Barnets bästa har blivit det motsatta
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    May 2005
    #1

    Barnets bästa har blivit det motsatta

    "Många barn tvingas till umgänge eller boende hos en förälder de inte vill träffa. Det är till oss de ringer, chattar och mejlar. De berättar om övergrepp, rädsla, våld och om en socialtjänst som inte lyssnar på dem, skriver My Vingren på Stockholms Tjejjour."

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...ta_7660190.svd

    Något är allvarligt fel när det kan vara så.

    Dock är det inte alltid så lätt för socialtjänst och domstolar därför att det saknas bevis.
    Man blir inte vuxen, man lär sig bara att uppföra sig.
  2. 1
    Barnets bästa har blivit det motsatta "Många barn tvingas till umgänge eller boende hos en förälder de inte vill träffa. Det är till oss de ringer, chattar och mejlar. De berättar om övergrepp, rädsla, våld och om en socialtjänst som inte lyssnar på dem, skriver My Vingren på Stockholms Tjejjour."

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...ta_7660190.svd

    Något är allvarligt fel när det kan vara så.

    Dock är det inte alltid så lätt för socialtjänst och domstolar därför att det saknas bevis.
  3. Medlem sedan
    Jul 2003
    #2
    Skrämmande när de som är utsatta för misshandel eller övergrepp inte kan få hjälp.

    Jag tror ju tyvärr att det finns rätt många fall där det inte ens är så extrema situationer som ligger bakom, men det ändå är ett stort lidande för barn att inte lyssnas på och de tvingas bo hos en "fel" förälder. Blir allt mer övertygad om att barn hade behövt en egen företrädare i detta och kanske också att berörda instanser är mer öppna för att det bästa inte alltid är att bo varannan vecka och liknande. Tror för mycket handlar om "rättvisa" mellan föräldrarna snarare än barnens bästa. Alla uttryck från barn att de hellre vill vara hos en förälder beror inte på manipulerande föräldrar eller att barn skulle föredra den förälder som är minst sträng eller liknande. Jag önskar att barns ord i detta hade vägt tyngre redan tidigare och att de får veta ATT de faktiskt har något att säga till om i saken. Det händer nog att man försöker skydda barnen och därför inte ens låter dem komma till tals hos socialtjänst och domstol och i stället förlitar sig att det som framkommer via föräldrarna räcker.
  4. 2
    Skrämmande när de som är utsatta för misshandel eller övergrepp inte kan få hjälp.

    Jag tror ju tyvärr att det finns rätt många fall där det inte ens är så extrema situationer som ligger bakom, men det ändå är ett stort lidande för barn att inte lyssnas på och de tvingas bo hos en "fel" förälder. Blir allt mer övertygad om att barn hade behövt en egen företrädare i detta och kanske också att berörda instanser är mer öppna för att det bästa inte alltid är att bo varannan vecka och liknande. Tror för mycket handlar om "rättvisa" mellan föräldrarna snarare än barnens bästa. Alla uttryck från barn att de hellre vill vara hos en förälder beror inte på manipulerande föräldrar eller att barn skulle föredra den förälder som är minst sträng eller liknande. Jag önskar att barns ord i detta hade vägt tyngre redan tidigare och att de får veta ATT de faktiskt har något att säga till om i saken. Det händer nog att man försöker skydda barnen och därför inte ens låter dem komma till tals hos socialtjänst och domstol och i stället förlitar sig att det som framkommer via föräldrarna räcker.
  5. Medlem sedan
    May 2005
    #3
    Håller helt med dig om att barn borde ha ett eget ombud och det andra du skriver också.

    Det är inte alldeles lätta saker att hantera för varken socialtjänst (familjerätten) eller domstolarna. Till att börja med saknas ofta bevis och vittnen för påstått våld etc. Tyvärr väljer ju många kvinnor att dölja det istället för att anmäla det eller ens dokumentera det. Man kan inte och ska inte döma någon enbart grundat på andras påstående, men visst är det också så att berättelser kan vara tillräckliga.

    Sedan finns det föräldrar (särskilt mammor) som av olika inte rimliga skäl vill hålla pappan borta från barnen och påstår både det ena och det andra för att uppnå det. Har ett sådant fall i min närhet just nu.

    I båda fallen tror jag också att det skulle bli mera rätt om barnen kom till tals i större utsträckning. Ibland är det ju dock för små.
  6. 3
    Håller helt med dig om att barn borde ha ett eget ombud och det andra du skriver också.

