Skitsnack - vad gör man?
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Jun 2005
    #1

    Skitsnack - vad gör man?

    Den människa som inte snackat skit, den finns inte.

    Vi som är vuxna kan ju dock hantera det på ett annat sätt med konfrontation mm.

    Men när det snackas bland barnen, då tycker jag det blir svårare och tjejer är ju experter på det.

    Har ni märkt av det i era barns kompisgrupper och hur hanterar ni det i såna fall?

    Det som jag tycker är svårt är att veta sanningshalten bakom det som den ena säger att den ena sagt.
    Och jag tror knappast att någon erkänner det.
    Medgång gör vänner, motgång prövar dem.

  2. 1
    Skitsnack - vad gör man? Den människa som inte snackat skit, den finns inte.

    Vi som är vuxna kan ju dock hantera det på ett annat sätt med konfrontation mm.

    Men när det snackas bland barnen, då tycker jag det blir svårare och tjejer är ju experter på det.

    Har ni märkt av det i era barns kompisgrupper och hur hanterar ni det i såna fall?

    Det som jag tycker är svårt är att veta sanningshalten bakom det som den ena säger att den ena sagt.
    Och jag tror knappast att någon erkänner det.
  3. Medlem sedan
    Jul 2003
    #2
    Inget jag har någon vidare erfarenhet av eller känner igen. Tror min lösning i huvudsak är att inte omge mig med personer som ägnar sig åt sådant och/eller att inte fästa vikt vid det (vilket ju helt klart är lättare om man inte är utsatt för någon seriös smutkastning). Tror att mina barn gör samma. De håller sig till sina kompisar som är trevliga, beter sig korrekt mot andra och undviker de som skapar bråk eller säger otrevligheter. Det fåtalet bråkstakar som ev har funnits runt mina barn har inte getts speciellt stort område - både vuxna och barnen själva reagerar om någon inte beter sig ok.
  4. 2
    Inget jag har någon vidare erfarenhet av eller känner igen. Tror min lösning i huvudsak är att inte omge mig med personer som ägnar sig åt sådant och/eller att inte fästa vikt vid det (vilket ju helt klart är lättare om man inte är utsatt för någon seriös smutkastning). Tror att mina barn gör samma. De håller sig till sina kompisar som är trevliga, beter sig korrekt mot andra och undviker de som skapar bråk eller säger otrevligheter. Det fåtalet bråkstakar som ev har funnits runt mina barn har inte getts speciellt stort område - både vuxna och barnen själva reagerar om någon inte beter sig ok.
  5. Medlem sedan
    Jun 2005
    #3

    Jo det är en lösning

    men det är ju svårt att veta om någon verkligen snackat eller det är någon annan som vill förstöra
    Medgång gör vänner, motgång prövar dem.

  6. 3
    Jo det är en lösning men det är ju svårt att veta om någon verkligen snackat eller det är någon annan som vill förstöra
  7. Medlem sedan
    Jul 2003
    #4
    Ja, och frågan är väl om det är värt att fästa någon som helst uppmärksamhet vid det? Spelar skitsnacket eller det påstådda skitsnacket verkligen någon roll eller är det inte så att de som verkligen känner en har vett att bortse från det och övriga borde ha vett att inte lyssna.
  8. 4
    Ja, och frågan är väl om det är värt att fästa någon som helst uppmärksamhet vid det? Spelar skitsnacket eller det påstådda skitsnacket verkligen någon roll eller är det inte så att de som verkligen känner en har vett att bortse från det och övriga borde ha vett att inte lyssna.
  9. Medlem sedan
    Jul 2003
    #5
    Tillägg: lättare sagt än gjort naturligtvis och svårt att veta exakt hur man själv hade agerat beroende på hur allvarligt skitsnacket är.
  10. 5
    Tillägg: lättare sagt än gjort naturligtvis och svårt att veta exakt hur man själv hade agerat beroende på hur allvarligt skitsnacket är.
  11. Medlem sedan
    Jun 2005
    #6

    Är skitsnacket sant

    är det ju såklart jäkligt trist och inget som i sig bör accepteras.

    Men jag sade till dottern att släppa det.
    Medgång gör vänner, motgång prövar dem.

  12. 6
    Är skitsnacket sant är det ju såklart jäkligt trist och inget som i sig bör accepteras.

    Men jag sade till dottern att släppa det.
  13. Medlem sedan
    Jun 2005
    #7

    Snack om utseende

    och det tolererar jag egentligen inte alls.

    För ingen ska ta sig rätten att kommentera NÅGONS kropp eller utseende
    Medgång gör vänner, motgång prövar dem.

  14. 7
    Snack om utseende och det tolererar jag egentligen inte alls.

    För ingen ska ta sig rätten att kommentera NÅGONS kropp eller utseende
  15. Medlem sedan
    Aug 2011
    #8
    Nu tänker jag vara ganska rak och tydlig i det jag skriver, och jag hoppas att du tar det på rätt sätt eller åtminstone funderar över om det kan ligga något bakom.

    Du och jag har ju båda varit på aff i många år, och har läst en hel del inlägg av varandra.
    Intrycket jag har fått av dig är bland annat att du kan upplevas lite som en "rättshaverist" som ofta upplever dig (eller de dina) orättvist behandlad av andra. Det är vänner, arbetsgivare, skolan, försäkringskassan, kollegor...ja, folk runtomkring.
    Och det är ju möjligt att du har rätt. Du kanske ofta BLIR orättvist behandlad, och även dina barn och andra omkring dig. Så kan det ju vara.

    Men intrycket du ger är att du har svårt att bara låta saker vara, utan du letar gärna (upplever jag) efter orättvisor och blir arg över dem (såklart, orättvisor ÄR inte roliga..).

    Varför jag skriver det här är för att jag funderar över vilken påverkan din egen inställning har, när det kommer till dina barn?...
    Alltså, det FINNS mycket mobbing och mycket hemskheter bland barn. Men precis som hos oss vuxna så måste man nånstans lära sig att leva med att det FINNS folk som inte gillar en, som pratar illa om en, som inte vill en väl.
    Så är det för alla.
    Så istället för att gå igång på att någon _eventuellt_ pratar illa om din dotter (för det är väl henne det handlar om?..), och försöka reda i om det är sant eller inte och då ställa de skyldiga mot väggen, så kanske det vore mer givande och befriande att försöka hjälpa din dotter att hitta trygghet i att umgås med människor man litar på och som man tycker om, och att inte lägga så värst stor vikt vid vad andra (eventuellt) säger och gör?... Flytta fokus.

    Du behöver helt enkelt inte veta sanningshalten bakom det som den ena sagt att den andra sagt. Du kan släppa det och på det viset också visa din dotter att det bästa är att låta sånt passera, många gånger. Oftast kan man ändå inte veta vad som är sant och inte, och då är det bara bortkastat att hålla på och försöka reda ut det. Man måste inte "rentvå sig" varje gång och hitta en syndabock. Man kan låta det vara också.

    Sen är det förstås skillnad på om det handlar om ren mobbning. Då måste ju vuxna omkring barnen reagera. Men fortfarande handlar det då inte om vad den ena sa att den andra sa, så mycket. Utan om att reda ut situationen på ett högre plan.

    Jag har som förälder försökt att få mina barn att känna att det spelar liksom inte så stor roll vad folk "i periferin" säger och tycker om dem. Att mina barn är fina och bra, och att man själv mår bäst av att inte lyssna så mycket på andra än de som står en nära, när det gäller sånt där snack. För sånt där förekommer hela livet igenom, och ska man då börja reda ut varje "hon sa att han sa" och ta åt sig för sånt, så har man snart inget annat för sig.

    Men, för att återknyta till början av mitt inlägg - det känns som att du själv har lite svårt med den biten. Att du gärna tar åt dig och känner dig utsatt. Och kanske är det då hos dig själv du ska börja?... Det är inte enkelt, det vet jag. Men det underlättar så hemskt mycket om man lär sig att inte ta åt sig så mycket. Och framför allt blir man en bättre förebild för sitt barn, och kan förmedla styrkan till dem.
  16. 8
    Nu tänker jag vara ganska rak och tydlig i det jag skriver, och jag hoppas att du tar det på rätt sätt eller åtminstone funderar över om det kan ligga något bakom.

    Du och jag har ju båda varit på aff i många år, och har läst en hel del inlägg av varandra.
    Intrycket jag har fått av dig är bland annat att du kan upplevas lite som en "rättshaverist" som ofta upplever dig (eller de dina) orättvist behandlad av andra. Det är vänner, arbetsgivare, skolan, försäkringskassan, kollegor...ja, folk runtomkring.
    Och det är ju möjligt att du har rätt. Du kanske ofta BLIR orättvist behandlad, och även dina barn och andra omkring dig. Så kan det ju vara.

    Men intrycket du ger är att du har svårt att bara låta saker vara, utan du letar gärna (upplever jag) efter orättvisor och blir arg över dem (såklart, orättvisor ÄR inte roliga..).

    Varför jag skriver det här är för att jag funderar över vilken påverkan din egen inställning har, när det kommer till dina barn?...
    Alltså, det FINNS mycket mobbing och mycket hemskheter bland barn. Men precis som hos oss vuxna så måste man nånstans lära sig att leva med att det FINNS folk som inte gillar en, som pratar illa om en, som inte vill en väl.
    Så är det för alla.
    Så istället för att gå igång på att någon _eventuellt_ pratar illa om din dotter (för det är väl henne det handlar om?..), och försöka reda i om det är sant eller inte och då ställa de skyldiga mot väggen, så kanske det vore mer givande och befriande att försöka hjälpa din dotter att hitta trygghet i att umgås med människor man litar på och som man tycker om, och att inte lägga så värst stor vikt vid vad andra (eventuellt) säger och gör?... Flytta fokus.

    Du behöver helt enkelt inte veta sanningshalten bakom det som den ena sagt att den andra sagt. Du kan släppa det och på det viset också visa din dotter att det bästa är att låta sånt passera, många gånger. Oftast kan man ändå inte veta vad som är sant och inte, och då är det bara bortkastat att hålla på och försöka reda ut det. Man måste inte "rentvå sig" varje gång och hitta en syndabock. Man kan låta det vara också.

    Sen är det förstås skillnad på om det handlar om ren mobbning. Då måste ju vuxna omkring barnen reagera. Men fortfarande handlar det då inte om vad den ena sa att den andra sa, så mycket. Utan om att reda ut situationen på ett högre plan.

    Jag har som förälder försökt att få mina barn att känna att det spelar liksom inte så stor roll vad folk "i periferin" säger och tycker om dem. Att mina barn är fina och bra, och att man själv mår bäst av att inte lyssna så mycket på andra än de som står en nära, när det gäller sånt där snack. För sånt där förekommer hela livet igenom, och ska man då börja reda ut varje "hon sa att han sa" och ta åt sig för sånt, så har man snart inget annat för sig.

    Men, för att återknyta till början av mitt inlägg - det känns som att du själv har lite svårt med den biten. Att du gärna tar åt dig och känner dig utsatt. Och kanske är det då hos dig själv du ska börja?... Det är inte enkelt, det vet jag. Men det underlättar så hemskt mycket om man lär sig att inte ta åt sig så mycket. Och framför allt blir man en bättre förebild för sitt barn, och kan förmedla styrkan till dem.
  17. Medlem sedan
    Jan 2004
    #9
    Om mitt barn pratar skit brukar jag konfrontera och fråga om de har belägg för det de säger, om de verkligen vet att det är sant.

    Eller menar du att ni har hört att nån har pratat skit om ert barn? Om jag hörde sånt så berodde det lite på vem som påstod det och vem som ska ha sagt det som påstås och lite vad som ska ha sagts. Men det har hänt att jag konfronterat barnens kompisar/klasskompisar och sagt "jag har hört att du säger si och så, stämmer det".
  18. 9
    Om mitt barn pratar skit brukar jag konfrontera och fråga om de har belägg för det de säger, om de verkligen vet att det är sant.

    Eller menar du att ni har hört att nån har pratat skit om ert barn? Om jag hörde sånt så berodde det lite på vem som påstod det och vem som ska ha sagt det som påstås och lite vad som ska ha sagts. Men det har hänt att jag konfronterat barnens kompisar/klasskompisar och sagt "jag har hört att du säger si och så, stämmer det".
  19. Medlem sedan
    Aug 2002
    #10
    Jag pratar med mina barn om vett och etikett och att inte prata skitsnack. I min dotters kompisgrupp verkar det vara väldigt lite skitsnack eller så har jag dålig koll. Men dottern säger inget och inte heller de föräldrar som jag träffar hyfsat ofta.

