Jag har inte hund, men min ena syster har en Tibetansk Spaniel. Både deras 14-åring och deras 11-åring går ut med den. Sen vet jag inte om det är sena kvällar och sånt....... det låter jag vara osagt. Men ungarna är ute med hunden, så mycket vet jag.
4
Jag har inte hund, men min ena syster har en Tibetansk Spaniel. Både deras 14-åring och deras 11-åring går ut med den. Sen vet jag inte om det är sena kvällar och sånt....... det låter jag vara osagt. Men ungarna är ute med hunden, så mycket vet jag.
Ja, 14-åringen får gå ut med våra om han vill. Vi har tre små.
Men när dottern var kring 10 så hade vi en stor riesenhane. Jag hade aldrig släppt ut henne med en stor hund annars (dock med en liten om jag visste att det funkade mellan henne och hunden). Men med honom gick det bra, jag var helt lugn. Han var supertrygg och stabil. Hon kunde ha honom både lös och kopplad utan problem.
Men vi bodde förstås inte i stan heller, då hade det varit annat.
*I need some fine wine and you, you need to be nicer...*
5
Ja, 14-åringen får gå ut med våra om han vill. Vi har tre små.
Men när dottern var kring 10 så hade vi en stor riesenhane. Jag hade aldrig släppt ut henne med en stor hund annars (dock med en liten om jag visste att det funkade mellan henne och hunden). Men med honom gick det bra, jag var helt lugn. Han var supertrygg och stabil. Hon kunde ha honom både lös och kopplad utan problem.
Men vi bodde förstås inte i stan heller, då hade det varit annat.
Vi har inga hundar men brukar vara hundvakt ibland år två hundar, den ena är en schäfer och det andra är en vit herdehund.
Båda våra tjejer får gå ut med dessa hundar, men det är för att dom är väldresserade och vi bor på landet samt att dom går bara ut i lilla skogen bakom vårat hus, det räcker då vi inte har dom längre än en dag i taget.
Dom får bara gå ut med en i taget, men är båda med får dom ta en varsin hund.
Nu är tjejerna 15 och 17 (snart 18) är men dom har gått ut med hundarna i mer än 7 år.
6
Vi har inga hundar men brukar vara hundvakt ibland år två hundar, den ena är en schäfer och det andra är en vit herdehund.
Båda våra tjejer får gå ut med dessa hundar, men det är för att dom är väldresserade och vi bor på landet samt att dom går bara ut i lilla skogen bakom vårat hus, det räcker då vi inte har dom längre än en dag i taget.
Dom får bara gå ut med en i taget, men är båda med får dom ta en varsin hund.
Nu är tjejerna 15 och 17 (snart 18) är men dom har gått ut med hundarna i mer än 7 år.
Nej, inte över vägen, bara vår tomt och enskild väg till ängen.
Mest för att hunden kan bli påkörd eller barnet omkulldraget om hunden vill rymma hem om det kommer en aggressiv hund.
Dotter gick med honom när hon var 15 år 45 kg (hunden 75-80 kg), men hon hade pli på honom. Ingen av oss skulle kunna sätta emot fysiskt, det måste vara mentalt överläge.
7
Nej, inte över vägen, bara vår tomt och enskild väg till ängen.
Mest för att hunden kan bli påkörd eller barnet omkulldraget om hunden vill rymma hem om det kommer en aggressiv hund.
Dotter gick med honom när hon var 15 år 45 kg (hunden 75-80 kg), men hon hade pli på honom. Ingen av oss skulle kunna sätta emot fysiskt, det måste vara mentalt överläge.
Tack för svaren. Blev intresserad av hur andra gör. Vi har inte låtit våra barn vara ute och gå med våra hundar. Tidigare hade vi mycket väldresserade schäfrar, men allt för mycket kan hända ändå. Hade vi bott i skogen eller på landet så hade vi förmodligen tänkt annorlunda.
8
Tack för svaren. Blev intresserad av hur andra gör. Vi har inte låtit våra barn vara ute och gå med våra hundar. Tidigare hade vi mycket väldresserade schäfrar, men allt för mycket kan hända ändå. Hade vi bott i skogen eller på landet så hade vi förmodligen tänkt annorlunda.
Man kan inte gå och vara rädd hela tiden, även om man vet om att hemska saker kan hända. Jag har haft hund över 20 år, och visst har både jag eller en hund gruffat vid olika tillfällen, men det är bara en gång som hunden blivit direkt anfallen.
Världen är full av farligheter. I lokalbladet läste ajg m ett rån 7rånförsök i centrum, med dragna vapen i guldsmeden. men jag åker ändå till centrumet för att köpa bok till bokklubben, och tillåter dotter att åka dit och handla på HM för presentkortet hon fått.
ett par gånger i veckan ser jag ambulanser med blåljus på väg till sjukhuset, jag vet om at vad som helst kan hända, när som helst. Och förr, när dottern var liten och min sambo hade dött,så fick jag panik ifall mobilen laddad ut, nu kunde något ha hänt, och dagis har försökt nå mej, men jag har inte varit tillgänglig.
Men man kan inte gå runt och vara rädd hela tiden, det blir liksom inget liv då. Om hunden dör i en attack, nå det är bara en hund. Och att dottern skulle bli dödad, då är jag mer rädd för bilarna, att något fyllo åker upp på trotoaren, eller något helt oväntat. För några år sedan var det en bostadsrätt i stan som borrade efter bergvärme. borren gick ner i tunnelbanan, genom ett mirakel skadades ingen. Dottern blev försead från skolan, hon åker den vägen. emn det går ju inte att gå runt och vara rädd för borrar i t-banan, det går inte att leva då.
10
Man kan inte gå och vara rädd hela tiden, även om man vet om att hemska saker kan hända. Jag har haft hund över 20 år, och visst har både jag eller en hund gruffat vid olika tillfällen, men det är bara en gång som hunden blivit direkt anfallen.
Världen är full av farligheter. I lokalbladet läste ajg m ett rån 7rånförsök i centrum, med dragna vapen i guldsmeden. men jag åker ändå till centrumet för att köpa bok till bokklubben, och tillåter dotter att åka dit och handla på HM för presentkortet hon fått.
ett par gånger i veckan ser jag ambulanser med blåljus på väg till sjukhuset, jag vet om at vad som helst kan hända, när som helst. Och förr, när dottern var liten och min sambo hade dött,så fick jag panik ifall mobilen laddad ut, nu kunde något ha hänt, och dagis har försökt nå mej, men jag har inte varit tillgänglig.
Men man kan inte gå runt och vara rädd hela tiden, det blir liksom inget liv då. Om hunden dör i en attack, nå det är bara en hund. Och att dottern skulle bli dödad, då är jag mer rädd för bilarna, att något fyllo åker upp på trotoaren, eller något helt oväntat. För några år sedan var det en bostadsrätt i stan som borrade efter bergvärme. borren gick ner i tunnelbanan, genom ett mirakel skadades ingen. Dottern blev försead från skolan, hon åker den vägen. emn det går ju inte att gå runt och vara rädd för borrar i t-banan, det går inte att leva då.
Att vara rädd för allt och att inte vara oansvarig är det skillnad på. Att barn går med hundar där jag bor är direkt oansvarigt och inget vi tillåter. Dör hunden i en attack så lär jag överleva det, men den upplevelsen att min 11-åring har ansvaret över sin när den blir dödad, det vill jag väldigt gärna bespara henne.
11
Att vara rädd för allt och att inte vara oansvarig är det skillnad på. Att barn går med hundar där jag bor är direkt oansvarigt och inget vi tillåter. Dör hunden i en attack så lär jag överleva det, men den upplevelsen att min 11-åring har ansvaret över sin när den blir dödad, det vill jag väldigt gärna bespara henne.
Jag är inte det minsta orolig över att dottern inte skulle orka hantera våra hundar utan mer att hon (och dom) ska bli påhoppade. Då är man knappast tjänt av att hunden är liten som flera skriver ovan. Som alltid så får man väga fördelar mot nackdelar och jag låter henne gå kortare promenader i vårt bostadsområde (lugnt område) men helt tryggt är det inte. Har själv blivit påhoppad vid ett par tillfällen under åren och det sätter sina spår. Ett av mina största trauman var när jag som barn var ute med min cocker spaniel och han blev påhoppad av en schäfer. Vi bodde på landet och man kände de hundar och hundägare man mötte men den här dagen var det någon som var hundvakt och inte hade koll. Gick bra för oss rent fysiskt ändå men vår hund blev aggressiv mot andra hanhundar efter det.
12
Jag är inte det minsta orolig över att dottern inte skulle orka hantera våra hundar utan mer att hon (och dom) ska bli påhoppade. Då är man knappast tjänt av att hunden är liten som flera skriver ovan. Som alltid så får man väga fördelar mot nackdelar och jag låter henne gå kortare promenader i vårt bostadsområde (lugnt område) men helt tryggt är det inte. Har själv blivit påhoppad vid ett par tillfällen under åren och det sätter sina spår. Ett av mina största trauman var när jag som barn var ute med min cocker spaniel och han blev påhoppad av en schäfer. Vi bodde på landet och man kände de hundar och hundägare man mötte men den här dagen var det någon som var hundvakt och inte hade koll. Gick bra för oss rent fysiskt ändå men vår hund blev aggressiv mot andra hanhundar efter det.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
