Jag hävdar som sedan länge att samhället är på väg utför med all stress och alla måsten. Där det viktigaste verkar vara egentid, hög status och träning.
Såklart finns de många barn med funktionsnedsättningar, liksom vuxna, men många som får problem senare i uppväxten och livet har helt klart blivit påtryckt av samhällets normer - tror jag.
Det är de tankebanorna som får mig att se helt fyrkantigt på både matkassar, läxhjälp och den berömda egentiden, som inte handlar om en stund då och då utan ska vara x antal timmar i veckan.
2
Jag hävdar som sedan länge att samhället är på väg utför med all stress och alla måsten. Där det viktigaste verkar vara egentid, hög status och träning.
Såklart finns de många barn med funktionsnedsättningar, liksom vuxna, men många som får problem senare i uppväxten och livet har helt klart blivit påtryckt av samhällets normer - tror jag.
Det är de tankebanorna som får mig att se helt fyrkantigt på både matkassar, läxhjälp och den berömda egentiden, som inte handlar om en stund då och då utan ska vara x antal timmar i veckan.
Problemet är väl tyvärr mycket större, än enskilda vuxnas narcissism, som snarare är ett symtom i sig, än ett grundproblem. Det handlar om ökad konkurrens och utslagning, ökat tempo, ett bombardemang av information, värderingar och "måsten", ökade kunskapskrav (för att bara vara del av samhället) osv. Paradoxalt nog innebär också massamhället att kraven ökar på den enskilda individen, som ställs allt mer ensam i kampen för tillvaron. (Mer än hälften av hushållen i Stockholm är t.ex. ensamhushåll - en situation som helt strider mot människans grundläggande natur och behov.) När människors behov i allmänhet inte får något utrymme, får i ännu lägre grad barnens behov något utrymme. Min (erfarenhetsgrundade) övertygelse är, att väldigt mycket av de beteendestörningar hos barn, som idag klassas som "funktionsnedsättningar", i själva verket är resultatet av ett samhälle som inte tillgodoser barnens behov av emotionell trygghet, ledsagning och bekräftelse.
3
Problemet är väl tyvärr mycket större, än enskilda vuxnas narcissism, som snarare är ett symtom i sig, än ett grundproblem. Det handlar om ökad konkurrens och utslagning, ökat tempo, ett bombardemang av information, värderingar och "måsten", ökade kunskapskrav (för att bara vara del av samhället) osv. Paradoxalt nog innebär också massamhället att kraven ökar på den enskilda individen, som ställs allt mer ensam i kampen för tillvaron. (Mer än hälften av hushållen i Stockholm är t.ex. ensamhushåll - en situation som helt strider mot människans grundläggande natur och behov.) När människors behov i allmänhet inte får något utrymme, får i ännu lägre grad barnens behov något utrymme. Min (erfarenhetsgrundade) övertygelse är, att väldigt mycket av de beteendestörningar hos barn, som idag klassas som "funktionsnedsättningar", i själva verket är resultatet av ett samhälle som inte tillgodoser barnens behov av emotionell trygghet, ledsagning och bekräftelse.
Såklart är problemet större än vad "min lilla värld" är. Och det är skrämmande såklart.
Dock har jag som individ lite att sätta emot det rullande hjulet och får istället kolla runt i min närhet hur jag bäst kan se till att inte rulla med.
Eftersom jag själv arbetar med funktionsnedsatta ungdomar så vet jag i allra högsta grad vad det handlar om. Däremot ser jag också många som inte alls borde haft några som helst problem om omgivningen och samhället tagit sitt ansvar från början.
Dessutom finns det många som enbart skulle behöva uppmärksamhet, kärlek och tydliga gränser hemifrån för att fungera normalt. Vilket jag egentligen inte kan skriva utan att trampa någon på tårna.
4
Såklart är problemet större än vad "min lilla värld" är. Och det är skrämmande såklart.
Dock har jag som individ lite att sätta emot det rullande hjulet och får istället kolla runt i min närhet hur jag bäst kan se till att inte rulla med.
Eftersom jag själv arbetar med funktionsnedsatta ungdomar så vet jag i allra högsta grad vad det handlar om. Däremot ser jag också många som inte alls borde haft några som helst problem om omgivningen och samhället tagit sitt ansvar från början.
Dessutom finns det många som enbart skulle behöva uppmärksamhet, kärlek och tydliga gränser hemifrån för att fungera normalt. Vilket jag egentligen inte kan skriva utan att trampa någon på tårna.