    Men som skrivet pratar med barnen!
    Thess
  20. 10
    Jag pratar med mina barn om vett och etikett och att inte prata skitsnack. I min dotters kompisgrupp verkar det vara väldigt lite skitsnack eller så har jag dålig koll. Men dottern säger inget och inte heller de föräldrar som jag träffar hyfsat ofta.

    Men som skrivet pratar med barnen!
  21. Singelmorsan
    #11
    Man kan ju inte påverka vad folk säger, bäst är nog att försöka lära sig att inte bry sig och undvika de man uppfattar som otrevliga människor.

    Sen kan ju folk säga saker som uppfattas som otrevliga men inte alls var menat så. Ibland känns det som folk väljer att tolka saker på sämsta möjliga sätt.

    När jag varit sjukskriven i nästan 2 år var det en läkare som kallade mig för vrak, det tyckte jag var rätt underhållande medan min kompis inte alls förstod hur jag kunde gå tillbaka dit och nästan tyckte jag borde anmäla. Läkaren menade inget illa, lite hyfs saknade hon kanske eller så brydde hon sig inte om att vara PK. Det hon menade var att jag varit långtidssjukskriven, inte att jag som person var ett vrak.

    I vissa länder är det en komplimang att vara stor och tjock, en kommentar ytterst få svenskar förmodligen skulle uppskatta.

    Vill man känna sig kränkt så är det väldigt lätt, samtidigt som det måste vara jättejobbigt att gå runt och känna sig illa behandlad hela tiden.
  22. 11
    Man kan ju inte påverka vad folk säger, bäst är nog att försöka lära sig att inte bry sig och undvika de man uppfattar som otrevliga människor.

    Sen kan ju folk säga saker som uppfattas som otrevliga men inte alls var menat så. Ibland känns det som folk väljer att tolka saker på sämsta möjliga sätt.

    När jag varit sjukskriven i nästan 2 år var det en läkare som kallade mig för vrak, det tyckte jag var rätt underhållande medan min kompis inte alls förstod hur jag kunde gå tillbaka dit och nästan tyckte jag borde anmäla. Läkaren menade inget illa, lite hyfs saknade hon kanske eller så brydde hon sig inte om att vara PK. Det hon menade var att jag varit långtidssjukskriven, inte att jag som person var ett vrak.

    I vissa länder är det en komplimang att vara stor och tjock, en kommentar ytterst få svenskar förmodligen skulle uppskatta.

    Vill man känna sig kränkt så är det väldigt lätt, samtidigt som det måste vara jättejobbigt att gå runt och känna sig illa behandlad hela tiden.
  23. Medlem sedan
    Jun 2004
    #12
    Jag kan vara rätt skvallrig, och gillar att prata om folk och deras sätt och relationer (både positiva och negativa saker). Och det gör även mina vänner. När jag var yngre och umgicks med mkt folk kunde det bli en hel del skitsnack från olika håll, och även på arbetet (även i nutid)
    Min dotter är motsatsen till skvallrig och avskyr det minsta som kan tolkas som skitsnack, och hon har alltid haft umgänge där det varit väldigt lite sådant. Hon har haft bra klasskamrater och vänner när hon växte upp också. Hon har en mycket hög grad av social kompetens, vilket jag inte tror att jag har.
  24. 12
    Jag kan vara rätt skvallrig, och gillar att prata om folk och deras sätt och relationer (både positiva och negativa saker). Och det gör även mina vänner. När jag var yngre och umgicks med mkt folk kunde det bli en hel del skitsnack från olika håll, och även på arbetet (även i nutid)
    Min dotter är motsatsen till skvallrig och avskyr det minsta som kan tolkas som skitsnack, och hon har alltid haft umgänge där det varit väldigt lite sådant. Hon har haft bra klasskamrater och vänner när hon växte upp också. Hon har en mycket hög grad av social kompetens, vilket jag inte tror att jag har.
  25. Medlem sedan
    Mar 2003
    #13
    Tycker redan du har fått väldigt bra svar, väl värda ta till sig och begrunda. Precis som du skriver så förekommer alltid skvaller och skitsnack i varierande grad och det måste man lära sig att hantera. Svårt att veta om det är över gränsen utifrån det du beskriver så du får väl använda ditt goda omdöme och agera (eller inte agera) utifrån det.
  26. 13
    Tycker redan du har fått väldigt bra svar, väl värda ta till sig och begrunda. Precis som du skriver så förekommer alltid skvaller och skitsnack i varierande grad och det måste man lära sig att hantera. Svårt att veta om det är över gränsen utifrån det du beskriver så du får väl använda ditt goda omdöme och agera (eller inte agera) utifrån det.
  27. Medlem sedan
    Jun 2005
    #14