    Det är inte alldeles lätta saker att hantera för varken socialtjänst (familjerätten) eller domstolarna. Till att börja med saknas ofta bevis och vittnen för påstått våld etc. Tyvärr väljer ju många kvinnor att dölja det istället för att anmäla det eller ens dokumentera det. Man kan inte och ska inte döma någon enbart grundat på andras påstående, men visst är det också så att berättelser kan vara tillräckliga.

    Sedan finns det föräldrar (särskilt mammor) som av olika inte rimliga skäl vill hålla pappan borta från barnen och påstår både det ena och det andra för att uppnå det. Har ett sådant fall i min närhet just nu.

    I båda fallen tror jag också att det skulle bli mera rätt om barnen kom till tals i större utsträckning. Ibland är det ju dock för små.
  7. Medlem sedan
    Apr 2001
    #4
    -Men har de verkligen aldrig slått dig?
    -Nää, aldrig
    -Men allvarligt, aldrig?
    -Vuxna får inte slå barn
    -Min xx slog mig
    -Jaha. Men vuxna får inte slå barn.

    Nu kommer jag inte ihåg det ordagrant men så där lät det när vårt extrabarn satt och spelade uno med min tioåring. Två nästan jämngamla barn som förväntas konkurrera på lika villkor när de blir vuxna men som har så jäkla olika grundförutsättningar att det är osannolikt att det händer.

    Barnens bästa är bara bullshit. Det funkar i välfungerande situationer med lika välfungerande föräldrar som är mer intresserade av att barnet ska ha det bra än att smörja sitt eget ego. Lagstiftningen och tesen är till för alla de barn som inte har det så men det fungerar inte för föräldrar har så in i helvete stor makt över sina barn.

    I media hör man nästan bara om vuxna som blivit orättvist behandlade av socialtjänsten, vettiga pappor som inte får träffa sina barn etc. Barnen som kissar i sängen hela sin uppväxt, inte klarar av att koncentrera sig i skolan, inte orkar med, skyndar hem för att vara muren mellan föräldrar - de hör man aldrig om. Och vad blir det av dem när de blir vuxna undrar jag.
  8. 4
    -Men har de verkligen aldrig slått dig?
    -Nää, aldrig
    -Men allvarligt, aldrig?
    -Vuxna får inte slå barn
    -Min xx slog mig
    -Jaha. Men vuxna får inte slå barn.

    Nu kommer jag inte ihåg det ordagrant men så där lät det när vårt extrabarn satt och spelade uno med min tioåring. Två nästan jämngamla barn som förväntas konkurrera på lika villkor när de blir vuxna men som har så jäkla olika grundförutsättningar att det är osannolikt att det händer.

    Barnens bästa är bara bullshit. Det funkar i välfungerande situationer med lika välfungerande föräldrar som är mer intresserade av att barnet ska ha det bra än att smörja sitt eget ego. Lagstiftningen och tesen är till för alla de barn som inte har det så men det fungerar inte för föräldrar har så in i helvete stor makt över sina barn.

    I media hör man nästan bara om vuxna som blivit orättvist behandlade av socialtjänsten, vettiga pappor som inte får träffa sina barn etc. Barnen som kissar i sängen hela sin uppväxt, inte klarar av att koncentrera sig i skolan, inte orkar med, skyndar hem för att vara muren mellan föräldrar - de hör man aldrig om. Och vad blir det av dem när de blir vuxna undrar jag.
  9. Medlem sedan
    Jul 2003
    #5
    Nej, allt annat än lätta saker att hantera och otroligt svårt och ibland säkert omöjligt att från utsidan få tillräcklig bra inblick för att inse vad som vore det bästa i varje enskilt fall. Men det finns ju inte något alternativ än att försöka göra detta så bra det bara går - utan att tumma på rättssäkerhet.

    De föräldrar som av t.ex. hämnd eller ren egoism försöker sabotera förhållandet mellan barnen och deras andra förälder borde få känna på vad det där gör med barnen.

    Har funderat på hur man skulle kunna engagera sig i dessa frågor, men känner samtidigt att jag nog inte skulle klara det. Det ligger för nära egna upplevelser och gör att jag inte kan hålla tillräcklig distans i dessa frågor. Fast just budskapet till barn i den situationen om att de har något att säga till om, vilka rättigheter de (borde) ha osv det skulle jag verkligen vilja få ut till dem. Åldersanpassat så klart. Precis som man när man lyssnar på dessa barn måste ta hänsyn till deras ålder och mognad.
  10. 5
    Nej, allt annat än lätta saker att hantera och otroligt svårt och ibland säkert omöjligt att från utsidan få tillräcklig bra inblick för att inse vad som vore det bästa i varje enskilt fall. Men det finns ju inte något alternativ än att försöka göra detta så bra det bara går - utan att tumma på rättssäkerhet.

    De föräldrar som av t.ex. hämnd eller ren egoism försöker sabotera förhållandet mellan barnen och deras andra förälder borde få känna på vad det där gör med barnen.

    Har funderat på hur man skulle kunna engagera sig i dessa frågor, men känner samtidigt att jag nog inte skulle klara det. Det ligger för nära egna upplevelser och gör att jag inte kan hålla tillräcklig distans i dessa frågor. Fast just budskapet till barn i den situationen om att de har något att säga till om, vilka rättigheter de (borde) ha osv det skulle jag verkligen vilja få ut till dem. Åldersanpassat så klart. Precis som man när man lyssnar på dessa barn måste ta hänsyn till deras ålder och mognad.
  11. Medlem sedan
    May 2005
    #6
    Precis så. Sedan har vi vänner och anhöriga som inte gör ett skit för barnen heller. De ställer sig okritiskt på en förälders sida och eldar på.

    Tycker ändå att jag har sett mer i media om detta, men långt ifrån tillräckligt. Det är som du säger, vuxna som smörjer sitt ego.
  12. 6
    Precis så. Sedan har vi vänner och anhöriga som inte gör ett skit för barnen heller. De ställer sig okritiskt på en förälders sida och eldar på.

    Tycker ändå att jag har sett mer i media om detta, men långt ifrån tillräckligt. Det är som du säger, vuxna som smörjer sitt ego.
  13. Medlem sedan
    Apr 2001
    #7
    Jag fattar inte hur man kan sova på nätterna om man inte agerar. Är det så himla svårt att tänka "men om det hade varit mitt barn då"?
  14. 7
    Jag fattar inte hur man kan sova på nätterna om man inte agerar. Är det så himla svårt att tänka "men om det hade varit mitt barn då"?
  15. Medlem sedan
    Jul 2003
    #8
    Helt rätt - barnens bästa funkar bara när de har föräldrar som har barnens bästa framför ögonen. Det är ju just det att det är föräldrarna som är barnens ombud oavsett om de är lämpade till det eller inte. Med en förälder som sätter barnen först och att den föräldern är stark nog så kommer man en bra bit, speciellt om familjen träffar på rätt personer inom rättsväsendet/socialtjänsten.

    Vi lyssnar inte tillräckligt på barnen och då har vi ändå svårigheten att de barnen som bäst skulle behöva komma till tals inte kommer att bara sätta sig och berätta hur det ligger till.
  16. 8
    Helt rätt - barnens bästa funkar bara när de har föräldrar som har barnens bästa framför ögonen. Det är ju just det att det är föräldrarna som är barnens ombud oavsett om de är lämpade till det eller inte. Med en förälder som sätter barnen först och att den föräldern är stark nog så kommer man en bra bit, speciellt om familjen träffar på rätt personer inom rättsväsendet/socialtjänsten.

    Vi lyssnar inte tillräckligt på barnen och då har vi ändå svårigheten att de barnen som bäst skulle behöva komma till tals inte kommer att bara sätta sig och berätta hur det ligger till.
  17. Medlem sedan
    Apr 2000
    #9
    Det där är fruktansvärt obehagligt. Jag jobbar inom ett område där barnets rättigheter har stärkts på senare år, men trots alla fina skrivningar i lagstiftningen så blir det ofta mest tomma ord. Är barnet minderårigt så anses föräldern oftast veta bättre, även om barnet är 15 år och säkerligen vet en hel del själv.

    Nu handlar det, i mitt fall, inte om riktigt allvarliga saker, utan mer om självbestämmanderätt i utformningen av olika stöd. Men det är nog så viktigt, och en grund för att skapa barn som tror på sig själva, sin egen förmåga och också får lära sig att det de tycker räknas. Jag känner mig ofta rätt bakbunden av otydlig lagstiftning och oroar mig för att det blir fel, så någonstans kan jag se den andra sidan, de tjänstemän som inte har tillräckliga medel för att göra det rätta. Rättssystemet talar mer om föräldrarna än barnen, och det behöver absolut ändras. Jag tror absolut barnen behöver ett starkt eget ombud, som faktiskt bara skall se till deras rättigheter.
  18. 9
    Det där är fruktansvärt obehagligt. Jag jobbar inom ett område där barnets rättigheter har stärkts på senare år, men trots alla fina skrivningar i lagstiftningen så blir det ofta mest tomma ord. Är barnet minderårigt så anses föräldern oftast veta bättre, även om barnet är 15 år och säkerligen vet en hel del själv.

    Nu handlar det, i mitt fall, inte om riktigt allvarliga saker, utan mer om självbestämmanderätt i utformningen av olika stöd. Men det är nog så viktigt, och en grund för att skapa barn som tror på sig själva, sin egen förmåga och också får lära sig att det de tycker räknas. Jag känner mig ofta rätt bakbunden av otydlig lagstiftning och oroar mig för att det blir fel, så någonstans kan jag se den andra sidan, de tjänstemän som inte har tillräckliga medel för att göra det rätta. Rättssystemet talar mer om föräldrarna än barnen, och det behöver absolut ändras. Jag tror absolut barnen behöver ett starkt eget ombud, som faktiskt bara skall se till deras rättigheter.
  19. Medlem sedan
    May 2005
    #10
    Det kan man verkligen undra och jag håller med dig om hur märkligt det är att folk inte förmår tänka så. Feghet helt enkelt, en feghet som går ut över ett värnlöst barn.

    Sedan är det ju tyvärr också så att det finns en hel del kvinnor som lever med våldsamma män där barnen är utsatta och som själv inte förmår ta ansvaret för att få stopp på det. Så även om det finns anhöriga eller vänner som försöker få stopp på det så får de inte mamman med sig heller i det.
  20. 10
    Det kan man verkligen undra och jag håller med dig om hur märkligt det är att folk inte förmår tänka så. Feghet helt enkelt, en feghet som går ut över ett värnlöst barn.

    Sedan är det ju tyvärr också så att det finns en hel del kvinnor som lever med våldsamma män där barnen är utsatta och som själv inte förmår ta ansvaret för att få stopp på det. Så även om det finns anhöriga eller vänner som försöker få stopp på det så får de inte mamman med sig heller i det.
  21. Medlem sedan
    May 2005
    #11
    Nej, det är inte alldeles enkelt för myndigheterna heller. Som tjänsteman kan du eller andra knappast agera på annat sätt än vad lagen säger.
  22. 11
    Nej, det är inte alldeles enkelt för myndigheterna heller. Som tjänsteman kan du eller andra knappast agera på annat sätt än vad lagen säger.
  23. Medlem sedan
    Apr 2001
    #12
    Det absolut konstigaste resonemanget av alla är där pappan misshandlat mamman i åratal men ff ses som en bra pappa "för han har ju inte misshandlat barnen".

    Okej, så att bevittna våld i flera år är okej.
    Att skicka b-a-r-n till någon som är kapabel att utsätta sina egna barn för att se det här är okej.
    Att tro att det ska gå så bra för pappan är ju snäll mot barnen är okej att tycka.

    Men hallå, var tog logiken vägen? Barnen vet vad pappan kan göra, de har sett det, levt med det och så får de höra att "pappa är snäll". Snacka om att totalkvadda någons syn på relationer.
  24. 12
    Det absolut konstigaste resonemanget av alla är där pappan misshandlat mamman i åratal men ff ses som en bra pappa "för han har ju inte misshandlat barnen".

    Okej, så att bevittna våld i flera år är okej.
    Att skicka b-a-r-n till någon som är kapabel att utsätta sina egna barn för att se det här är okej.
    Att tro att det ska gå så bra för pappan är ju snäll mot barnen är okej att tycka.

    Men hallå, var tog logiken vägen? Barnen vet vad pappan kan göra, de har sett det, levt med det och så får de höra att "pappa är snäll". Snacka om att totalkvadda någons syn på relationer.
  25. Medlem sedan
    Jul 2003
    #13
    Min första tanke är att det resonemanget låter nästan som om man ger den misshandlade viss skuld i det hela.

    Men är det så att om det finns bevis på misshandel som pågått länge att det ändå är svårt till omöjligt för mamman att få enskild vårdnad?

    Och vad säger det då om alla fall som inte alls är lika uppenbara, vilket är säkert mycket vanligare? Där fysisk misshandel kanske förekommit men främst psykisk misshandel som är så otroligt mycket svårare att påvisa, men inte desto mindre skadlig för barnen att bevittna och utsättas för. Det är ju inte minst i dessa fall jag hade velat att barnens åsikter vägt tyngre än de gör idag.

    Jag hade t.ex. inte kunnat ge något svart-vitt uppenbart skäl till varför jag inte ville vara hos min pappa. Det gick verkligen inte att med fakta visa på att han skulle vara något annat än en bra pappa. Ändå är jag så otroligt tacksam för att min mamma orkade kämpa och att hon till slut fick vårdnaden om oss. Allt annat var ett mardrömsscenario där jag inte kunde se någon annan utväg än att hålla ut tills jag skulle vara gammal nog att ta saken i egna händer. Men ännu som vuxen har jag ifrågasatts hur jag kan veta att inte min mamma vände oss mot pappan.
  26. 13
    Min första tanke är att det resonemanget låter nästan som om man ger den misshandlade viss skuld i det hela.