Det håller jag helt med om. Problemet är, som jag ser det, att vårt samhälle ofta inte ger föräldrarna en sportslig chans att vara goda föräldrar. Dessutom kan de själva vara så märkta, ända från sin egen barndom, att förmågan att motsvara barnens behov är ordentligt sänkt.
5
Det håller jag helt med om. Problemet är, som jag ser det, att vårt samhälle ofta inte ger föräldrarna en sportslig chans att vara goda föräldrar. Dessutom kan de själva vara så märkta, ända från sin egen barndom, att förmågan att motsvara barnens behov är ordentligt sänkt.
Samhället plus en hel hög med feldiagnosticerade människor. Sjukvården är extremt snabba på att sätta en psykdiagnos på folk och dämpa symptomen, istället för att försöka se till helheten och utreda grundorsaken.
6
Samhället plus en hel hög med feldiagnosticerade människor. Sjukvården är extremt snabba på att sätta en psykdiagnos på folk och dämpa symptomen, istället för att försöka se till helheten och utreda grundorsaken.
Ett anmälarsamhälle... moderna häxprocesser... är det det vi ska ha? Tror du och Haqvin att det är så enkelt...
Är man dogmatiker så litar man förstås på "vetenskap" till 100%. Det blir en snuttefilt i vardagen. Men det är mycket inom vetenskapen som fått backa och ibland till något helt annat. Den artikel som Haqvin presenterade är extremt ensidig och skrämmande... extremt förenklande. Det finns en skola inom psykiatrin som skuldbelägger föräldrar för allt; från ADHD till psykoser. Men det finns också en annan skola som ser verkligheten som mer komplex, t.ex. att t.ex. neuropsykiatriska funktionshinder är genetiska; ärftliga. Jag är övertygad om det senare!
Det är minst sagt SORGLIGT att föräldrar generellt (enligt artikeln) kan skuldbeläggas för försummelse - och sannolikt hamna i en anmälarkarusell hos socialförvaltningen helt oförtjänt! Och detta fast de konstant sliter och ägnar ALL uppmärksamhet åt sina barn sedan första dagen!
Detta att skuldbelägga föräldrar som orsak till hjärnskador (i artikeln skriver man ett starkt påstående "Vid svår försummelse ses förändringar i hjärnans anatomi och fysiologi som är kopplade till störningar i kognition, koncentration, impulskontroll och socialt beteende.") stigmatiserar också de barn/vuxna som har en NPF-problematik. De kan lättvindigt avfärdas med att bara vara ouppfostrade osv. Man pissar samtidigt på deras närmaste anhöriga och deras uppväxt! Man tror tydligen att problematiken skulle försvinna vid omhändertagande eller annat "stöd" som kanske inte ens efterfrågas eller behövs! Jag ser detta som ett sätt för den skola som alltid vill skuldbelägga föräldrar (ofta modern) för psykiatriska tillstånd att förklara att det finns skillnader i hjärnans anatomi och fysiologi hos de som har NPF och därmed fortleva som ansats. Det blir ju knepigt annars, minst sagt...
Jag har sett mycket från insidan, både genom arbete inom psykiatrin och socialtjänsten, men också på nära håll i familjer. Artikeln stämmer inte alls överens med min uppfattning om NPF och det som påstås är ju komplett befängt! Hur har dessa studier egentligen utförts? Hur kan man så säkert veta att det är just försummelse som orsakar sådana störningar? Verkligheten är extremt komplex! Naturligtvis blir inte redan genetiskt orsakade förändringar, som ger dessa symptom, bättre av försummelse, men är det försummelse som ger det?
Jag misstänker att synsättet som handlar om försummelse passar den typ av människor som vill sätta sig själva som goda exempel på den goda medborgaren. "Vi måste anmäla" och ställa tillrätta... Det hade hjälpt barn med NPF (och vuxna) mycket bättre om det funnits en vilja att acceptera och stötta dessa individer utan att nedvärdera den familj de växer/har vuxit upp i och se det såsom det medfödda funktionshinder det är. Eller kanske man ska kalla det läggning? Ett annat sätt att tänka? Funktionshinder blir det av den typ av krav som ställs i det moderna samhället och de krav på social kompetens som mer och mer överskuggar allt annat. Vem skulle t.ex. komma på idén att leta efter försummelse i de familjer där t.ex. homosexuella vuxit upp?
Nu ska jag gråta en stund.
By far the best proof is experience.
- Sir Francis Bacon -
9
Anmälarsamhälle på väg? Ett anmälarsamhälle... moderna häxprocesser... är det det vi ska ha? Tror du och Haqvin att det är så enkelt...
Är man dogmatiker så litar man förstås på "vetenskap" till 100%. Det blir en snuttefilt i vardagen. Men det är mycket inom vetenskapen som fått backa och ibland till något helt annat. Den artikel som Haqvin presenterade är extremt ensidig och skrämmande... extremt förenklande. Det finns en skola inom psykiatrin som skuldbelägger föräldrar för allt; från ADHD till psykoser. Men det finns också en annan skola som ser verkligheten som mer komplex, t.ex. att t.ex. neuropsykiatriska funktionshinder är genetiska; ärftliga. Jag är övertygad om det senare!
Det är minst sagt SORGLIGT att föräldrar generellt (enligt artikeln) kan skuldbeläggas för försummelse - och sannolikt hamna i en anmälarkarusell hos socialförvaltningen helt oförtjänt! Och detta fast de konstant sliter och ägnar ALL uppmärksamhet åt sina barn sedan första dagen!
Detta att skuldbelägga föräldrar som orsak till hjärnskador (i artikeln skriver man ett starkt påstående "Vid svår försummelse ses förändringar i hjärnans anatomi och fysiologi som är kopplade till störningar i kognition, koncentration, impulskontroll och socialt beteende.") stigmatiserar också de barn/vuxna som har en NPF-problematik. De kan lättvindigt avfärdas med att bara vara ouppfostrade osv. Man pissar samtidigt på deras närmaste anhöriga och deras uppväxt! Man tror tydligen att problematiken skulle försvinna vid omhändertagande eller annat "stöd" som kanske inte ens efterfrågas eller behövs! Jag ser detta som ett sätt för den skola som alltid vill skuldbelägga föräldrar (ofta modern) för psykiatriska tillstånd att förklara att det finns skillnader i hjärnans anatomi och fysiologi hos de som har NPF och därmed fortleva som ansats. Det blir ju knepigt annars, minst sagt...
Jag har sett mycket från insidan, både genom arbete inom psykiatrin och socialtjänsten, men också på nära håll i familjer. Artikeln stämmer inte alls överens med min uppfattning om NPF och det som påstås är ju komplett befängt! Hur har dessa studier egentligen utförts? Hur kan man så säkert veta att det är just försummelse som orsakar sådana störningar? Verkligheten är extremt komplex! Naturligtvis blir inte redan genetiskt orsakade förändringar, som ger dessa symptom, bättre av försummelse, men är det försummelse som ger det?
Jag misstänker att synsättet som handlar om försummelse passar den typ av människor som vill sätta sig själva som goda exempel på den goda medborgaren. "Vi måste anmäla" och ställa tillrätta... Det hade hjälpt barn med NPF (och vuxna) mycket bättre om det funnits en vilja att acceptera och stötta dessa individer utan att nedvärdera den familj de växer/har vuxit upp i och se det såsom det medfödda funktionshinder det är. Eller kanske man ska kalla det läggning? Ett annat sätt att tänka? Funktionshinder blir det av den typ av krav som ställs i det moderna samhället och de krav på social kompetens som mer och mer överskuggar allt annat. Vem skulle t.ex. komma på idén att leta efter försummelse i de familjer där t.ex. homosexuella vuxit upp?
Hur får du mitt inlägg till att jag är för ett anmälarsamhälle? Snacka om att dra förhastade slutsatser. Gråt på du, men när du klar vill jag gärna ha en förklaring på hur du placerar min kommentar i ditt resonemang.
10
Hur får du mitt inlägg till att jag är för ett anmälarsamhälle? Snacka om att dra förhastade slutsatser. Gråt på du, men när du klar vill jag gärna ha en förklaring på hur du placerar min kommentar i ditt resonemang.
Du läser in ofantligt mycket, som ingen har skrivit, Gileae. "Försummelse" är i artikeln skrivet i förklarande betydelse, inte i värderande. Författarna säger själva att försummelsen kan vara helt oavsiktlig och beroende av föräldrarnas egna levnadshistorier och bakgrunder, dvs. något de har mycket begränsad möjlighet att påverka själva.
Att söka förklaringar till barns psykiska ohälsa handlar över huvud taget inte om att skuldbelägga någon, men man får heller inte sticka huvudet i sanden om orsakssamband. Jag citerar vad jag själv skrev, längre upp:
"Problemet är, som jag ser det, att vårt samhälle ofta inte ger föräldrarna en sportslig chans att vara goda föräldrar. Dessutom kan de själva vara så märkta, ända från sin egen barndom, att förmågan att motsvara barnens behov är ordentligt sänkt. "
11
Du läser in ofantligt mycket, som ingen har skrivit, Gileae. "Försummelse" är i artikeln skrivet i förklarande betydelse, inte i värderande. Författarna säger själva att försummelsen kan vara helt oavsiktlig och beroende av föräldrarnas egna levnadshistorier och bakgrunder, dvs. något de har mycket begränsad möjlighet att påverka själva.
Att söka förklaringar till barns psykiska ohälsa handlar över huvud taget inte om att skuldbelägga någon, men man får heller inte sticka huvudet i sanden om orsakssamband. Jag citerar vad jag själv skrev, längre upp:
"Problemet är, som jag ser det, att vårt samhälle ofta inte ger föräldrarna en sportslig chans att vara goda föräldrar. Dessutom kan de själva vara så märkta, ända från sin egen barndom, att förmågan att motsvara barnens behov är ordentligt sänkt. "
Beträffande ditt påstående att neuropsykiatriska funktionshinder är ärftliga, föreslår jag att du läser denna kritik i BBC av en omtalad studie från 2010, som påstod just det:
Klicka framförallt på filmen, där psykologen Oliver James kommenterar studien.
12
Beträffande ditt påstående att neuropsykiatriska funktionshinder är ärftliga, föreslår jag att du läser denna kritik i BBC av en omtalad studie från 2010, som påstod just det:
... är så otrevligt att jag borde backa ur och lämna den s.k. diskussionen. Men du skyllde på samhället och kallade människor för feldiagnosticerade ("Samhället plus en hel hög med feldiagnosticerade människor.") taget ur tomma luften i form av ett påstående och vet tydligen inte hur ingående människor utreds innan de får en diagnos! Sedan hängde Haqvin på med länken till den artikel jag kritiserade. Detta kan generera ett anmälarsamhälle och jag har själv sett hur orosanmälningar leder komplett fel och krossat familjer. Det har varit familjer med NPF-diagnoser!
By far the best proof is experience.
- Sir Francis Bacon -
13
Ditt svar... ... är så otrevligt att jag borde backa ur och lämna den s.k. diskussionen. Men du skyllde på samhället och kallade människor för feldiagnosticerade ("Samhället plus en hel hög med feldiagnosticerade människor.") taget ur tomma luften i form av ett påstående och vet tydligen inte hur ingående människor utreds innan de får en diagnos! Sedan hängde Haqvin på med länken till den artikel jag kritiserade. Detta kan generera ett anmälarsamhälle och jag har själv sett hur orosanmälningar leder komplett fel och krossat familjer. Det har varit familjer med NPF-diagnoser!
Finns förstås inget som säger, att ett annat perspektiv skulle leda till ett "anmälarsamhälle". Dessutom utesluter diagnoser på inget sätt att det ändå sker orosanmälningar.
14
Finns förstås inget som säger, att ett annat perspektiv skulle leda till ett "anmälarsamhälle". Dessutom utesluter diagnoser på inget sätt att det ändå sker orosanmälningar.
Av alla inlägg jag läst här på Aff så tar nog ditt priset i att dra förhastade slutsatser och insinuationer. Det är ytterst otrevligt att gå på som du gör utifrån det lilla jag skrev. De ytterligare länkar Haqvin lägger upp har inget med mig att göra. Märkligt att jag ens ska behöva påtala det.
Jag vet av personlig erfarenhet och som stödperson i en patientförening att det är tusentals människor som blir feldiagnosticerade i Sverige. Det är väldigt lätt att få en psykisk diagnos i Sverige idag. I mitt resonemang begränsar jag mig inte till NPF vilket du gör för att sen gå bananas. Mitt svar syftade till det som Haqvins trådstart handlade om, dvs psykisk ohälsa.
Ja, jag tycker samhället idag är rubbat, det är ett högt tempo och en hetsjakt efter allt möjligt skit och folk springer i sina ekorrhjul och mår sämre och sämre. De som har jobb jobbar ihjäl sig och de som är sjuka och/eller arbetslösa har en evig piska vinande runt skallen. För att inte tala om alla som slavar i FAS3.
De feldiagnosticerade jag pratar om blir friska från sina psykiska diagnoser med hjälp av antibiotika, örter mm. Eftersom du nu gillar att fokusera på NPF så kan jag meddela att även NPF-diagnoser ibland försvinner eller minskar kraftigt med medicinering mot bakteriella infektioner, parasiter, svamp, mögel. Du tror det är ärftligt, ibland kanske. Men många barn föds också med skit de ärvt ifrån sina föräldrar och då kan man ju tro att det är ärftligt, fast det egentligen är så att de bär på samma smitta. Jag menar alltså att antalet människor med psykiska diagnoser inte är så många som statistiken säger.
För övrigt är jag en stor motståndare till det sjukvården kallar "vetenskap och beprövad erfarenhet" då ingen kan definiera vad de menar men gärna slänger sig med det uttrycket. Jag är alltså inget fan av 100% vetenskap, vad du nu fick det ifrån.
Som du ser var det inte mycket rätt i dina slutsatser av vad jag menade med "Samhället plus en hel hög med feldiagnosticerade människor."...
15
Av alla inlägg jag läst här på Aff så tar nog ditt priset i att dra förhastade slutsatser och insinuationer. Det är ytterst otrevligt att gå på som du gör utifrån det lilla jag skrev. De ytterligare länkar Haqvin lägger upp har inget med mig att göra. Märkligt att jag ens ska behöva påtala det.
Jag vet av personlig erfarenhet och som stödperson i en patientförening att det är tusentals människor som blir feldiagnosticerade i Sverige. Det är väldigt lätt att få en psykisk diagnos i Sverige idag. I mitt resonemang begränsar jag mig inte till NPF vilket du gör för att sen gå bananas. Mitt svar syftade till det som Haqvins trådstart handlade om, dvs psykisk ohälsa.
Ja, jag tycker samhället idag är rubbat, det är ett högt tempo och en hetsjakt efter allt möjligt skit och folk springer i sina ekorrhjul och mår sämre och sämre. De som har jobb jobbar ihjäl sig och de som är sjuka och/eller arbetslösa har en evig piska vinande runt skallen. För att inte tala om alla som slavar i FAS3.
De feldiagnosticerade jag pratar om blir friska från sina psykiska diagnoser med hjälp av antibiotika, örter mm. Eftersom du nu gillar att fokusera på NPF så kan jag meddela att även NPF-diagnoser ibland försvinner eller minskar kraftigt med medicinering mot bakteriella infektioner, parasiter, svamp, mögel. Du tror det är ärftligt, ibland kanske. Men många barn föds också med skit de ärvt ifrån sina föräldrar och då kan man ju tro att det är ärftligt, fast det egentligen är så att de bär på samma smitta. Jag menar alltså att antalet människor med psykiska diagnoser inte är så många som statistiken säger.
För övrigt är jag en stor motståndare till det sjukvården kallar "vetenskap och beprövad erfarenhet" då ingen kan definiera vad de menar men gärna slänger sig med det uttrycket. Jag är alltså inget fan av 100% vetenskap, vad du nu fick det ifrån.
Som du ser var det inte mycket rätt i dina slutsatser av vad jag menade med "Samhället plus en hel hög med feldiagnosticerade människor."...
Får väl kanske då också tillägga, från mitt perspektiv, att det knappast annat än i mycket speciella undantagsfall är bakterier, parasiter, svamp eller mögel som ligger bakom (somliga) psykiatriska diagnoser. Däremot det du säger i ett annat stycke:
"Ja, jag tycker samhället idag är rubbat, det är ett högt tempo och en hetsjakt efter allt möjligt skit och folk springer i sina ekorrhjul och mår sämre och sämre. De som har jobb jobbar ihjäl sig och de som är sjuka och/eller arbetslösa har en evig piska vinande runt skallen. För att inte tala om alla som slavar i FAS3."
16
Får väl kanske då också tillägga, från mitt perspektiv, att det knappast annat än i mycket speciella undantagsfall är bakterier, parasiter, svamp eller mögel som ligger bakom (somliga) psykiatriska diagnoser. Däremot det du säger i ett annat stycke:
"Ja, jag tycker samhället idag är rubbat, det är ett högt tempo och en hetsjakt efter allt möjligt skit och folk springer i sina ekorrhjul och mår sämre och sämre. De som har jobb jobbar ihjäl sig och de som är sjuka och/eller arbetslösa har en evig piska vinande runt skallen. För att inte tala om alla som slavar i FAS3."
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.