    Det är ganska skönt

    att hon inte var pk kanske..

    sådana människor tenderar att vara ganska tröttsamma i längden
    Medgång gör vänner, motgång prövar dem.

  28. 14
    Det är ganska skönt att hon inte var pk kanske..

    sådana människor tenderar att vara ganska tröttsamma i längden
  29. Medlem sedan
    Jun 2005
    #15

    Någon kan ha pratat skit

    om vår dotter,det är svårt att veta sanningshalten fullt ut tycker jag.

    Det ska ha handlat om dotterns utseende.

    Och sånt är inte ok.

    Vad har du fått för reaktion när du konfronterat så?
    Medgång gör vänner, motgång prövar dem.

  30. 15
    Någon kan ha pratat skit om vår dotter,det är svårt att veta sanningshalten fullt ut tycker jag.

    Det ska ha handlat om dotterns utseende.

    Och sånt är inte ok.

    Vad har du fått för reaktion när du konfronterat så?
  31. Medlem sedan
    Jun 2005
    #16

    Skönt

    nä jag har inte heller fått signaler från föräldrar till dotterns kompisar men det kan ju vara som du säger...att de inte berättar
    Medgång gör vänner, motgång prövar dem.

  32. 16
    Skönt nä jag har inte heller fått signaler från föräldrar till dotterns kompisar men det kan ju vara som du säger...att de inte berättar
  33. Medlem sedan
    Jun 2005
    #17

    Som sagt

    alla har sagt något någon gång.

    Skitsnack och skvaller är 2 olika saker, tycker jag i alla fall.
    Skitsnack är ju oftast för att såra
    Medgång gör vänner, motgång prövar dem.

  34. 17
    Som sagt alla har sagt något någon gång.

    Skitsnack och skvaller är 2 olika saker, tycker jag i alla fall.
    Skitsnack är ju oftast för att såra
  35. Medlem sedan
    Jun 2005
    #18

    Det handlade om dotterns utseende

    och sånt tycker jag alltid är över gränsen.

    Alltid.
    Medgång gör vänner, motgång prövar dem.

  36. 18
    Det handlade om dotterns utseende och sånt tycker jag alltid är över gränsen.

    Alltid.
  37. Medlem sedan
    Jan 2004
    #19
    Oftast har ju barnet börjat vrida på sig och se skamfylld ut och mumlat nåt med "njae, alltså, det var inte så, hm hm" och sen liksom inte vetat vad de ska säga. Troligen är det ju då sant att de har pratat skit, men de vill inte erkänna det för de är väl rädda att få skäll. Och då har jag inte pressat mer än så utan bara svarat "ok det var ju bra att det inte var så då, för sånt skulle man ju bli ledsen av".

    Då vet barnet att vi vet och att vi inte accepterar det, men vi gör ingen större affär av det. Det här har ju inte hänt speciellt ofta, men några gånger.
  38. 19
    Oftast har ju barnet börjat vrida på sig och se skamfylld ut och mumlat nåt med "njae, alltså, det var inte så, hm hm" och sen liksom inte vetat vad de ska säga. Troligen är det ju då sant att de har pratat skit, men de vill inte erkänna det för de är väl rädda att få skäll. Och då har jag inte pressat mer än så utan bara svarat "ok det var ju bra att det inte var så då, för sånt skulle man ju bli ledsen av".

    Då vet barnet att vi vet och att vi inte accepterar det, men vi gör ingen större affär av det. Det här har ju inte hänt speciellt ofta, men några gånger.
  39. Medlem sedan
    Jan 2004
    #20
    Hm, jag får känslan att ditt raka (och bra skrivna) svar inte uppskattades
  40. 20
    Hm, jag får känslan att ditt raka (och bra skrivna) svar inte uppskattades
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar