Berätta nu!

[MaryT*]

Jag tänkte att eftersom aktiviteten här ändå varit hyfsat hög på sista tiden (allt är relativt!) så kan vi ju fortsätta med det .
Så berätta nu för mig det här:


Om du skulle göra en livslinje (om du har sett Hellenius hörna så vet du vad jag menar), där du får sätta poäng 1-10 (1 är urkasst, 10 är på topp) på varje ålder, vilken poäng sätter du på hur du upplevde ditt liv när du var

5 år?

15 år?

20 år?

30 år?

40 år?

Nu?

(Ja, använd er fantasi - är du typ 28 så kan du ju inte skåda in i framtiden, men du kan ju berätta hur det varit hittills. Och berätta gärna varför du sätter den poängen du sätter!)

För att slippa upprörda röster så är det väl bäst att tillägga att det här bara är på skoj, inget vetenskapligt alls och ingen tävling åt nåt håll (vem som haft det värst eller bäst) eller så. Bara på skoj.

[71:an Nika]

Antingen har jag dåligt minne eller så är jag dum på något vis.
Tyvärr vet jag att mitt minne är ganska bra

Jag har alltid haft ett bra liv. Kan inte på något vis minnas att jag haft långa perioder där jag varit låg eller där det hänt jobbiga saker. Visst har det varit något dödsfall som jag var jätteledsen över, men det var inget som var svårt att hantera. Likaså hade jag det ganska jobbigt innan jag fick min sjukdom diagnosticerad, men det var ju bara jobbigt med just sjukdomen, inget annat.

Jag är en sådan där tråkig jäkel som inte varit med om så mycket som påverkat mig väldigt negativt. Har liksom inte så mycket att berätta om hur dåligt jag mått, och om hur jag tagit mig upp. Visst var jag ledsen en del ggr som 15-åring, men det SKA ( nåja, ta det med en nypa salt ) man väl vara!?
Har också varit med om några saker som varit jobbiga just då, men inte så att det över tid går ner från 10 till 4..... Det är ju bara ett par dagar som det varit jobbigt.
Med ett av barnen har det varit väääääldigt mycket som bara inte flutit på, och det är åratal det handlar om, men livet har varit på topp ändå.

Jag har haft 10 på alla år och det kan också ha att göra med att _jag varit nöjd_
Andra som sett mig kanske tycker mitt liv varit en trea, vad vet jag :

[blå fågeln]

Brndomen minns jag som lycklig, rena Bullerbyn.

Högstadiet var jobbigt, det var skolbyte och jag var å ena sidan inte ett dugg cool och tuff, å andra sidan blev jag väldigt arg på tafsande killar och råkade i slagsmål mm.

Men senare har mycket varit rätt bra. Men det har gått upp och ner. Och ju yngre jag var, ju mer svängde det, superbra och party hela helgen, depp och jobbigt nästa helg. Det var mer berg- och dalbana

Ju äldre jag blivit , ju med har det planats ut, tror jag. Inte lika spännande, men väldigt mycket enklare.

[MaryT*]

Din jävel... :P

Nej, men allvarligt - härligt tycker jag, att du känner att ditt liv har varit så bra! Men sen tror jag också att du är sån som person att du förmår att se det som är bra i livet. Jag tror ju inte att det är som att du trallat fram utan några som helst bekymmer, men däremot har du hittat sätt att hantera bekymren som dykt upp, utan att låta dem ta över.
Plus givetvis, att du varit förskonad från de riktigt stora sorger som många andra tvingas genomgå..... Det känner jag att jag faktiskt också har.

[MaryT*]

Skönt med stabilitet!

[mandelblomma]

Jag är lyckligt lottad och har haft ett intressant och lyckligt liv. Inte helt avsaknad på sorg o jobbigaste. Vem har det ?
5 år...hm minns min baron som bra men en jobbig ganska stor sak färgar den dock rätt mycket. Olika olika år...men det började nog när jag var lite äldre så som 5 år in var den nog en 10.
Som 15 åring påverkade detta jobbig mig dock mer oxå i kombination med att vara tonåring. ..hm en 5:a
Sen som ung vuxen var det där jobbiga egentligen mer jobbigt men jag blev mindre berörd då jag inte ens bodde i sverige under några år. Sen lärde jag mig förhålla mig till det bättre o mognade mer själv. Levde livets glada dagar. Reste mycket. Kul jobb. Sen träffade jag stora kärleken och fick barn. 10 igen alltså trots det jobbiga som löste sig ok när jag var 30 år.
Men då hade jag den värsta period i mitt liv då och säger nästan minuspoäng. Även om dem perioden inte Heller avsaknaden stunder av glädje.
I slutet av den när jag närmade mig 40 år så gick den vassaste sorgen över. Jag lärde mig leva igen och är mycket lycklig. Säger 10 just i dag ♡

[mandelblomma]

Baron är barndom. ..

[blå fågeln]

Jag sökte nog kickar när jag var ung, tog risker, saker skulle vara lite mer, lite vildare, lite mer spännande.
Nuförtiden kan jag känna en lugn tillfredsställelse i att finnas till , och att vi mår bra, och har en Ok ekonom som ger trygghet.
Men ibland saknar jag spänningen, att allt är möjligt, varje dag.

[MaryT*]

Ja, det kan gå upp och ner. Och det gör det ju oftast.

[farson]

5 år? - 7

15 år? - 5

20 år? - 9

30 år? - 1

40 år? - 10

Nu? - 10

[MaryT*]

Kort och koncist! Skönt att det har rett ut sig i alla fall

[Lisse]

5 år? Inte för att jag minns, men jag hade en bra barndom så jag får väl säga 9.

15 år? En tid jag helst vill glömma, 4.

20 år? 4 även här.

30 år? 7.

40 år? Dig har jag inte kommit än, men snart så!

Nu? Nu är jag 37 år, och landar på en 8:a. Det är två saker som hindrar mig ifrån att skriva 10. Det ena är att min karl är arbetslös och det andra är att det är hopplöst att få tag på en gemensam lägenhet.

[k1101]

Genomgående högt skulle jag vilja säga, svårt att säga exakt hur högt.

När jag var 5 skiljdes mina föräldrar och vi satt i en lägenhet utan möbler, vårdnadstvist och en massa elände, men det är ju inte så jag minns det. Jag minns ju en trygg och bra barndom, dagis, kompisar, hemmamamma, födelsedagskalas osv. Dessutom borde tiden innan dess varit betydligt otryggare - det var ju det som fick min mamma att till slut ta steget.

15 - ja tonåren är ju sällan lätta och var det inte för mig heller. Att jag precis hade kommit till Sverige gjorde inte saken lättare. Min mamma hade det inte lätt att ta sig in på arbetsmarknaden. Men, jag hade vänner, klarade mig bra i skolan, hade det ändå bra hemma, så så himla låga poäng skulle jag inte sätta på den perioden heller.

20 - studentliv - i backspegeln ännu bättre än vad det antagligen var

30 - jobb, familj, hus osv - också en bra period i mitt liv, trots lite strul på vägen

40 = nu - barnen inte så små längre, mer tid till egna intressen igen, jag har tid med barnen, går min väg, känner mig inte låst i något jag inte styr över; det är väl ändå mer än vad man kan begära!

Den pestigaste tiden i mitt liv var min mammas cancersjukdomsperiod och död. Det tog ett bra tag att hämta sig ifrån. Samtidigt kan jag inte se att jag skulle vara där jag är idag utan denna period, men önskar naturligtvis att vi hade fått ha henne kvar många år till.

[lauritz]

0-7 år 9 poäng
- lycklig barndom före skolan
7-14 år 5 poäng
- skolan var fruktansvärd, tog ifrån en halva livet, lärarna slog och misshandlade oss varje dag. Umgänget med min far- och morföräldrageneration var å andra sidan fantastiskt
14-20 år 3 poäng
- ännu värre, jag hörde dåligt och drabbades av en yrselsjukdom, det var nog rock- och jazzmusiken som höll en uppe.
20- 26 år 8 poäng
- studentliv i Lund, oerhört kul
26- 45 år 7 poäng
- småbarnsliv, fem barn, alltid med barnen, deras mamma var inte så kul, forskningsarbete inom universitetsvärlden
45-55 år 4 poäng
- svenska staten betalade den här kvinnogruppen 1 miljon för att förfölja mig i 10 år:
http://www.sydsvenskan.se/lund/bara-...-advokatbyran/
28 meninglösa rättegångar, barnens liv slogs sönder, som tur var höll i alla fall socialen med mig, och någon (manlig) domare skällde ut de här damerna
Samtidigt lade den borgerliga regeringen ner min institution, och mr 500% krossade 50 000 företag, däribland ett flertal släktingars företag.
55- idag 9 poäng
- min nuvarande fru, arbetet med skog och fastigheter

[- Miko -]

5 år?
10

15 år?
ömsom 10, ömsom 1.

20 år?
5

30 år?
10

Lägger till 37 år?
2


40 år?
8

Nu?
10, harmoni. (45 år).

[Pyssling]

5 år? Antagligen 10, jag hade en bra barndom. Mina föräldrar var bara 20 när jag föddes och hade inte särskilt bra ekonomi, men jag kommer ihåg dem som väldigt kära och min mamma har alltid kunnat trolla med knäna när det gäller pengar, så vi hade det helt OK trots ekonomin.

15 år? 10

20 år? 10.

Tonåren och tjugoårsåldern var fantastisk roliga och bra på alla vis, ser tillbaka på de åren med glädje!

30 år? 10, nygift och lycklig

40 år? Hm, kanske får säga 7 på den, ångestproblematik drar ner en del men jag hade ju min familj och det drar ju upp

Nu? 10

[Mamma Erik]

Svåra svar

5 år?
Var nog rätt OK, inga traumatiska minnen i varje fall

15 år?
Jobbig besvärlig tonårstid, missförstådd och dessutom fulast i världen


20 år?
Då började nog min bästa tid, flera år då jag hade det kul, däremot de sista två åren kunde vara

30 år?
Började inte bra, då min pappa gick bort, gjorde slut med min dåvarande, efter några år träffade jag sambon och känslomässigt bra liv
40 år?
Några år in på 40 började jäkelskapet, utmattningsdepression, förjävlig eknomi, men en underbar sambo och (för det mesta) en härlig son.
50 år, fortfarande skitekonomi, men ett toppenjobb och egentligen så har jag det rätt bra.

[MaryT*]

Tack för era svar, jag läser alla med intresse men kommenterar inte alla .

[Malinau]

5 år?
Ett glatt lekande barn. På sommaren sken alltid solen och på vintern var det roligt med all snö.

15 år?
Skolan var inte så rolig alla dagar, men jag hade roliga kompisar och höll på med mina hästar och det var fina tider.

20 år?
Då hade jag flyttat ifrån hemstaden och alla kompisar och allt för att bo och jobba i storstaden. Det tog tid att finna sig tillrätta så det var inte så roligt alla dagar.

30 år?
Livet som gift och med småbarn. Var nog lite ena foten i värmen och andra i kylan. Det blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig, men det fanns mycket att glädjas åt också.

40 år?
Ordning i livet, hade träffat mitt livs kärlek. Nu börjar det blir riktigt bra.

Nu?
Nu är det riktigt bra.

[CarolinaK]

Jag var tvungen att vara lite mer granulär kände jag
5 år? 9
15 år? 3
20 år? 5
25 år? 2
30 år? 5
35 år? 7
40 år? 10
Nu? 10