Ett tag sen sist - låååååångt.....
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Apr 2001
    #1

    Ett tag sen sist - låååååångt.....

    Först och främst, tack för svaren. Det var en jobbig period som blev värre. Hade jag följt mina egna råd hade jag sökt kurator samma dag jag fick diagnosen och inte väntat tills jag var så arg så att jag ville slå ihjäl halva världen. Jag hade tur på kuratorsfronten, det är lite jävlaranamma i den människan och det händer saker. Bra.


    Och annars då? Diskbråcket läkte aldrig utan svällde ut till abnorma proportioner. Man fick uppleva ortopedakuten ett par gånger, jag har varit inlagd där också, anmält en läkare till patientnämnden, bytt TNF-hämmare och har förmodligen ett halvt apotek hemma. Häromnatten sov jag sju timmar i ett svep. Då var det 34 dygn sedan jag gjorde det sist. Kuratorn berättade att de diskuterat att ligga på om operation eftersom situationen var "inhuman". Så är det.



    Och vårdgarantin, den har man hittat ett kryphål för i Region Skåne. Man kan åberopa den och då får man ett initialt besök inom åtta veckor och själva behandlingen inom ytterligare åtta. Det är inga tre månader..... Eller också kan man mana fram den sista lilla orken bråk och ringa varenda jävla dag så får man till slut en tid i slutet på maj. Tills dess går man på ett smärre apotek narkotikaklassade mediciner och får t.ex. rätt obehagliga minnesluckor, mardrömmar och skakningar. Men det nyper av värsta smärttoppen och det är ju bra.



    Jaja, det skulle kunna bli en roman men den lämnar jag till sjukvårdspolitikerna någon gång framöver istället. För vad händer med den som inte kan bråka? Eller som är ensam? Som inte har en superhurtig 71-årig mamma som flyger hit? Eller en fd som kastar sig in i bilen och skriker JAG SKA FANIMIG DÖDA GUBBFAN när en läkare glömt att kolla på röntgenbilderna öht och kallat det vansinniga diskbråcket för "griller i huvudet och oro och ångest"? Den personen blir ju galen på riktigt.



    Just nu skulle jag bara vilja kunna sitta ner och äta en hel middag.

    Eller sova på nätterna utan mardrömmar.

    Och det vore rätt kul att kunna gå ordentligt också, fast det går rätt hyfsat med kryckor. Balansen är inte jättebra men viljan finns i alla fall.



    Taxichaufförerna som kör sjuktransporterna är fantastiskt trevliga och berättar massor med roliga och absurda historier. En av orsakerna till att det blir så galet i tidsplaneringarna är att regionen upphandlat själva planeringen av turerna från Senegal. Jamen please, hur ska de rimligtvis kunna veta hur vädret ser ut här just nu, när det tar längre/kortare tid att köra eller om det varit olyckor som gör att de måste köra andra vägar? Snålheten bedrar visheten. Och anledningen till inställda operationer, det handlar om brist på platser till eftervården. Har de verkligen INGEN som kan planera i det här landstinget?



    Jag sökte till slut handikapptillstånd fast jag kör ju inte själv längre. Jag kan halvligga kortare sträckor i bilen i alla fall, det är ju bra.



    Och vet ni vad som är riktigt bra? Det är inte mitt barn som är sjuk. Risken att få just den här formen av reumatism är 6/100 000. Risken för våra barn var marginellt högre än för andra barn men fortfarande försvinnande liten. Och det GÅR att göra något åt både diskbråcket och spondyliten, det finns annat som är värre.



    Har ni vägarna förbi Lund kan jag berätta var ni ska gå om ni vill kolla på lite gerillastickning Jag sover ju så lite så jag tänkte att jag skulle göra något kul och samtidigt hålla igång fingrarna. Så nu sitter det en massa stickade kaniner i den skitfula parken utanför Ronald McDonaldhuset. Där kan man snacka om folk det är synd om på riktigt, varenda förälder där skulle ju gladeligen byta med mig rakt av. Tänkte att något barn skulle titta ut en morgon och säga "men mamma, det är en randig kanin i lyktstolpen" och bli lite glad en liten, liten stund.

    Jag trodde att vi var rätt anonyma men tydligen fick halva reumatologen nys om att det var vi som satt upp den så där sket sig min finfina idé om att brodera "älska jobbet med patienter som fortfarande andas eller sök dig till patologen" utanför ortopeden haha.
    unlearn
  2. 1
    Ett tag sen sist - låååååångt..... Först och främst, tack för svaren. Det var en jobbig period som blev värre. Hade jag följt mina egna råd hade jag sökt kurator samma dag jag fick diagnosen och inte väntat tills jag var så arg så att jag ville slå ihjäl halva världen. Jag hade tur på kuratorsfronten, det är lite jävlaranamma i den människan och det händer saker. Bra.


    Och annars då? Diskbråcket läkte aldrig utan svällde ut till abnorma proportioner. Man fick uppleva ortopedakuten ett par gånger, jag har varit inlagd där också, anmält en läkare till patientnämnden, bytt TNF-hämmare och har förmodligen ett halvt apotek hemma. Häromnatten sov jag sju timmar i ett svep. Då var det 34 dygn sedan jag gjorde det sist. Kuratorn berättade att de diskuterat att ligga på om operation eftersom situationen var "inhuman". Så är det.



    Och vårdgarantin, den har man hittat ett kryphål för i Region Skåne. Man kan åberopa den och då får man ett initialt besök inom åtta veckor och själva behandlingen inom ytterligare åtta. Det är inga tre månader..... Eller också kan man mana fram den sista lilla orken bråk och ringa varenda jävla dag så får man till slut en tid i slutet på maj. Tills dess går man på ett smärre apotek narkotikaklassade mediciner och får t.ex. rätt obehagliga minnesluckor, mardrömmar och skakningar. Men det nyper av värsta smärttoppen och det är ju bra.



    Jaja, det skulle kunna bli en roman men den lämnar jag till sjukvårdspolitikerna någon gång framöver istället. För vad händer med den som inte kan bråka? Eller som är ensam? Som inte har en superhurtig 71-årig mamma som flyger hit? Eller en fd som kastar sig in i bilen och skriker JAG SKA FANIMIG DÖDA GUBBFAN när en läkare glömt att kolla på röntgenbilderna öht och kallat det vansinniga diskbråcket för "griller i huvudet och oro och ångest"? Den personen blir ju galen på riktigt.



    Just nu skulle jag bara vilja kunna sitta ner och äta en hel middag.

    Eller sova på nätterna utan mardrömmar.

    Och det vore rätt kul att kunna gå ordentligt också, fast det går rätt hyfsat med kryckor. Balansen är inte jättebra men viljan finns i alla fall.



    Taxichaufförerna som kör sjuktransporterna är fantastiskt trevliga och berättar massor med roliga och absurda historier. En av orsakerna till att det blir så galet i tidsplaneringarna är att regionen upphandlat själva planeringen av turerna från Senegal. Jamen please, hur ska de rimligtvis kunna veta hur vädret ser ut här just nu, när det tar längre/kortare tid att köra eller om det varit olyckor som gör att de måste köra andra vägar? Snålheten bedrar visheten. Och anledningen till inställda operationer, det handlar om brist på platser till eftervården. Har de verkligen INGEN som kan planera i det här landstinget?



    Jag sökte till slut handikapptillstånd fast jag kör ju inte själv längre. Jag kan halvligga kortare sträckor i bilen i alla fall, det är ju bra.



    Och vet ni vad som är riktigt bra? Det är inte mitt barn som är sjuk. Risken att få just den här formen av reumatism är 6/100 000. Risken för våra barn var marginellt högre än för andra barn men fortfarande försvinnande liten. Och det GÅR att göra något åt både diskbråcket och spondyliten, det finns annat som är värre.



    Har ni vägarna förbi Lund kan jag berätta var ni ska gå om ni vill kolla på lite gerillastickning Jag sover ju så lite så jag tänkte att jag skulle göra något kul och samtidigt hålla igång fingrarna. Så nu sitter det en massa stickade kaniner i den skitfula parken utanför Ronald McDonaldhuset. Där kan man snacka om folk det är synd om på riktigt, varenda förälder där skulle ju gladeligen byta med mig rakt av. Tänkte att något barn skulle titta ut en morgon och säga "men mamma, det är en randig kanin i lyktstolpen" och bli lite glad en liten, liten stund.

    Jag trodde att vi var rätt anonyma men tydligen fick halva reumatologen nys om att det var vi som satt upp den så där sket sig min finfina idé om att brodera "älska jobbet med patienter som fortfarande andas eller sök dig till patologen" utanför ortopeden haha.
  3. Medlem sedan
    Aug 2013
    #2
    Välkommen tillbaka, Allis! Kämpaglöden har du kvar, märker jag.
  4. 2
    Välkommen tillbaka, Allis! Kämpaglöden har du kvar, märker jag.
  5. Medlem sedan
    Jan 2004
    #3
    Hej på dig.
    Det där du beskriver låter ju inte så himla kul Förutom det du skrev om de stickade kaninerna Får de sitta kvar menar du? Ingen som tar dem med sig?
    Kämpa på så att du får det du har rätt till. Vi finns här och hejar på dig
  6. 3
    Hej på dig.
    Det där du beskriver låter ju inte så himla kul Förutom det du skrev om de stickade kaninerna Får de sitta kvar menar du? Ingen som tar dem med sig?
    Kämpa på så att du får det du har rätt till. Vi finns här och hejar på dig
  7. Medlem sedan
    Nov 2008
    #4
    Har läst ditt inlägg och vill bara säga kämpa på. Ser att du är positiv, men att det ligger mycket smärta bakom. Och, jag vill gärna se en bild på de där kaninerna, tack.
  8. 4
    Har läst ditt inlägg och vill bara säga kämpa på. Ser att du är positiv, men att det ligger mycket smärta bakom. Och, jag vill gärna se en bild på de där kaninerna, tack.
  9. Medlem sedan
    Jul 2003
    #5
    Å vilken kämpe du är och vad skönt att höra att du har dins förkämpar också (och så trist att det ska behövas). Önskar dig allt väl, kämpa på och hoppas vi får se mer av dig här igen framöver i den mån du orkar!
  10. 5
    Å vilken kämpe du är och vad skönt att höra att du har dins förkämpar också (och så trist att det ska behövas). Önskar dig allt väl, kämpa på och hoppas vi får se mer av dig här igen framöver i den mån du orkar!
  11. Medlem sedan
    Jan 2003
    #6

    You go, girl!

    Fy vad djävulskt mycket skit och smärta du får gå igenom! Du är kanske astrött på att höra om vilken kämpe du är, men jag säger det ändå och tillägger att jag helhjärtat önskar dig att du ska få slippa kämpa mer utan att det ska gå din väg framöver!
  12. 6
    You go, girl! Fy vad djävulskt mycket skit och smärta du får gå igenom! Du är kanske astrött på att höra om vilken kämpe du är, men jag säger det ändå och tillägger att jag helhjärtat önskar dig att du ska få slippa kämpa mer utan att det ska gå din väg framöver!
  13. Medlem sedan
    Oct 2014
    #7
    Åh vilken pärs. Massa cyberkramar till dig med ♡♡♡
  14. 7
    Åh vilken pärs. Massa cyberkramar till dig med ♡♡♡
  15. Medlem sedan
    Jan 2009
    #8
    Kram! Hoppas det vänder!
    Ha det gott!
  16. 8
    Kram! Hoppas det vänder!
  17. Pyssling
    #9
    Många kramar till dig, vilken kämpe du är!
  18. 9
    Många kramar till dig, vilken kämpe du är!
  19. Medlem sedan
    Apr 2008
    #10
    Oj. Jag har funderat över vart du blev av, om hur det var med dig, och förstår nu varför du varit "försvunnen". När du blir frisk får du se ta över landstinget, så att det blir lite ordning för så där kan ni ju inte ha det.

    Skickar härmed en säck cyber-kramar och bli-bra-glitter, jävlar-anammat har du som tur är kvar, och får påfyllning av IRL, låter det som.
  20. 10
    Oj. Jag har funderat över vart du blev av, om hur det var med dig, och förstår nu varför du varit "försvunnen". När du blir frisk får du se ta över landstinget, så att det blir lite ordning för så där kan ni ju inte ha det.

    Skickar härmed en säck cyber-kramar och bli-bra-glitter, jävlar-anammat har du som tur är kvar, och får påfyllning av IRL, låter det som.
  21. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #11

    Hu, det låter jobbigt!

    Jag hoppas verkligen att de kan göra något åt dina problem! Fast det låter ju mest som om det blir värre...
    Ingen gerillastickning i byn där du bor då?

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  22. 11
    Hu, det låter jobbigt! Jag hoppas verkligen att de kan göra något åt dina problem! Fast det låter ju mest som om det blir värre...
    Ingen gerillastickning i byn där du bor då?
  23. Medlem sedan
    Apr 2000
    #12
    Oj, vad jobbigt. Hoppas verkligen du får den hjälp du behöver nu så att du kan må bättre! Gerillastickning är en bra grej, mer sådant behövs så bra insats där!
  24. 12
    Oj, vad jobbigt. Hoppas verkligen du får den hjälp du behöver nu så att du kan må bättre! Gerillastickning är en bra grej, mer sådant behövs så bra insats där!
  25. Medlem sedan
    Apr 2001
    #13
    Tack för fina svar. Kaninerna skulle jag nog kunna fota vid tillfälle och Christopher, vill du se något här i byn får du cykla ut mot Torna och hålla ögonen öppna . Eller kanske hellre från.

    Somnade fem i morse och ägnade natten åt att plantera ännu mer fröer. Ska man försöka hitta något positivt så kommer i vart fall vår trädgård att vara väldigt fin i sommar. Herregud vad jag har rullat papperskrukor.
  26. 13
    Tack för fina svar. Kaninerna skulle jag nog kunna fota vid tillfälle och Christopher, vill du se något här i byn får du cykla ut mot Torna och hålla ögonen öppna . Eller kanske hellre från.

    Somnade fem i morse och ägnade natten åt att plantera ännu mer fröer. Ska man försöka hitta något positivt så kommer i vart fall vår trädgård att vara väldigt fin i sommar. Herregud vad jag har rullat papperskrukor.
  27. Medlem sedan
    Sep 2003
    #14
    Låter hemskt med sådan smärta och sedan dessutom träffa en läkare som inte tar dig på allvar. Skickar styrkekramar!
  28. 14
    Låter hemskt med sådan smärta och sedan dessutom träffa en läkare som inte tar dig på allvar. Skickar styrkekramar!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar