Hur gör man för att älska sig själv?
Kärlek & relationer
  1. Anonym
    #1

    Hur gör man för att älska sig själv?

    Seriöst.

    Hur älskar man sig själv när man är tjock och lat och allmänt oduglig och det enda man är bra på är att jojobanta?
    Hur ska man lära sig älska sig själv när INGEN säger att man är värd att älskas? När dem ända man får kärlek ifrån är barnen?

    Det är en allvarligt menad fråga, hur gör man? Måste jag lägga ner flera tio tusentals kronor (som jag inte har) hos en psykolo? Finns det inget annat sätt???
  2. 1
    Hur gör man för att älska sig själv? Seriöst.

    Hur älskar man sig själv när man är tjock och lat och allmänt oduglig och det enda man är bra på är att jojobanta?
    Hur ska man lära sig älska sig själv när INGEN säger att man är värd att älskas? När dem ända man får kärlek ifrån är barnen?

    Det är en allvarligt menad fråga, hur gör man? Måste jag lägga ner flera tio tusentals kronor (som jag inte har) hos en psykolo? Finns det inget annat sätt???
  3. Medlem sedan
    Jan 2009
    #2
    Jag kan inte svara på frågan men ett tips kan jag ge. Var inte elak mot dig själv. Försök tänka dig att du själv är din egen bästa vän. Vad skulle du säga till dig själv då?

    Kanske finns det självhjälpsböcker?
    Ha det gott!
  4. 2
    Jag kan inte svara på frågan men ett tips kan jag ge. Var inte elak mot dig själv. Försök tänka dig att du själv är din egen bästa vän. Vad skulle du säga till dig själv då?

    Kanske finns det självhjälpsböcker?
  5. Medlem sedan
    Jul 2014
    #3
    Jag som INTE är tjock, lat, allmänt oduglig eller jojobantar älskar inte heller mig själv. Vad jag vill ha sagt med det är att det inte har med dylika saker att göra.
    Terapi har jag gått på i ett halvår och på riktigt så blir det inte bättre.

    Jag vill således också veta hemligheten...följer denna tråd med spänning.
  6. 3
    Jag som INTE är tjock, lat, allmänt oduglig eller jojobantar älskar inte heller mig själv. Vad jag vill ha sagt med det är att det inte har med dylika saker att göra.
    Terapi har jag gått på i ett halvår och på riktigt så blir det inte bättre.

    Jag vill således också veta hemligheten...följer denna tråd med spänning.
  7. Medlem sedan
    Apr 2001
    #4
    I vilket fall som helst så blir man inte mer vän med sig själv genom att säga negativa saker om och till sig själv.

    INGEN av oss ser ut som vi gjorde när vi var tjugo. Det är fysiskt omöjligt. Men alla har utvecklats, på sätt som man kanske inte tänker på. Man lär sig mängder genom olika jobb, relationer, skilsmässor, bra händelser, dåliga händelser, att få barn, byta identitet (student, singel, gift, mamma, skild, omgift, yrkestitlar etc).

    Jag tror att det är en direkt dålig idé att vänta på att någon annan ska säga en massa förlösande ord till en om att man är värd dittan dattan. Det jobbet får man göra själv och kostar det multum att gå till en psykolog kan man väl kolla om det finns andra alternativ. Har din VC någon kurator? Har ni St Lukasstiftelsen i närheten (de brukar ha studenter man kan gå till)? Finns det någon bra förening som skulle kunna stötta dig - alltså du vet någonstans vad saker beror på och kan hitta människor med liknande erfarenheter? Kan du tänka dig att gå i gruppterapi, till studenterna på universitetet, till distriktan och be henne tipsa vidare?

    Jag tänker att det finns många olika alternativ men det är bara du som vet vad som skulle passa dig bäst och vad du blir gladare av. Och räkna med att det tar tid, fast om man tänker att man ska leva tills man är kanske åttio känns ett eller ett par års investering i sig själv som rätt bra.
  8. 4
    I vilket fall som helst så blir man inte mer vän med sig själv genom att säga negativa saker om och till sig själv.

    INGEN av oss ser ut som vi gjorde när vi var tjugo. Det är fysiskt omöjligt. Men alla har utvecklats, på sätt som man kanske inte tänker på. Man lär sig mängder genom olika jobb, relationer, skilsmässor, bra händelser, dåliga händelser, att få barn, byta identitet (student, singel, gift, mamma, skild, omgift, yrkestitlar etc).

    Jag tror att det är en direkt dålig idé att vänta på att någon annan ska säga en massa förlösande ord till en om att man är värd dittan dattan. Det jobbet får man göra själv och kostar det multum att gå till en psykolog kan man väl kolla om det finns andra alternativ. Har din VC någon kurator? Har ni St Lukasstiftelsen i närheten (de brukar ha studenter man kan gå till)? Finns det någon bra förening som skulle kunna stötta dig - alltså du vet någonstans vad saker beror på och kan hitta människor med liknande erfarenheter? Kan du tänka dig att gå i gruppterapi, till studenterna på universitetet, till distriktan och be henne tipsa vidare?

    Jag tänker att det finns många olika alternativ men det är bara du som vet vad som skulle passa dig bäst och vad du blir gladare av. Och räkna med att det tar tid, fast om man tänker att man ska leva tills man är kanske åttio känns ett eller ett par års investering i sig själv som rätt bra.
  9. Medlem sedan
    Jan 2009
    #5
    Har varit ute med en god vän och är glad och läser tråden här igen. När jag läser kommer jag på att jag gillar mig själv mer ju mer jag fokuserar på andra och älskar dem. Ju mer jag träffar människor som jag verkligen tycker om genuint inuti desto mer tänker jag på mig själv och mina egna defekter eller bra sidor. Kanske kan det vara ett knep även för dig? Att fokusera mindre på dig själv och hur du ser ut och istället fokusera på människor som du tycker om?

    Eller är det bara vimsiga tankar efter ett par glas vin?
    Ha det gott!
  10. 5
    Har varit ute med en god vän och är glad och läser tråden här igen. När jag läser kommer jag på att jag gillar mig själv mer ju mer jag fokuserar på andra och älskar dem. Ju mer jag träffar människor som jag verkligen tycker om genuint inuti desto mer tänker jag på mig själv och mina egna defekter eller bra sidor. Kanske kan det vara ett knep även för dig? Att fokusera mindre på dig själv och hur du ser ut och istället fokusera på människor som du tycker om?

    Eller är det bara vimsiga tankar efter ett par glas vin?
  11. Medlem sedan
    Jan 2009
    #6
    Desto mindre tänker jag på mig själv skulle det ju stå!
    Ha det gott!
  12. 6
    Desto mindre tänker jag på mig själv skulle det ju stå!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar