Behöver få skriva av mig, men har någon något råd om vart jag ska ta vägen tas det tacksamt emot.
I ett försök att sätta ord på min ilska och besvikelse.
Det hela började under min senaste föräldraledighet då jag under ett fika besök med min då 3 månader gamla dotter blir informerad om att min kollega från början vikare som spenderat sina första 2-3 år på företaget högljutt deklarera att det här är inte vad hon vill jobba med blivit befordrad.
Spenderade resten av min föräldraledighet med magont och en känsla av oråd. Kom tillbaka och mina farhågor var alla sanna. Det gick upp och ner och vi fick olika information från olika håll, informationen som kom från närmaste chef gjorde ändå att det kändes ok men ändå jobbigt att denna yngre förmåga som kom som vikare och inte valt detta jobb utifrån arbetsuppgifterna utan ramlat in på ett bananskal helt plötsligt får mer ansvar och en bättre lön än mig som jobbat hårt, mycket arbetslivserfarenhet och som faktiskt sökt detta jobb och lyckats få det i konkurrens med många andra sökande.
Jag har alltid ställt upp, tagit ut väldigt lite föräldraledighet, totalt 9 månader för 2 barn för att ställa upp och inte vara till besvär. Överlåtit nästa alla vabb-dagar till min man. Jag har jobbat över, jag har jobbat hemifrån för att få saker gjort.
Ny chef kommer in, han var från början min chef och en av dem som anställde mig, han har dock under de sista två åren haft andra uppgifter. Han vill ha möte med oss var och en för att få koll på läget. Jag är ärlig och öppnar upp och berättar både bra och dåliga saker. Detta är på fredagen han lyssnar och pratar och det känns som han förstår och säger att allt kan bara bli bättre. På måndagen kallar han alla till möte och vi får veta att hon nu har blivit chef. Inte bättre – katastrof. Denna unga besserwisser har nu befogenheter att bestämma över mig och mitt arbete.
Jag är så arg att blodet kokar samtidigt som jag bara vill lägga mig ner, gråta och gå sönder. Vet inte vad jag ska ta mig till eller vart jag ska ta vägen.
Det som började med en rak höger för 18 månader sedan avslutades förra veckan med en karatespark i magen.
1
Problem på jobbet Behöver få skriva av mig, men har någon något råd om vart jag ska ta vägen tas det tacksamt emot.
I ett försök att sätta ord på min ilska och besvikelse.
Det hela började under min senaste föräldraledighet då jag under ett fika besök med min då 3 månader gamla dotter blir informerad om att min kollega från början vikare som spenderat sina första 2-3 år på företaget högljutt deklarera att det här är inte vad hon vill jobba med blivit befordrad.
Spenderade resten av min föräldraledighet med magont och en känsla av oråd. Kom tillbaka och mina farhågor var alla sanna. Det gick upp och ner och vi fick olika information från olika håll, informationen som kom från närmaste chef gjorde ändå att det kändes ok men ändå jobbigt att denna yngre förmåga som kom som vikare och inte valt detta jobb utifrån arbetsuppgifterna utan ramlat in på ett bananskal helt plötsligt får mer ansvar och en bättre lön än mig som jobbat hårt, mycket arbetslivserfarenhet och som faktiskt sökt detta jobb och lyckats få det i konkurrens med många andra sökande.
Jag har alltid ställt upp, tagit ut väldigt lite föräldraledighet, totalt 9 månader för 2 barn för att ställa upp och inte vara till besvär. Överlåtit nästa alla vabb-dagar till min man. Jag har jobbat över, jag har jobbat hemifrån för att få saker gjort.
Ny chef kommer in, han var från början min chef och en av dem som anställde mig, han har dock under de sista två åren haft andra uppgifter. Han vill ha möte med oss var och en för att få koll på läget. Jag är ärlig och öppnar upp och berättar både bra och dåliga saker. Detta är på fredagen han lyssnar och pratar och det känns som han förstår och säger att allt kan bara bli bättre. På måndagen kallar han alla till möte och vi får veta att hon nu har blivit chef. Inte bättre – katastrof. Denna unga besserwisser har nu befogenheter att bestämma över mig och mitt arbete.
Jag är så arg att blodet kokar samtidigt som jag bara vill lägga mig ner, gråta och gå sönder. Vet inte vad jag ska ta mig till eller vart jag ska ta vägen.
Det som började med en rak höger för 18 månader sedan avslutades förra veckan med en karatespark i magen.
Mycket tråkig situation. Är du med i facket tycker jag du ska prata med fackrepresentant. Men det bästa är nog att söka sig vidare till annat jobb. Trist råd.
Du kan också prova att ställa din fråga till karriärrådgivaren på DN. Maila till [email protected]
2
Mycket tråkig situation. Är du med i facket tycker jag du ska prata med fackrepresentant. Men det bästa är nog att söka sig vidare till annat jobb. Trist råd.
Du kan också prova att ställa din fråga till karriärrådgivaren på DN. Maila till [email protected]
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
