Skrivet: 2015-04-14, 21:24
#1
Nya vänner
Jag är 40 singel med barn. Inser att det inte är så lätt att hitta nya vänner.
hur gör man för att lämna soffan?
Jag är 40 singel med barn. Inser att det inte är så lätt att hitta nya vänner.
hur gör man för att lämna soffan?
Jag har fått några vänner IRL genom det här forumet men de är inte aktiva här längre, tyvärr. Sedan är ju den geografiska spridningen ett problem på oss som skriver här.
Hur man lyckas få vänner på andra sätt har jag väldigt dålig koll på. Jag har aldrig stått ut med krogen och är väl inte bekväm i stora sällskap eller har lätt att öppna mig för okända personer alls så jag är kanske inte den bäste att komma med råd i vilket fall som helst.
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
Odla dem du har är mitt bästa tips. Har fått de flesta av mina vänner via andra vänner. Be dina vänner bjuda med fler vänner när ni ses.
Finns det människor i ditt förflutna du vill ta upp kontakten med?
Sedan är det bra att bjuda med folk själv. Om du ska göra något kul så bjud med en eller ett par trevliga bekanta. Var med i olika sammanhang där det finns människor. Föreningar och idrotter m.m. Var aktiv och gör saker du tycker är kul, var social, men var beredd på att det tar tid att bli vän med folk. Ingen vill bli vän med någon bara för att den personen saknar vänner utan det måste vara för att personen genuint gillar en själv.
Ha det gott!
Jag undrar detsamma. Har levt mycket isolerat i många år på grund av svår sjukdom i familjen och det finns inte direkt ett vänhav att ösa ur längre. Få har stått ut med mina ständiga avbokningar.
De nya vänner jag fått är i samtliga fall kollegor (och exkollegor). "Samtliga" förresten. Det handlar om två nära vänner och kanske två bekanta. Det sista med ett frågetecken.
Efter det att jag blev ensam har en del gamla grundskolekompisar hört av sig och även en del manliga bekantskaper som inte tidigare varit nära på det sättet. Jag har dragit mig av olika anledningar. Det känns nog bättre att i så fall börja om.
Jag fick rådet "skaffa dig en hobby". Det har man kanske aldrig någonsin hört tidigare... :P Men visst, det är förstås, sin självklarhet till trots, sant att det skulle kunna funka.
...
DET var länge sedan! Hur har det gått egentligen, jag har funderat på det? Om du inte vill ta det offentligt får du gärna skicka ett pm.
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
Nämen hallå själv, Christopher! Det känns nästan lite rörande att bli ihågkommen av ett par stycken efter all denna tid, trots mina listiga försök att byta bort gamla profilbilder.
Jag kommer inte ens ihåg vilket stadium i livet jag befann mig i när jag senast höll till här, men det har förstås hänt en del sedan dess.
Min man och mina barns pappa dog av sin kroniska sjukdom i september förra året. Det var väl på sätt och vis både väntat och oväntat. Chockartat förstås, hur förberedd jag än försökte inbilla mig att jag var. Riktigt traumatiskt för barnen.
Sedan dess har jag allra mest ägnat mig åt att försöka hjälpa mina tonåringar tillbaka igen. Dottern fyller redan 19 i oktober och min son är nu 16. Det har varit mycket tufft för båda, men jag har en känsla av att vi börjar se en klar ljusning. Hoppas på det.
Vi bor kvar i samma villa i Norrköping och åtminstone jag och sonen kommer att fortsätta med det ett bra tag till, såvitt jag vet.
Och hur har det varit för dig? Kvar i Lund med pojkarna, som väl också måste vara tonåringar vid det här laget?
...
Självklart kommer jag ihåg dig! Beklagar din förlust men det var ju som du säger något du egentligen hade väntat dig. Det gör det förstås inte lättare när den dagen kommer i alla fall...
Jo, jag är kvar där jag var innan, Lundatrakten åtminstone, och har numera bägge mina killar på heltid. Deras mamma flyttade till Småland. En del gråa hår ger de mig, den store gör inget vettigt alls och arbetsförmedlingen hade inget att erbjuda utan hänvisade till kommunen (efter nästan ett år...). Den lille går på en naturbruksskola där tanken är att han skall få en slags yrkesutbildning så att han kan jobba med t.ex. parkskötsel och liknande. Han har snart gått ut 1:a året av tre, han fick 10 år i grundskolan.
Annars är väl allt som vanligt. Litet äldre, litet gråare, litet rundare. Suck.
Nåja, killarna är numera så stora att jag kan resa bort på egen hand (de vill inte resa alls, de är tryggast i en invand miljö). Jag far till Österrike en vecka i sommar och vandrar i bergen. Fysiskt ansträngade, mentalt total avkoppling. Det är vad jag behöver som semester.
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
Då finns det en del paralleller med det jag och mina barn ägnar oss åt, Christopher.
Nästa sommar kunde jag också gott och väl kunna tänka mig en sådan tripp som den du ska göra i år och ungefär av samma anledningar. Faktum är att just "vandra i Österrike" finns med på min lista över tänkbara ensamresor.
I år får det nog däremot räcka med kortare utflykter med max två nätter borta. Tror jag. Allt är ännu lite trevande. Men några tonåringar följer knappast med mig på övernattningar längre - av ungefär samma anledningar som du har med dina.
Kul att "se" dig igen och hoppas att du och sönerna får en fin sommar.
...
Noterar att jag undermedvetet måtte anse att formuleringen "ungefär av samma anledningar" bör användas så ofta som möjligt. Synd att jag inte kommer på ett naturligt sätt att flika in den här.
...
Noterar också att jag inte ska läsa vad jag skrivit i efterhand. "Kunde kunna" är något att ligga sömnlös över i åratal... Nu läser jag inte vidare.
...
Jag känner också det som att jag sitter i karantän efter min skiljsmässa förra året.
Inget "eget" umgänge existerar liksom och inte har jag ork att gå ut på lokal för att träffa folk (ny kvinna).
Moment 22 är mitt smeknamn..
