Svåra händelser
Ordet är fritt
  1. Salander
    #1

    Svåra händelser

    Tror ni att man helt och hållet kan komma över, om man är med om svåra händelser, eller sätter de spår för alltid i en?

    Jag har funderat lite på det sedan den där tråden om att gå vidare.

    Nu menar jag allvarliga traumatiska händelser som t ex våld, övergrepp, olycka, krig eller vad det nu kan vara?
  2. 1
    Svåra händelser Tror ni att man helt och hållet kan komma över, om man är med om svåra händelser, eller sätter de spår för alltid i en?

    Jag har funderat lite på det sedan den där tråden om att gå vidare.

    Nu menar jag allvarliga traumatiska händelser som t ex våld, övergrepp, olycka, krig eller vad det nu kan vara?
  3. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #2

    Sätter nog alltid spår

    Visst kan man komma över svåra händelser och gå vidare men jag tror inte att de försvinner helt.

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  4. 2
    Sätter nog alltid spår Visst kan man komma över svåra händelser och gå vidare men jag tror inte att de försvinner helt.
  5. Salander
    #3
    Jag tror inte heller det försvinner helt.
  6. 3
    Jag tror inte heller det försvinner helt.
  7. Medlem sedan
    Aug 2013
    #4
    Går egentligen inte att ge något generellt svar på det, eftersom det helt beror på hur svåra händelser det handlar om och när i livet de inträffar. Barn som utsätts för svåra händelser eller otillfredsställande livsvillkor i tidig ålder kan få mycket svårt att komma över dem eller repa sig till ett bra liv i vuxen ålder. Har man däremot haft goda livsvillkor under uppväxten - eller t.o.m. bara de allra första åren! - kan man tåla betydligt större påfrestningar senare i livet och ändå komma tillbaka till ett bra liv.
  8. 4
    Går egentligen inte att ge något generellt svar på det, eftersom det helt beror på hur svåra händelser det handlar om och när i livet de inträffar. Barn som utsätts för svåra händelser eller otillfredsställande livsvillkor i tidig ålder kan få mycket svårt att komma över dem eller repa sig till ett bra liv i vuxen ålder. Har man däremot haft goda livsvillkor under uppväxten - eller t.o.m. bara de allra första åren! - kan man tåla betydligt större påfrestningar senare i livet och ändå komma tillbaka till ett bra liv.
  9. Medlem sedan
    Apr 2000
    #5
    Det sitter kvar för de allra flesta tror jag. Många klarar säkert att gå vidare och lägga mycket bakom sig men taggen finns där och kan poppa upp när man minst anar det, det kan vara en helt obetydlig detalj som triggar minnet.
  10. 5
    Det sitter kvar för de allra flesta tror jag. Många klarar säkert att gå vidare och lägga mycket bakom sig men taggen finns där och kan poppa upp när man minst anar det, det kan vara en helt obetydlig detalj som triggar minnet.
  11. Salander
    #6
    Jag kände själv att frågan blev en smula oprecis och svår att svara på. De jag känner som varit med om svåra trauman återkommer ofta till hur de har påverkat dem i olika situationer i livet.
  12. 6
    Jag kände själv att frågan blev en smula oprecis och svår att svara på. De jag känner som varit med om svåra trauman återkommer ofta till hur de har påverkat dem i olika situationer i livet.
  13. Salander
    #7
    Ja precis så tror jag med och man kan ibland se i efterhand hur mycket det påverkar ens val i livet. Eller för mig har det gjort det.
  14. 7
    Ja precis så tror jag med och man kan ibland se i efterhand hur mycket det påverkar ens val i livet. Eller för mig har det gjort det.
  15. Medlem sedan
    Aug 2013
    #8
    Jag tror ingen går spårlöst ur svåra händelser, men, som sagt, hur starkt det påverkar det fortsatta livet beror på under vilka förutsättningar händelserna har skett.
  16. 8
    Jag tror ingen går spårlöst ur svåra händelser, men, som sagt, hur starkt det påverkar det fortsatta livet beror på under vilka förutsättningar händelserna har skett.
  17. Medlem sedan
    Apr 2000
    #9
    Jo, det känner jag igen mig i.
  18. 9
    Jo, det känner jag igen mig i.
  19. Medlem sedan
    May 2004
    #10

    Jadå det tror...

    jag en del kan men jag tror också att det är väldigt individuellt och det finns många nyanser av att glömma och inte glömma.
    Same shit different day.
    Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.

    Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
  20. 10
    Jadå det tror... jag en del kan men jag tror också att det är väldigt individuellt och det finns många nyanser av att glömma och inte glömma.
  21. Salander
    #11
    Ja frågan är ju egentligen omöjlig, inser jag. Massor av nyanser.
  22. 11
    Ja frågan är ju egentligen omöjlig, inser jag. Massor av nyanser.
  23. Medlem sedan
    May 2004
    #12

    Jo..

    ja det är sant. Otroligt varierande.
    Same shit different day.
    Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.

    Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
  24. 12
    Jo.. ja det är sant. Otroligt varierande.
  25. Medlem sedan
    Jan 2009
    #13
    Både och. Jag tror att allt som händer en präglar en på gott och ont. Det går inte att gå obemärkt igenom en svår händelse. På många sätt kan man komma ut som en mognare person med mer förståelse för andra, vilket är bra. På andra sätt kan samma händelse sätta spår för livet som inte helt går att radera och som inte enbart är positiva.

    Själv tror jag (omedvetet) att jag ska dö vid 46 år för att min mamma gjorde det. Det tog några år för mig att inse att mitt omedvetna liksom räknar med det även om mitt intellektuella jag tycker det är nonsens. Jag räknar dock med att det kommer bli jobbigt när den åldern infinner sig.
    Ha det gott!
  26. 13
    Både och. Jag tror att allt som händer en präglar en på gott och ont. Det går inte att gå obemärkt igenom en svår händelse. På många sätt kan man komma ut som en mognare person med mer förståelse för andra, vilket är bra. På andra sätt kan samma händelse sätta spår för livet som inte helt går att radera och som inte enbart är positiva.

    Själv tror jag (omedvetet) att jag ska dö vid 46 år för att min mamma gjorde det. Det tog några år för mig att inse att mitt omedvetna liksom räknar med det även om mitt intellektuella jag tycker det är nonsens. Jag räknar dock med att det kommer bli jobbigt när den åldern infinner sig.
  27. Salander
    #14
    Man kan absolut bli en mognare människa men också en rädd människa som gör begränsade val.
    Det där känner jag igen från en nära kollega som förlorade sin mamma i en tidig hjärtinfarkt. Av och till hela "det" året så gick hon och väntade på att något skulle hände henna. Idag är hon 67 år V
  28. 14
    Man kan absolut bli en mognare människa men också en rädd människa som gör begränsade val.
    Det där känner jag igen från en nära kollega som förlorade sin mamma i en tidig hjärtinfarkt. Av och till hela "det" året så gick hon och väntade på att något skulle hände henna. Idag är hon 67 år V
  29. Medlem sedan
    Jul 2003
    #15
    Både och, dvs jag tror att man i någon form alltid bär det med sig om inte annat för att det ändå har påverkat den man är. Men man kan ju ändå känna att man har bearbetat det färdigt och lämnat det bakom sig, så att det inte direkt påverkar ens nuvarande liv.
    Andra varianten är ju att man inte alls har bearbetat det hela utan bara paketerat undan erfarenheten inom sig. Det kan också gå bra väldigt länge, men risken är väl att det då påverkar en långt senare och när man kanske minst anar det.
  30. 15
    Både och, dvs jag tror att man i någon form alltid bär det med sig om inte annat för att det ändå har påverkat den man är. Men man kan ju ändå känna att man har bearbetat det färdigt och lämnat det bakom sig, så att det inte direkt påverkar ens nuvarande liv.
    Andra varianten är ju att man inte alls har bearbetat det hela utan bara paketerat undan erfarenheten inom sig. Det kan också gå bra väldigt länge, men risken är väl att det då påverkar en långt senare och när man kanske minst anar det.
  31. Medlem sedan
    Aug 2011
    #16
    Jag tror att man KAN det - men att det är olika svårt beroende på många olika faktorer, t ex vad man varit med om tidigare, hur man är som person, vad man får för stöttning o s v.
    Eller, inte "komma över" som i att "glömma helt och utan att det sätter spår". Men spår kan ju också bli till något positivt - något traumatiskt som man ändå blir starkare av, även om händelsen i sig var hur vidrig som helst.

    Man är nog omänsklig om stora trauman inte präglar en på ett eller annat sätt. Men det är nog just där åsikterna går isär för många sen.
  32. 16
    Jag tror att man KAN det - men att det är olika svårt beroende på många olika faktorer, t ex vad man varit med om tidigare, hur man är som person, vad man får för stöttning o s v.
    Eller, inte "komma över" som i att "glömma helt och utan att det sätter spår". Men spår kan ju också bli till något positivt - något traumatiskt som man ändå blir starkare av, även om händelsen i sig var hur vidrig som helst.

    Man är nog omänsklig om stora trauman inte präglar en på ett eller annat sätt. Men det är nog just där åsikterna går isär för många sen.
  33. Salander
    #17
    Det är nog inte alltid gott att veta vilket av det man har gjort heller kan jag tänka mig, paketerat eller bearbetat.
  34. 17
    Det är nog inte alltid gott att veta vilket av det man har gjort heller kan jag tänka mig, paketerat eller bearbetat.
  35. Medlem sedan
    Mar 2003
    #18
    Övertygad om att det för de allra flesta (kanske tom alla) finns kvar i periferin. Visst kan man förtränga men det finns någonstans där ändå.
  36. 18
    Övertygad om att det för de allra flesta (kanske tom alla) finns kvar i periferin. Visst kan man förtränga men det finns någonstans där ändå.
  37. Salander
    #19
    Ja det är ju så olika vad man menar med att komma över. Det finns ju egentligen inga svar på den frågan jag ställde, jag funderade bara högt. Jag vet att jag själv varit alldeles säker på att händelser varit helt förbi eller bearbetade och sen har en doft eller en händelsekedja väckt minnet igen. Dock blekare med åren.
  38. 19
    Ja det är ju så olika vad man menar med att komma över. Det finns ju egentligen inga svar på den frågan jag ställde, jag funderade bara högt. Jag vet att jag själv varit alldeles säker på att händelser varit helt förbi eller bearbetade och sen har en doft eller en händelsekedja väckt minnet igen. Dock blekare med åren.
  39. Salander
    #20
    Jag tror också så.
  40. 20
    Jag tror också så.
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar