flytta ihop eller inte?

[pemael]

Jag har en fundering här i livet som jag känner att jag inte själv får rätsida på. För tre månader sen gjorde jag slut med min kille (han 48 och jag 40) efter nästan sju år då jag kände att det inte fanns några känslor kvar. Det har dock aldrig funnits kärlek från min sida. Bara attraktion och att vi hade kul ihop. Verkar ha funkat för honom ändå. Jag har två barn sen innan som jag har varannan vecka som betyder allt för mig. Jag lider av depression och ångest och har gjort hela mitt liv, är rädd för allt och är väldigt oförmögen att göra saker, vilket han inte är alls. Han har dragit med mig ut på saker och alltid ställt upp vad det än varit. Vi har varit särbos hela tiden. Det är bakgrunden. Problemet nu är jag blivit gravid och upptäckte det rätt sent. Jag berättade det för honom och han blev glad. Dock "kräver" han att jag flyttar ihop med honom i hans hus som måste byggas ut då och bli kärleksfull för han är skilsmässobarn och vägrar låta sitt barn växa upp utan båda föräldrarna hos sig. Annars är det bättre att jag gör abort. Jag var i samma sits med min yngsta son. Vi hade gjort slut(sonens pappa), han tog vad han ville ha och så blev jag gravid. Han ville tvinga mig till abort och jag var på mottagningen men kunde inte. Så idag lever han och det har funkat bra ändå pappan accepterar det och har idag även ett nytt barn i ny relation. Jag är så glad att jag behöll sonen, men den här killen går inte med på något sånt. Han vill inte bli sittandes ensam med ett barn varannan vecka och det kan jag förstå. Om det var ombytta roller skulle jag känna likadant. Jag vill också att barnet ska få växa upp med båda föräldrarna. Men frågan är om jag kan rycka upp mina två barn (9 och 12 år) flytta ihop med en jättefin kille men som jag inte har känslor för. Om det inte funkar sen då, då har jag ingenstans att ta vägen och tre barn att ta hand om. Men klarar jag en abort då jag vet vad jag går miste om då jag suttit i den sitsen förut? Jag bara gråter och gråter så jag tror jag ska dö. Killen börjar få nog av att jag inte kan bestämma mig. På sitt sätt sörjer han också. Relationen som sprack, ensamheten, det enda barn han kanske får som nu kanske inte blir något. Känns som hela detta inlägg blev jätterörigt och långt! Någon som orkat läsa ända hit? Kan tillägga att jag aldrig varit kär och vet alltså inte alls hur det känns. Kanske kan jag inte. VAd ska jag göra?

[MaryT*]

Du har ju även alternativet att behålla barnet och så får barnets pappa antingen kamma till sig och se till att ni hjälps åt med barnet, även om ni inte är tillsammans eller bor ihop. Eller så får du ta hand om barnet själv. Han kan ju inte tvinga dig att flytta till honom i alla fall, och du ska definitivt inte flytta dit om du känner att det är fel att göra det.

[mollylilly]

I första hand tänk på om du vill ha barnet eller göra abort. Det är den viktiga frågan. Ta även i beaktande om det i värsta fall skulle bli så att du får ensam vårdnad av barnet.

Din f.d. kille kan känna som han gör nu, men ändra sig och känna annorlunda senare. Oavsett så har han inte rätt att kräva att du gör abort, det bestämmer du.

Om du tycker att det har fungerat bra tidigare då det var en liknande situation med din yngste son, så finns ju chansen att det blir bra även om ni inte skulle flytta ihop. Sedan om det finns möjlighet så kanske ni kan "pröva på" att bo tillsammans. Det är svårt att veta exakt hur det blir på förhand.

Du skriver att du inte vet om du har varit kär. Det är nog många som har funderat på om en relation är "as good as it gets". Inklusive jag själv.

Oavsett vilket beslut du tar så se till att må bra, lycka till med ditt beslut, håller tummarna.