Här har varit en minst sagt turbulent vecka i Pineapples värld! I måndag kväll fick jag ett sånt där fasansfullt telefonsamtal som ingen vill ha där brorsan ringer och med allvarlig röst ber mig att sätta mig bredvid sambon.......*ryyyys*..."för pappa ligger på akuten med en bristning på kroppspulsådern!"
"men det överlever man ju inte!" var det enda jag fick fram....Men jo, han levde, men skulle med ambulans i ilfart från Varberg till Sahlgrenska i Göteborg. Vi fick kasta oss i bil och åka iväg och hela vägen upp tänkte jag bara: "undrar om han är död eller levande?"
När vi kom fram var han på operation och sedan var det några ångestfyllda timmar innan vi fick veta att han klarat operationen!
Efter det har det varit några dagar till av samma ångest; en del av tjocktarmen skadades och fick opereras bort, han låg med öppen buk i 3 dygn innan de visste om det inte var mer skador och kunde sy igen, efter det fick han blodförgiftning som de som tur kunde häva efter massiv antibiotikabehandling och igår extuberade de honom och väckte honom ur nedsövningen. Han vaknade som han skulle, dock med smärtor såklart men fick smärtstillande. Idag var han bättre än igår och ska idag få flytta till intensiven i Halmstad.
Phu, säger jag bara! Ni vet, när man står och tittar över den där branten.....Då krymper livet jävligt mycket kan jag säga....! Hela veckan har varit helt overklig; jag fattar inte att det har pågått ett vanligt liv utanför!
Sedan kan jag ju bara tillägga att förutom rädslan över att kanske mista pappa var det dessutom rejäl ångest över att igen sitta på en intensiv och vaka med monirorer och slangar och den där hemska lukten och atmosfären! Min man dog ju på intensiven 2008, så jag verkligen avskyr hela miljön!
Nu är jag så överlycklig över att det verkar gå bra! Har knappt förstått ännu!
Kramar till er alla!
1
Jag vill också uppdatera! Här har varit en minst sagt turbulent vecka i Pineapples värld! I måndag kväll fick jag ett sånt där fasansfullt telefonsamtal som ingen vill ha där brorsan ringer och med allvarlig röst ber mig att sätta mig bredvid sambon.......*ryyyys*..."för pappa ligger på akuten med en bristning på kroppspulsådern!"
"men det överlever man ju inte!" var det enda jag fick fram....Men jo, han levde, men skulle med ambulans i ilfart från Varberg till Sahlgrenska i Göteborg. Vi fick kasta oss i bil och åka iväg och hela vägen upp tänkte jag bara: "undrar om han är död eller levande?"
När vi kom fram var han på operation och sedan var det några ångestfyllda timmar innan vi fick veta att han klarat operationen!
Efter det har det varit några dagar till av samma ångest; en del av tjocktarmen skadades och fick opereras bort, han låg med öppen buk i 3 dygn innan de visste om det inte var mer skador och kunde sy igen, efter det fick han blodförgiftning som de som tur kunde häva efter massiv antibiotikabehandling och igår extuberade de honom och väckte honom ur nedsövningen. Han vaknade som han skulle, dock med smärtor såklart men fick smärtstillande. Idag var han bättre än igår och ska idag få flytta till intensiven i Halmstad.
Phu, säger jag bara! Ni vet, när man står och tittar över den där branten.....Då krymper livet jävligt mycket kan jag säga....! Hela veckan har varit helt overklig; jag fattar inte att det har pågått ett vanligt liv utanför!
Sedan kan jag ju bara tillägga att förutom rädslan över att kanske mista pappa var det dessutom rejäl ångest över att igen sitta på en intensiv och vaka med monirorer och slangar och den där hemska lukten och atmosfären! Min man dog ju på intensiven 2008, så jag verkligen avskyr hela miljön!
Nu är jag så överlycklig över att det verkar gå bra! Har knappt förstått ännu!
Åh vad jobbigt och jag kan förstå att du kastades tillbaka i dina gamla svåra upplevelser. Just dom du skriver om doftämnen och allt.
Skönt att det verkar stabilt nu ändå. Många klarar sig faktiskt helt bra om de opereras i tid. Kram
2
Åh vad jobbigt och jag kan förstå att du kastades tillbaka i dina gamla svåra upplevelser. Just dom du skriver om doftämnen och allt.
Skönt att det verkar stabilt nu ändå. Många klarar sig faktiskt helt bra om de opereras i tid. Kram
...det poppar ju upp mycket minnen!
Jag visste faktiskt inte att man överhuvudtaget kunde klara sig från en sån här grej; det enda jag har hört är att "brister aortan så dör man pang bom!"
3
Tack, ja precis... ...det poppar ju upp mycket minnen!
Jag visste faktiskt inte att man överhuvudtaget kunde klara sig från en sån här grej; det enda jag har hört är att "brister aortan så dör man pang bom!"
Turbulent var verkligen ett understatement. Även när det går bra lär det ta er alla ett tag att hämta sig från detta. Allt väl även till dig och de dina!
7
Turbulent var verkligen ett understatement. Även när det går bra lär det ta er alla ett tag att hämta sig från detta. Allt väl även till dig och de dina!
Usch vad jobbigt, skönt att det gick bra till sist och hoppas att han hämtar sig från den pärsen! Förstår att sjukhusmiljö måste vara jobbigt för dig att vistas i med tanke på vad som hänt dig, hoppas du slipper det ett tag nu!
9
Usch vad jobbigt, skönt att det gick bra till sist och hoppas att han hämtar sig från den pärsen! Förstår att sjukhusmiljö måste vara jobbigt för dig att vistas i med tanke på vad som hänt dig, hoppas du slipper det ett tag nu!
Vilken fantastisk tur att det har gått så bra, man tänker ju som att ens föräldrar ska vara odödliga.. Men du, med så jobbiga minnen är det väl bra att i vart fall inte sitta där ensam tänker jag? Har du någon med dig där?
13
Vilken fantastisk tur att det har gått så bra, man tänker ju som att ens föräldrar ska vara odödliga.. Men du, med så jobbiga minnen är det väl bra att i vart fall inte sitta där ensam tänker jag? Har du någon med dig där?
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Hoppas verkligen allt går bra!
