Skrivet: 2015-08-17, 15:28
#1
Var hittas en älskarinna? Varför så få?
Tjenamoss!
Innan alla kommer med moraliska pekpinnar, så måste jag slå fast att jag inte är ute efter att vara otrogen. Jag är ute efter att hitta en älskarinna, en kvinna som liksom jag är törstande efter närhet/ömhet/sex. Utan att för den sakens skulle ha möjligheten att dela resten av livet och vardagen ihop.
Ja, jag är en gift man sedan många år... tyvärr gift med en kvinna som har noll i sexdrift sedan tio år (det hände i samband med hennes första graviditet). Allt annat fungerar perfekt, men jag är helt kärleksförtvinad...
Det är ett gemensamt beslut, och hennes förslag, att jag ska försöka hitta någon som kan ge mig det hon inte längre har att ge. I och med hennes totala avsaknad av behov av både närhet och sex, så är hon också OK med att jag har en älskarinna. Vi fortsätter uppfostra barnen och bor ihop som kompisar (utåt sett par). Så, då är den utläggningen klar.
Jag tänkte mig att det inte skulle vara något större problem... tänkte att nog finns det kvinnor som är i samma sits som jag (alltså, i ett förhållande där de inte får det de behöver). Men i alla fall på nätet så verkar det vara tvärt omöjligt! För varje kontaktsökande kvinna på de vanligaste kontaktsidorna som man läser tips om, så finns det hundratals och åter hundratals män! En enda annons från en kvinna resulterar i över tusen brev på bara en vecka! Det känns som det är större chans att vinna på Triss, än att ens få sitt brev läst. För att inte tala om Victoria Milan, som har mängder med falska kvinnoprofiler (för att locka männen att betala för ett konto).
Så kontaktsidor på nätet har jag nog tänkt lägga ner, de fungerar ypperligt för kvinnor, de har så de kan välja och vraka i oändlighet... För män är det precis tvärtom.
Hur kommer det sig att det är så snedvriden belastning könsmässigt, egentligen? Klarar sig lejonparten av alla kvinnor helt utan kärlek och närhet, eller är de alla ute på krogen istället för på nätet? Att ragga på krogen känns som extremt tidsödande, särskilt när man har lagt "krogåren" bakom sig.
Ack, så kallt och trist livet är i celibat... i alla fall när det inte är självvalt.