Kvinnors våld mot män
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    May 2005
    #1

    Kvinnors våld mot män

    Vi är vana att läsa om, förfasas över och diskutera mäns våld mot kvinnor. Men det omvända talas det inte särskilt mycket om. Även om det inte är lika utbrett och framförallt inte lika fysiskt, så finns det ju och allt våld mot någon annan är ju lika illa.

    Vad består kvinnors våld mot män av? Har ni sett eller ser något av det? Reflekterar ni över det? Vad, om något, tycker ni är lika allvarligt som mäns våld mot kvinnor? Är attityden lika eller olika när det gäller kvinnors våld mot män jämfört med mäns våld mot kvinnor?

    Fritt fram för lite resonemang och diskussion.
    Man blir inte vuxen, man lär sig bara att uppföra sig.
  2. 1
    Kvinnors våld mot män Vi är vana att läsa om, förfasas över och diskutera mäns våld mot kvinnor. Men det omvända talas det inte särskilt mycket om. Även om det inte är lika utbrett och framförallt inte lika fysiskt, så finns det ju och allt våld mot någon annan är ju lika illa.

    Vad består kvinnors våld mot män av? Har ni sett eller ser något av det? Reflekterar ni över det? Vad, om något, tycker ni är lika allvarligt som mäns våld mot kvinnor? Är attityden lika eller olika när det gäller kvinnors våld mot män jämfört med mäns våld mot kvinnor?

    Fritt fram för lite resonemang och diskussion.
  3. Medlem sedan
    Jul 2003
    #2
    Har inte erfarenhet av detta och det är verkligen inget jag ser i min omgivning - varken åt ena eller andra hållet (annat än i min barndom). Men visst är det så att attityderna skiljer en hel del beroende på om det är en kvinna eller man som är utsatt för våldet. Än mindre talas det väl om våld i homosexuella förhållanden.

    Tror att det till stor del handlar om föreställningen om den fysisk starkare mannen som utsätter en kvinna för våld är det enda som många kan föreställa sig. Att det mindre handlar om fysiskt övertag och mer om att personen först bryts ned är nog lätt att glömma bort och betydligt svårare att förstå. Annars borde det ju i de allra flesta fall vara hur enkelt som helst att även den fysiskt svagare parten bara lämnar vid första händelsen. Men även när det gäller kvinnliga offer finns det ju oförstående inför att de inte bara lämnar.
    Själv kan jag på ett teoretiskt plan inse att det inte är så lätt och att kanske fler än vad man tror skulle kunna hamna i den sitsen, men i praktiken känns det ändå som något av en gåta för mig - oavsett om det handlar om en kvinna eller en man.
  4. 2
    Har inte erfarenhet av detta och det är verkligen inget jag ser i min omgivning - varken åt ena eller andra hållet (annat än i min barndom). Men visst är det så att attityderna skiljer en hel del beroende på om det är en kvinna eller man som är utsatt för våldet. Än mindre talas det väl om våld i homosexuella förhållanden.

    Tror att det till stor del handlar om föreställningen om den fysisk starkare mannen som utsätter en kvinna för våld är det enda som många kan föreställa sig. Att det mindre handlar om fysiskt övertag och mer om att personen först bryts ned är nog lätt att glömma bort och betydligt svårare att förstå. Annars borde det ju i de allra flesta fall vara hur enkelt som helst att även den fysiskt svagare parten bara lämnar vid första händelsen. Men även när det gäller kvinnliga offer finns det ju oförstående inför att de inte bara lämnar.
    Själv kan jag på ett teoretiskt plan inse att det inte är så lätt och att kanske fler än vad man tror skulle kunna hamna i den sitsen, men i praktiken känns det ändå som något av en gåta för mig - oavsett om det handlar om en kvinna eller en man.
  5. Medlem sedan
    May 2005
    #3
    Egentligen borde man kanske definiera vad våld innebär. Även där tror jag att folk drar gränsen olika. En del anser säkert att det bara handlar om fysiska angrepp medan andra inbegriper den psykiska våldet och ibland till och med långt ut på skalan åt det håller.

    Man brukar ju säga att någon "är i någons våld". Med det menar man ju inte att de håller fast dem rent fysiskt eller ens hotat med fysiska åtgärder. Våld kan ju lika gärna vara förtryck och psykologiskt övertag.

    Att kontrollera någon är väl att ha denne "i sitt våld"? Om friheten för en man - som det gäller nu då - är begränsad vad gäller vad han får göra på sin fritid, vem han får umgås med, vad han får äta, vem han får tala med och sådana saker, så har vi väl ett slags psykiskt våld? Det är ju ganska exakt vad kontrollerande män gör som fått en hel del uppmärksamhet. I det fallet brukar man säga att det förr eller senare leder till fysiskt våld också, vilket jag inte tror sker lika ofta med kvinnor.

    Personligen tycker jag att kvinnors känslomässiga utpressning ibland är ett slags förtryck och mycket väl kan definieras som våld i någon grad. Sedan är det ju svårt att dra gränsen för vad som är något en man rent av trivs med och inte.

    Men nog har jag sett ett antal kvinnor bete sig ganska illa mot sina män i det avseendet. Hon bestämmer och får hon inte som hon vill så tjurar hon, lever rövare eller gör tillvaron odräglig på något annat sätt. Jag vet en man som utåt kämpar för att verka så stark och modig, men så snart hans fru dyker upp så är han som en blöt hund och ser mest generad ut.
  6. 3
    Egentligen borde man kanske definiera vad våld innebär. Även där tror jag att folk drar gränsen olika. En del anser säkert att det bara handlar om fysiska angrepp medan andra inbegriper den psykiska våldet och ibland till och med långt ut på skalan åt det håller.

    Man brukar ju säga att någon "är i någons våld". Med det menar man ju inte att de håller fast dem rent fysiskt eller ens hotat med fysiska åtgärder. Våld kan ju lika gärna vara förtryck och psykologiskt övertag.

    Att kontrollera någon är väl att ha denne "i sitt våld"? Om friheten för en man - som det gäller nu då - är begränsad vad gäller vad han får göra på sin fritid, vem han får umgås med, vad han får äta, vem han får tala med och sådana saker, så har vi väl ett slags psykiskt våld? Det är ju ganska exakt vad kontrollerande män gör som fått en hel del uppmärksamhet. I det fallet brukar man säga att det förr eller senare leder till fysiskt våld också, vilket jag inte tror sker lika ofta med kvinnor.

    Personligen tycker jag att kvinnors känslomässiga utpressning ibland är ett slags förtryck och mycket väl kan definieras som våld i någon grad. Sedan är det ju svårt att dra gränsen för vad som är något en man rent av trivs med och inte.

    Men nog har jag sett ett antal kvinnor bete sig ganska illa mot sina män i det avseendet. Hon bestämmer och får hon inte som hon vill så tjurar hon, lever rövare eller gör tillvaron odräglig på något annat sätt. Jag vet en man som utåt kämpar för att verka så stark och modig, men så snart hans fru dyker upp så är han som en blöt hund och ser mest generad ut.
  7. Gretah
    #4
    Jag har ingen erfarenhet av det varken personligt eller vet om någon situation.
    Mäns våld mot kvinnor beror ju på ett gravt systemfel i hjärnan och det gäller även kvinnors våld mot män. Kanske har dessa personer själva utsatts för våld, men det är ingen ursäkt!

    Och nu pratar vi inte om alla om och men -situationer som kan bero på svartsjuka, missbruk, ren och skär osämja osv, utan helt jäkla oprovocerat våld där det sitter i huvudet på den som brukar våldet.

    Attityden är nog lite nedlåtande mot män som utsätts för våld från kvinnor, att de inte är karlar nog att klappa tillbaka, att de är mesiga osv. Men det pratas heller inte om våld mot män på samma sätt och männen själva berättar inte gärna om det.
  8. 4
    Jag har ingen erfarenhet av det varken personligt eller vet om någon situation.
    Mäns våld mot kvinnor beror ju på ett gravt systemfel i hjärnan och det gäller även kvinnors våld mot män. Kanske har dessa personer själva utsatts för våld, men det är ingen ursäkt!

    Och nu pratar vi inte om alla om och men -situationer som kan bero på svartsjuka, missbruk, ren och skär osämja osv, utan helt jäkla oprovocerat våld där det sitter i huvudet på den som brukar våldet.

    Attityden är nog lite nedlåtande mot män som utsätts för våld från kvinnor, att de inte är karlar nog att klappa tillbaka, att de är mesiga osv. Men det pratas heller inte om våld mot män på samma sätt och männen själva berättar inte gärna om det.
  9. Medlem sedan
    Jul 2003
    #5
    Säkert så som du säger när det gäller definition av våld.

    Jag är nog benägen att med våld avse främst fysiskt våld, men ser det som ett samspel med psykisk övertag och olika metoder av förtryck eller manipulation, Men även där blir det en gränsdragningsfråga. En annan svårighet med det psykiska våldet är ju att det ofta inte syns, och att det inte är så lätt alla gånger att sätta finger på vad som pågår och vad som är fel, inte minst för den som lever mitt i det. Tycker mig dock inte ha sådan inblick i olika familjers liv att jag ser dessa spel, och så är de måna om att hålla det just privat eller så är jag möjligen lite blind för detta.
  10. 5
    Säkert så som du säger när det gäller definition av våld.

    Jag är nog benägen att med våld avse främst fysiskt våld, men ser det som ett samspel med psykisk övertag och olika metoder av förtryck eller manipulation, Men även där blir det en gränsdragningsfråga. En annan svårighet med det psykiska våldet är ju att det ofta inte syns, och att det inte är så lätt alla gånger att sätta finger på vad som pågår och vad som är fel, inte minst för den som lever mitt i det. Tycker mig dock inte ha sådan inblick i olika familjers liv att jag ser dessa spel, och så är de måna om att hålla det just privat eller så är jag möjligen lite blind för detta.
  11. Medlem sedan
    May 2005
    #6
    Det är jättesvårt att dra gränserna som du säger. Också att se vad som pågår. Vad vet man egentligen och när de själva inte kan se det och/eller sätta fingret riktigt på det som du beskriver så ges ju ingen bild heller, för de har den inte själva ens.

    Men ibland berättar folk saker som gör att det ändå blir ganska tydligt att relationen är osund och rent av innehåller våldsinslag. Gränserna är dock lite flytande och det är alls inte lika lätt som att fastställa att en smäll på käften är våld.
  12. 6
    Det är jättesvårt att dra gränserna som du säger. Också att se vad som pågår. Vad vet man egentligen och när de själva inte kan se det och/eller sätta fingret riktigt på det som du beskriver så ges ju ingen bild heller, för de har den inte själva ens.

    Men ibland berättar folk saker som gör att det ändå blir ganska tydligt att relationen är osund och rent av innehåller våldsinslag. Gränserna är dock lite flytande och det är alls inte lika lätt som att fastställa att en smäll på käften är våld.
  13. Medlem sedan
    May 2005
    #7
    Menar du endast det fysiska våldet nu?
  14. 7
    Menar du endast det fysiska våldet nu?
  15. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #8

    Bryr mig inte om könet

    Våld är våld och skall fördömas oberoende av kön på förövare och offer. Det är väl helt enkelt jämställdhet i praktiken att inte bry sig om könet?

    Däremot ser jag inte att attityderna i den offentliga debatten är sådana. Där talas det i princip uteslutande om "mäns våld mot kvinnor"

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  16. 8
    Bryr mig inte om könet Våld är våld och skall fördömas oberoende av kön på förövare och offer. Det är väl helt enkelt jämställdhet i praktiken att inte bry sig om könet?

    Däremot ser jag inte att attityderna i den offentliga debatten är sådana. Där talas det i princip uteslutande om "mäns våld mot kvinnor"
  17. Gretah
    #9
    Nej, både psykiskt och fysiskt.
  18. 9
    Nej, både psykiskt och fysiskt.
  19. Medlem sedan
    Aug 2006
    #10
    Detta är ett ämne som kan få igång mig rejält. Jag ska försöka sansa mig

    Nåt som brukar göra mig riktigt förbannad är att kvinnors våld mot män ofta förminskas bakom "det är större risk att en man har ihjäl eller svårt skadar en kvinna än tvärtom". Men även om så må vara så vadå? Ska bara det dödliga eller svårt fysiskt sargande våldet vara viktigt kan vi ju lägga majoriteten av alla misshandelsfall åt sidan ö h t. Även det där män är förövaren och kvinnorna offer. För de allra flesta tillfällen med slag, sparkar o s v slutar trots allt inte med döden eller allvarliga fysiska men. Men det är ju inte bara det det handlar om, utan varje händelse är en kränkning och ett "invaderade" av den personliga integriteten och givetvis oacceptabelt. Man eller kvinna. Ung eller gammal.

    Och även när det gäller det rent dödliga våldet så gör en kniv på fel ställe samma skada på en man som på en kvinna, ett slag på fel ställe behöver inte vara jättehårt för att orsaka stor skada, och under hot med t ex vapen eller annat spelar den fysiska styrkan en underordnad roll. Plus att givetvis samtliga kvinnor inte är svagare fysiskt än samtliga män...

    Skillnaden i attityd är också fortfarande helt åt fanders. Fortfarande ses ett örfilande av en man som "där fick han vad han förtjänade" på många håll, medans en kvinna som örfilas av sin man nästan alltid uppmanas att anmäla och lämna för "slår han en gång slår han igen". T ex.

    Mäns våld mot kvinnor må vara ett "större samhällsproblem" men det får aldrig göra att motsatsen mindervärderas och görs mindre viktig, och att män som utsätts nonchaleras, misstros och/eller t o m skrattas åt är en helt oacceptabel följd av den skillnad i attityder som råder.
  20. 10
    Detta är ett ämne som kan få igång mig rejält. Jag ska försöka sansa mig

    Nåt som brukar göra mig riktigt förbannad är att kvinnors våld mot män ofta förminskas bakom "det är större risk att en man har ihjäl eller svårt skadar en kvinna än tvärtom". Men även om så må vara så vadå? Ska bara det dödliga eller svårt fysiskt sargande våldet vara viktigt kan vi ju lägga majoriteten av alla misshandelsfall åt sidan ö h t. Även det där män är förövaren och kvinnorna offer. För de allra flesta tillfällen med slag, sparkar o s v slutar trots allt inte med döden eller allvarliga fysiska men. Men det är ju inte bara det det handlar om, utan varje händelse är en kränkning och ett "invaderade" av den personliga integriteten och givetvis oacceptabelt. Man eller kvinna. Ung eller gammal.

    Och även när det gäller det rent dödliga våldet så gör en kniv på fel ställe samma skada på en man som på en kvinna, ett slag på fel ställe behöver inte vara jättehårt för att orsaka stor skada, och under hot med t ex vapen eller annat spelar den fysiska styrkan en underordnad roll. Plus att givetvis samtliga kvinnor inte är svagare fysiskt än samtliga män...

    Skillnaden i attityd är också fortfarande helt åt fanders. Fortfarande ses ett örfilande av en man som "där fick han vad han förtjänade" på många håll, medans en kvinna som örfilas av sin man nästan alltid uppmanas att anmäla och lämna för "slår han en gång slår han igen". T ex.

    Mäns våld mot kvinnor må vara ett "större samhällsproblem" men det får aldrig göra att motsatsen mindervärderas och görs mindre viktig, och att män som utsätts nonchaleras, misstros och/eller t o m skrattas åt är en helt oacceptabel följd av den skillnad i attityder som råder.
  21. Medlem sedan
    Aug 2011
    #11
    Jag ser då och då omkring mig förhållanden där kvinnan styr med järnhand. Jag har ingen aning om ifall det förekommer fysiskt våld (förmodligen gör det ju inte det i de flesta fall), men jag tycker att det är psykiskt våld att styra någon annan så hårt. Oavsett könet på den som styr eller den som blir styrd.

    En del män kallar ju sin (kvinnliga) partner för "regeringen", och så är det en massa "höhö"-ande kring det. Men jag tycker inte att det är ett dugg roligt. Vad är det för roligt med att ena parten i ett förhållande är "boss" och den andra blir (och låter sig bli) hunsad?

    Eller ett annat exempel som jag var med om nyligen (eller rättare sagt, läste statusuppdateringar på fb): En man och en kvinna träffas, kvinnan flyttar in hos mannen, och börjar genast rensa ur bland hans grejer. Skriver "skämtsamma" inlägg om hur hon slänger grejer som är hans, medan han är på jobbet. En massa "höhö"-svar på det.
    Eller ett annat exempel: En man och en kvinna flyttar ihop, och då tvingar kvinnan mannen att slänga (!!!) sin stora samling av en grej som han samlat på i många år och gillar skarpt. För att hon tycker att det är fult och tar för mycket plats. Man kan ju diskutera kring hur dum han är som går med på det, men för mig är det tydligt att där är nåt osunt i "maktbalansen" och framför allt i respekten för varandra.

    Eller alla dessa människor som vill styra över vem partnern pratar med och har kontakt med, helt tydligt styrda av svartsjuka. Det är lika illa oavsett om det är en man eller kvinna som vill styra sånt, tycker jag. Men på nåt sätt känns det som att det är mer accepterat när en kvinna sätter såna gränser för sin man, än tvärtom. Folk rycker på sin höjd på axlarna och säger typ "Vilken bitch.." eller så. Men gör en man så, så är det tydligen betydligt allvarligare.

    Det här är ju inte våld som dödar eller ger sår eller blåmärken. Men för mig är det våld likväl, psykiskt våld. Så fruktansvärt respektlöst och sjukligt, men ändå så accepterat av samhället. Så länge det är en kvinna som är förövaren, vill säga.
  22. 11
    Jag ser då och då omkring mig förhållanden där kvinnan styr med järnhand. Jag har ingen aning om ifall det förekommer fysiskt våld (förmodligen gör det ju inte det i de flesta fall), men jag tycker att det är psykiskt våld att styra någon annan så hårt. Oavsett könet på den som styr eller den som blir styrd.

    En del män kallar ju sin (kvinnliga) partner för "regeringen", och så är det en massa "höhö"-ande kring det. Men jag tycker inte att det är ett dugg roligt. Vad är det för roligt med att ena parten i ett förhållande är "boss" och den andra blir (och låter sig bli) hunsad?

    Eller ett annat exempel som jag var med om nyligen (eller rättare sagt, läste statusuppdateringar på fb): En man och en kvinna träffas, kvinnan flyttar in hos mannen, och börjar genast rensa ur bland hans grejer. Skriver "skämtsamma" inlägg om hur hon slänger grejer som är hans, medan han är på jobbet. En massa "höhö"-svar på det.
    Eller ett annat exempel: En man och en kvinna flyttar ihop, och då tvingar kvinnan mannen att slänga (!!!) sin stora samling av en grej som han samlat på i många år och gillar skarpt. För att hon tycker att det är fult och tar för mycket plats. Man kan ju diskutera kring hur dum han är som går med på det, men för mig är det tydligt att där är nåt osunt i "maktbalansen" och framför allt i respekten för varandra.

    Eller alla dessa människor som vill styra över vem partnern pratar med och har kontakt med, helt tydligt styrda av svartsjuka. Det är lika illa oavsett om det är en man eller kvinna som vill styra sånt, tycker jag. Men på nåt sätt känns det som att det är mer accepterat när en kvinna sätter såna gränser för sin man, än tvärtom. Folk rycker på sin höjd på axlarna och säger typ "Vilken bitch.." eller så. Men gör en man så, så är det tydligen betydligt allvarligare.

    Det här är ju inte våld som dödar eller ger sår eller blåmärken. Men för mig är det våld likväl, psykiskt våld. Så fruktansvärt respektlöst och sjukligt, men ändå så accepterat av samhället. Så länge det är en kvinna som är förövaren, vill säga.
  23. Medlem sedan
    Apr 2001
    #12
    Våldsamma kvinnor ignoreras så länge det inte handlar om att de utsätter sina barn för våldet. Är det en man som blir utsatt skulle jag säga att stödet han kan få är i det närmaste obefintligt.

    För många, många år sedan skrevs en mycket intressant avhandling om polisens syn på förövare/utsatt. Redan då - och nu pratar vi tjugo år tillbaka - stod det klart att om det handlade om misshandel såg hjälpen olika ut.

    Om förövaren var känd sedan tidigare av polisen, missbrukare och inte svensk var chansen större att den utsatta fick hjälp. Den som fick sämst hjälp var en kvinna som själv var kriminell och missbrukare. Jag tror att en man hade hamnat ännu längre ner på listan.

    Men vad faaaan, det är ju VÅLD vi pratar om liksom. Oavsett vem som slår, oavsett vem som blir utsatt så kan det ju aldrig förminskas.
  24. 12
    Våldsamma kvinnor ignoreras så länge det inte handlar om att de utsätter sina barn för våldet. Är det en man som blir utsatt skulle jag säga att stödet han kan få är i det närmaste obefintligt.

    För många, många år sedan skrevs en mycket intressant avhandling om polisens syn på förövare/utsatt. Redan då - och nu pratar vi tjugo år tillbaka - stod det klart att om det handlade om misshandel såg hjälpen olika ut.

    Om förövaren var känd sedan tidigare av polisen, missbrukare och inte svensk var chansen större att den utsatta fick hjälp. Den som fick sämst hjälp var en kvinna som själv var kriminell och missbrukare. Jag tror att en man hade hamnat ännu längre ner på listan.

    Men vad faaaan, det är ju VÅLD vi pratar om liksom. Oavsett vem som slår, oavsett vem som blir utsatt så kan det ju aldrig förminskas.
  25. Medlem sedan
    Aug 2011
    #13
    Och en grej till:
    Män i såna förhållanden som jag beskriver, benämns ofta som "toffel" (även av mig ibland, kan jag erkänna). Men egentligen är det ju horribelt. Tänk om det vore mannen som styrde med järnhand över kvinnan och folk kallade henne "vekling" eller nåt?
  26. 13
    Och en grej till:
    Män i såna förhållanden som jag beskriver, benämns ofta som "toffel" (även av mig ibland, kan jag erkänna). Men egentligen är det ju horribelt. Tänk om det vore mannen som styrde med järnhand över kvinnan och folk kallade henne "vekling" eller nåt?
  27. Medlem sedan
    May 2005
    #14
    Okej. Alltså, ja, något är väl inte helt sunt när man måste utöva någon slags våld mot någon annan och i synnerhet inte i något som borde vara en kärleksrelation.

    Tror som du att det finns en nedlåtande attityd och det finns nog en hel del skam hos männen som ju förväntas vara starkare i alla fall rent fysiskt och därmed inte kunna bli underlägsna.
  28. 14
    Okej. Alltså, ja, något är väl inte helt sunt när man måste utöva någon slags våld mot någon annan och i synnerhet inte i något som borde vara en kärleksrelation.

    Tror som du att det finns en nedlåtande attityd och det finns nog en hel del skam hos männen som ju förväntas vara starkare i alla fall rent fysiskt och därmed inte kunna bli underlägsna.
  29. Medlem sedan
    May 2005
    #15
    Precis så.
  30. 15
    Precis så.
  31. Medlem sedan
    May 2005
    #16
    Exakt så tycker jag också.

    Jag har flera gånger sett en kvinna örfila, knuffa eller slå till sin man och då är den gängse attityden just den du beskriver och det är så fel.
  32. 16
    Exakt så tycker jag också.

    Jag har flera gånger sett en kvinna örfila, knuffa eller slå till sin man och då är den gängse attityden just den du beskriver och det är så fel.
  33. Medlem sedan
    May 2005
    #17
    Det var flera bra exempel. Jag tror att många egentligen har sådana runt sig men inte riktigt ser dem för vad det är. De höhö:ar med som alla andra utan att reflektera men kan samtidigt vara sådana som står på barrikaderna för kvinnorna. Rimmar väldigt illa.
  34. 17
    Det var flera bra exempel. Jag tror att många egentligen har sådana runt sig men inte riktigt ser dem för vad det är. De höhö:ar med som alla andra utan att reflektera men kan samtidigt vara sådana som står på barrikaderna för kvinnorna. Rimmar väldigt illa.
  35. Medlem sedan
    May 2005
    #18
    Så på tjugo år händer inte så mycket alltså. Ganska skrämmande i vår relativt upplysta tid.
  36. 18
    Så på tjugo år händer inte så mycket alltså. Ganska skrämmande i vår relativt upplysta tid.
  37. Medlem sedan
    Aug 2011
    #19
    Ja, det blir väldigt snett. Och jag tror att vi borde tänka på det lite till mans (och kvinns ).
  38. 19
    Ja, det blir väldigt snett. Och jag tror att vi borde tänka på det lite till mans (och kvinns ).
  39. Kerstimärta
    #20
    Allt våld är lika illa. Så tycker jag.
  40. 20
    Allt våld är lika illa. Så tycker jag.
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar