker att de måste ha aktiviteter. Alldeles för många barn idag verkar inte ha så mycket utrymme att bara vara barn och alldeles för många vuxna verkar inte ha tid för dem.
Ensamstående är inte alltid så lätt att vara förstås. Man behöver jobba heltid för att klara försörjningen. Kanske dags att fäderna (den förälder barnet inte bor med, vilket ju oftast är pappan) börjar betala för detta också. I Sverige är det väldigt billigt att vara en pappa som inte tar ansvar.
Och det täcker upp helt jämt, menar du?..
Tja, jag är dåligt insatt i det, så det kanske är så.
Det har jag faktiskt aldrig sett. Däremot har jag sett just den där "hämta tidigast-hetsen" som beskrivs i reportaget. Särskilt utmärkande var den från folk som hade sk fria yrken, som inte alls verkade förstå vad det innebar att jobba på en arbetsplats med fasta tider eller schema. Jag har också ofta, ofta sett föräldrars dåliga samvete över att hämta en halvtimme "försent", deras stress över att aldrig räcka till och deras känsla av oförmåga och otillräcklighet, av att vara DÅLIGA FÖRÄLDRAR, pga sagda hets. Jag kan inte för mitt liv förstå varför det ska vara så nödvändigt att tävla och döma varandra, jag tror faktiskt ändå att vi alla älskar våra barn och vill deras bästa? Kan vi inte vara snälla och förstående istället? (inser nu att det här förmodligen är nyckeln till att jag är ett socialt miffo och aldrig umgås med folk)
Carolina med E 0403, V 0609 och lillebror F född 1/9 -08
Ny blogg om mitt dubbelliv:
http://mittsicilianskaliv.blogspot.com
Titta gärna in på matbloggen!
http://sisterfood.blogspot.com
Vet bara att många lågavlönade/medelavlönade (beroende på hur man räknar, men t ex en biståndshandläggarlön eller undersköterskelön) om de är boendeföräldern så de får fullt bostadsbidrag, så säger de att det inte lönar sig att jobba heltid jämfört med 75 %, då bostadstillägget minskar i motsvarande utsträckning. Har man så pass hög lön/låg hyra att man inte alls är berättigad till bostadsbidrag så påverkar det ju inte, men annars gör det det.
Jag tänker att om föräldrarna inte kan eller vill vara med barnen är det bättre för barnen att vara på dagis eller fritids.
Det är jättesorgligt om det är så. Men jag tror inte det är barnens bästa att tvinga föräldrar som inte vill vara med dem att ta med dem hem tidigare. Det måste rimligen finnas en orsak att föräldrarna inte är mer med barnen. Att de inte orkar - kanske pga missbruk? Eller sjukdom?
Ha det gott!
Absolut skulle många kunna gå ner i tid, och många _borde_ för sina barns skull. Men jag tror inte att jobba (för) mycket tvunget är synonymt med att trivas extremt bra på jobbet. Det finns en himla massa mekanismer bakom det där.
Klart alla äskar sina barn. Det har inte med saken att göra. Inte tävla och döma heller. Utan fakta att många barn har 45-50h + i förskolan, och föräldrar som i princip bara träffar sina barn nån timme om dagen. Och de kan välja annorlunda, men gör inte det. Har inget som helst med nån jäkla hets att göra.
Missbruk eller sjukdom? Vid vilken timgräns blir det sorgligt och man kan anta föräldrar missbrukar eller är sjuka?
Kersismärta,
Kom hem från semestern nu och ser din fråga som nog är ställd till mig. Vid vilken timgräns på dagis som det bli sorgligt? Jag tror inte det finns någon strikt timgräns, men om en förälder är hemma hela dagarna pga sjukdom är det sorgligt för såväl förälder som barn om denne inte orkar ha barnen hemma helt någon enda vecka på sommaren. Men samtidigt om man är sjuk är det ju inte så lätt.
Ha det gott!