    Men är det så att om det finns bevis på misshandel som pågått länge att det ändå är svårt till omöjligt för mamman att få enskild vårdnad?

    Och vad säger det då om alla fall som inte alls är lika uppenbara, vilket är säkert mycket vanligare? Där fysisk misshandel kanske förekommit men främst psykisk misshandel som är så otroligt mycket svårare att påvisa, men inte desto mindre skadlig för barnen att bevittna och utsättas för. Det är ju inte minst i dessa fall jag hade velat att barnens åsikter vägt tyngre än de gör idag.

    Jag hade t.ex. inte kunnat ge något svart-vitt uppenbart skäl till varför jag inte ville vara hos min pappa. Det gick verkligen inte att med fakta visa på att han skulle vara något annat än en bra pappa. Ändå är jag så otroligt tacksam för att min mamma orkade kämpa och att hon till slut fick vårdnaden om oss. Allt annat var ett mardrömsscenario där jag inte kunde se någon annan utväg än att hålla ut tills jag skulle vara gammal nog att ta saken i egna händer. Men ännu som vuxen har jag ifrågasatts hur jag kan veta att inte min mamma vände oss mot pappan.
  27. Medlem sedan
    May 2005
    #14
    Håller med Allis helt och fullt. Numera ser man det ju också mer så att barnen är inkluderade i misshandeln när de har bevittnat den, men givetvis inte fullt ut.

    Problemet är många gånger att saker och ting pågår i åratal, men kvinnor väljer att dölja det. Skamkänslor och att man inte längre förmår tänka klart utan tar på sig just skuld gör att det blir så. "Om jag bara...så kommer han..." Det är inte särskilt ovanligt. När det sedan inte går längre och de måste göra något åt situationen finns varken vittnen eller bevis. Kanske inte ens de närmaste vet hur det har varit. Då är det väldigt svårt för myndigheter och domstolar att bedöma vad som stämmer och inte. Men om man kan bevisa, har vittnen och en trovärdig berättelse samt helst att barnen också berättar, då kan det definitivt bli ensam vårdnad för barnen.

    En annan sak är att det krävs ganska mycket av socialtjänsten för att utreda på ett korrekt sätt, både kunskap och erfarenhet. Men alltför ofta sitter nyutexaminerade socionomer och gör sådana här allvarliga och viktiga saker. De är säkert duktiga på många sätt, men jag har hört dem själva säga att de är alldeles för oerfarna för dessa utredningar.
  28. 14
    Håller med Allis helt och fullt. Numera ser man det ju också mer så att barnen är inkluderade i misshandeln när de har bevittnat den, men givetvis inte fullt ut.

    Problemet är många gånger att saker och ting pågår i åratal, men kvinnor väljer att dölja det. Skamkänslor och att man inte längre förmår tänka klart utan tar på sig just skuld gör att det blir så. "Om jag bara...så kommer han..." Det är inte särskilt ovanligt. När det sedan inte går längre och de måste göra något åt situationen finns varken vittnen eller bevis. Kanske inte ens de närmaste vet hur det har varit. Då är det väldigt svårt för myndigheter och domstolar att bedöma vad som stämmer och inte. Men om man kan bevisa, har vittnen och en trovärdig berättelse samt helst att barnen också berättar, då kan det definitivt bli ensam vårdnad för barnen.

    En annan sak är att det krävs ganska mycket av socialtjänsten för att utreda på ett korrekt sätt, både kunskap och erfarenhet. Men alltför ofta sitter nyutexaminerade socionomer och gör sådana här allvarliga och viktiga saker. De är säkert duktiga på många sätt, men jag har hört dem själva säga att de är alldeles för oerfarna för dessa utredningar.
  29. Medlem sedan
    Apr 2001
    #15
    Där beskrev du dessvärre extrabarnets nya socialsekreterare. Nu är jag så förbannad på korkade beslut därifrån att vi ringde IVO som kallade hanteringen av ärendet "inhuman" och välkomnade en anmälan.

    Men det ska ju fan inte behöva gå så långt att man anmäler de som är tillsatta för att hjälpa för att det ska hända något.
  30. 15
    Där beskrev du dessvärre extrabarnets nya socialsekreterare. Nu är jag så förbannad på korkade beslut därifrån att vi ringde IVO som kallade hanteringen av ärendet "inhuman" och välkomnade en anmälan.

    Men det ska ju fan inte behöva gå så långt att man anmäler de som är tillsatta för att hjälpa för att det ska hända något.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar