morgonens funderingar, flyktingar

[mandelblomma]

Min man och jag har i perioder pratat om att ta emot ett barn och frågan har ju aktualiserats denna sista tid med krisen i Syrien.
Vi skulle ha möjligheter att göra det och vi kommer att undersöka det, men just nu har vi inte den möjligheten. Men jag går sönder av det som händer och känner att jag måste göra mer än vad jag gör.
Nu när vi packar i hop saker i vårt hus och rensar så går många lådor till just detta. Det gör jag i vanliga fall med regelbundet, men nu känns det ännu viktigare att verkligen ge bort det vi inte behöver eller använder i klädväg, husgeråd, lakan, leksaker osv.
Vi ger regelbundet till olika organisationer och så men nu sms,ar jag lite då och då.
Samtidigt känner jag att jag köper mig lite samvetsfrid, jag gör något...men vill göra mer.
Insamlingar pågår för fullt så det känns bättre att stödja dem mot att starta en själv.
Volontärprogram kollar jag nu upp också där vi bor.
Mitt yrke är ju en tillgång men kanske inte när de kommer hit, då är de redan här och får vård och den hjälpen.

vad gör ni, ge mig tips och råd?
Vad mer kan man som enskild medmänniska göra?

[blå fågeln]

Sverige skulle kunna ta emot fler flyktingar
http://www.skrivunder.com/upprop_for...flyktingkvoten

Nu när ni flyttar till husvagn är det ju inte läge att ni tar emot flyktingar, just :/

Jag vet annars inte, om alla bidrar med det de kan, så blir det nog bra. Men de måste ju få komma i skydd, och slippa drunkna på havet. Att vägra ta emot dem, det är så...barbariskt.

[mandelblomma]

tack för länken. Skrev på!

[erikastockholm]

Jag skänker just nu pengar till Romerna i Rumänien, det är främst det projektet jag stödjer. Någon liten slant till flyktingarna kommer jag också ge.

Jag försöker också regelbundet skänka saker till de organisationer jag tror på. I julas köpte vi och satt ihop en julklapp till hemlösa i Sverige.

Rent praktisk ska jag bli vän med en nyanländ flykting genom Kompis Stockholm. Kommer träffa min nya vän i nästa vecka. Förutom det rent egoistiska att få lära mig något om en ny kultur tänker jag att det ska motverka segregering och hjälpa personen att tala bättre svenska och förstå det svenska samhället.

Du kan också bli god man åt ett ensamkommande flyktingbarn. Det är också en insats som behövs kanske inte lika konkret som att ge bostad, men ändå viktigt. (Och säkert lite lärorikt för dig själv).

[-Allis-]

Vi har två insamlingar till Läkare utan gränser (sonen ville köra sin egen så varför inte). Jag tycker att det är en fantastisk organisation, de är ursnabba, effektiva och jobbar både med det som syns i media och alla glömda kriser som aldrig når löpen.

Just det där med att samla in pengar och väcka andras intresse tror jag är en av de bästa grejerna. De professionella organisationerna VET vad som ska göras när och hur. Vi öronmärker aldrig pengarna, bättre att de som kan använder dem där det behövs bäst. Klädinsamlingar där kläderna säljs här lämnar vi till, inte de som skeppas vidare.

Lilla Extras familj kan man nog inte riktigt räkna in i någon slags hjälpgrej, det är liksom inte på den nivån. Jovisst, vi är som ett slags stöd men nä, det är mer en relation än ett enkelriktat stöd.

Om jag hade varit mer ordningssam skulle jag nog kunna lagt ner lite tid på att vara god man, med mina gamla afghanska elever handlar det ju om så mycket mer än hålla koll på pengar. Är man god man där tror jag att det är mer som stand in vuxen. Om det funkar som det är tänkt och det är väl inte alltid det gör det....

Annars vet jag egentligen inte om vi gör så himla mycket, det där med att dumpa och handla på loppis tillhör kanske mer vår flummiga livsstil än att vi tänker det som konkreta stödinsatser.

Nu kommer ju din tillvaro att vara lite kaotisk de närmaste månaderna men om du tänker längre framöver och skulle ha tid över så är detta med god man något många skriker efter. Och säkert rätt kul också för visst har du äldre barn? Mina elever har varit grymt drivna, duktiga, riktiga överlevare och säkert asbra förebilder för våra egna tonåringar. Jag tänker att man glömmer ofta det, att det blir en ömsesidig relation.

Jo, Röda Korset i Lund kör med fikakompisar också, det verkar himla smart. Man parar ihop folk som har liknande intressen/yrken och så fikar man ihop helt enkelt. Kul initiativ.

[mandelblomma]

Hm ingen dum idé, både åt ett ensamt barn men även en familj.
Min man har tidigare arbetat mycket i många katastrofområden i världen och innan vi fick de små var vi inne på att åka tillsammans och jobba så.

[mandelblomma]

Läkare utan gränser är vi oxå månadsgivare till och jag håller med, en fantastisk organisation jag och min man tidigare funderade på att försöka jobba åt ( min man pratar franska). Men sen kom de små miraklerna
Jag har i kaoset sorterat ut massor mer av barnkläder och gamla kläder från oss vuxna- tonåringarna hade en hel del.
samt en del husgeråd - vi tömmer ju köket
Linne, sängkläder, badrumsmattor, dukar, ljus, fina skålar etc
Och så har jag gjort paket i väskor jag har delar ut.
"Tjejväskor" med necessär med en fin tvål, läppglans, en liten ( förvisso från olika hotell men ändå... då de är perfekta i storlek) hudlotioner, doftljus och liknande. Tänker att även om det är basic de egentligen behöver så kan den där lilla lyxen vara just den lilla lyxen.
"Barnväskor" i form av olika ryggsäckar med saker i som ; vattenfärger, gympapåsar, små böcker, legoset etc. samma sak, de behöver kanske inte just det, men jäklar vad skönt att få en fin målarbok.

Eftersom vi oxå är där vi är och behöver utrymma så rensar jag hårt.
Har gjort en låda med babylakan jag egentligen sparat från barnen, babytäcken, lammskinnsfällar, hemsydda haklappar etc som jag egentligen tänkt spara till barnen. Men de gör större nytta nu än om 25 år...

Har också fått mina tonåringar att rensa bland kläder och göra paket med just kläder och jäklar vad de ger!

Mitt " stora" problem är att jag har massa väldigt fina kläder som skulle behöva tvättas och det kan jag inte...sammetsklänningar, PoP regnkläder som är leriga från i våras och liknande.
Funderar på att lägga dessa i en särskild påse och skriva att det är smutsigt men fint om någon kan tvätta dem, vilket jag själv inte kan just nu .

[-Allis-]

Njaaaa, min mamma är engagerad i RK och de suckar och stönar mycket över mängden lortiga kläder som kommer in så kanske inte. Men du, nog har du väl någon kompis som skulle kunna tänka sig att tvätta rubbet? Det är ju en enkel match när man ändå tvättar själv liksom. Jag hade lätt gjort det om vi bott nästgårds .

Att allt är sorterat kommer du däremot att få guldstjärna på för det gör nästan ingen tydligen. Tänk så konstigt ändå, allt knas med ert hem har bidragit till något bra för någon annan.

[mandelblomma]

Jo såklart, säkert kan jag få någon att stätta upp dom.
Jag ger och delar ut regelbundet ändå innan vårt vattenläcka, men rensar hårdare helt enkelt.
Det står storlek och så på påsarna; typ kvinna stl 36. väskor, barn stl ca 100 osv på säckarna

[Smålandspappa]

jag betalar skatt, jag är medlem svenska kyrkan, räcker inte det liksom?

Jag förutsätter att våra politiker hanterar problemet. Spontant kan jag känna att det är lite väl populistiskt att vakna nu liksom.

[-Allis-]

Genialiskt bra, jösses vad det kommer att spara tid för de som ska sortera. Den idéen ska jag stjäla rakt av

[lauritz]

Jag brukar göra likadant när jag skänker böcker:
Jag skriver t ex Deckare, Historia, Skönlitteratur osv på påsen, så slipper Emmaus, Erikshjälpen m fl att sortera böckerna.

[-Allis-]

Oerhört praktiskt, det ska jag ta efter. Det har aldrig slagit mig förut, jag har bara hottat ner i en låda allteftersom och förmodligen givit den arma sorteringspensionären ännu fler gråa hår...

[Malinau]

Det finns olika sätt man kan hjälpa. Själv har jag valt de etablerade organisationerna UNHCR vid just detta tillfälle och för övrigt stödjer jag Läkare utan gränser och Individuell Människohjälp. För mig är det viktigt att det blir rätt hjälp och att den når fram. Jag läste för ett par dagar sedan att det finns många som vill skänka allt möjligt, men att det kanske inte alltid är bäst att köra ner en massa leksaker och inte ens skor. Om man inte ens har rent vatten så är det inte skor de behöver i första hand om man säger så. Så jag väljer att lita på exempelvis UNHCR som är på plats och vet vad flyktingarna behöver. En del av de som startar privata initiativ tror jag inte har en aning om vad som behövs och kanske ställer till med kaos istället när de kommer farande med grejer på någon lastbil. Behjärtansvärt och fint tänkt, men jag tror inte att det alltid blir så bra, vilket den hjälparbetaren just skrev om.

[S-JJ]

Ja dels saknar de ofta koll på vad som behövs mest och dels på hur det fungerar med transporterna, OM det ens fungerar. Behjärtansvärt som sagt men aningens naivt emellanåt.