Hur finner jag vila?

[Stabil!]

Jag tror att många tänker och känner som jag. Som tonåring var jag lite rund. Sen min mamma påpekase ofta att jag behövde hålla igen. Detvar redan från barnsben.
Som vuxen kämpar jag ständigt med min självkänsla och min vikt. Jag tycker aldrig jag blir tillräckligt smal. Jag äter magert. Jag kör 5:2 och tränar ivrigt. Jag är stark och har normalt bmi. Ibaknd har det legat på gränsen gör undervikt.
Jag Är INTE överviktig det vet jag med hjärnan men själen är ändå ledsen oh missnöjd. Jag tror att detta är otroligt vanligt bland kvinnor i alla åldrar och blir allt vanligare bland män också.

Vad ska man göra?
Jag längtar så efter att känna lugn och att få känna mig nöjd.

[erikastockholm]

Kanske är jag helt fel person att ge råd då jag har gillat min kropp nästan hela mitt liv utom något enstaka år i tonåren, men du får mina råd ändå:

- släng vågen!
- sluta prata vikt!
- sluta läsa damtidningar, hälsotidningar för kvinnor och undvik allt sådant liknande även på Internet.
- shoppa mindre.
- träna men fokusera på att du tränar för att må bra och inte för att vara smal.
- ät av samma anledning. Att man inte äter ostbågar till middag borde främst bero på att det får en att må dåligt och inte pga vikt.
- ärligt talat skippa 5:2 och försök tänka hälsa istället.
- säg snälla saker till din kropp och betrakta dig naken.
- släng alla kläder som stänger in och är obekväma och som bara syftar till att du ska se smal ut - du vet vad jag menar - strumpbyxor med korsettfunktion m.m.
- försök att inte tänka på andra människors vikt.
- sluta försöka vara snygg och försök istället ha kul.

[Haqvin III]

Även om det är betydligt lättare att säga, än att övertyga sig själv om, instämmer jag i erikastockholms råd. Låt inte en massa korkade, kommersiella normer - verkliga eller fantiserade - styra ditt liv och din syn på dig själv.

[erikastockholm]

Håller med dig Haquin - det är fasen inte lätt att ändra sig själv hur bra råd man än får. Därav inte sagt att mina råd är särskilt bra.

[Christopher]

Om du har normalt BMI, t.o.m. i underkant, så bevisar det att det handlar om hjärnspöken. Det handlar INTE om något som helst behov av att gå ner i vikt.

Hur du har fått den uppfattningen kan man fråga sig men nu gäller det att bli av med den. Eftersom det sitter helt i huvudet på dig så känns det som om du behöver psykologhjälp. Tydligen tror du inte på att din man säger till dig att du är fin som du är så varför skulle du tro på något jag säger?

[lisalina]

Sluta med 5:2. Att äta väldigt lite två av veckans dagar gör ju att du fokuserar på mat och ätande, eller INTE ätande då, extra mycket. Har man ett sunt förhållande till mat behöver man inte planera vilken dag som passar att äta lite eller säga nej till lunch med kollegorna för att det är "smaldagen".

Släng bort vågen.

Sök professionell hjälp, det finns många verktyg som kan hjälpa till att reparera låg självkänsla.

Fokusera på annat än vikt när du tränar. Välj roliga träningsformer, välj vackra löprundor, stanna aktivt upp och NJUT av en härlig utsikt eller väldoftande blomma eller vad du nu stöter på.

[Haqvin III]

I det stora hela var de helt OK, tycker jag.

[-Allis-]

Självkänslan har ingenting med vågen att göra, det handlar om helt andra saker.

Jag har aldrig ägt en våg i hela mitt vuxna liv, funderade på att skaffa en när jag fick barn för att se hur han växte men tänkte att det ser man ju ändå. Släng ut vågfan.

Och sen alla dessa dieter. Jag är ingen större fan av Paulo Roberto men en vettig grej har han sagt i vart fall och det är att alla dessa modedieter är skräp. Ät vettigt, träna för att det är roligt och bli vän med dig själv. Tänk vad mycket tid och energi som går åt att känna sig missnöjd, visst finns det en massa annat kul du kunde göra med den?

Jag tror som du att det är vanligt att känna sig missnöjd. Herregud, miljardindustrier har byggts på människors känsla av otillräcklighet samtidigt som man utan omsvep talar om att tom extremt magra modeller retuscheras för att uppnå ideal som ingen kan uppnå för det inte är kroppsligt möjligt.

I övrigt håller jag med erikastockholm.

[k1101]

Du VET ju redan att din vikt inte har att göra med hur du känner. Däremot är det allt annat än enkelt att ändra hur man tänker, men försök. Så fort du upptäcker "fel" tanke, dvs att du fokuserar på vikt och utseende så stoppar du tanken och försöker aktivt tänka på något annat. Likadant med handlingar som gör att du fokuserar på fel saker, t.ex. dieter.
För ett tag sedan hörde jag en intervju med en skådespelerska. Hennes filosofi var att aldrig tacka nej till en efterrätt, för tänk om hon dog och det sista hon hade gjort var att tacka nej till en efterrätt. För att må bra kanske de flesta av oss inte kan sätta i oss sötsaker, fika och efterrätter varje dag, men bland alla dessa dietslavar gillade jag hennes tänk. Att ha fokus på att må bra, träna för att ha kul och må bra får oss att må bättre än att jaga kalorier, slaviskt följa dieter och ägna oss åt träning bara för att kunna äta något gott senare.
Men som sagt, du vet ju redan att smalast inte automatiskt är snyggast och att känna sig bra. Din känsla av att tycka om dig själv kommer inte av detta.