Manligt/kvinnligt på semestern?

[Stabil!]

Jag fattar inte.
vi har båda semester. Hans barn är hos sin mamma denna veckan. Mina två är här och då slappnar sambon AV!
skönt för honom, men otroligt arbetsamt för mig. Jag handlar och serverar tre lagade mål per dag och han läser böcker, springer och tittar på tv.

Det är vår arbetsfördelning. Det gäller inte bara semestern. Han är bara bättre på att slappa än jag. Jag borde bli bättre på det, men han borde också växla upp. Han är strukturerad och bra på många sätt men här är han inte så skarp precis.
jag undrar vad som ska till för att få en förändring. Vi har ändå pratat om detta SÅ många gånger förut, både under lediga och hektiska perioder.

Det är så irriterande och avtändande. Inte alls bra för relationen!
Jag känner mig ledsen. Och sur.
Kanske dags att göra ett matlagningsschema för han tänker inte själv, det erkänner han.

igår åkte jag iväg med dottern och en kompis på en aktivitet som skulle ta några timmar. Han satt hemma och läste. När jag var på väg hemåt satt han i telefon. Jag handlade och lagade mat. Han lovade att röja upp efteråt. När kvällen var slut såg köket fortfarande ut som ett slagfält med disk högt och lågt. Det blev mitt arbete nu på morgonen när han raka de sig och duschade. Hatar att ha det så här. Måste få till en förändring.

några kreativa förslag ?

[MaryT*]

Först och främst tycker jag att han låter rätt egoistisk. Vilken vettig människa VILL ens se sin älskade kämpa och slita medan man själva ligger i hängmattan och läser böcker och roar sig? Den biten skulle jag fundera över först och främst, och även fråga honom hur han resonerar. Men då i en bra ton, annars är det ju döfött.

För det andra tänker jag att listor över arbetsfördelning är bra, men bara ifall man gör upp dem _tillsammans_. Det är mycket enklare att hänvisa till listor som han själv varit med och gjort, än till listor som du gjort själv.

Sen (fast det är ju en mindre detalj) så funderar jag över om det verkligen är nödvändigt med tre lagade mål mat om dagen?... Det kanske är så att du har dina ambitioner väldigt högt satta medan hans är väldigt låga, och därför kan ni inte mötas? Det kanske är så på fler områden än just maten, tänker jag?..

Jag förstår verkligen att det är dåligt för relationen, vem vill vara mamma åt sin partner? Visst skulle du kunna påminna honom och hålla på, men hur kul är det (för nån av er)? Han är ju vuxen och du har all rätt att förvänta dig att han beter sig därefter. Sen kommer säkert nån att föreslå att han kanske har nån form av npf-problematik - men då är det ju läge att ta tag i _det_ i så fall.

Vad säger han när ni pratar om det (som du säger att ni gjort många gånger)?

[Gretah]

Det vore väl toppen om hela världen stannade upp när man har semester. Inga måsten, saker sköter sej självt, bara jag, jag, jag. Underbar tillvaro!
Grattis till dina två barn och din jättebebis
Är det så att dina barn ska bort till pappa eller nåt annat får du väl göra samma sak som din sambo gör just nu. Skit i allt utom dej själv.

Tror inte man ändrar på en annan människas olater tyvärr. Ni har pratat om det och det har inte hjälpt. Antingen får du acceptera eller så kanske ni ska vara särbos?

[MaryT*]

Sen ser inte jag det direkt som "manligt/kvinnligt", utan om att man är olika som individer. En del mer självcentrerade än andra.

Här hemma får jag t ex ibland hejda min sambo när han får ett ryck och ska städa och fixa allt. Är jag borta och han hemma så skulle jag bli jätteförvånad om det var en röra hemma när jag kom. Och han är ingen superkock, men han kan laga bra och helt ok mat, och han gör det också om jag inte hinner eller orkar (jag gillar att laga mat så jag brukar göra det oftast).
Han är en vuxen människa, helt enkelt, och beter sig därefter. Trots att han är man .

[skanetjej]

hade jag sagt.

Det är såhär alltid säger du?

Vad är det du gillar med det undrar jag då?

[Haqvin III]

Egoism är inte en manlig egenskap. (Inte kvinnlig heller, givetvis.) Sedan håller jag med MaryT om att tre lagade måltider om dagen är åtminstone en för mycket.

[erikastockholm]

Har inget med manligt eller kvinnligt att göra. Ni har fått rollena vuxen (du) och barn (han). Han gör saker när du säger åt honom. Oerhört osexigt anser jag. Jag funderar dock lite över om du inte har en stor roll i det hela. Är det så att det är du som styr upp och bestämmer "så här ska vi göra på vår semester"?

Vissa äter bara snabbmat, mackor och fil samt och på restaurang på semester. Andra lagar massor av mat. Har ni någonsin diskuterat hur ni vill ha det? Eller antar du bara att han vill samma sak som du (lagad mat)?

Det kanske inte är så i ert fall, men min erfarenhet säger mig att de kvinnor som klagar på lata män ofta är samma kvinnor som vill ha det på sitt eget sätt och har svårt att kompromissa. Fundera över om det till någon del gäller dig och hur du i så fall ska ta dig ur det.

[lisalina]

Vad säger han när ni pratar?

Vad händer om du låter bli att laga mat? Fixar han något till slut eller glömmer han bort maten helt?

Mig skulle det ärligt talat inte falla in att laga tre mål mat en ledig dag. Frukost är bara att ta fram vad man vill ha och bre sina egna mackor/hälla upp egen yoghurt och så är det väl inte mer med det. Ingen behöver "laga" åt någon annan som är äldre än sex i alla fall. Lunch på semestern blir mest fil och mackor, eller matigare fika ute eller så. Tre lagade mål låter väldigt ambitiöst och kanske tycker snubben inte som du när det gäller lagad mat? Oavsett måste man ju kommunicera förstås, så jag menar inte att försvara honom. Men det gäller ju att förstå den andres förväntningar och kanske kompromissa sig fram till en nivå båda känner sig nöjda med.

Jag vill också läsa och springa på semestern! Vad skulle hända om du köpte pizza till middag en dag och gjorde exakt lika som sambon? Men jag håller med MaryT* helt, det handlar ju till syvende och sist om respekt för varandra och det känns ganska respektlöst att låta den ena slita och själv bara slappa..

[Pyssling]

Ärligt talat skulle jag tycka att det var lika avtändande att behöva ha matlagningscheman för att få en vuxen människa att begripa att man hjälps åt hemma, som att ha någon som beter sig som din partner gör. Så för mig skulle inte det vara en lösning alls.

Sedan får man ju gemensamt komma fram till vilken nivå man vill ha på saker och ting, om den ena kräver ett fläckfritt hem och den andra kan leva med lite stök så får man ju kompromissa sins emellan. Eller med hur många lagade mål mat man ska ha på en dag, som i ditt exempel.

Att det har med manligt och kvinnligt att göra stämmer inte alls, enligt mig.

[Mimisoul]

Manligt och kvinnligt?? Det har inte alls med saken att göra, det beror på hur olika människor är som person.

Hur gamla är barnen förresten? Mitt svar baseras nog mycket på just den frågan. Är de pyttesmå är det klart att ni ska hjälpas åt så att båda får koppla av mellan varven. Är de däremot större ska det väl inte behövas lagas mer än ett mål om dagen, ifall man räknar att var och en kan värma rester/göra mackor/hälla upp fil och flingor.

Såklart måste ni prata ihop er om hur ni vill ha det, inte bara att du ska behöva göra allt, eller tvärtom, att han måste göra mer för att just dina krav är höga. Och är barnen i någorlunda ålder ska de såklart ingå i ert gemensamma projekt att fixa hushållet.

[S-JJ]

Jag är lite inne på det som några andra här berör, d v s att det kanske inte bara är han som siktar för lågt utan att du även kan sikta för högt. Eller snarare att ni har väldigt olika syn på vad som är "good enoug" i allmänhet och under semestern i synnerhet. Och då kan den som känner att den andres krav och nivå är för hög för att kännas rimlig att nå upp till kapitulera helt. För att få veta om det är så måste ni prata om det, på riktigt. Och vara öppen för varandras syn på det, inte gå in i dialogen med ståndpunkten att "du har fel, jag har rätt".

Vissa vardagliga saker måste ju göras även när man har semester, såsom att fixa mat och hygien och tvätt och så... men det kan göras på lite olika sätt. Sen finns det ju sådant som inte är "måsten" på det sättet eller som inte behöver göras fortlöpande hela tiden, och då är det lika OK av den ena att före semestern göra en massa av de grejerna på kvällarna efter jobbet för att sedan kunna koppla av på semestern som det är för den andre att välja att spara sysslorna till semestern då man är ledig. Även om det då slutar med att en ligger i hängmattan medan den andre sliter typ.Men det gäller som sagt inte det som måste rulla på vare sig det är sommar eller vinter, helg eller veckodag, jobbperiod eller semester.

[Malinau]

Han tänker inte själv, för det behöver han inte. Det enda som hänt så här långt är väl att du gjort det som behöver göras i alla fall? Som med disken.

Ni har pratat om det men i verkligheten så väljer han ändå och kommer undan med det. Du blir sur, ja, men det går ju mest ut över dig också. Till den dag du inte längre står ut med honom och då fattar han ingenting. Det är givetvis inte ditt fel och jag är inne på samma spår som MaryT om samvetet. Hur kan man låta den andre göra allt hemma och själv ligga med en bok och vila sig? Om han menar att han har semester och därför inte behöver laga någon mat så behöver han inte äta heller.

Gör du listor så fortsätter du att äga hela tankeverksamheten och initiativet. Kräv nu av honom att ta händerna ur fickorna och börja använda huvudet. Har han inte ett jobb han funkar på? Sitter han i ett hörn och låter kollegorna göra hela jobbet där också? Skulle inte tro det va?

[Stabil!]

Visst är det så att jag har en bestämd uppfattning om hur jag vill ha det, men han tycker det är bra! Det är bara det att han slappnar av och låter det bli som det blir.
Han är skitbra på att slappa, att ta saker med ro, på ett sätt som jag skulle behöva lära mig! MEN faktum kvarstår, han håller med om att han borde göra mer när vi pratar om det!

Det är bra att jag får anledning att reflektera över min ambitionsnivå, men när det gäller maten så har både jag och han barn som verkligen behöver bra mat varje dag av olika anledningar.

[Stabil!]

Barnen är mellan 12-15, Vi har två var och alla äter mycket och två behöver äta bra mat av olika anledningar.

Min man sa när vi träffades att han inte lider av blodsockerfall vilket jag varnade för att jag kan få svåra, men det har med tiden visat sig att han har värre såna än jag! Så för honom är riktig mat med rätt mellanrum ett måste för att semestern ska bli lugn och rolig.

Sen har han en bild från sin barndom av att barnen inte ska behöva hjälpa till hemma direkt. Hans mamma gjorde allt så detta med att låta barnen göra en del matlagning skulle jag isf få köra med bara mina vilket skulle leda till att dom skulle ifrågasätta varför hans barn aldrig behövde hjälpa till. Det håller inte heller.

[Stabil!]

Nej på jobbet är det förstås riktig ordning och reda och detta eskalerade nog mkt pga att han precis i dagarna har tackat ja till ett jobb i klar arbetsgivarställning med mkt tryck och svåra förutsättningar. Det vet vi båda.

Så om vi inte fått detta att funka hittills och inte heller under semestern så måste vi göra annorlunda framöver för att det ska bli bättre.

Vad vet jag inte, men jag föreslog att han med sin nya höga lön kan få bekosta hemkörda matkassar för vanliga såna där Lina matkasse skylla aldrig räcka i vår familj när barnen är här. Han äter mycket själv för att inte tala om tre av de fyra barnen.