arbeta med särskilt begåvade elever komma ut och det gjorde den, i någon timme. Sen drogs länken/informationen tillbaka.
Någon som hört varför? Finns ingen förklaring på Skolverkets hemsida.
1
Idag skulle skoverkets råd kring att arbeta med särskilt begåvade elever komma ut och det gjorde den, i någon timme. Sen drogs länken/informationen tillbaka.
Någon som hört varför? Finns ingen förklaring på Skolverkets hemsida.
Nej, jag menar de som är långt över snittet i begåvning. Men, som ändå kan föra sig inom samhällets normer. Som lärt sig vänta. Som presterar A rakt över i dagens betygssystem.
Jag trodde i min enfald att man funderat över att även se dem.
11
Nej, jag menar de som är långt över snittet i begåvning. Men, som ändå kan föra sig inom samhällets normer. Som lärt sig vänta. Som presterar A rakt över i dagens betygssystem.
Jag trodde i min enfald att man funderat över att även se dem.
Fast så är det ju inte. Skolan fungerar väldigt sällan bra för elever som är särskilt begåvade, det vill säga om de ligger rejält över genomsnittet. Skolan har ofta svårt att möta dessa elever på ett bra sätt så att de blir stimulerade och utmanade, därför kan de få svårt att fokusera och hänga med.
12
Fast så är det ju inte. Skolan fungerar väldigt sällan bra för elever som är särskilt begåvade, det vill säga om de ligger rejält över genomsnittet. Skolan har ofta svårt att möta dessa elever på ett bra sätt så att de blir stimulerade och utmanade, därför kan de få svårt att fokusera och hänga med.
Nja, det funkar inte riktigt så enkelt. Men du kanske talar om elever med höga medelbetyg? Som lyckas få A:n i de flesta ämnen? Det behöver inte alltid betyda att man har en begåvning högt över medel, det är fullt möjligt att prestera riktigt höga betyg med en begåvning inom normalspannet. Och så skall det förstås vara.
Utan att lämna ut mitt eget barn alltför mycket skulle jag säga att det du nämner stämmer rätt bra, mitt barn vet väldigt väl att livet inte är roligt alltid och att man skall prestera ändå. Men ibland kanske det inte går, det är lätt att tappa fokus när man sitter i åk fem och måste skriva en lång uträkning på ett tal som man kan räkna ut i huvudet på några sekunder. Det handlar inte enbart om att bita ihop och acceptera att allt är tråkigt. Inte varje hela tiden. Att aldrig utmanas blir till slut förödande, intresset tryter och kanske hamnar eleven i dagdrömmeri istället? Utan att vara vare sig lat eller bortskämd. Kan uppgifterna blandas och dessa elever även får utmaningar på sin egen nivå (i alla fall emellanåt) blir det enklare.
Det handlar inte om människor som inte passar in i normen eller inte kan acceptera saker. Inte för att det på något sätt skulle förringa personerna, men alla som är särbegåvade har inte psykiatriska diagnoser, det kanske inte är det du menar, men på inlägget ovan till Salander låter det nästan så. Och som att det skulle vara något dåligt, det är ett märkligt synsätt.
Jag har ett barn som kan anpassa sig väldigt väl, och som givet rätt förutsättningar (dvs anpassningar pga sjukfrånvaro som beror på en somatisk sjukdom vilken gör det svårt att få betyg i praktiska ämnen som man har sällan) alltid presterat väl i skolan. Men, hon tycker ofta det är för lätt och tappar därför ibland fokus och misslyckas oftare med enkla uppgifter än med svåra. Som tur är har hon en del förstående lärare som ser bortom det medan andrar menar att det inte spelar roll om hon skrivit väl över A på allt, slarvade hon till en E-uppgift blir det E. Det är något som är ganska typiskt för elever med hög begåvning. Skolverkets råd är därför riktigt välbehövliga.
14
Nja, det funkar inte riktigt så enkelt. Men du kanske talar om elever med höga medelbetyg? Som lyckas få A:n i de flesta ämnen? Det behöver inte alltid betyda att man har en begåvning högt över medel, det är fullt möjligt att prestera riktigt höga betyg med en begåvning inom normalspannet. Och så skall det förstås vara.
Utan att lämna ut mitt eget barn alltför mycket skulle jag säga att det du nämner stämmer rätt bra, mitt barn vet väldigt väl att livet inte är roligt alltid och att man skall prestera ändå. Men ibland kanske det inte går, det är lätt att tappa fokus när man sitter i åk fem och måste skriva en lång uträkning på ett tal som man kan räkna ut i huvudet på några sekunder. Det handlar inte enbart om att bita ihop och acceptera att allt är tråkigt. Inte varje hela tiden. Att aldrig utmanas blir till slut förödande, intresset tryter och kanske hamnar eleven i dagdrömmeri istället? Utan att vara vare sig lat eller bortskämd. Kan uppgifterna blandas och dessa elever även får utmaningar på sin egen nivå (i alla fall emellanåt) blir det enklare.
Det handlar inte om människor som inte passar in i normen eller inte kan acceptera saker. Inte för att det på något sätt skulle förringa personerna, men alla som är särbegåvade har inte psykiatriska diagnoser, det kanske inte är det du menar, men på inlägget ovan till Salander låter det nästan så. Och som att det skulle vara något dåligt, det är ett märkligt synsätt.
Jag har ett barn som kan anpassa sig väldigt väl, och som givet rätt förutsättningar (dvs anpassningar pga sjukfrånvaro som beror på en somatisk sjukdom vilken gör det svårt att få betyg i praktiska ämnen som man har sällan) alltid presterat väl i skolan. Men, hon tycker ofta det är för lätt och tappar därför ibland fokus och misslyckas oftare med enkla uppgifter än med svåra. Som tur är har hon en del förstående lärare som ser bortom det medan andrar menar att det inte spelar roll om hon skrivit väl över A på allt, slarvade hon till en E-uppgift blir det E. Det är något som är ganska typiskt för elever med hög begåvning. Skolverkets råd är därför riktigt välbehövliga.
Jag håller med dig och tänker att den som älskar sitt jobb och tycker att ungar överlag är spännande och roliga ser ju varje individ som just det - en individ, med olika förutsättningar, olika utmaningar.
Vårt extrabarn är riktigt snitsig på matte och en klok lärare skulle fånga upp det och ösa på med mer uppgifter där man smyger in andra ämnen som barnet uppfattar som hopplöst svåra. Men det händer inte och när jag försöker läsa på om skolan, inriktningen och värdegrunden läser jag om en skola som är glad om ungarna kommer alls.
Please, han går i ettan och det finns OÄNDLIGA möjligheter att locka till lärande. Eller stänga dörren redan nu
16
Jag håller med dig och tänker att den som älskar sitt jobb och tycker att ungar överlag är spännande och roliga ser ju varje individ som just det - en individ, med olika förutsättningar, olika utmaningar.
Vårt extrabarn är riktigt snitsig på matte och en klok lärare skulle fånga upp det och ösa på med mer uppgifter där man smyger in andra ämnen som barnet uppfattar som hopplöst svåra. Men det händer inte och när jag försöker läsa på om skolan, inriktningen och värdegrunden läser jag om en skola som är glad om ungarna kommer alls.
Please, han går i ettan och det finns OÄNDLIGA möjligheter att locka till lärande. Eller stänga dörren redan nu
Självklart skall man redovisa, det är inte det jag menar. Men du kanske behöver varierade uppgifter för att kunna lära dig det och för att utmanas och behöva tänka till. För mitt barn löste det sig genom högstadiematte på mellanstadiet, tills de bytte lärare och uppgifterna inte längre anpassades för alla skulle räkna i samma bok. Lyckligtvis tänker de flesta lärare inte så längre, och det är väl tur.
Jag tror att man som särbegåvad också kan veta hur man för sig och anpassar sig, jag ser ingen motsättning alls. Däremot är det lätt att tappa fokus om allt alltid är för enkelt och därför kan det bli så att elever med hög begåvning inte lyckas väl i skolan. För att anpassningarna brister. Inte för att de inte kan föra sig eller vet att acceptera att man faktiskt få ha litet tråkigt. Men som du konstaterade, talar vi nog om rätt olika saker.
17
Självklart skall man redovisa, det är inte det jag menar. Men du kanske behöver varierade uppgifter för att kunna lära dig det och för att utmanas och behöva tänka till. För mitt barn löste det sig genom högstadiematte på mellanstadiet, tills de bytte lärare och uppgifterna inte längre anpassades för alla skulle räkna i samma bok. Lyckligtvis tänker de flesta lärare inte så längre, och det är väl tur.
Jag tror att man som särbegåvad också kan veta hur man för sig och anpassar sig, jag ser ingen motsättning alls. Däremot är det lätt att tappa fokus om allt alltid är för enkelt och därför kan det bli så att elever med hög begåvning inte lyckas väl i skolan. För att anpassningarna brister. Inte för att de inte kan föra sig eller vet att acceptera att man faktiskt få ha litet tråkigt. Men som du konstaterade, talar vi nog om rätt olika saker.
Det finns ingen knivskarp definition. Skolverket skulle naturligtvis inte göra ett särskilt material kring detta om dessa elever oftast hade det bra i skolan. Man gör det för att man sett ett problem. En elev nära mig är nu i sjuan "klar" med flera ämnen i nivå med åk nio och ingen tycks veta vad som ska göras nu. Jag följer debatten med stort intresse.
19
Det finns ingen knivskarp definition. Skolverket skulle naturligtvis inte göra ett särskilt material kring detta om dessa elever oftast hade det bra i skolan. Man gör det för att man sett ett problem. En elev nära mig är nu i sjuan "klar" med flera ämnen i nivå med åk nio och ingen tycks veta vad som ska göras nu. Jag följer debatten med stort intresse.
Nej, särbegåvade (=särskilt begåvade, inte de som helt enkelt är lite smartare än de flesta) klarar sig inte speciellt bra utan stöd som utgår från just deras behov.
20
Nej, särbegåvade (=särskilt begåvade, inte de som helt enkelt är lite smartare än de flesta) klarar sig inte speciellt bra utan stöd som utgår från just deras behov.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
