använda ljustuta

[blå fågeln]

När man kör, så kan man ju använda ljustuta och blinkers för att säga Varsågod, eller tack. Gör ni det? själv gillar jag när andra gör det, men tycker mest det är otydligt och förvirrat när jag ska göra det. Jag vinkar och tackar, men är mer rädd att jag ska blända med ljustutan.

[_MaWe_]

Jag använder ljustutan om någon blinkar med blinkisen som tack när jag släppt förbi dom.
Förr (i Gislaved) blinkade man när man mötte någon man kände (blev lite jobbigt när man mötte polaren med fyra 100-wattare i fronten), men det funkar ju inte riktigt så i Stockholm.

[Christopher]

Åtminstone för varsågod: Typ när jag stannar före korsningen för att släppa fram någon mötande som skall svänga vänster eller så. Jag vet inte riktigt i vilken situation som en ljustuta skulle kunna innebära ett tack?

[_MaWe_]

Alltså, det är DOM som tackar för förbisläppet (med blink-höger <--> blink-vänster) och jag varsågodar (med ljustuta)

[~Ida~]

Om jag får hjälp med en omkörning. Om jag själv svarar på en sådan med en helljusblink beror på trafiksituationen i övrigt. Man kan ju inte blända någon mötande (även om de är en bit bort).

Annars tycker jag mest man tänker helljusblink = något sattyg på vägen (= oftast renar).

Sist vi körde E10 så såg man på håll hur bilen före oss varningsblinkande samtidigt som bilen som kom mot oss typ flashade 5 ggr med helljusen och jodå när vi kom närmare så stod hela renfamiljen med hela tjocka släkten på vägen och mumsade vägsalt. Fanns inte en chans att passera och alla som stött på renar på vägen vet deras trafikvett (eller då snarare bristen på det).

När man väl tagit sig igenom renhjorden börjar ju det luriga, hur länge ska man varna mötande bilar? 1 km? 2 km? Det här är alltså mitt i obygden så man kan lätt köra 5 km utan möte. Känns ju extremt fånigt att varna en halvmil innan samtidigt som man vet att risken att de inte får något fler möte är rätt stor och kommer de runt kurvan oförberedda då är det garanterat en icke försumbar mängd renskav samt bilbucklor att ta hand om. Då brukar jag ha beslutsångest

[Mimisoul]

De allra flesta jag träffar på vägarna här uppe gör så. Blinkar med blinkersen som tack när man kör om och så får man helljusblink tillbaka, trevligt.

Det är väl inte hållbart på större trafikerade vägar, men här funkar det fint. Och dessutom, som MaWe skrev, så blinkar vi ofta så inom byn när vi möter någon vi känner och vill "hälsa extra på".

[Mimisoul]

Jag har samma beslutsångest som dig när det handlar om ditt sistskrivna.

Ibland har någon blinkat till mig och jag tänker såklart direkt på renar eller älg så jag tar det extra varsamt. Men hur länge ska jag då ta det extra lugnt innan jag gissar att jag redan passerat? Det går ju åt båda hållen det där. Om man vill blinka efter en ganska lång sträcka och hur länge efter en blinkning man ska hålla extra utkik.

[~Ida~]

Ju längre avståndet blir för folk orkar inte krypköra hur länge som helst utan till slut gör man ju som du säger, man antar att man missat faran och återgår till normal hastighet.

[Smålandspappa]

tycker inte du ska vara rädd för att använda ljustutan. Att bli så bländad att det skulle äventyra bilkörningen måste väl vara en mikroskopisk chans. Förstår faktiskt inte ens hur du tänker där.

[blå fågeln]

aha, det är så det ska vara, "på riktigt" Jag har nog inte fattat riktigt. Tack!

[blå fågeln]

Men visst, man vill ju vara hjälpsam, men det är ju begränsad information man ger med blinkandet. Köra morse istället, " renar bakom krönet bortom Olssons livs" typ

[blå fågeln]

Jag föredrar också det vänliga, istället för tutande och fula miner. Här stöter man på bägge varianterna.

[blå fågeln]

Fel, kanske? Alltså hur jag tänker.

[_MaWe_]

V'god. :-)