Skrivet: 2015-03-04, 16:30
#1
Tack för alla hälsningar!
Jag blev väldigt rörd av era lyckönskningar.
Jag är hemma igen, med medicin, stödstrumpa och informationshäfte och ångest värre än nånsin.
Jag har min kontakt på psykiatrin och hon har sagt att det bara är att jag ringer, men jag har svårt att ta mej för.
Röntgen över mage och bröstkorg visade inga spår och proverna såg bra ut, vad nu det betyder egentligen och eftersom de var helt överbelastade med patienter fick jag åka hem. Jag får medicin i tablettform och remiss är skickad till VC för att få en kompressionsstrumpa utprovad.
All sån teoretisk info är bra, men det känslomässiga funkar inte lika bra. Träffade iallafall på oerhört fin personal, både läkare och sköterskor.
Benet är som en stock...Tjockt och blålila. Jag skulle gå så mycket som möjligt och jag försöker verkligen men det blir mjölksyra fort som om det knyts av i ljumsken helt enkelt och då blir jag ännu räddare att proppen delar sej och drar iväg
Tack igen för all omtanke!