Kvällens fråga; latar vi oss för lite?

[mandelblomma]

http://da.se/2015/05/vi-latar-oss-for-lite/

Jag känner att spontant tror jag många inte gör det. Jag är periodare ( Även om jag absolut kan få ryck av att måla möbler, storstäda garderober eller plantera blommor), men har en förkärlek för att slappa i pyjamas och göra ingenting en ledig dag.
Det gör att jag klarar tempot och att vara effektiv till vardags...eller det kanske inte var sant om jag läser artikeln, jag har inga krävande fritidsintressen. jag skjutsar numera väldigt lite och jag städar inte varje vecka ens.
Känner ni igen er eller andra i artikeln? Och tror ni det ligger något i den, att vi gör något hela tiden och behöver göra ingenting mer.

[Mimisoul]

Det är nog lätt att fasta i rutinerna kan jag tänka mig.
De som jobbar och "gör karriär" kan fasta i det och jobba mer än vad som är bra för dem, eller framför allt vad som är bra för deras barn.
Andra, t ex arbetslösa, kan nog fastna i sin lunka vardag och tillslut knappt orka diska sin egen disk.
Känner båda typerna och vill ruska liv i dem båda faktiskt, även fast det såklart inte är så enkelt.

Jag har varannan vecka och det är ganska svårt att relatera sig till. För mig alltså. Ena veckan jobbar jag dygnet runt och måste vara på alerten konstant.
Andra veckan är jag helt ledig och har inget mer ansvar än hushållet och att vara med barnen efter skolan, det känns slappt. Men jag har hittat mina rutiner (tror jag, säkert inte) och det funkar bra.

[Lin-nea]

Vi latar vår hjärna för lite, därav en del av utmattningsepedimin

[Pyssling]

Jag känner inte igen mig själv alls i den artikeln, vi är världsbäst på att lata oss

Jag tror verkligen det ligger något i den, många av dem man känner har alldeles för mycket omkring sig och skulle må mycket bätrre av att göra ingenting lite oftare.

[thess705]

Som lata sig beskrivs i artikeln, ja absolut. För mig är livet lite så, vaknar 5:30-6, roddar hemma, cyklar till jobbet, jobbar intensivt (just nu), cyklar hem lagar mat, kollar post, FB, skjutsar till aktiviteter, tränar, kollar TV samtidigt som paddan osv. Fast för mig känns det ok.

[MaryT*]

Vi och vi...

Vad som är "för lite" är ju olika från person till person. I min situation t ex, så "latar jag mig" mer än de flesta - men det är för att jag måste (doctor´s orders ) och för att jag inte förmår annat.
Sen finns det ju de som mår dåligt av att inte göra något hela tiden. Så kan det ju också vara.

Men i det stora hela tror jag att det är vanligt att många bara rusar på i sin vardag. Det pratas om "livspusslet" (ett ord som jag avskyr - hallå, hur många delar man har i sitt livspussel kan man faktiskt påverka själv i typ 99,9% av fallen!). Det är ett evigt snack om jobb och karriär och att förverkliga sig själv karriärmässigt. Ju mer stressad man är på jobbet, desto finare - det är känslan jag får när jag hör/läser vad många säger/skriver.

Jag har en vän som har ett väldigt krävande jobb, både prestationsmässigt och tidsmässigt. Han har dessutom fru, två barn, ett fint hus (i ett fint och dyrt område, så det gäller att jobba på om man ska ha råd att bo kvar...), flera tidskrävande fritidsintressen, plus att barnen har flera aktiviteter var, varar han (pappan då) är ledare i ett par av dem.
Det är ständigt ett rusande från det ena till det andra, och så länge som jag känt honom (typ i tio år) så har han pratat om att han känner sig så stressad.

Sådär tror jag att det är för många. Men man förmår helt enkelt inte att dra ner på tempot. För allt är ju så VIKTIGT.... Jag tror nästan att det skulle behövas en rejäl smäll (inte fysiskt då, men i livet) för att en sån person ska kunna bromsa och se vad som faktiskt är viktigt på riktigt.

Jag tror att de flesta människor är gjorda för att ta det lugnt med jämna mellanrum och göra ingenting. Eller gå och dona och pyssla utan en massa "måsten", utan bara göra sånt som känns roligt just då, inte för att man "måste" eller "borde".
Men jag tror faktiskt att det är viktigt just att bara stirra i taket också, ibland. En del säger att de inte klarar det, men då tror jag att de människorna faktiskt behöver lära sig det ännu mer. Man behöver ju inte stirra i taket oavbrutet, men att klara av att göra det, och att GÖRA det med jämna mellanrum, det tror jag är bra för både kropp och själ!

[lolouise]

Jag latar mig hela tiden...så känner inte igen mig mer än att man lägger sig för sent iom konstgjort ljus, dator osv.

[Smålandspappa]

alldeles för lite, hur många kan ens stänga av telefonen och fb en hel dag, ytters få. Hur många skulle kunna tillbringa en helg i en enslig sommarstuga utan tv/telefon och internet, ytterst få.

Folk är så jäkla uppkörda idag, allt för att hänga med i den sociala teatern.

Du ser jag bara vilka nedsättande kommentarer jag får och har fått genom åren när jag säger att jag inte gör ingenting. Någon som "bara" jobbar 40 timmar i veckan och sen inte gör någonting uppfattas som nästintill störd. Gå tillbaka 30-40 år så var det normalläget. Idag ska det vara fiiiint att låta, bizzy, bizzy

[Haqvin III]

Vi latar oss alldeles säkert för lite i dagens samhälle, men det har inte enbart med vår fritid att göra, utan givetvis också med ett allt hetsigare och mer stressande arbetsliv.

[Christopher]

Vi har aldrig haft mer än max en aktivitet åt barnen och jag klarar alldeles utmärkt av att bara slappa en hel helg. Det finns säkert sådana som stirrar alltid men om de är representativa är en helt annan femma. Jag tvivlar på det.

[CarolinaK]

Jag latar mig när jag behöver det, vilket inte är så ofta. Däremot kopplar jag av ofta och mycket. Förutom att artikeln hade en hel del faktafel angående både bondelivet och jägarfolkslivet tycker jag att den var skriven med en besserwisser-ton och inte särskilt trevlig alls.

[-Allis-]

Nä, vi flummar en hel del. Nu är vi en rätt kreativ familj så flummande kan innebära allt från att sitta och rita nya mönster till att bygga kaplastäder. Min son har en aktivitet och vill inte ha fler för han vill kunna leka en massa och det är ju bra. Moderaten är med i br-föreningens styrelse men i övrigt går hans aktiviteter mest ut på att skjutsa runt sin familj på Livsnödvändiga Utflykter såsom ramslöksspaning eller pinnplockning.

Men jo, jag känner en del stressade människor. Oftast utpräglade materialister faktiskt.

[Malinau]

Det handlar inte om att lata sig, tycker jag. Det handlar om att hjärnan inte ska stressas hela tiden. Den är som en känslig maskin som behöver varva ner för att orka arbeta. Den kan inte gå för högtryck hela tiden. Det innebär dock inte att lata sig. Vila är inte att vara lat. För bortsett från att sova och att göra ingenting så kan man också göra andra saker så att hjärnan får jobba med olika saker. Den som har ett stressigt arbete mår sannolikt bättre av att måla tavlor, påta i trädgården eller något annat avkopplande på fritiden än att bara gå hem och lägga sig på soffan och stirra i taket och alltså bara lata sig.

Så det överambitiösa, överstrukturerade och konstanta vi utsätter våra hjärnor för är det som är farligt, tror jag. Nu utsätter vi också våra barn för det i allt större utsträckning. Folks ungar kan ju inte ens sitta stilla i tio minuter och äta middag utan ska ha en jävla iPad och titta på samtidigt. Helt sjukt. Fullständigt galet.

[mandelblomma]

tack för alla svar, utsatte min hjärna för en film och somnade sen
Jag tror också att det egentligen inte handlar om att lata oss, även om vår kultur och vi nog ofta sätter den benämningen på vila.
Vi förväntas prestera något hela tiden eller i alla fall ofta, vi är duktiga när vi _gör_ saker. Men självklart är det så att vi är olika och därför trivs med att vila eller återhämta oss på olika vis. Några gillar att träna, det är deras ventil, andra trivs i trädgården eller med att baka.
Det viktiga är väl att man har någon paus, någon syssla om det så är att kura skymning eller lappstirra som gör att vi återhämtar oss och vilar hjärnan.
Nu ska jag kila i väg och hämta kraft och vila med gamla goda vänner sen över 30 år tillbaka.
DET är styrka för själen

[erikastockholm]

Absolut! Jag tror framförallt att vi latar hjärnan för lite. Fysisk aktivitet för kroppen är inte fel det tror jag inte vi får för mycket av, men vi vilar definitivt hjärnan för lite!

Själv har jag alldeles för mycket att tänka på vilket gör att jag ibland inte kan sova. Det är verkligen inte bra!

[blå fågeln]

Allt är möjligt, allt är mitt eget val. Det ger oss frihet. Men även dåligt samvete när allt nu inte blev helt fantastiskt , hela tiden.

Tror ju att utbrändhet oftarer handlar om oklara ansvarsförhållanden än för mycket jobb. Att man har större ansvar än man har befogenheter. Det är ditt eget fel om det inte fungerar, trots att du inte hade möjlighet att påverka vad som skulle göras, eller hur.

Nej, jag tror inte att vi latar oss för lite. Däremot att vi tror gräset är grönare på andra sidan , och att vi borde sträva dit, att vi nästan är dåliga människor om vi inte vill till det grönare gräset. Och det är där vi sliter ut oss.

[Haqvin III]

Är allt mitt eget val? Kan du, på allvar, mena det, blå fågeln?

[anne17]

Där har du rätt, åtminstone när det gäller mig. Hjärnan går på högvarv när jag jobbar. Det räcker inte med en helg för att varva ned. Hur gör man för att lugna ned hjärnan? Jag håller på med mindfulness mm sedan många år. Det hjälper mot den kroppsliga oron, men inte mot hjärnans högvarv.

[anne17]

Tänkvärt inlägg. Tack.

[anne17]

Tack. Jag ska utnämna dig till min förebild när det gäller återhämtning! Dock tycker jag det är roligt att göra saker, men jag har en tendens att gå in för mycket för dem.